Ledarbloggen

Den så kallade positiva särbehandlingen vid antagningen till högskoleutbildningar ska avskaffas, men i Ekot ger Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesman en serie märkvärdiga besked. Först när det gäller partiets förståelse av vad det handlar om:

Jag tror att det är viktigt och jag tror att svenskar vill att man ska kunna bli läkare eller civilingenjör oavsett vilket kön man har.

… och oavsett också vilka betyg man har, uppenbarligen. Svaret på frågan om huruvida (S) kommer att återinföra kvoteringen vid eventuell valseger är inte direkt mer övertygande:

Jag tror att vi måste se över hela utbildningssystemet så att vi får ett mer jämställt utbildningssystem och att man minskar den sociala snedrekryteringen.

Varför toppresterande unga kvinnor ska få stå tillbaka för denna saks skull framstår fortsatt som oklart. Så hur ser (S) på dem?

Jag tror att vi måste få ett mycket mer jämställt arbetsliv och då tror jag att de måste vara såväl kvinnor som män som är läkare eller förskollärare eller civilingenjörer. Det är jag alldeles övertygad om. Sedan måste reglerna förtydligas.

So that’s OK then, som det heter i Private Eye. Men nog kan man undra varför förtydligad diskriminering skulle vara bättre än otydlig.

Daniel Braw

Ge Dame Judi Dench en chans!

Foto: Max Nash/AP

En av Englands mest kända Shakespeareskådespelare, vädjar till teatrar och dramatiker att skapa fler roller för äldre kvinnor, skriver The Guardian.

Ian McKellen nämner bland andra sina kollega, den helt suveräna Judi Dench, som inte längre kan finna någon lämplig roll i en Shakespearepjäs.

- Folk kanske tror att teaterpubliken inte vill se pjäser som handlar om äldre kvinnor, men det är fel, säger McKellen.

Han är själv i 70-årsåldern. Tidigare har även den brittiska fackföreningen för skådespelare vädjat för att äldre kvinnliga skådespelare ska bli mer rättvist behandlade.

Nu är det ju så att många äldre kvinnor (tyvärr inte så många äldre män) står för det kulturbärande fundamentet i Sverige och annorstädes. För att visa att vi även vill se äldre karaktärsskådespelare på scen och filmduk, borde vi sextionplussare och däröver kanske under en tid bojkotta allt vad symfonier, teatrar och konstutställningar heter.

Då, om inte annat, skulle det klargöras hur stor den gruppen är, som negligeras.

Stephan Wagner

Det är ingen nyhet att kvinnor är underrepresenterade på ledande poster i EU.  Cirka 70 procent av Europaparlamentarikerna och EU-kommissionärerna är män. Och då är Europaparlamentet ändå bättre än Europas nationella parlament i snitt, där bara 22 procent av ledamöterna är kvinnor. Av Sveriges nuvarande ledamöter i Europaparlamentet är nio av nitton kvinnor.

Kommissionär Margot Wallström är en av dem som gått i bräschen för fler kvinnor i EU:s toppskikt, och inför EU-valet har hon gått ut och uppmuntrat kvinnor att lägga sin röst på en kvinna. Och hon är inte ensam, flera svenska politiker oavsett partifärg stödjer Margot Wallström i sak. Birgitta Ohlsson riksdagsledamot för Folkpartiet, skriver till exempel i en krönika i Corren ”att denna gång blir det en kvinna som får min röst”.

Och på Europadagen den 9 maj hölls seminariet ”Rösta fram fler kvinnor i EU” i Stockholm, ett samarbete med Kommissionen, tidningen Mama och Amelia Adamos M-magasin.

I en intressant artikel i E24 diskuteras vad kön betyder för politiska val. Maud Eduards, professor i statsvetenskap med genusinriktning, utesluter inte att kvinnor kommer att rösta på ett nytt sätt i EU-valet. 

Är det faktum att kandidaten är en kvinna och driver jämställdhetsfrågor viktigare än var på höger-vänster-skalan kandidaten befinner sig? Gudrun Schyman som kandiderar för Feministiskt initiativ, tror att kvinnor kan tänka sig att byta parti i EU-valet för att lyfta kvinnofrågorna. Kanske har hon rätt, men det behöver inte betyda att de svenska väljarna går till Fi, det tyder ju inte heller opinionsmätningarna på så här långt. 

För det är verkligen inte svårt att hitta en kvinnlig kandidat, samtliga av riksdagspartierna har fler kvinnor än män i toppen på sina vallistor inför EU-valet. 

