Tisdagens ledarsidor
Minst två av Muammar Gaddafis söner har föreslagit att fadern ska lämna ifrån sig sin makt och att Libyen får en konstitutionell demokrati, skriver New York Times. Maktöverföringen ska ledas av en sönerna, Saif al-Islam och Saadi Gaddafi, enligt olika libyska talesmän. Ska man då ta detta på allvar, frågar Sven-Åke Olofsson. Ja, men inte för att tillmäta familjen Gaddafi någon trovärdighet i annat avseende än att rädda vad som räddas kan från diktatorns utgångspunkt. Men kriget och lidandet har tagit sådana proportioner att det internationella samfundet har en moralisk förpliktelse att pröva alla utvägar.
Det finns ett direkt samband mellan andelen kvinnliga politiker i riksdagen och innehållet i politiken, skriver Ingrid Runsten. Men det räcker inte med att riksdagen består av ungefär lika många kvinnor som män. Om alla är ungefär likadana, med liknande ursprung och från välmående miljöer, speglar riksdagen ändå inte hela befolkningen.
De kommunistiska ideologerna lär rotera i sina gravar, skriver Daniel Braw om ett besök i Prag. Konsumtion i västlig stil och karriärtänkande ungdomar var knappast vad de hade tänkt sig – och knappast heller att en så borgerlig genre som självhjälpslitteraturen, med betoning på vikten av att individen tänker positivt, skulle visa sig ha en så stor läsekrets. Detta brott med det förflutna är emellertid mindre dramatiskt än det först kan verka. För en paradoxal följd av det totalitära socialistiska samhället var att medborgarna koncentrerade sig på den sfär där de kunde utöva något inflytande, hemmet och familjen. ”Där finner de ro, där kan de glömma all världens dumhet, där kan de fritt få utlopp för sin skaparkraft”, skrev Václav Havel.
