Slutsatser och hypoteser

20 januari, 2010 klockan 09:36

Imorgon anordnar tankesmedjan Timbro ett seminarium om huruvida klimathotet är en fara för demokratin (en uppfattning som bland annat har framförts här).

En genomgång av rapporterna från klimatdebatten, med särskilt fokus på Köpenhamnsmötet, visar [...] att medierna ofta okritiskt rapporterar de politiska aktörernas ideologiskt laddade slutsatser, som vore de nödvändiga konsekvenser av naturvetenskapens hypoteser.

Så framgångsrik verkar denna okritiska rapportering internationellt sett emellertid inte ha varit, ens när det gäller den grundläggande frågan. I Storbritannien säger sig drygt hälften av väljarna tro att det är människan som orsakar den globala uppvärmningen; i USA har skepsisen nått rekordnivåer och bara en tredjedel tror på människans ansvar för klimatförändringen. Intressant nog tror bara hälften att Obama tror det samma. För den andra hälften måste Obamas politik te sig väldigt gåtfull.

Daniel Braw

Dela

Behövde inget tivoli

28 december, 2009 klockan 15:12

Köpenhamn drabbades av en miljöyra inför det stora klimattoppmötet i december. Många företag gnuggade händerna och man kan tänka sig att hotellen gick bra. Men för nöjesparken Tivoli blev mötet en besvikelse. Det blev färre besökare än vanligt under decembermånaden. ”Vanliga” julmarknadsbesökare undvek den danska huvudstaden under toppmötesveckorna. Och mötesdeltagarna hade nog med sitt. De behövde inga karuseller för att känna sig snurriga!

Lotta Hördin

Dela

Urvattnat i Köpenhamn

19 december, 2009 klockan 07:41

Det blev ingen stor klimatöverenskommelse, ett juridiskt bindande avtal, i Köpenhamn. Ju radikalare man är i klimatfrågan (alternativt drabbad) desto mer kritisk är man.

Vad vi har är en vag överenskommelse som pressades fram under delvis kaotiska former. De vackra orden i alla talen känns malplacerade i detta sammanhang.

I den nya överenskommelsen (som inte alla ansluter sig till) står det att jordens medeltemperatur inte ska få öka med mer än 2 grader. Men det ställs inte med siffror krav på vad det krävs av utsläppsminskningr för att uppnå detta. Den tidigare siffran, en utsläppsminskning på 50 procent till 2050, är struken. Vissa länder ville inte ha detta på papper. Man tycks vara överens om att en fond med 100 miljarder dollar om året ska inrättas för att utvecklingsländerna ska kunna anpassa sig till klimathotet.

Nu drar klimatfrågan i väg till nya förhandlingar i Bonn och Mexiko nästa år. I stort sett alla är besvikna, många är bittra. Världssamfundet var inte moget utmaningen och skuldbördan för detta fördelar sig ofta enligt gängse mönster för motsättningarna i världen. Det är Kinas fel, det är USA:s fel, det är mer eller mindre demokratiska småstaters fel. Det är bara att välja enligt åsiktsriktning.

Men nu gäller det inte minst för klimatmötets många kritiker att se upp. Vänds allt detta i ett politikerförakt skapas en uppgivenhet. Inga andra än staternas ledare kan komma överens om ett klimatavtal. Deras svårigheter har faktiska grunder i många fall, till exempel omsorgen om egna fattiga befolkningsskikts välståndsökning. Få om ens någon fråga har debatterats i ett så stort forum som klimatfrågan. Motgångar är alltså inte uppseendeväckande med tanke på de intressemotsättningar som finns i världen.

Förmår vi inte behålla en viss optimism om att klimatfrågan är i en process mot mer substansiella överenskommelser, blir det bara kontraproduktivt. De som satt sig på tvären i Köpenhamn kan söka skydd bakom kritikerkören och säga att det inte går att komma överens eftersom motsättningarna är så stora. Pressen måste bibehållas på ledarna dithän att det blir ett Bonn-avtal eller Mexikoavtal i stället för ett Köpenhamnsavtal!

Sven-Åke OLofsson

Dela

Det bådar inte gott….

18 december, 2009 klockan 11:52

Bella Center går i väntans tider. Det pågår möten mellan regeringscheferna. Det sker i slutna rum. Utanför väntar vi journalister. Stod själv vid en trappa i en timmes tid. Kanske skulle Barack Obama komma förbi. Till sist visade sig Nicolas Sarkozy en liten stund för att försvinna in till nya samtal.

Och ännu så länge har det inte hållits en enda presskonferens i det stora pressrummet. Brasiliens president ställde in, detsamma gällde Indiens företrädare. Frågan är nu om Irans president kommer.

Vi fortsätter att vänta. I sessionssalen väntar man också. Det bådar inte gott.

Lotta Hördin

Dela

Räddningsaktion för det danska ansiktet

17 december, 2009 klockan 11:55

Det är inte bara klimatförändringsrelaterade kostnader och risker som ska fördelas i Köpenhamn, det är också politiska skulder. Det danska ordförandeskapet försöker nu, genom att inte lägga fram något eget utkast, helt klart minimera sin andel av skulden till att det har blivit som det har blivit. Visserligen förlorar danskarna därmed också en del av den potentiella framgången i att faktiskt baxa förhandlingarna i mål, men försiktighetsprincipen tycks få råda. En ”kilde tæt på forhandlingerne” säger till Berlingske:

Det er et forsøg på at lægge ansvaret over på nogen andre og åbne vejen for, at stats- og regeringscheferne skal komme og redde det hele.

