Vinstfrågan kan bli en nitlott

2 september, 2012 klockan 09:40

”Men den känsliga frågan handlar inte räntesnurrorna. De vill alla partier stoppa och det är vad som håller på att ske under Anders Borgs ledning. Thorwaldsson refererar också till att Jan Björklund sagt att riskkapitalister inte är bra ägare till skolor. Ja, det finns en berättigad upprördhet mot övervinster, särskilt kopplade till en verksamhet där kvaliteten inte håller måttet. Så ska vi inte ha det i den svenska välfärden. Thorwaldssons och Löfvens medlemmar är splittrade, och ytterst handlar det om det ska finnas olika driftsformer i välfärden. Men det duger inte att fortsätta att vara vaga på den här punkten. Åtminstone fungerar det inte så värst länge till för det socialdemokratiska partiet. Och blir det förbudslinjen för S kan frågan utveckla sig till en riktig nitlott. Det är förvånande att inte alliansen aktiverar sig mer, inte nöjer sig med räntesnurrorna utan också ser över regelverket, allt i syfte att garantera hög kvalitet i välfärden. Även borgerliga väljare har uttryckt oro över hur skattepengarna används”, skriver Lotta Hördin i huvudledaren.

”Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt är ofta bara ”Helle” på löpsedlarna. Eller för den delen ”Gucci-Helle”. Familjens privatliv har också dryftats offentligt. I spåren av den så kallade ”skattesagen” har hon känt sig tvingad att offentligt dementera rykten om att maken skulle vara homosexuell. Den danska skattemyndigheten har tidigare friat Helle Thorning-Schmidt och maken Stephen Kinnock från anklagelser om skattefusk. Nu utreds i stället misstankar om att någon i den tidigare regeringen medvetet försökt skada Thorning-Schmidt i samband med skatteuppgifterna. Men Helle Thorning-Schmidt är fortfarande Danmarks statsminister. Opinionssiffrorna är visserligen inte bra, men till det finns det en politisk förklaring. Ekonomin vacklar och de reformer den nya regeringen står bakom är inte populära bland alla. Men varken ”skattesaken” eller snacket om ”Gucci-Helle” har varit i närheten av att fälla henne. Vad är skillnaden? Ja, det kan man ju spekulera i med risk för att hamna hur fel som helst. Kanske har hon helt enkelt en bättre uppbackning inom det egna partiet. Hon valdes också på ett annat sätt, i en öppen omröstning fick hon medlemmarnas förtroende. Det kan vara en styrka att ha i ryggen när det blåser”, skriver Ingrid Runsten i Söndagskrönikan.

Elisabeth Braw skriver om den brittiska regeringens dalande opinionssiffror och inre slitningar.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se

Dela

Per Örnell

Att det ställs andra (och i vissa frågor hårdare) krav på kvinnor än på män i toppolitiken, liksom inom näringslivet, står utom allt tvivel, för det har jag sett med egna ögon.
Däremot tror jag inte att det handlar om någon medveten gubbrevanschism från ”män som hatar kvinnor”.
Snarare då att vi mer eller mindre omedvetet har olika förväntningar och krav på kvinnor och män, socialt nedärvt sedan många generationer.
Nu hälls ytterligare vatten på den av många omhuldade mytkvarnen att Mona Sahlin föll offer för en manlig revaschistisk konspiration, i och med Romeros bok.
Jag ger inte mycket för den myten måste jag säga.
Jag tycker att Mona Sahlin som politiker ofta var en ganska skamlös populist, alltid med ett vått finger i luften för att känna av hur vinden blåste. Hon saknade dessutom en tillräckligt stark övertygelse, eller självförtroende, för att i grunden klara av att påverka och övertyga sitt eget parti i viktiga frågor (som valsamarbetet).
Jag tror att de egna partivännerna kände av dessa brister hos Sahlin och att det mest är därför många i de egna leden var skeptiska till henne, och inte det faktum att hon är kvinna.

Hur det ligger till med ”GucciHelle” i Danmark vet jag inte.
Men, man kan misstänka att hon är av en rätt tuff sort med ett, till skillnad mot Sahlin, stort grundmurat självförtroende.

Att många här i Sverige verkar så övertygade om Mona Sahlins lämplighet för diverse internationella toppjobb är ett annat mysterium.
Det verkar till exempel mer än lovligt naivt att tro att Sahlin skulle klarat av att ”förnya” den stenhårda gubbmaffian i Socialistinternationalen.
Ragnar Arvidsson

Vinster i välfärden.

Kan ingen säga det självklara. Skall någon investera i en verksamhet måste denne kunna få utdelning på investeringen.
onahama

Kan ingen säga det ännu mera självklara: Skattepengar avsedda för vård och omsorg av våra äldre och sjuka skall väl under inga omständigheter av vinstgiriga kapitalister försnillas och obeskattade föras ut ur landet!

Att investerare måste göra vinster är väl självklart och ifrågasätts inte av kommentatorn, själv mångårig företagare. Men det måste finnas andra sätt att berika sig, än att roffa åt sig av skattemedel avsatta för vår våra äldre och sjuka…
Bengt Silfverstrand

Det är skattebetalarna som finansierar välfärdsverkamheterna skola, vård och omsorg och överskott som genereras av skattemedel ska då i konsekvensens namn återinvesteras i verksamheterna.