Ledarbloggen

Nog för att Qatarbaserade (och -ägda) tv-kanalen al-Jaziras inflytande kan vara värt att påpeka, men lite underligt blir det när kanalens egna representanter får utrymme att göra det – och det på debattplats dessutom. Programledaren Stephen Coles artikel som publiceras i Expressen idag är snarare att se som ren reklamtext. Och som inte är alldeles ovanligt i reklamens värld, råder en viss sparsamhet med sanningen. Cole skriver:

I slutet av 1990-talet framträdde den arabiska kanalen som en röst för omvandling i Mellanöstern. Vi gav röst åt den arabiska gatan, åt intellektuella och marginaliserad politisk opposition. Deras röster hördes i många fall för första gången. En fri press må vara vardags­mat i väst, men i Mellanöstern var idén om en oberoende nyhetskanal verkligt revolutionär.

Inom Qatar är det dock betydligt svårare att göra sin röst hörd. Det finns inga val till landets styrande ledning. Politiska partier är förbjudna. Tillstånd kan sökas för politiska möten och demonstrationer, men dessa förekommer i mycket begränsad utsträckning. De gästande arbetstagarnas rättigheter begränsas kraftigt av myndigheterna. Kvinnor är diskriminerade i rättsligt, institutionellt och kulturellt avseende. Publikationer med anti-islamiskt innehåll är förbjudna, och tidningar och tv-kanaler utövar självcensur. Internet är blockerat för icke godkänt religiöst och politiskt innehåll.

Och så vidare – alltihop enligt UD:s rapport om de mänskliga rättigheterna. Coles bild av en tv-kanal som gör mäktiga verk med sin arm, skingrar dem som har övermodiga planer, störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa är inte falsk, men däremot missvisande. Som UD:s rapportförfattare skriver:

Den Doha-baserade satellitsända tv-kanalen Al-Jazeera har stor journalistisk frihet. Den rapporterar dock främst om regionala och internationella frågor.

”Scenerna vi sänder från Libyen utan avbrott hela dagen och kvällen kommer att göra andra despoter nervösa”, skriver Cole. Dock knappast emiren i Qatar.

Daniel Braw

Säg den lycka som varar beständigt.

Vattenpipa är inte alls något ofarligt rökdon, utan för större risker med sig än cigaretter. I Läkartidningen skriver Maria Enghag och Jonas Höjer:

En utbredd missuppfattning är att tobaksröken från en vattenpipa renas från skadliga ämnen och fasta partiklar när den passerar vattnet. Det är dock visat att halten av kolmonoxid liksom av andra hälsofarliga ämnen och partiklar kan vara högre i vattenpiprök än i cigarettrök. Orsaken till detta anses vara en ofullständig förbränning av tobak och glödande kol, som i sin tur beror på låg förbränningstemperatur och långsamt luftflöde.

Och detta alltså en form av tobaksrökning som har ”ansetts harmlös och som nått popularitet bland ungdomar i västvärlden”. Glädjedödarna har kanske sina poänger trots allt.

Daniel Braw

När förre EU-parlamentarikern Anders Wijkman dristade sig att ifrågasätta behovet av ständigt nya mobiltelefoner blev reaktionen inte sällan lätt sarkastisk. Är det verkligen ett problem? frågades det. Fortsätter man i tangentens riktning kan man undra vad Anders Wijkman anser att vi verkligen behöver, påpekades det också. Vilka prylar behöver Anders Wijkman inte?

Men frågan kvarstår:

Miljarder mobiltelefoner och annan elektronik hamnar på sophögen varje år. Många av oss vill ha de senaste modellerna och tilllämpningarna. Men måste det ske till priset av en så grotesk materialförstöring?

I The Guardian skriver Margot Wallström idag om hur så kallade konfliktmineraler finansierar krig och sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo. Dessa konfliktmineraler blir lukrativa för att de behövs till mobiltelefoner och mp3-spelare. Wallström skriver:

This issue touches us all directly in terms of our daily lives and conveniences, and as such there is no place to hide from our collective responsibility. And neither is there any time to lose, when the lives of so many are at stake, and the bodies of women and girls continue to be used as fodder in a war fuelled by mineral resources.

Daniel Braw

Kan det ändå inte handla om ett så kallat paradigmskifte? Att det inte bara rör vanskötta grisar hos högt uppsatta personer i den kommersiella näringskedjan som Swedish Meat, utan att det handlar om ett genombrott för kundperspektivet?

