Skulle det kunna hända här?

11 augusti, 2011 klockan 16:10

Upploppen i London och andra engelska städer är inte de första av sitt slag i Europa, och knappast heller de sista. I Tyskland diskuteras det nu huruvida något liknande skulle kunna hända där — ordföranden för ett av polisfackförbunden anser till exempel att det finns samma blandning av ”kriminell energi och social alienation”, och samma bristande beredskap hos politikerna. Andra — bland dem inrikesministern — avfärdar det som en omöjlighet. Och i Süddeutsche Zeitung skriver Heribert Prantl om den tyska ”katastrofvampyrismen”:

Die Weltbetrachtung in Deutschland ist selbstbezogen. Sie ist ausgerichtet an einer quicken politischen Kommerzialisierung und sie führt zu einer Art Experten-Astrologie.

(Den tyska världsuppfattningen är självfixerad. Den är inriktad på snabb politisk kommersialisering och leder till ett slags expertastrologi.)

Detta är dock knappast någon tysk specialitet. Också i Sverige (ännu ett exempel!) kan tendensen till nationell tillämpning observeras, eftersom behovet av ”politisk kommersialisering” är lika stort här. Och lika ofta inträffar det, som Prantl skriver, att händelserna i omvärlden helt enkelt får tjäna som inledning till envars eget ”huvud- och älsklingstema”.

Daniel Braw

Dela

Copy and paste

30 juli, 2011 klockan 16:40

Anders Behring Breiviks influenser har fått stor uppmärksamhet, huvudsakligen de politiska. Och att det fanns sådana är helt uppenbart: hans manifest består till närmare hälften av andras texter.

Men också på det estetiska planet har han, som ett barn av sin tid, ägnat sig åt att kopiera och klistra in. De bilder han spred av sig själv före terrordåden var del av hans själviscensättning, men följde vissa förebilder. Här är hans inspirationskällor emellertid något mer oväntade – några av de senaste årens skolmördare, till exempel, och de våldsbenägna islamister han utgav sig för att vilja bekämpa. Till danska Information säger konsthistorikern Mikkel Bolt Rasmussen:

Anders Behring Breivik er blot seneste eksempel på eksistensen af en global visuel frygtkultur, hvor unge mænd iscenesætter sig som krigere på en korstogsagtig mission, og hvor man låner referencer og stilistiske greb på tværs af ideologier og politiske agendaer.

Mikkel Bolt Rasmussen säger också:

Det iøjnefaldende ved såvel Breivik som skoleskyderne og de islamistiske London-terrorister er graden af selviscenesættelse og den cut and paste-mæssighed, der er over aktionerne og propagandaen: Drengeværelseagtige referencer til korstog, soldater og en masse potente symboler fra videospil, film og andre populærkulturelle udtryk.

Här hopar sig ironierna. Inte bara imiterar en enligt egen utsago kristen, kulturkonservativ patriot islamistiska fanatiker, utan tillhopa visar de sig också trots sin avsky för samtiden vara djupt präglade av den. När de ska formulera sin avsky, är det bara samtidens uttryckssätt och poser de har tillgång till.

Daniel Braw

Dela

Tilltron naggad i kanten

28 juli, 2011 klockan 18:30

”När man är nämndeman får man tänka på hur man uppträder så att inte tilltron till rättsväsendet kommer i fara”, säger chefen för förvaltningsrätten i Göteborg Margareta Åberg apropå Sverigedemokratiske nämndemannen Erik Hellsborns uttalanden om terrorattentaten i Norge. (Hellsborn själv tycker att granskningen är befängd: ”Inget av det jag har sagt påverkar min lämplighet som nämndeman.”)

Problemet är dock större än enskilda nämndemäns bristande omdöme: det finns inbyggt i själva systemet med partipolitiskt utsedda och per definition juridiskt lekmannamässiga nämndemän som på något vis ska representera folket. I dagens ledare skriver Smålandsposten:

Nämndemannasystemet fungerade på det hela taget i det gamla Enhets-Sverige där det garanterade insyn och representation i domstolarna. Nu måste det ses över och reformeras.

Daniel Braw

Dela

Selektiv integritet

28 juli, 2011 klockan 12:57

Polisen kan enligt regeringen få ut bilder från de trängselskattkameror som används vid in- och utfarter i Stockholm, trots att avsikten med kamerorna inte var brottsbekämpning.

Som så ofta — och till exempel som när Anna Lindhs mördare identifierades med hjälp av PKU-registret, heller inte inrättat för brottsbekämpning — sker ändamålsglidningen för de bästa syften: för att lösa ett grovt rån.

