Lite för personligt

Förre justitieministern Thomas Bodström levererade en hel rad tydligen godtagbara anledningar att avstå från drogtest när SR erbjöd honom möjligheten:

Inslaget har goda möjligheter att bli en klassiker — inte minst tack vare den snabba vändningen från självförtroende (”blev du orolig?”, ”ska vi göra det på en gång?”) till allmänt konstrande. ”Onekligen fick jag och många andra intrycket att han vände från självklart ja till drogtest till stenhårt nej när han hörde vilka droger som skulle testas”, som Lotta Gröning skriver.

Men Bodström har också gjort de så kallade frivilliga drogtesten en tjänst genom att visa deras logik. Bloggaren Erik Laakso skriver:

Frivilligheten är en chimär eftersom den som nekar ett frivilligt test givetvis drar på sig misstankar om varför nekandet kommer. Ni vet, den som har rent mjöl i påsen har ju inget att dölja.

Detta i kombination med att själva genomförandet, som Bodström också på ett lite trevande sätt beskrev, innebär att individens integritet åsidosätts gör att hela idén om frivilliga drogtester i skolan som en smart lösning på ett verkligt problem kan ifrågasättas. Bodström skriver själv på sin blogg idag:

När jag närmare tänkte på vad det skulle innebära att stå och kissa inför en främmande människa på en toalett ändrade jag mig. [...] Och om jag känner det intergritetskränkande att stå och kissa inför okända människor så behövs det inte mycket fantasi för att inse hur det kan kännas för en förpubertal kille eller tjej med dålig självkänsla att tvingas att göra det.

Och det är faktiskt, som Laakso skriver vidare, precis den situation som Bodström och hans kollegor genom sin viljeinriktning kan skapa.

Daniel Braw