
Ett blivande påskbål? Icke!
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Vi har ”höstat” i helgen, alltså beskurit fruktrräd, röjt i förvuxna buskar , klippt häcken och sådant. Och resultat blev riktigt bra, en ljus mysig trädgård men med en rejäl hög kvistar modell medelstort påskbål.
Antingen dumpar man riset i den närliggande skogen. Eller, vilket föreföll vettigare, kör alltsammans genom kompostkvarnen. Alltså flisa grenarna till ett grovt sågspån som läggs i komposten tillsammans med gräsavfall, potatisskal, kaffesump och liknande. Resultat blir förghoppningsvis en mörk, doftande mylla till rabatter och grönsakslandet.
Kvarnen malde på under rätt mycket oljud, men efter några timmar var rishögen borta.
När vi plockade ihop redskapen och alla sladdar, sladdvindor och grenkontakter slog det en – allt går ju med elektricitet. Häcksaxen, högtryckstvätten, lövsugen, kedjesågen, tigersågen och som sagt kompostkvarnen.
Ah, några kilowattimmar är väl inte så farligt! Några kronor bara.
Genomsvettig efter en dags röjningsarbete, funderar man på hur de gjorde förr – utan två hål i väggen. Vad skulle de ha tänklt om de sett och hört (!) elgräsklipparen, vinande sågar, saxar, vattensprutare?
Att leva ekologiskt med komposter, hemmaodlade grönsaker, frukt och bär förutsätter kilowattimmarna.
Vad vore livet utan elektriciteten! Fundera gärna en stund.
Jan-Olof Asp