Det finns all anledning att kräva ursprungsmärkning även när det gäller griskött. Själv har jag slutat köpa griskött made and butchered in Denmark. Men det är uppenbart inte en bara en dansk sedvänja att i den heliga produktionstaktens tecken plåga djur mer än nödvändigt.

I dag finns krav på att nötkött inom EU ska vara ursprungsmärkt, men motsvarande krav gäller inte griskött. Minns hur det var med nötkött, förr.  Allt var anonymt förpackat, som konsument kunde du inte välja. Och producenterna ansåg att det ville du inte heller, eftersom du var mest intresserad av att köttet var billigt.

Men tänk om vi konsumenter inte resonerar så när det gäller grisar. Längre.

Det lär bli svårt att hitta ekologisk julskinka. Vilket ju visar vilket intresse det finns för köttproduktion som inte manifesteras genom en genomgående brutalmekanisk syn på djur.

Branschen  borde vara lyhörd för allt fler konsumenters krav. Ser man det ur ekonomisk synvinkel finns det goda pengar att tjäna på att även ge grisen en chans till ett bättre liv före döden…

Stephan Wagner

När det politiska Sverige i måndags var upptaget av debatten om statsbudgeten klippte socialminister Göran Hägglund till och avsatte Apoteksbolagets styrelse. Orsaken till den drastiska åtgärden var oenighet om hur Apoteket ska få förbereda sig inför den kommande avregleringen.

Bolaget vill bland annat samarbeta med ICA för att få bästa möjliga utgångsläge i den konkurrens som uppstår när butiker och varuhus kan satsa på privata apotek. Hägglund sa nej till samarbetet men det ville styrelsen inte godta och fick därför sparken.

Man kan naturligtvis förundra sig över att samarbetsklimatet är så dåligt mellan ägaren och en bolagsstyrelse. Å andra sidan är detta mycket svårt för  de involverade parterna. Styrelsen måste se till Apotekets bästa, regeringen måste uppfylla sina villkor för avregleringen. Apoteket är så starkt att det med fria händer kan blockera för andra entreprenörer.

Om inte annat visar det inträffade hur svårt det är att bryta upp ett gammalt statligt monopol. Oppositionen har lovat att återta det om man vinner valet. Återregleringen kommer i så fall att bli ännu svårare än avregleringen. Hur ska till exempel den kompenseras som velat satsa på privata apotek?

Sven-Åke Olofsson

Var sjätte svensk dricker för mycket. Alkoholmissbruk ger kortsiktiga skador som olyckor och våld, långsiktiga som sömnstörningar, ångest och beroende.

Många sjukdomar och besvär har också koppling till alkoholberoende. Även vid måttligt drickande finns samband med fosterskador, vissa cancerformer, leversjukdomar, högt blodtryck, olycksfall och våld.

Allt detta vet de allra, allra flesta om.

Men handen på hjärtat: hur många uppmärksammade Folknykterhetens dag det här året? Initiativtagare var ursprungligen Nykterhetsrörelsens landsförbund. Numera firas folknykterhetens dag av olika nykterhetsorganisationer. Manifestationen hade en stark social förankring på sin tid, likaså en historisk och oerhört angelägen uppgift. Nämligen att rädda svenska män från att supa ihjäl sig här i Brännvinsbältet.

En historia som min styvfader, apotekaren, brukade berätta gick så här:

Två drängar gingo ute på landsvägen en mild vårkväll mitt i veckan. De kommo till ett dike och där, i vattnet, låg en man, till synes helt redlöst berusad.

Den ene drängen petade den andra i sidan och sa förväntansfullt:

”Du, sån ska jag bli på lördag!”

Det finns all anledning att på alla upptänkliga sätt stävja missbruk, inte bara av alkohol. Även om den accpeterade drogen alkohol når långt ner i folkdjupet.

Men det enda som hjälper på sikt är information och åter information, samt realistiskt inriktade kampanjer bortom skrämseltaktiken. Det går förvisso att dricka sunt. Men det kräver insikt, kunskap och goda föredömen.

Det går också att välja bort sprit ur sitt liv, vilken gudskelov många ungdomar tycks inse.

Stephan Wagner, som tar sig ett glas rött då och då, understundom även en Genever.