Matilda Sommelius

Mona och Maud. Perfekt längd för ett löp och en stor rubrik. Men förnamnsbruket på kvinnor handlar om något annat. Det riskerar att förminska kvinnor. Birger Schlaug resonerar kring detta på sin blogg. Och han uppmanar både Maud Olofsson och Mona Sahlin att själva sluta kalla sig för Maud och Mona. Manliga politiker använder inte sitt förnamn på det sättet.

Det är bara att hålla med. Maud, Mona och inte någon annan heller bör hålla på med det här förnamnsbruket på kvinnor.

För och efternamn, tack, på både män och kvinnor!

Lotta Hördin

Arbetslinjen har, sedan moderaterna gick starkt framåt i valet på att företräda den, blivit något av ett politiskt mantra. I en riksdagsdebatt 18 oktober förra året sa s-ledamoten Luciano Astudillo (anf. 68):

”Målet är och förblir detsamma: arbete åt alla. I detta är arbetslinjen en grundbult – arbetslinjen som bygger på en balans mellan rätt och plikt och insikten om att alla utifrån förmåga ska ges möjligheter och stöd för att kunna få ett arbete, men också kravet, förväntningen, att alla ska anstränga sig, förkovra sig och göra det de kan för att bidra. Arbetslinjen är rätten till ett arbete och skyldigheten att arbeta.”

Men är arbetslinjen verkligen rimlig? Det betvivlar Per Dahl, som skriver i Barometern:

”Om vi offentligt och ihållande kräver alla ska jobba intensivt heltid oavsett hemförhållanden, barn, föräldrar och annat i det privata livet får vi ta följden: en stadig följd av människor som sliter ut sig så mycket fysiskt och psykiskt att de tillslut blir utbrända. Det är fantastiskt för stat och kommun när alla jobbar som besatta för då strömmar skatten in och bidragen minskar. Men vi lever faktiskt inte för att glädja stat och kommun, utan för våra anhöriga, våra vänner och kanske i någon mån oss själva.”

Daniel Braw

I dessa dagar när till och med socialdemokraterna är ett småföretagarparti och vänsterpartiet värnar om småföretagen friskar det upp i den politiska debatten när någon istället pläderar för offentlig sektor. Som Tiina Rosenberg, professor vid Lunds universitet:  ”Feminismen är framför allt ett frigörelseprojekt, inte ett försök att domesticera och anpassa kvinnor och män till att dela på disken i privatägda bostäder, om de nu någon gång hinner dit med sina privata bilar via privata förskolor och skolor från de privata företag där de arbetar”, skriver hon på SVT Opinion.

Rosenberg vill istället slå ett slag för offentlig sektor och allt kollektivt. ”Låter gråsossigt, men låt gå för det. Det är åtminstone på rätt sida av blockgränsen.”

Daniel Braw

Vad är en ”mumpreneur”? Jo, en nybliven mamma som startat eget. Enligt engelska Times Online blir det här ett allt vanligare inslag. Och nyligen kom boken ”Kitchen Table Tycoon” – ungefär ”köksbordmagnaten”. Den berättar om den ena mamman efter den andra som startat företag med småbarnen i hasorna. Oftast har de fått en idé utifrån något de som saknat under småbarnstiden; hygienprodukter för känslig hy, nyttiga frukostflingor, barnkläder med mera. Och så har de valt att starta eget istället för att gå tillbaka till det gamla jobbet. Att kunna jobba hemma, ha flexibla arbetstider och förverkliga en idé har lockat mer. Dessutom tycker kvinnorna att de blivit smartare sedan de fick barn, och att de är duktiga på att göra en massa saker samtidigt. Alltsammans känns som hämtat ur den sötsliskiga filmen från slutet av 1980-talet, Baby boom med Diane Keaton och Sam Shepard.

Så inget verkar egentligen så nytt, eller hur? Kvinnor har alltid varit duktiga på att ha flera bollar i luften, men inte fått så mycket credit för det på arbetsmarknaden. Att de då tar saken i egna händer och startar eget är väl inte så konstigt. Men nu är det en trend, bara så att ni vet det.

Lotta Hördin

Ser i danska Berlingske Tidende att svenska författaren Maria Svelands ”Bitterfittan” nu kommit ut på danska.  Lagom till internationella kvinnodagen!

Sveland är i Danmark för att göra reklam för sin bok och uppmanar danska kvinnor att komma upp på barrikaderna. Det behövs lika mycket idag, som på 70-talet. Så sant så.

Maria Svelands bok är mycket bra och väl värd att läsa. Och den bör läsas av både kvinnor och män. Jag känner för övrigt män i både 40- och 70 årsåldern som gillat boken och tagit till sig budskapet.

Alltså, läs Bitterfittan!

Lotta Hördin