Knappast ögonöppnande

25 september, 2012 klockan 11:45

Beslutet gick för fort. Det säger Eric Sjöström på Kulturhuset i Stockholm som nu drar tillbaka beslutet att plocka bort Tintin-böckerna från biblioteket Tiotretton. Något annat som också gick ganska fort var den mediestorm som följde på både Twitter, tidningarnas kultursidor och radio. Raljerande och upprörda kommentarer och fejk-tweets, bland annat från August Strindberg som sade sig vilja gå och gömma undan sina böcker för säkerhets skull, lät inte vänta på sig.

Men stormen som blåste upp tidigt på morgonen var över redan före lunch. En pr-kupp? Hela historien verkar ju faktiskt lite för bra för att inte vara orkestrerad. Men sanningen är nog bara att ledningen och Behrang Miri, ansvarig för barn och unga på Kulturhuset, i ett försök att modernisera sig (eller något sådant bra) agerade lite mer än man funderade och gjorde ett misstag. För det är verkligen vad det handlar om. Censur har aldrig hjälpt till med fördomsbekämpning. Snarare tvärtom.

Och om det nu vore ett lämpligt grepp – var skulle gränsen gå? Exemplen haglade på Twitter: Vid Richard Scarrys tecknade mamma-katt som lagar frukost, inhandlad för hushållspengar hon fått från pappa-katten som precis kysst henne hejdå innan han rusade till jobbet? Vid Elsa Beskows barn i Hattstugan som hotas med stryk av tomten?

Nej, den typen av gränsdragningar låter sig inte göras så lätt. Och är överhuvudtaget inget bibliotek ska ägna sig åt.

Johanna Sturesson

Johanna Sturesson

Dela

  • Mr. Kenneth

    Att censurera bort Tintin är som att förneka förintelsen. Vi kan inte retuschera bort vår historia likt ett sovjetgarnityr. Det som har hänt har hänt och därför har vi de lagar vi har. Figuren på Kulturhuset borde kanske ägna sig åt något nyttigare än censur och historieförfalskning.