Istället för kravaller: cricket

22 augusti, 2011 klockan 14:50

Norman Tebbit, konservativ brittisk politiker, talade en gång om ”crickettestet” som ett tecken på integration i det brittiska samhället. Vilket lag håller man på — England eller det land man kommer ifrån?

Det skulle nog låta drastiskt men ter sig idag som ett under av social sammanhållning – det fanns i alla fall en sport som alla var intresserade av. Nu, när Englands cricketlag verkligen vore värt att heja på, har cricketen glömts bort inte minst av de unga. Boris Johnson, Londons borgmästare, skriver:

The sad thing is that for so many of the young men who rioted two weeks ago (and they were 90 per cent young men), the English achievement is a matter of almost total mystery or indifference. It is like a bridge tournament in Lima. It is strange news from another star.

Som politiker kan han naturligtvis inte avstå från att sedan tala om allmänna samhällsproblem, lagar, fattigdom och satsningar på skolor. Och behovet av regler:  ”It is not just cricket they lack, but any set of rules about how to behave.”

Men det verkligt intressanta är iakttagelsen att det genom hela samhället går en skiljelinje så djup att man kan tala om två nationer, ”one that has the chance to play cricket, and one that doesn’t even know England is winning”. Det kanske vore något för Håkan Juholt, som också ofta talar om vad som håller på att gå sönder i samhället, att inspireras av.

Daniel Braw

Dela

Den förskräckliga fotbollen

3 juli, 2010 klockan 14:16

Fotbollens politiska tvivelaktighet är visserligen inget stort ämne men det är ändå intressant att notera på hur olika grunder den kan resoneras fram.

I Dagens Nyheter skriver Lena Andersson att ”lagidrotten är metafor för krig” och ”underkastelse under ledaren”. Dessutom är fotbollen antifeministisk:

De kollektiva krigsidrotterna befordrar inte bara underkastelse, utan ännu mer ett extremt särartstänkande i synen på kön. De är kort sagt antifeministiska. I sporter som friidrott, orientering, skidåkning, skidskytte, simning vore det otänkbart att ha helt separata världsmästerskap för män och kvinnor. Och skilda OS vore absurt. Men i de stora lagidrotterna skulle allt annat än fullständig åtskillnad få ett hånskratt till svar.

Det låter onekligen ruggigt. Men på amerikanska högerbloggen The Enterprise Blog angriper Marc Thiessen fotbollen från ett helt annat håll — fotbollen är socialistisk, hävdar han, och det är därför den aldrig kommer att bli populär bland amerikaner.

Capitalist sports are exciting—people often hit each other, sometimes even score. Soccer fans are excited by an egalitarian 0-0 tie. [...] Yes, even tennis is more exciting than soccer. Like an overcast day in East Berlin, soccer is … boring.

Daniel Braw

Dela

Flaggförvirring

3 juli, 2010 klockan 12:36

Die Zeit berättar om hur en företagare i Berlin med libanesisk bakgrund har hängt upp stadens största Tysklandsflagga — sjutton gånger fem meter. Han är inte bara en anhängare av tysk fotboll, han har också en synnerligen positiv inställning till landet:

Tyskland har gett oss säkerhet, välstånd och frihet. Det får vi inte glömma. Då är en så här stor flagga bara ett litet tecken på tacksamhet.

Och för journalisten som får höra Youssef Bassals begeistrade framställning av Tyskland som ett generöst och öppet land framstår diskussionerna om kvoter och intelligenstester för invandrare som närmast skamliga.

Men alla är inte lika glada. Den stora flaggan har blivit förstörd två gånger — av vänsterextremister, som anser att den tyska flaggan kan sätta dunkla krafter i rörelse och borde ersättas av en palestinsk. Nu har den tredje kommit upp, och Bassal vaktar den nätterna igenom. Det är uppenbarligen något väldigt provocerande med bilden av Tyskland som ett sympatiskt land.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Daniel Braw

Dela

Fotbollsexperten på borgmästarposten

28 juni, 2010 klockan 12:23

Boris Johnson, Londons borgmästare, analyserar i Daily Telegraph Englands katastrofala insats i VM. Politiker har i allmänhet ingen större trovärdighet som sportkommentatorer (Bodström den yngre möjligen ett undantag), men Johnson har faktiskt viss erfarenhet av att spela landskamp mot Tyskland. I en vänskapsmatch (!) 2006 gjorde han följande minnesvärda insats:

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Som politiker kan Johnson sedan naturligtvis inte avstå från att göra en politisk poäng av det engelska debaclet:

We are still paying the price of an educational establishment that developed an aversion to competitive games and an obsession with bureaucracy and elf and safety that made it hard for the voluntary sector to fill the gap.

Daniel Braw

Dela

Stjärnfall

16 december, 2009 klockan 14:28

Sponsorerna flyr från Tiger Woods, skriver Carin Fredlund i Dagens Industri (inte online). Gillette, Accenture och Nike har ställt in samarbetet med Woods, och Tag Heuer kan komma att göra det samma. (Uppdatering: Tag Heuer har gjort det samma.)

Hur kommer detta sig? Woods fick sponsorer därför att han var bra på golf, och det är han fortfarande. Så företagen reagerar av ren moralpanik, hävdar Fredlund.

Detta verkar emellertid väldigt osannolikt. Som Fredlund också noterar hade sponsorerna inte lämnat Woods om hans övertramp inte hade avslöjats. ”Kommer de ut får många däremot brått att borsta av sig alla spår av samarbetet.”