Den intressanta frågan nu blir hur denna räddning kommer att se ut. Världsledarna, till vilka hoppet nu står, har inte mycket tid på sig att få ihop något slags överenskommelse som räddar ansiktet på de deltagande. Men Danmark tycks redan ha börjat arbeta på att rädda sitt, i alla fall ordförandeansiktet. Och det kan behövas.

Daniel Braw

Dela

Viktigt och mindre viktigt

17 december, 2009 klockan 11:42

En del intressanta prioriteringar görs i samband med klimatmötet i Köpenhamn.

SVT24 avbryter direktsändningen för att istället ägna sig åt skidskytte i två timmar. (Kanske är kalkylen att förhandlingarna ändå kommer att gå i stöpet och det därmed kan vara en av de sista gångerna man har tillfälle att se skidskytte utövas i verkligheten.)

Och Carl Bildt skriver: ”I morgon måste resultatet – vad det än blir – ligga på bordet för ceremoni och avslutning. Stats- och regeringschefer har inbokade kalendrar med begränsade marginaler.” I och för sig har just dessa personer stått i talarstolen under förmiddagen och unisont påpekat hur livsviktiga förhandlingarna är – planetens framtid på spel etc. etc. – men är det inbokat så är det inbokat, också för en världsledare.

Daniel Braw

Dela

Först bort med Mugabe

16 december, 2009 klockan 12:10

Naturligtvis finns det oerhört fattiga och exploaterade stater i Afrika. Men Afrika är inte en monolit, vilket man kan få för sig när kontinenten nämns, särskilt nu i samband med klimattoppmötet. Fattigdomen har även strikt politiska orsaker. Ett av de värsta exemplen på misshushållning av egna resurser är Zimbabwe. Tidigare ett blomstrande samhälle med livsmedelsexport på agendan. Efter det att Mugabe blivit uppenbart galen, har landet sjunkit ner i ofattbar (och totalt onödig) misär.

Det finns anledning att ständigt påminna om en rad länder orsak till fattigdom. Många svälts ut av sina egna regeringar/diktatorer.

Stephan Wagner

Dela

En sval humorist

12 december, 2009 klockan 09:42

Fredrik Reinfeldt håller på att runda av Sveriges ordförandeskap i EU. I avslutades årets sista toppmöte. Nu återstår förhandlingarna i Köpenhamn. Inte en så liten uppgift dock.

Men redan haglar berömmet över den svenska statsministern. I och för sig kanske det inte var så svårt att överglänsa det havererade tjeckiska ordförandeskapet.

Beröm kommer från många olika håll. Aftonbladets Lena Mellin ger Väl godkänt. Och den franska tidningen Le Tribunes journalistpanel ger högsta betyg. ”Intelligent, sval och humoristisk” lär vara ett av omdömena från journalisterna, skriver Dick Erixon på sin blogg. Eu-kommissionen José Manuel Barroso kostade på sig att tacka på svenska. Effektivt och öppet är andra ord som ofta används om det svenska ordförandeskapet.

Det är väl bara att slicka i sig. Och naturligtvis glädjande för Sverige att det gått så bra. Men nu gäller det att hålla högsta fart också i Köpenhamn.

För Fredrik Reinfeldt är det efter Köpenhamn dags att åter ta itu med inrikespolitiken. Den senaste tiden har långt i från alla i Sverige upplevt regeringspolitiken som intelligent och humoristisk. För de som hamnat mellan stolarna när den nya sjukförsäkringsreformen börjat gälla är det nog ordet sval som etsat sig fast.

Lotta Hördin

Dela

Hur mycket räcker?

11 december, 2009 klockan 11:30

EU kommer inte splittrat till klimatmötets fortsatta förhandlingar i nästa vecka. Nu har unionen enats om att bidra med ett snabbstartsprogram för klimatåtgärder på drygt sju miljarder euro. Ett par av dessa går till utvecklingsländer.

Frågan är förstås om det räcker. Men det är definitivt en viktig viljeinriktning. Nu får vi hoppas att beslutet leder till att pengarna verkligen omsätts i de nödvändiga åtgärder som behövs. Och att också andra rika länder i världen drar sitt strå till stacken.

Tyvärr har den gångna veckans förhandlingar i Köpenhamn präglats av den spricka som råder mellan den rika och den fattiga världen. Samtidigt är dessa begrepp svåra. När länder som Kina och Indien vill räkna sig som fattiga blir det helt fel. Det är klart att också dessa giganter båda kan och måste göra sina bidra för en bättre miljö.

Lotta Hördin

Dela

En förkortad värld

9 december, 2009 klockan 16:22

Köpenhamnsmötet är gigantiskt. Det hålls massor av möten och mängder av grupper möts. Läser i Politiken en rolig artikel om FN-språket, det som består av en massa förkortningar.
Ta bara arrangörens förkortning: UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change).

För att inte tala om Ringo, Tungo, Youngo (Youth non-governmental organizations) och Bingo (Business and industry non-governmental organizations).

Och så vidare och så vidare.

Det gäller att hänga med och hålla i huvudet vad allt står för. Det är ett försök att etikettera en värld som är minst sagt brokig. Frågan om alla förkortningarna gör det lättare eller svårare?

Lotta Hördin