Med fokus på offren
I dag minns Norge de som miste livet på Uöya och i regeringskvarteren i centrala Oslo för ett år sedan. 77 människor dog, de flesta mycket unga och det är offren som är i centrum i dag.
Under året som gått har vi kunnat följa rättegången mot Breivik. Den blev aldrig den scen som han hoppats på och som många befarat. Alla dessa djupt rörande historier från anhöriga och överlevande har stått i vägen. Flera har betonat att det inte är Breiviks världsbild som ska få vinna terräng.
Det är ingen tvekan om att Breiviks motiv var politiska, hans handlingar var extrema, men hans tankegods känns igen. Budskapet som bygger på främlingsfientlighet och på idén att vissa är mindre värda än andra sprids av politiska partier i den ekonomiska krisens Europa. Att säga ifrån är allas möjlighet och ansvar.
I en söndagskrönika skriver Peter Fällmar Andersson om fattiga britter som jobbar. ”Det serveras fortfarande te och scones på vita dukar på Ritz på söndagarna. Men en halvtimme på tunnelbanan och du är i brödköns land.” Det England som ska hysa de olympiska spelen är ett land där de som sliter ont har blivit fler. Låga löner gör att många britter trots att de har jobb lever under extrem ekonomisk stress.
I en utblick från London skriver Elisabeth Braw om det stora säkerhetsföretaget G4S som trots löften inte alls kunde leverera tillräckligt med säkerhetsvakter till de olympiska spelen. Nu får istället soldater rycka in. En tydlig påminnelse om privatiseringens begränsningar.


