Ledarbloggen

Det var trångt och varm på Kristdemokraternas pressmöte. Kanske hade de valt en så liten lokal för att de inte trodde så många skulle komma nu när veckan börjar gå mot sitt slut. Men den lilla lokalen gjorde att det såg riktigt välbesökt ut.
Kristdemokraterna vill vara alliansens mjuka relationsexperter.
- Det räcker inte med arbetslinjen. Vi behöver en relationslinje.
Det kommer Göran Hägglund att säga i sitt tal i kväll. Åtminstone om han håller sig till det talmanus som delades ut på pressmötet.
Kristdemokraterna vill nu koncentrera sin politik på barn- och ungdomars uppväxtvillkor.
- Vi ser stora brister på många områden här, sa Göran Hägglund.
Med tanke på att han själv har varit socialminister sedan 2006 och med tanke på att KD-kollegan Maria Larsson är barn- och äldreminister har ju Kristdemokraterna visst ansvar för situationen.
Men det är mycket svåra frågor, det måste man ha respekt för. Och KD:s förslag kring hur samhället kan reagera tydligare och tidigare på ungas brottslighet verkar vettiga.

Nu går veckan mot sitt slut. Efter Göran Hägglunds tal i kväll återstår bara en talare, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i morgon förmiddag.
Bästa talet tycker jag Maud Olofsson höll. Det var lite av hennes avskedstal som centerledare. Det var både engagerat och ideologisk, både personligt och politiskt. Och när hon sa ”Kära vänner” riktades det inte bara till centerpartister. Att det kom några tårar störde inte.

Troligen var det också Lars Ohlys sista tal i Almedalen som Vänsterledare. Men av hans pressade läge märktes inget i talet.

Bästa debutanten då? Ja, både Juholt och Fridolin klarade sig bra, men det är två helt olika sorters politiker och olika sorters talare. Och Miljöpartiets båda språkrör, som ju var först ut, hade verkligen otur med vädret. Den märkliga dimman som kommit och gått under veckan låg då tät och kall över Almedalen.

Men i dag, på Kristdemokraternas dag, skiner solen så fint. Den draghjälpen kan de behöva. För det har redan lugnat ner sig betydligt här i Almedalen. Så gott som alla seminarier är avklarade och många har redan åkt hem.

Någon tycker kanske det är orättvist att det är så stor skillnad på de olika dagarna, bäst är så klart att varken vara först eller sist ut. Men det går efter ett rullande och rättvist schema. Sämre taldag i år kan betyda bättre taldag nästa år.

Ingrid Runsten

I särklass längsta talet hittills. Känslosamt, ideologiskt. Med orden social demokrat flera gånger. Och med flera passningar till Ingvar Carlsson, som fanns i publiken.
Det var mycket klassisk socialdemokrati i Håkan Juholts tal. Han vände sig till löntagarna, ”det som är bra för Sveriges löntagare är bra för Sverige.”
Han talade om arbetsmiljö, om att förbättra pensionerna och att avskaffa barnfattigdomen. Han lovade att lagstifta om heltid åt alla om S vinner nästa val. Med flera andra löften. Elmarknad, järnväg och apotek ska återregleras.
Hur det hela ska finansieras ska Juholt återkomma till. I höstens budget och längre fram. Och han säger klart nej till regeringens planerade skattesänkningar och menar att det är regeringens ansvar att komma med en politik som riksdagen accepterar.
Men riktigt så enkelt är det nog inte när det hela sätts på sin spets. Ett nyval skulle alla förlora på, utom möjligen Sverigedemokraterna. De rödgröna partierna skulle riskera att hamna i samma läge som regeringen, med en lika ilsken opposition och utan egen majoritet. Och S vill nog ha några år på sig för att formulera sin politik. Så det finns både ett gemensamt intresse. Och ett delat ansvar.
Möjligen var Juholt lite mer försiktig med de stora orden. Men det var mycket inlevelse, mycket tal om social demokrati och många löften.
Men bara i förbifarten om jämställdhet och klimat. Och inget om integration eller eget företagande.

