Begränsade valmöjligheter
I debatten om huruvida det är rätt och riktigt att kronprinsessan Victoria kan komma att överlämnas av sin far, kungen, när hon gifter sig är det många som tycker att hon borde få bestämma detta själv. Det ska inte ärkebiskopen och andra lägga sig i.
Som bekant har han och andra präster påpekat att det är en sed i Svenska kyrkan att ett par som ska gifta sig går in tillsammans eftersom detta är ett uttryck för att det är två jämlika personer som tar detta steg. Den i den anglosachsiska världen så vanliga brudöverlämningen, där pappan för dottern till altaret och den väntande brudgummen, hör en förlegad tid till.
Javisst, människor ska få göra som de vill. Men i fallet med Victoria vars bröllop är en statsangelägenhet, som granskas in i minsta detalj, följer också ett ansvar.
Hennes far vill vara en kung i tiden. Hon bör därför tänka sig för vad hennes val står för. Och det är faktiskt inte så att hon kan göra som hon vill. Hur absurt den än låter. Men så är det med en monarki, som i sig är en anakronism.
Lotta Hördin


