Det blev som Kamprad ville

20 januari, 2011 klockan 16:03

Ikea är ett varumärke som det susar kring. Och därmed är det naturligtvis betydelsefullt om denna internationella jätte väljer att satsa eller dra sig ut ur en kommun. I dag kom beskedet att Ikea:s verksamhet i Sockerbruket i Helsingborg flyttar till Malmö. 300-400 personer berörs och alla erbjuds att följa med. I Malmö planerar företaget att bygga ett nytt kontor intill det nya Ikeavaruhuset i Svågertorp – precis som Ikea-grundaren Ingvar Kamprad flaggade för en gång.

Ingen förlorar jobbet, vilket är helt centralt och rimligen är en del av de anställda redan pendlare från Malmö-Lund. I nästa läge kan man anta att de som är bosatta i helsingborgsområdet i sin tur blir pendlare.

Ikeas expansion har varit stark i Helsingborg och i det perspektivet var kommunen en vinnare då. Men även efter flytten till Malmö förblir Ikea en av de absolut största privata arbetsgivarna. Flytten bygger naturligtvis på interna övervägelser i den stora koncernen och Helsingborgs kommuns möjligheter att påverka Ikeas dispositioner måste bedömas som små. Så vitt det går att bedöma har kommunen också genom åren behandlat Ikea välvilligt inom de ramar man har att hålla sig.

Det kan naturligtvis sägas att flytten är en prestigeförlust för Helsingborg eftersom intresset för Ikea är så stort. Men detta gäller knappast i näringslivet där man vet att dispositioner hela tiden görs för att uppnå effektivitetsvinster och annat inom den egna verksamheten. Hade det varit tal om att Helsingborg dränerats på alla verksamheter utom varuhusdelen hade situiationen naturligtvis varit en annan.

Trots allt är händelser som denna en påminnelse för kommunen om såväl sårbarhet som att mer kan göras för att öka attraktiviteten för näringslivet och därmed skapa fler jobb. Infrastrukturfrågorna är här helt centrala. Det gäller allt från hög service för pendlare till att en fast HH-förbindelse kommer på plats. Och här har kommunen kraftigt aktiverat sig på senare år.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Förtydligad diskriminering

12 januari, 2010 klockan 13:37

Den så kallade positiva särbehandlingen vid antagningen till högskoleutbildningar ska avskaffas, men i Ekot ger Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesman en serie märkvärdiga besked. Först när det gäller partiets förståelse av vad det handlar om:

Jag tror att det är viktigt och jag tror att svenskar vill att man ska kunna bli läkare eller civilingenjör oavsett vilket kön man har.

… och oavsett också vilka betyg man har, uppenbarligen. Svaret på frågan om huruvida (S) kommer att återinföra kvoteringen vid eventuell valseger är inte direkt mer övertygande:

Jag tror att vi måste se över hela utbildningssystemet så att vi får ett mer jämställt utbildningssystem och att man minskar den sociala snedrekryteringen.

Varför toppresterande unga kvinnor ska få stå tillbaka för denna saks skull framstår fortsatt som oklart. Så hur ser (S) på dem?

Jag tror att vi måste få ett mycket mer jämställt arbetsliv och då tror jag att de måste vara såväl kvinnor som män som är läkare eller förskollärare eller civilingenjörer. Det är jag alldeles övertygad om. Sedan måste reglerna förtydligas.

So that’s OK then, som det heter i Private Eye. Men nog kan man undra varför förtydligad diskriminering skulle vara bättre än otydlig.

Daniel Braw

Dela

Kamp mot åldersfascismen

8 juni, 2009 klockan 13:56

Ge Dame Judi Dench en chans!

Foto: Max Nash/AP

En av Englands mest kända Shakespeareskådespelare, vädjar till teatrar och dramatiker att skapa fler roller för äldre kvinnor, skriver The Guardian.

Ian McKellen nämner bland andra sina kollega, den helt suveräna Judi Dench, som inte längre kan finna någon lämplig roll i en Shakespearepjäs.

- Folk kanske tror att teaterpubliken inte vill se pjäser som handlar om äldre kvinnor, men det är fel, säger McKellen.

Han är själv i 70-årsåldern. Tidigare har även den brittiska fackföreningen för skådespelare vädjat för att äldre kvinnliga skådespelare ska bli mer rättvist behandlade.

Nu är det ju så att många äldre kvinnor (tyvärr inte så många äldre män) står för det kulturbärande fundamentet i Sverige och annorstädes. För att visa att vi även vill se äldre karaktärsskådespelare på scen och filmduk, borde vi sextionplussare och däröver kanske under en tid bojkotta allt vad symfonier, teatrar och konstutställningar heter.

Då, om inte annat, skulle det klargöras hur stor den gruppen är, som negligeras.

