Vidskeplig välfärd
I programmet Övernaturligt, om ”spöken, andar och de som pratar med den andra sidan”, har gjorts ett synnerligen lyssningsvärt avsnitt om spöken inom den offentliga sektorn och medier som betalas med skattemedel. Politiken på detta område är, som programmakarna finner, lite oklar: i en kommun står skattebetalarna för notan när ett medium driver ut spöket ur ett jourrummet, i en annan Lex Sarah-anmäls personal som gör precis samma sak.
I fallet där kommunen verkligen tog initiativ till att ett medium skulle ”stänga dörren till andra sidan” kan också två motstridiga hållningar hävdas. Den ena är Humanisternas principiella: ”Det viktiga är att samhället inte tar hänsyn till såna saker utan att vi bygger våra samhällsfunktioner på fakta. När Kalmar kommun väljer att ta in ett medium för att skrämma bort spöken, sanktionerar samhället vidskepelse.”
Den andra är kommunens mer ekonomiskt-pragmatiska: efter att seansen hade genomförts, till en ringa kostnad, upphörde personalen med att hota att säga upp sig. Och för kommuner som konstant kämpar med ekonomin är det inte konstigt att detta argument kan väga tyngre.
Daniel Braw