Ingrid Runsten

- Det hände något på vår partikongress i mars. Nu är vi på nytt navet i svensk politik.
Så inledde Håkan Juholt pressmötet inför kvällens tal här i Almedalen.
Det är inget som helst fel på självförtroendet, men de konkreta beskeden är fortfarande få. Barnfattigdomen ska utrotas och pensionerna ska gå att leva på, men vi får vänta på att få veta hur.
Juholt konstaterar att förväntningarna på S är stora. Och slår tillbaka mot alliansens partiledare som varnat honom för att äventyra de finanspolitiska ramverken.
- Det är inte den som säger nej till stora skattesänkningar som kan anklagas för att äventyra Sveriges ekonomi, säger Håkan Juholt.
Talet i kväll ska handla huvudsakligen om jobben. Om ”ordning och reda” på arbetsmarknaden. Det är inget att invända mot det Håkan Juholt säger här. Arbetsmarknadens regler ska följas, företag som lönedumpar och betalar utländsk arbetskraft med sämre löner ska sättas åt. Och arbetslivet blir för många allt hårdare och kräver också en del av fritiden. Det är viktiga frågor, men man vill liksom höra mer. Fler konkreta S besked och besked om i vilken riktning partiet ska gå framöver.
Också ska Juholt ikväll tala om Juholt.
- Om mina första 100 dagar som partiledare.

Ingrid Runsten

Det är en lugn förmiddag i Alemdalen där solen åtminstone för stunden vunnit över dimman, som är årets vädersnackis. Den kommer och går och har inget att göra med om de politiska budskapen är klara eller inte.
Nu väntar alla på Juholts framträdande, först på pressmötet och sedan på talet. Hur konkret ska han vara? Speciellt om regeringens jobbskatteavdrag, ska han förklara att han kommer att försöka stoppa det och därmed riskera att utlösa en regeringskris?
Maud Olofsson avslutade gårdagens tal med att varna honom för att äventyra det ekonomiska ramverket och tonen hårdnar allt mer mellan alliansen och Håkan Juholts socialdemokrati.
Själv har jag tillbringat några timmar på ett seminarium med Arbetarrörelsens tankesmedja om vad Håkan Juholt bör ändra i nästa partiprogram. Deltog gjorde bland andra tankesmedjans utredningschef Anne-Marie Lindgren, som varit med och skrivit flera S-program och Kommunals ordförande Annelie Nordström. Och så värst mycket närmare svaret kom man inte.
S befinner sig nu i ett utdraget vänteläge och flera seminariedeltagare efterlyste en politik för framtidens frågor. Hur den ska se ut vill man nu diskutera brett i partiet och det finns förväntningar på att partiledningen med Håkan Juholt i spetsen ska sätta igång den processen, som är tänkt att landa i ett reviderat partiprogram 2013.
En undran är varför S fortfarande bara pratar om storföretag, offentlig sektor, löntagare och arbetslösa. Inte om alla de som startar eget, driver verksamhet själva eller med någon anställd, hittar nya former. Vill inte S ha deras röster?

Ingrid Runsten

Mycket känsla och mycket engagemang och några tårar på Almedalsscenen. Maud Olofsson höll ett starkt tal, hennes sista från Almedalen. Och hon var både politisk och personlig, med flera återblickar till uppväxten på ett lantbruk, ett småföretag.
- Det är både vemodigt och skönt, sa hon om att tala för tionde gången från Almedalens scen. Och hon sa också:
- Kära vänner, det svåra är inte att börja, det är att sluta.
Entreprenörsanda var ett tema i talet. Men också brister i integrationspolitiken. Hon förklarade hur trött hon är på att höra alla negativa ord som beskriver invandring, när det finns så många positiva som är helt sanna. Utan alla de som har rötter i andra länder skulle Sverige halka efter, varken klara produktion och vård och befolkningen skulle minska.
- Det är invandrarna som bär upp välfärdens kärna, sa Maud Olofsson.
Hon talade också om klimatutmaningen, om att engagemanget har minskat samtidigt som utsläppen ökar. Teknikutveckling för förnybar energi är centralt.
- Vi måste kroka arm tydligare med näringsliv och forskning, sa Maud Olofsson.
Hon fick applåder när hon talade om att vara rädd om skattebetalarnas pengar, det är inte bara att lättvindigt köpa bilfabriker för dem.
Nu lämnar Maud Olofsson. Hon har haft en central roll i alliansens skapande och i att hålla samman den. Och det är där hon tycker att Centern hör hemma också framöver. Men nu ska snart en ny partiledning ta över och leda Centern vidare. Klart är att Centern måste framstå mer som ett självständigt parti och mindre som en byggsten i alliansbygget.