Stephan Wagner

Dela

Långt till varannan damernas i Bryssel

2 juni, 2009 klockan 12:25

Det är ingen nyhet att kvinnor är underrepresenterade på ledande poster i EU.  Cirka 70 procent av Europaparlamentarikerna och EU-kommissionärerna är män. Och då är Europaparlamentet ändå bättre än Europas nationella parlament i snitt, där bara 22 procent av ledamöterna är kvinnor. Av Sveriges nuvarande ledamöter i Europaparlamentet är nio av nitton kvinnor.

Kommissionär Margot Wallström är en av dem som gått i bräschen för fler kvinnor i EU:s toppskikt, och inför EU-valet har hon gått ut och uppmuntrat kvinnor att lägga sin röst på en kvinna. Och hon är inte ensam, flera svenska politiker oavsett partifärg stödjer Margot Wallström i sak. Birgitta Ohlsson riksdagsledamot för Folkpartiet, skriver till exempel i en krönika i Corren ”att denna gång blir det en kvinna som får min röst”.

Och på Europadagen den 9 maj hölls seminariet ”Rösta fram fler kvinnor i EU” i Stockholm, ett samarbete med Kommissionen, tidningen Mama och Amelia Adamos M-magasin.

I en intressant artikel i E24 diskuteras vad kön betyder för politiska val. Maud Eduards, professor i statsvetenskap med genusinriktning, utesluter inte att kvinnor kommer att rösta på ett nytt sätt i EU-valet. 

Är det faktum att kandidaten är en kvinna och driver jämställdhetsfrågor viktigare än var på höger-vänster-skalan kandidaten befinner sig? Gudrun Schyman som kandiderar för Feministiskt initiativ, tror att kvinnor kan tänka sig att byta parti i EU-valet för att lyfta kvinnofrågorna. Kanske har hon rätt, men det behöver inte betyda att de svenska väljarna går till Fi, det tyder ju inte heller opinionsmätningarna på så här långt. 

För det är verkligen inte svårt att hitta en kvinnlig kandidat, samtliga av riksdagspartierna har fler kvinnor än män i toppen på sina vallistor inför EU-valet. 

Matilda Sommelius

Dela

Hoppsan, vilken debatt!

31 maj, 2009 klockan 11:07

Danskarna ska inte bara rösta i EU-valet nästa söndag. Samma dag är det folkomröstning om tronföljden. Regeringen vill ändra i lagen, så att det är äldsta barnet som ärver tronen, oavsett kön på yngre syskon. I dag ärver en kvinna endast om det inte finns några söner till kungen eller drottningen.

Men frågan har blivit het av många olika skäl. På statsministerns hemsida kan man ta del av kampanjen för att få folk att gå och rösta. Här gör man hela saken till en fråga om jämlikhet. Kritikerna fnyser och undrar hur ett förlegat styresskick som den ärvda monarkin egentligen kan ha något med jämlikhet att göra överhuvudtaget. Statsministeriet satsar på reklammaterial, bland annat denna film, som nu får kritik från statsvetarhåll för att den så tydligt tar ställning för hur människor ska rösta.

Dessutom påpekar de som vet att filmidén är direkt snodd efter en förlaga för BBB Comedy. Ja, faktiskt rena plagiatet.

Nu hotar dessutom flera folketingsledamöter att rösta blankt i ren protest för att de tycker att regeringen tagit beslutet om folkomröstning över huvudet på folketinget. De kritiska folketingsledamöterna hade önskat en grundlig debatt om grundlagen innan frågan fördes till folkomröstning.

För att få igenom grundlagsförändringen krävs att 40 procent röstar för. Rojalisterna befarar att man inte kommer upp i den siffran eftersom EU-valet inte är något som lockar så många danskar till vallokalerna.

Kanske räknade regeringen med att omröstningen mer eller mindre skulle bli en formalitet, en promenadseger i det rojalistiska Danmark.  Nu ser det ut att bli allt annat än det. En spretig debatt har blivit resultatet, i stället för en vettig sådan, kan man tycka. De som är för ändringen drar nu öronen åt sig och menar att det var dumt att överhuvudtaget väcka den björn som sover. Frågan, sett ur deras synvinkel, är inte akut eftersom tronföljden är tryggad för årtionden framöver.

Ja, jisses. Men får hålla med om vissa delar, hela jämlikhetsstuket känns mossigt och märkligt. Och frågans hantering har som den så riktigt beskrivs av Nils Krause Kjær skriver i Berlingske Tidende, blivit rena cirkusen.

Fortsättning följer.

Lotta Hördin

Dela

Klackarna i taket på AB

24 februari, 2009 klockan 09:29

Det är roligt att föja den enorma trafiken på webben just nu, efter Expressens avslöjande att det stundar konungsligt bröllop.

Särskilt kul är det att följa Aftonbladet som inrättat en voluminös specialsajt kring kungligheterna och öser ut artiklar och bilder kring ett kungahus som man på andra håll i bladet är tämligt kallsinnigt till, minst sagt.

