En fråga som diskuteras friskt på Piratpartiets forum är denna: Ska Piratpartiet bli ett sexualliberalt mansparti?

Bakgrunden är att det har visat svårgenomförbart att bara svara på de frågor som partiets principprogram uttalar sig om. Idéer och föreningar har konsekvenser, och en person som vill diskutera integritet och deltagarkultur kan istället få diskutera porr. infinite_emma skriver:

Det jag saknar är en diskussion om hur partiet officiellt ska tackla sidospår som individer står för, men inte nödvändigtvis partiet. [...] Medialt funkar nog inte ”det får du fråga honom om”. Är jag tyst är jag svag, säger jag något trampar jag på andras rättigheter att få ha sina åsikter. En helt jäkla omöjlig situation som talesperson för partiet.

Somliga på forumet anser att situationen löses bäst genom purism (att ”hålla ögonen på bollen”, ”lägga våra politiska grundsyner åt sidan” och bara uttala sig om sådant som finns på den gemensamma dagordningen) medan andra verkar åtminstone delvis öppna för att diskutera och fatta beslut om ståndpunkter i frågor som ligger utanför det nuvarande programmet.

Försöker man sig på det senare kommer man emellertid snart att stöta på problem, eftersom det var den nuvarande minimalismen som gjorde det möjligt för människor från hela det politiska spektrat att stödja partiet. Utvecklas partiet till ett liberalt högerparti eller för den delen ett ”sexualliberalt mansparti” är dess valframgångs saga all.

Om partiet å andra sidan håller fast vid den nuvarande anarkin är det ofrånkomligt att vissa företrädares mer eller mindre väl genomtänkta privata utspel kommer att tolkas som partiets linje, och därmed i praktiken utvidga sin dagordning – dock utan föregående diskussion. Den på forumet förekommande linjen att medierna och folk i allmänhet inte begriper vad partiet går ut på är, som Anna Troberg skriver, inte hållbar.

Vi kan intellektualisera det här hur mycket vi vill, men var så säkra på att varken massmedia eller vanliga medborgare gör det och det är till syvende och sist de som bestämmer om vi kommer in i riksdagen. Vi kan kanske inte svara på all kritik, men vi kan inte heller bara ruska av oss all kritik och säga att den är för dum för att besvara eller fundera över.

Daniel Braw