Stabilt men oprövat

26 januari, 2012 klockan 15:23

Så var han så presenterad officiellt, Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. I morgon är det tänkt att partistyrelsen ska konfirmera valet, i realiteten redan fattat av det verkställande utskottet.

Stefan Löfven höll ett kort tal av det slag som de flesta kan instämma i och upprör ingen. Han vill frigöra mänsklig kraft, styra samhällsutvecklingen och inte bli styrd av den. Och så sa han naturligtvis de obligatoriska vänliga orden om partiet, som ska bli ännu större. Partiets medlemmar nickade säkert bifall till allt. Det intryck den nye ledaren gjorde var stabilt men om hans kommande program sas inget, möjligen med undantag för att han klart markerade att han vill se partiskereteraren Carin Jämtin vid sin sida.

Valet av Löfven är hur som helst överraskande mot bakgrund av hans ringa politiska erfarenhet. Den som partiet vill se som statsminister 2014 är ett oskrivet blad som politisk ledare. Man hoppas uppenbarligen att han ska stilla stormarna i partiet och därefter ställa in kursen där man tidigare drivit för vinden.

På ett område blev presskonferensen närmast absurd. Carin Jämtin bekände sig och partiet ännu en gång till öppenhet i valprocesser men samtidigt har hon och VU presiderat över det mest slutna ledarvalet i modern tid.

Sven-Åke Olofsson

Sven-Åke Olofsson
sven-ake.olofsson@hd.se

Dela

Per Örnell

Valet av Stefan Löfvén som partiledare för Socialdemokraterna är dåliga nyheter för den borgerliga Alliansen (och för Vänsterpartiet).
Nu får man en ledare som är allt det Håkan Juholt inte var:
Stabil, omdömesgill, eftertänksam, handlingskraftig och klok. Han har en naturlig otvungen pondus och även i övrigt goda ledaregenskaper.
Dessutom är han ”egentligen en riktig jobbare” vilket inte är helt oväsentligt för trovärdigheten inåt. Att han inte är formellt högutbildad kommer inte att spela någon roll, han är begåvad och kunnig så det räcker ändå.
Att han är rätt person för uppdraget råder ingen som helst tvekan om, däremot är jag överraskad att han lät sig övertalas att ta det. Jag tror nämligen inte det här var vad han egentligen ville. Ja, det skulle vara det enda som talar emot honom då, att han inte aktivt sökte den här positionen utan accepterade den av pliktkänsla.
Och en sak är säker, det är match igen nu Reinfeldt…
Lennart Nordh

Det är förunderligt att ett parti, som suttit vid makten sedan 1920 talet inte lyckats föda fram en ordförande inom det egna partiet utan måste luta sig mot fackföreningsrörelsen.

Stefan Löfven har inte ens en plats i Sveriges Riksdag något, som brukar räknas som en stor brist.

Kanske är det Socialdemokratiska partiet så utarmat och splittrat så detta var den enda lösningen.

Hur Stefan Löfven kommer att lyckas vid valet 2014 är svårt att uttala sig om. De synpunkter, som framförts på olika bloggar vittnar om stor tveksamhet.

Kanske kan fackföreningsmedlemmarnas röster mobiliseras vid ett val, men hur går det med rösterna från dem som bör vinnas inför valet 2014 och finner bindningen mellan statsmakten och fackföreningen vara ett demokratiskt problem?

Carin Jämtin, slutligen, förefaller att ha vuxit ett antal pinnhål under arbetet med att leda ett parti utan dess ordförande. Hennes, som partisekreterare, snarast hukande roll bakom tidigare ordförande har bytts till en roll där hon visat entusiasm och gott mod inför sitt svåra uppdrag.

Att valet av ny partiordförande blev mer slutet än någon gång tidigare i partiets historia talar dock emot hela VU. Nerverna hos VU och distriktens partiförerädare höll inte för det uppkomna läget
Anders

Han sitter ju inte i Riksdagen. Skall han bedriva politik där via ombud??
Lennart G.

Det är nästan så att man önskar sig en samlingsregering i vilken bl.a. skulle ingå Reinfeldt, Borg, Lövén, Sjöstedt och andra kloka karlar och klyftiga kvinnor som förstår att industrisamhället
Sverige är det enda som borgar för att någon välfärd kan behållas när omvärldens konkurrens blir allt hårdare. Offentliga sektorn med sina monopolskyddade arbetsplatser, tjänstesamhällets många ”sysselsättn ingar” och Servicesveriges
alla ”tillskapade” jobb kan inte i evighet skyffla slantar runt, runt i en tro på ett ekonomiskt perpeteeum mobile.