Ingrid Runsten

Annie Johansson står på Aftonbladets scen här i Almedalen och svarar på frågor om huruvida hon vill efterträda Maud Olofsson. Hon är uppenbarligen medias favorit och även favorit hos många centerpartister. I augusti lämnar hon besked om hon kandiderar, efter att ha diskuterat med sin sambo.
Hon ger ett energiskt och samtidigt lugnt intryck. Hon är 27 år och jurist, från Vetlanda. Hon säger att hon vill se ett starkare och tydligare centerparti. Mer självständigt men ändå kvar i alliansen. När det gäller skillnader gentemot Miljöpartiet så pekar hon på synen på de ekonomiska frågorna. Men hon utesluter inte tanken på Miljöpartiet i alliansen, men då först efter nästa val.
På frågan om en kvinna bör efterträda Maud Olofsson så svarar hon:
- Det vore tråkigt om alliansen skulle representeras av fyra farbröder.
Verkligen!
Är Annie Johansson den som kan hålla ihop både storstadscenter och landsbygdscenter? Tillbaka till rötterna litegrann, men ändå framåt. Centern behöver bli mer av ett mittenparti igen.

Ingrid Runsten

Det är Centerpartiets dag här i Almedalen. Maud Olofsson har talat här i tio år och ikväll ska hon hålla sitt sista tal. Det är känslosamt redan på pressmötet.
- Jag skulle ju inte gråta, säger Maud Olofsson.
Men så kommer det några tårar i alla fall. Maud Olofsson sammanfattar här sin gärning som politiker och kallar sig för ”alliansens morsa.” Centern har satt avtryck på regeringspolitiken, men tagit stryk i opinionen.
En ny ledning måste få hitta sin egen väg, men pekpinnarna från Maud Olofsson är alltför tydliga. Det är i alliansen Centern hör hemma, men alliansen måste förnya sig.
Hon talar också engagerat om integration. Hon vill att Sverige ”ska vara ett nybyggarland”, för att på så sätt byggas starkare, inte minst ekonomiskt.
- Jag är så oändligt trött på att höra alla dessa negativa ord kring invandring. Jag vill att vi ska se resurserna.
Och så sammanfattar hon:
- Jag har gjort skillnad, jag har påverkat.
Och där ungefär kommer tårarna.
En annan brinnande energisk politiker stod utanför på torget och höll torgmöte i dag. Rubriken var ”Gudrun Schyman grillar talespersonen Stina Svensson.” Och frågan ”Behöver vi en feministisk politik? ” Ingen eldning av pengar eller annat förekom utan grillningen var mer verbal och inte var det speciellt mycket grillning heller.
Behöver övriga partier en vassare jämställdhetspolitik? Ja, absolut. Kommer FI in i riksdagen nästa val, nej det tror jag inte. Möjligen då om riksdagspartierna inte skärper sig alls på jämställdhetsområdet.

