Ledarbloggen

En ny politisk och ekonomisk rysare är på gång. Det är snart dags att fatta beslut om att förnya Jas-systemet i det svenska flygvapnet. Som vanligt i dessa sammanhang är avvägningen mellan kvantitet och kvalitet intressant. Socialdemokraterna tror att vi har råd med 60-80 flygplan, folkpartisten och försvarspolitikern Allan Widman talar om ett stort antal stridsflyg i en intervju med radions Ekoredaktion.

I pengar kan det här handla om 30-60 miljarder kronor. Men då ska man komma ihåg att flygplanprojekt är notoriska när det gäller att spränga kostnadsramar.

Det är naturligtvis rimligt att utveckla Jas Gripen i stället för att satsa på helt nya projekt eller inköp från utlandet. Men som vanligt kommer kostnaderna att pressa ner antalet byggda flygplan och därmed flygvapnets organisation. Frågan är var den kritiska gränsen går mellan kvalitet och kvantitet, hur vettigt det är att satsa alla dessa miljarder på ett vapensystem som i ett krigsläge snabbt förbrukas.

Även denna debatt måste politikerna våga ta i, inte bara tala om att det är bra för svensk industri att nya flygplan (i det här fallet nygamla) utvecklas inom landet. Alltså var går smärtgränsen för att ett flygvapen, i ett svenskt perspektiv, ska kunna lösa sina uppgifter? 200 flygplan, 100 flygplan, 50 flygplan, 20 flygplan? I dag har vi cirka 100…

Sven-Åke Olofsson

Det väcker nu uppseende att den norska regeringen spelade dubbelt när man gjorde upp om den stora flygplansaffären för några år sedan. Sverige fick spela rollen av nyttig idiot med Gripen, kanske för att pressa fram ett bättre bud från USA, kanske för att norska politiker inför sina skattebetalare ville visa att det (skenbart) vändes på alla stenar. 

Spelet avslöjas nu när Wikileaks publicerar olika USA.-dokument. Men är det då något nytt i detta? Nej, enbart i detaljer.

Strax innan Norge tog sitt beslut att köpa flygplan från USA lyssnade jag till en representant för det norska förvarsdepartementet i Oslo. Han gjorde helt klart att Natolandet Norge aldrig skulle köpa något annat än flygplan från USA. Hela flygvapnet med logistik, ledning och annat var integrerat med övriga Nato och USA. Det ger naturligtvis oerhörda fördelar när det gäller beväpning, underhåll, uppdatering och operativ verksamhet. I allt detta passade Gripen inte in. Synergierna gentemot Sverige vägde lätt jämfört med dem mot Nato. Detta går inte att bortse ifrån.

–Sverige har inte en chans att sälja Gripen till oss, sa den centralt placerade försvarstjänstemannen.

Och så blev det. Det förstod säkert många svenska politiker och andra i realtid. Vi borde därför ha avstått från en frivillig prestigeförlust och en massa onödiga kostnader i försäljningsarbetet.

Sven-Åke Olofsson

Ryanir darrade på manchetten sedan vd gått ut och sagt att man inte ska tillämpa EU-reglerna  om ansvar för strandade flygpassagerare.

Vid lunchtid i dag kom besked om att bolaget trots allt skulle följa vad man betraktar som ”orättfärdig regler”. Man har vissa förbehåll. Det ska röra sig om ”rimliga” utlägg. Och man betalar inte ut någon ytterligare kompensation.

Det är bra att man lämnade sin trotsande position som säkert hade omöjliggjort stöd från EU och andra. Frågan är bara hur bolagets tolkning av EU-reglerna kommer att fungera i praktiken.

Sven-Åke Olofsson

Vissa flygbolag trotsar nu öppet mot EU:s regler som ålägger bolagen ett mycket stort ansvar för strandade passagerare. Helt fräckt omtolkas ansvaret för hotellboende och mat. Försök görs att få resenärer att skriva under avtal där man avsäger sig rättigheter för att få flygresa hem. Researrangörer får ta över ansvar där flygbolagen sviker.

Flygbolagen har sakliga skäl för sitt missnöje med EU:s regler. De tillkom för att trygga enskilda passagerare, inte för att flygoperationer i stort sett skulle upphöra i flera dagar. Men missnöje med lagar och förordningar är en sak, obstruktion en helt annan. Ett samhälle där starka aktörer plötsligt omtolkar lagar och regler när det inte passar dem blir – ja, just det, laglöst. Bolagen må kräva EU och regeringar på ersättning men sviker de sina passagerare för sin egen ekonomis skull är de inte seriösa. Det bör flygresenärer ha i gott minne när de bokar nästa gång.

SAS glider runt det här genom att säga att deras omtolkning av reglerna inte får någon betydelse eftersom passagerarna nu tas hem. Ryanairs vd Michael O’Leary är öppet trotsig. 

– Varför förväntas egentligen flygbolag ersätta människors kostnader för hotell, måltider och annat när regeringarna är de som strulat till det här?

Jo, för att EU:s regler är sådana och att bolagen hittills accepterat dem.

Det är ingen vacker bild som tecknar sig av flygbranschen. Vissa bolag ger ett intryck av att ta lätt på säkerhetsproblem och verkar vilja flyga trots att riskerna med aska i flygmotorer är väl dokumenterad. Till detta kommer så att passagerarna mer eller mindre betraktas som fraktgods. Frågan är om inte sådana aktörer ska slås ut från marknaden. Vem kan annars lita på dem nästa gång det oväntade händer?

Sven-Åke Olofsson

Askmolnet från Island har lamslagit stora delar av flygtrafiken. Men säkert inte förtagit vår lust att resa. Danska Politikens reseredaktion har redan anpassat sig till den nya osäkra situationen och tipsar om tio storstäder du kan ganska lätt kan nå – från Köpenhamn – utan att ta flyget. Det blir destinationer som Göteborg och Stockholm, men också Oslo, Berlin, Hamburg,  Bryssel, Amsterdam, Prag, London och Paris.

Det blir kanhända inte weekendtripper, utan längre vistelser som krävs. Men som sagt, vi behöver inte sluta resa. Och det vill vi förstås inte heller. Människans behov av att röra på sig är stort.

Lotta Hördin

Danskarna är inte så särskilt intresserade av att fortsätta skicka in mer pengar i flygbolaget SAS, som fortfarande dras med ekonomiska problem. 45 procent av danskarna vill att SAS säljs, enligt en opinionsundersökning som Politiken och TV2 låtit göra.

Liknande tongångar har hörts i både Sverige och Norge. Men det är väl en sak att besluta sig för försäljning. Den verkliga utmaningen är att hitta någon som vill köpa.

Lotta Hördin