Ska bli lika kul att se hur den uppenbarligen oerhört engagerande och allt överskuggande nyheten behandlas på Aftonbladets kultursida framöver.

Stephan Wagner

Dela

Korkat blir klokt

30 augusti, 2008 klockan 12:49

Den socialdemokratiska rådslagsgruppen för välfärdspolitiken föreslår att föräldraförsäkringen ”på sikt” ska göras helt individuell. Om förslaget går igenom på kongressen 2009 innebär det att rådslagen åtminstone på en punkt har haft reell effekt: Göran Persson var helt avvisande till utökad kvotering, och satte 2005 ner foten redan innan debatten hade börjat. Hans skäl:

”Vi har en sak som är genuint framgångsrik och populär och det är vår familjepolitik. Den är omtyckt av människor och vi vet vad föräldrar tycker. De tycker själva att de ska få hantera den här frågan, de tycker att de är en bra försäkring. Varför ska vi då skaffa oss dessa fiender? [...] En elektriker som är gift exempelvis med ett sjukvårdsbiträde, de förlorar på en sådan här kvotering. Jag kan inte fatta att vi ska driva en politik som innebär att vi lägger oss i en kvotering som bara fungerar för dem som har två bra inkomster och som lever i en relation som snarast är medelklass eller däröver.”  (Aldrig ensam, alltid ensam, s. 257–258)

Förslaget var, som Persson uttryckte det, ”korkat politiskt”.

Ylva Johansson, som leder rådslaget, gör en annan bedömning, åtminstone i fråga om partiets stöd för förslaget:

”Min bedömning är att frågan har mognat väsentligt. Det kommer säkert att bli en diskussion, men jag känner mig inte orolig.”

Daniel Braw

Dela

Arbetsplikten ifrågasatt

22 augusti, 2008 klockan 15:53

Arbetslinjen har, sedan moderaterna gick starkt framåt i valet på att företräda den, blivit något av ett politiskt mantra. I en riksdagsdebatt 18 oktober förra året sa s-ledamoten Luciano Astudillo (anf. 68):

”Målet är och förblir detsamma: arbete åt alla. I detta är arbetslinjen en grundbult – arbetslinjen som bygger på en balans mellan rätt och plikt och insikten om att alla utifrån förmåga ska ges möjligheter och stöd för att kunna få ett arbete, men också kravet, förväntningen, att alla ska anstränga sig, förkovra sig och göra det de kan för att bidra. Arbetslinjen är rätten till ett arbete och skyldigheten att arbeta.”

Men är arbetslinjen verkligen rimlig? Det betvivlar Per Dahl, som skriver i Barometern:

”Om vi offentligt och ihållande kräver alla ska jobba intensivt heltid oavsett hemförhållanden, barn, föräldrar och annat i det privata livet får vi ta följden: en stadig följd av människor som sliter ut sig så mycket fysiskt och psykiskt att de tillslut blir utbrända. Det är fantastiskt för stat och kommun när alla jobbar som besatta för då strömmar skatten in och bidragen minskar. Men vi lever faktiskt inte för att glädja stat och kommun, utan för våra anhöriga, våra vänner och kanske i någon mån oss själva.”

Daniel Braw

Dela

Här för att stanna?

6 juli, 2008 klockan 13:41

För en tid sedan väckte nyheten att några s-politiker som hade motsatt sig avdrag för hushållsnära tjänster nu använde dem viss uppmärksamhet. Bland socialdemokratiska sympatisörer bör det dock finnas viss tolerans för deras agerande: i en Demoskopundersökning säger sig 47 procent tycka att det är positivt att hushållsnära tjänster ”skattesubventioneras”. Inom miljöpartiet finns rentav en majoritet, 57 procent, för avdragen.

Det blir med andra ord intressant att se vem som i den valrörelsen 2010 satsar på att avskaffa avdragen. ”Vi ska vara klara över att verkligheten 2010 inte kommer att se ut som den gjorde 2006″, som Pär Nuder sa apropå tänkbara skatteförändringar efter en eventuell valseger.

Daniel Braw

Dela

Fram för offentlig sektor

2 juli, 2008 klockan 15:24

I dessa dagar när till och med socialdemokraterna är ett småföretagarparti och vänsterpartiet värnar om småföretagen friskar det upp i den politiska debatten när någon istället pläderar för offentlig sektor. Som Tiina Rosenberg, professor vid Lunds universitet:  ”Feminismen är framför allt ett frigörelseprojekt, inte ett försök att domesticera och anpassa kvinnor och män till att dela på disken i privatägda bostäder, om de nu någon gång hinner dit med sina privata bilar via privata förskolor och skolor från de privata företag där de arbetar”, skriver hon på SVT Opinion.

Rosenberg vill istället slå ett slag för offentlig sektor och allt kollektivt. ”Låter gråsossigt, men låt gå för det. Det är åtminstone på rätt sida av blockgränsen.”

Daniel Braw

Dela