Ett sådant agerande tyder inte just på moraliska intressen, utan på ekonomisk känslighet eller om man så vill feghet. I och med att Woods anseende och popularitet har minskat, har också hans värde som ansikte för företagen minskat. Frågan är snarare vad Woods exempel kommer att innebära för andra kändisar och sportprofiler när det gäller sponsring. ”Förr eller senare gör alla människor fel eller begår misstag”, skriver Hedlund. Och kanske är denna risk för stor? Det tror Rosabeth Moss Kanter, som på bloomberg.com förutspår de levande kändisarnas försvinnande ur företagsvärlden. I deras ställe kommer konstruerade figurer, som Mr Clean:

A cartoon spokesperson doesn’t have a personal life involving ethical dilemmas. Mr. Clean eliminates messes rather than getting into them. And Mr. Clean speaks to consumers about what his product does for them, rather than how many tournaments he wins.

Daniel Braw

Dela

Fotboll och politik hör ihop

6 maj, 2009 klockan 12:34

Fotboll och politik hör ihop. Som i Danmark just nu där det diskuteras om inte regeringen skulle kunna tvinga fram att Danmarks Television får sända fotbollslandskampen mot arvfienden Sverige 6 juni.

Om regeringen bara hade veklat kunde den utnyttja EU:s regler. Men enligt den socialdemokratiske folketings Magnus Heunicke vill den inte med hänsyn till marknadskrafterna.

- Det er fuldstændigt klart for mig, at regeringen kan bruge EU-reglerne til at sikre, at VM-kampen bliver vist for alle. Desværre vælger de at lade det være helt op til markedskræfterne, og det bliver en kamp for de få, säger Heunicke til politiken.dk.

Enligt EU-reglerna ska minst två av fyra kriterier vara uppfyllda för att Danmarks Radio ska kunna beordras att sända matchen. Socialdemokraten Heunicke anser att alla fyra är uppfyllda. Det handlar bland annat om att händelsen ska vara av särskilt allmänt intresse för medlemsstatens befolkning.

Kulturminister Carina Christensen (K)  ser det som ett orättfärdigt ingrepp i marknaden och ett ensidigt gynnande av danska statstelevisionen.

Hon har självfallet rätt. Politiker ska inte styra medieutbudet – hur gärna än befolkningen i det här fallet hade velat det.

Sven-Åke OLofsson

Dela

En idrottsprestation av ovanligare slag

13 augusti, 2008 klockan 09:00

… är denna, som Reuters rapporterar om. FC Johansen från Sierra Leone gjorde följande starka matchserie

 Kubikenborgs IF–Matfors IF 5–1, FC Johannesen–KB 65 1–0, Matfors IF–KB 65 0–2, FC Johannesen–Matfors IF 4–0, KB 65–Kubikenborgs IF 0–1, Kubikenborgs IF–FC Johannesen 0–2

och återvände sedan till det fattiga och krigsdrabbade hemlandet.  ”I didn’t want to disappear, I want to come back here because I like my country and I want to play for the national team”, sa en av spelarna.

Likaledes ovanligt är klubbens namn — samma som Sveriges konsul i Freetown bär.

Daniel Braw

Dela

Olympisk optimism

3 augusti, 2008 klockan 11:22

Om OS-arrangörerna i Kina hade hoppats på en pr-mässig framgång för landet måste de ha blivit nedslagna av de senaste dagarnas, månadernas och årens publicitet. Parallellerna till Berlinolympiaden när, enligt Hoola Bandoolas analys, Hitler fick så mycket reklam att han nästan blev perplex, har påpekats. De som talade sig varma för Kina när beslutet fattades har, antagligen klokt nog, hållit sig undan debatten.

Men Sebastian Coe, ordförande i kommittén för OS i London 2012, är inte desto mindre optimistisk. Coe, själv framgångsrik löpare med många världsrekord på CV:t, tycker att Kina-OS snarare ska liknas vid OS i Moskva 1980 — som för övrigt bojkottades av USA:

”And in Moscow, I have little doubt that I witnessed the infancy of change – if only because, for the first time, the Soviet regime had to open its doors to the world. That is why the decision to go to Beijing – taken, symbolically enough, in Moscow in 2001 – was the right decision then and remains the right decision now.”

Daniel Braw

Dela

Galen i fotboll

23 juni, 2008 klockan 15:11

Den danske statsministerns fru Anne-Mette Rasmussen är ”Vild med dans”. Hon ska i höst delta i tv-programmet med detta namn, alltså den danska versionen av ”Let’s dance”. Nu erkänner statsministern själv, Anders Fogh Rasmussen, att han är ”vild med fotboll” – alltså galen i fotboll.

Under detta EM har han inte haft det danska landslaget att heja på, men i sin blogg berättar han att han förstås höll på Sverige – det är viktigt med den nordiska sammanhållningen.

Sedan fick han gå över och hålla på Frankrike. Anders Fogh Rasmussen har sommarhus i Frankrike och räknar det som sitt andra hemland.

Nu funkar inte det heller längre, men diplomatiskt nog utser han inte längre något lag som han speciellt framhåller över de andra. Istället funderar han på hur det blir när Spaniens premiärminister kommer på Köpenhamnsbesök på måndag den 30 juni. Kanhända är det en helt segerrusig minister som Fogh Rasmussen då får ta emot. Det får vi veta på söndag när finalen spelas.

Så går alltså tankarna hos danskarnas fotbollstokige statsminister, som för övrigt så ofta han kan går och ser landskamper tillsammans med en av Danmarks allra mest förmögna man, Fritz Schur. En doldis i Sverige, en man som föreslås bli ordförande för den svensk-danska Posten. Säkert en viktig person i Fogh Rasmussens nätverk.

Fotbollen har många dimensioner.

Lotta Hördin

Dela