Ingrid Runsten

Börjar dagen med att gå på Miljöpartiets ekonomiska seminarium med rubriken ”Ekonomin i den globala omställningen”. Samtalsledarna är språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin. I panelen finns representanter från både fack och näringsliv, bland andra TCO:s ordförande Eva Nordmark och Stefan Fölster från Svenskt näringsliv.
Karl Hallding som är forskningsledare på Stockholm Environment Institute inleder och talar en hel del om Kina. Den stora växande ekonomin som investererar mer och mer i förnyelsebar energi, vind och sol. Helt enkelt eftersom man måste när kol och olja blir dyra bristvaror. Och där ungefär befinner sig också resten av världen.
Karl Hallding levererar också en annan tankeställare. Våra koldioxidutsläpp minskar när produktionen flyttas till låglöneländer. Sedan konsumerar vi dessa produkter, så vem har egentligen ansvaret för utsläppen?
Detta är den typ av seminarium som väcker mer frågor än det besvarar. Men två saker utkristalliserar sig speciellt. Det behövs ett tekniksprång för den förnybara energin, effektivare vind och framförallt solkraft. Och framtidens bristvara är inte i första hand arbete och kapital utan klimat- och energiresurser. Kopplingen klimat, energiresurser och ekonomi är central.
Så ungefär uttrycker Gustav Fridolin det hela. Efteråt frågar jag honom om Miljöpartiet tidigare varit för dåliga på ekonomi. Själv tycker jag att det är ett område man nog försummat. Han håller inte med, men poängterar hur viktigt området är framöver.
Jag frågar om Miljöpartiets inställning till att förhandla med regeringen inför höstens budgetprocess. Vad är svaret på Anders Borgs invit? Gustav Fridolin är avvaktande och ser i nuläget fler svårigheter än möjligheter.
- Problemet är regeringens fokus på nya skattesänkningar när vi skulle behöva en grön omställning, stora investeringar i järnväg, bostadsområden och utbildning.
- Miljöpartiet kommer aldrig att bli ett stödparti. Då tycker jag det är mer spännande med dagens utspel från Centerpartiets dstriktsordföranden, säger Gustav Fridolin.
Ett nytt politiskt landskap runt hörnet, kanske. Det skulle onekligen vara uppfriskande.

Ingrid Runsten

Är han skakad eller inte av de öppna utmaningarna om partiledarskapet? Svårt att avgöra. Men det är sympatiskt att han säger att han välkomnar en öppen tävling om jobbet. Troligen var nog kvällens tal ändå Lars Ohlys sista som partiledare i Almedalen.
Det finns ändå några likheter med Fredrik Reinfeldts i går. Det var fint väder, det var mycket folk, de är rutinerade talare och de koncentrerade sig på framtiden. Men deras framtidsanalyser ser naturligtvis helt olika ut.
Lars Ohly gjorde en form av valanalys kan man säga. Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val, de rödgröna förlorade, folket lät sig förledas av alliansen, menar Ohly.
Nu vill han se fortsatt rödgrönt samarbete och gav en känga åt Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
- Tyvärr gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet ofta så lite som möjligt för att skilja sig från regeringen, sa Lars Ohly i talet.
Han vill att de rödgröna gemensamt ska stoppa fortsatta skattesänkningar och genomföra reformer. Som nej till vinstdrivande bolag inom vård o skola. Men fler anställda inom offentlig verksamhet, kortare arbetstid och ändå skattepengar över att satsa på viss bilindustri. I Lars Ohlys värld räcker statens pengar hur långt som helst.
Men han har rätt i att det behövs en nytändning i den feministiska debatten, rätt till heltid, barnomsorg också på obekväm tid och lika löner för kvinnor och män.
I morgon är en annan dag här i Almedalen. Folkpartiets dag.

Ingrid Runsten

På pressmöte med finansminister Anders Borg som bjuder in över blockgränsen till samarbete inför höstens budget. Regeringen kommer att skicka inbjudan till både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men det är Miljöpartiet som finansministern tror mest på i dessa dagar.
- Jag tycker att det finns öppningar med ett Miljöparti som organiserat sig mot en inriktning av mer pragmatiskt samarbete, säger Anders Borg och talar väl om Gustav Fridolins förslag till utbildningssatsningar.
Om Socialdemokraterna säger han:
- Jag tror att Socialdemokraterna i grund och botten är ett ekonomiskt ansvarsfullt parti.
Ska bli intressant att höra vad Juholt anser om den inviten.
Men naturligtvis gör regeringen nu det enda möjliga. Jobbskatteavdraget backar man inte på. Anders Borg säger att det är viktigare än någonsin att stimulera hushållens köpkraft för att hålla sysselsättningen uppe när omvärlden börjar bli mer ekonomiskt skakig. Ungefär.
Och alla, utom möjligen Sverigedemokraterna, tjänar på att undvika ett nyval.
- Regeringen har ett mandat att regera perioden ut och vi ska hitta lösningar för att kunna göra det, säger Anders Borg.
Och så då Lars Ohly som hoppas att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska samarbeta med hans Vänsterparti och lansera ett gemensamt rödgrönt budgetförslag. Han får svårt att hävda sig i konkurrensen om framförallt Miljöpartiets gunst.

Ingrid Runsten