Efter månader av ovisshet, kast mellan hopp och förtvivlan, kom så beskedet: Saab begärs i konkurs!
Det var det enda möjliga i den här minst sagt ohållbara situationen, som redan gått på övertid. Om nu tingsrätten beslutar om konkurs vet de anställda, leverantörer och andra berörda vad de har att förhålla sig till. Och kan börja se framåt.
Efter en konkurs är det kanske möjligt att ta vara på delar av Saab och bygga vidare för framtiden.
Lotta Hördin
Sedan tingsrätten i Vänersborg i dag kl 14 sagt nej till en rekonstruktion av Saab kan bara ett under rädda bolaget. Saab-ledningens förhoppningar stöds inte av kalla fakta.
För andra gången ansökte Saab om rekonstruktion för att förhindra konkurs. Och än en gång luftade kritiker och troende sina farhågor och förhoppningar. Försöker Victor Muller vältra över lönekostnader på samhället och få stopp på kronofogdens utmätningar genom ett rekonstruktionsbeslut? Eller har denne märklige man ännu ett ess i rockärmen som till sist ska frälsa Saab? När andra ifrågasätter affärsplanen har Muller hållit fast vid den månad efter månad med en stillastående fabrik.
Det fanns två diamentralt skilda bedömningar inför tingsrättrens beslut. Skeptikerna menade att det måste bli ett nej grundat på de hårda fakta som finns kring bolaget, till exempel 6,9 miljarder i kortfristiga skulder, en sedan länge stillastående produktionen och nätet av underleverantörer sargat. Optimisterna trodde att existerande och kommande beställningar från Kina skulle påverka ett positivt beslut.
Men tingsrätten ska syssla med fakta och lag och inte förhoppningar. Eller som lagman Gunnar Krantz meddelade på juristspråk:
– Beslut om rekonstruktion kan inte fattas om det inte skäligen kan antas att syftet med företagsrekontruktionen kan uppnås, sade han.
I klartext; Saab har ingen överlevnadsförmåga. Den slutsatsen har de flesta sansade bedömare utanför Victor Mullers trollkrets länge varit beredda att instämma i.
Sven-Åke Olofsson
Det är lätt att hålla med chefen för bilbranschens underleverantörer, Sven-Åke Berglie, när han suckar efter beskedet att det upphaussade avtalet mellan Saab-ägaren Spyker och kinesiska Hawtai har upphävts.
–Det tar ju aldrig slut, säger Berglie.
Men risken är överhängande nu att det faktiskt tar slut. Produktionen har stått stilla länge och kan inte återupptas som planerat. Saabs varumärke har fått svåra smällar och underleverantörernas ork och vilja har prövats till det yttersta.
Nu väntar nya förhandlingar med Hawtai och andra möjliga kinesiska intressenter. Saab-ledningen kommer att visa optimism, olika experter är pessimistiska.
Hawtai skulle ha pumpat in 1,3 miljarder i Saab som därmed hade kunnat sluta kampen för att överleva från dag till dag och åtminstone se månader fram i tiden.
Saabs dilemma har sedan en tid varit att man tvingats hugga efter alla krokar. Mycket förblir olöst i den snabba handläggningen och verkligheten hinner i kapp parterna. Ryska pengar eller kinesiska – marknaden-bilköparna har kanske redan stängt Saab.
Sven-Åke Olofsson
Ikea är ett varumärke som det susar kring. Och därmed är det naturligtvis betydelsefullt om denna internationella jätte väljer att satsa eller dra sig ut ur en kommun. I dag kom beskedet att Ikea:s verksamhet i Sockerbruket i Helsingborg flyttar till Malmö. 300-400 personer berörs och alla erbjuds att följa med. I Malmö planerar företaget att bygga ett nytt kontor intill det nya Ikeavaruhuset i Svågertorp – precis som Ikea-grundaren Ingvar Kamprad flaggade för en gång.
Ingen förlorar jobbet, vilket är helt centralt och rimligen är en del av de anställda redan pendlare från Malmö-Lund. I nästa läge kan man anta att de som är bosatta i helsingborgsområdet i sin tur blir pendlare.
Ikeas expansion har varit stark i Helsingborg och i det perspektivet var kommunen en vinnare då. Men även efter flytten till Malmö förblir Ikea en av de absolut största privata arbetsgivarna. Flytten bygger naturligtvis på interna övervägelser i den stora koncernen och Helsingborgs kommuns möjligheter att påverka Ikeas dispositioner måste bedömas som små. Så vitt det går att bedöma har kommunen också genom åren behandlat Ikea välvilligt inom de ramar man har att hålla sig.
Det kan naturligtvis sägas att flytten är en prestigeförlust för Helsingborg eftersom intresset för Ikea är så stort. Men detta gäller knappast i näringslivet där man vet att dispositioner hela tiden görs för att uppnå effektivitetsvinster och annat inom den egna verksamheten. Hade det varit tal om att Helsingborg dränerats på alla verksamheter utom varuhusdelen hade situiationen naturligtvis varit en annan.
Trots allt är händelser som denna en påminnelse för kommunen om såväl sårbarhet som att mer kan göras för att öka attraktiviteten för näringslivet och därmed skapa fler jobb. Infrastrukturfrågorna är här helt centrala. Det gäller allt från hög service för pendlare till att en fast HH-förbindelse kommer på plats. Och här har kommunen kraftigt aktiverat sig på senare år.
Sven-Åke Olofsson
Trabanterna är på väg att dö ut, rapporterar Der Spiegel. Vid återföreningen fanns det en miljon; nu är bara 35 000 kvar och snart lär ostalgin få klara sig utan dessa märkvärdiga tingestar — och liknande.