Välkommen till ännu en dag av motsägelsefulla budskap. Hur många gånger har vi inte hört att vi ska äta rikligt av frukt och grönt. I dagens tabloider och även på DN Debatt kan man läsa budskapet: ”Frukt gör dig fet.” Frukt som mellanmål är enligt forskarna bakom budskapet direkt skadligt eftersom det ger oss insulinkickar som bidrar till fettbildningen i kroppen.

Suck. Lagom är bäst är väl den devis som står sig i alla väder! Men kanske kommer det en rapport snart som påstår motsatsen…

Lotta Hördin

I dag diskuteras med all rätt alkoholens inblandning och betydelse i våldsbrott. Det är välbehövlig debatt, och förhoppningvis leder till att riskgrupper uppmärksammas och får hjälp med sitt beroende och sin överkonsumtion.

Sverige har också behållit sitt försäljningsmonopol när det gäller alkohol.

I dag ska riksdagen ta ställning till om apoteksbolagets monopol ska försvinna. Den borgerliga majoriteten vill att det sker. Inte minst hoppas på att det ska startas fler apotek i landet. Tillgängligheten ska öka. Inget fel i det. Det är också bra att man kommer att ställa krav på de som vill driva apotek och att det ska finnas utbildad personal på plats.

Ändå kan man känna vissa farhågor. Vad tänker du själv när du ser all reklam för smärtstillande tabletter på tv? Så snart någon böjer ryggen och det hugger till så ska det lösas med en värktablett. Enkelt och lätt, framställs det. Men dessa ickereceptbelagda läkemedel är ju inte heller ofarliga. Man kan verkligen sätta frågetecken för all denna konsumtion av dessa. Ja, oskyldiga medel som t ex nässpray har ju inte heller visat sig ofarliga om man använder dem ofta och mycket.

Alkohol är inte vilket njutningsmedel som helst. Läkemedel är inte heller vilket medel som helst. Det tycker jag man talar alldeles för lite om i den nu pågående debatten inför dagens beslut i riksdagen. Nu handlar det mest om tillgänglighet, men alldeles för lite om vår ökande konsumtion av diverse läkemedel.

Lotta Hördin

FOTO: Fredrik Sandberg

Kom igen, shoppa loss,  SEB-chefen.

Mitt i finanskrisen bjuder SEB:s mäklarfirma Enskilda 230 personer på en långweekend till den exklusiva skidorten Gstaad i Schweiz, skriver norska tidningen Dagens Näringsliv.

Kalaset både smakar och kostar – ett dubbelrum går på 4 600 kronor per dygn. Det är dock ingen överraskning för den som gästat Gstaad, kortare eller längre tid.

Själv har en gång sommartid tankat min VW-bubbla i närheten av denna kändisoas där allsköns diktatorer, diverse kungligheter, miljardärer och lystna nyrikisar gnuggat sina näsor mot varandra, eller vad de nu hittade på i fisförnäm avskildhet.

Samtidigt avslöjas att Annika Falkengrens lönelyft ger henne 35,5 miljoner mer i pension.

Förhoppningsvis följer hon i alla fall statsministerns uppmaning att konsumera mera. Gärna svenskt, förstås.

Så — Shoppa loss för alla oss andra, Annika!

Stephan Wagner

Den svaga svenska kronan gör det inte intressant för oss skåningar att handla i Danmark. Gränshandel i regionen är idag en tämligen ensidig dansk affär.

Men annorlunda ser det ut i det sydliga Danmark. Här har gränshandeln skjutit ny fart. Enligt uppgifter från dansk handel har ölförsäljningen 2008 gått ner med 8 procent. På motsvarande sätt ökar försäljningen söder om gränsen. Handelns krav är att skatter och avgifter ska harmoniseras.

Nu talar dansk handel för sin sak och sina inkomster. Men det hindrar inte att gränshandeln har sina vansinniga inslag. Svenska ölbilar kör ner till Tyskland och levererar till försäljningsställen vid gränsen. Svenska konsumenter kör efter och hämtar hem ölen. En absurd situation när klimatfrågor och energiförbrukning alltmer skjuts i förgrunden.

Men hur viktig klimatfrågan än är för svenska politiker lär vi inte få uppleva att man med hänvisning till denna sänker alkoholskatterna. Lösningen blir den gamla vanliga. Vi är för harmonisering men upp till svensk skattenivå!

Sven-Åke Olofsson