I alla händelser fortsätter Trabant att vara ”en symbol för DDR och i någon mån också för den östtyska omvälvningen hösten 1989″.
Daniel Braw
Så kom då det besked som det lagts upp till i några dagar; Saab tas över av holländska Spyker tryfferat med miljardlån med svenska staten som garant.
Lättnanden är självfallet stor bland de anställda i Trollhättan. Alla har vi anledning att hoppas att Saab ska ha nio liv och slippa i fortsättningen ständigt bevisa att så är fallet.
Men, men, men… Vi ser nu början till ännu en kamp för överlevnad, att klara övergången till nya produkter som är anpassade till en ny tid och en ny kundkrets och att dessa kunder verkligen vill köpa. Det krävs oerhörd kreativitet och oerhörda summor. Orkar Spyker? Ingen vet, man kan bara hoppas.
Regeringen har nu gjort en politisk investering i Trollhättan valåret 2010. Man har varit med och räddat jobb och leder på det planet på poäng över opposiotionen. Maud Olofsson gjorde ett starkt framträdande i Aktuellt klockan 21 i kväll. Hon har hållit hårt i pengarna men nu släppt till dem. Och lovar att säkerheten är i ordning.
Risken för regeringen är naturligtvis att Spykers koncept inte håller och garantierna för de fyra miljarderna till sist hamnar i skattebetalarnas knän, det som inte skulle få ske.
De närmaste dagarnas granskning av affärens detaljer kan ge svar på den många frågorna om realism i det som nu sker. Spyker måste orka hålla ut. Konkurrenterna, i dag senast i Fiat-chefens gestalt, ger uppenbarligen inte mycket för chanserna. Det skulle vara underbart om en liten uppstickare klarar av att ge biljättarna en match. Än så länge är detta bara förhoppningar med skattebetalarna i borgen.
Sven-Åke Olofsson
I helgen lovades (för vilken gång i ordningen?) ”besked om Saab”. En ny intressent, med som man får förmoda miljarder på fickan, har anmält sig. GM sägs vara intresserat. Svenska regeringen uttalade sig via statssekreterare Jöran Hägglund försiktigt positivt.
Låt oss alltså se de kommande dagarna. Äntligen Besked – eller ny besvikelse.
Sven-Åke Olofsson
Idag är det en ödesdag för Saab, som nu lär ha kommit upp i ett rekordstort antal ödesdagar.
Expressen 11 december: Idag avgörs Saabs öde.
Göteborgs-Posten 1 december: Ödesdag för Saab.
Ny Teknik 12 augusti: Höstdagjämningen blir Saabs ödesdag.
Allt om Motor 5 april: Ödesdag för Saab.
Svenska Dagbladet 4 april: Ödesdag för Saab.
E24 16 februari: Tisdag ödesdag för Saab.
Och så vidare… Det hela tycks bekräfta vad Nordisk familjebok hade att säga om ödestro:
Detta föreställningssätt är urgammalt och kan väl aldrig fullt utrotas. Det gör sig mera gällande i samma mån, som man är ur stånd att genomskåda sammanhanget mellan orsaker och verkningar och därför i ödet finner en ”tillflykt för okunnigheten”.
Daniel Braw
I Veckans Affärer skriver Jonas Malmborg:
Det är en sak i den pågående debatten kring Saab som förbryllar mig. Vi svenskar i allmänhet, och då ekonomijournalister och andra proffstyckare i synnerhet, verkar rörande överens om att det finns en logik i att lägga ner det västsvenska bilmärket. Vi producerar visserligen världens smartaste och säkraste bilar, men ändå. Lägg ner. Det är för dyrt, för ineffektivt.
Man kan undra i vilket annat land – sedan Sovjetunionens fall, naturligtvis – som en situation i vilken alla är rörande överens kan betecknas som en pågående debatt. Men stämmer det verkligen att alla proffstyckare anser det logiskt att lägga ner Saab? Det är nog en underrättelse som regeringen skulle förvånas av. Aftonbladet skrev till exempel:
Olofsson och hennes regering måste däremot svara för sig. De måste berätta varför den svenska regeringen – till skillnad från kollegor i andra länder – valt att stå vid sidan under fordonskrisen. Regeringen måste svara på varför Sverige har en politik för hushållsnära tjänster, men inte för industriell produktion.
Och Mona Sahlin sa:
Jag utgår ifrån att regeringen gör allt som står i dess makt i diskussionerna med GM och att de har en plan att nu sätta i verket för de anställda i Trollhättan och för svensk industris konkurrenskaft.
Och Lars Ohly sa:
Det är ett mycket sorgligt beslut för saabarbetarna, trollhätteborna och hela Sverige. Men detta är också en historisk förlust för svensk industri.
Nu kanske de inte direkt räknas som proffstyckare, men debattörer är de otvivelaktigt. Och Saabnedläggningen ter sig i alla fall mer logisk än det i efterhand gör att förutspå att 2008 skulle bli ett ”urstarkt år” i ekonomiskt hänseende.
Daniel Braw
Nu kommer påståenden om att GM sålt delar av Saab till det kinesiska bilföretaget BAIC. Det ska handla om verktyg och bilteknik till två av Saabs bilmodeller. Fabriken i Trollhättan däremot är inte kineserna intresserade av. GM har delat upp Saab i flera bolag.
Är det sant som ryktena nu påstår så känns det som om detta är början till slutet för Saab, som vi känner det i dag. Det viktiga innehållet kan försvinna ut och in i det kinesiska företaget. Inredningen säljs, medan skalet riskerar att stå tomt kvar.
Men kanhända är det här enda chansen att överhuvudtaget behålla något av det som Saab skapat.
Lotta Hördin
Senaste ledarartiklarna
hd.se