Men inte desto mindre eroderar trovärdigheten för samlingar av känslig information när de används till helt andra saker än de avsågs för. ”Engångsföreteelserna” förblir sällan det. Polisen i Stockholm är för ovanlighetens skull öppen med att saken inte bara gäller inte bara ett enskilt ärende, utan även kommande ärenden. Infrastrukturministerns påstående att regeringens beslut inte är prejudicerande ter sig inte särskilt sannolikt.

Finns informationen, är det alltmer sannolikt att den används. ”Det är långt ifrån säkert att man i framtiden inte kommer att utnyttja våra blod- och vävnadsprover till något helt annat än det som vi nu tycker är samhällsnyttigt”, som professor emeritus Håkan Mörnstad skrev i ett debattinlägg 2009.

Mindre betryggande är också den stockholmske polisjuristens något primitiva argumentation för den senaste ändamålsglidningen:

Om vi kan klara upp ett grovt rån, eller en våldtäkt eller ett mord, tycker vi att det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän.

Såvida inte brottsligheten i Stockholm har stigit markant kommer dock betydligt fler än mördare och våldtäktsmän — och rånare som det väl egentligen skulle handla om — att bli granskade. På den film som polisen vill få tillgång finns hundratals förare och fordon, som enligt Transportstyrelsen med nödvändighet skulle behöva ingå i polisens kartläggning.

Daniel Braw

Dela

Tuffa tag

12 juli, 2011 klockan 15:12

Sluta fega i kriminalpolitiken, uppmanas Kristdemokraterna av ungdomsförbundets ordförande på SVT Debatt.

Brott måste redas ut. Brottslingar måste straffas. I kriminalpolitiken måste Kristdemokraterna vara tydliga: Vi ska alltid stå på brottsoffrens sida. [...] Kanske innebär det att straffen för vålds- och sexualbrott måste höjas, att straffrabatten måste avskaffas…

Man kan tycka att det verkligt modiga hade varit att uttryckligen ställa sig på förövarnas sida, men tillräckligt modigt hade varit att något ifrågasätta denna högerortodoxa syn på fängelsestraff. Det hade i alla fall Kenneth Clarke, brittisk justitieminister, modet att göra. Sedan han var inrikesminister i början av 1990-talet har antalet som sitter i fängelse dubblerats, och överstiger nu 80 000. Det är, som Clarke säger,

an astonishing number which I would have dismissed as an impossible and ridiculous prediction if it had been put to me in a forecast in 1992.

Att allmänheten skulle ha blivit säkrare av denna markanta ökning av fängelsekunder är ingalunda säkert. Men att marknadsföra detta ifrågasättande av rådande fängelseideologi visade sig vara lättare sagt än gjort, varför Clarke fick se somliga av sina reformförslag torpederade. Man kan få prison blues för mindre.

Daniel Braw

Dela

En ny trist verklighet

31 oktober, 2010 klockan 11:56

– Vi är inte vana vid de här situationerna i Sverige och har ingen historik på detta. Vi har levt i en trygg värld under mycket lång tid. Det är en ny verklighet som vi får vänja oss vid tyvärr.

Det säger polisens talesman i Göteborg med anledning av bombhot, gripanden och frisläppanden i helgen.

Situationen i Göteborg har sina paralller till skottdåden i Malmö. Allmänheten vet inte mycket. Polisen är återhållsam med information. Man ska vara försiktig men inte låsa in sig i bostaden, lyder uppmaningen enkelt uttryckt.

Än en gång aktualiseras frågan om polisens dialog med allmänheten. Man ska självfallet inte sätta krokben för sina egna spaningar. Men man måste, som nu i Göteborg, kunna ge allmänheten ett lite bättre underlag kring vad det hela handlar om.

I tv kunde vi se polispatruller i Göteborg som verkade lika frågande som den shoppande allmänheten. Vad skulle man se upp med, hur allvarligt är det?

Polisen borde inte bara ha presstalesmän utan mycket kunniga informatörer som kan föra en dialog med medborgarna, ge perspektiv på det inträffade, förklara hur man arbetar, åtminstone säga om man anser sig ha läget under kontroll.

Det sägs ofta att polisen har mycket god kontroll över möjliga terrorister och extremism i Sverige. Det borde vi få veta något mer om.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Dialogen med allmänheten

21 oktober, 2010 klockan 14:28

Per-Erik Ebbeståhl är chef för nya avdelningen trygghet och säkerhet i Malmö stad. Han hamnar naturligtvis direkt i hetluften när spekulationerna tar fart om att en gärningsman går omkring på kvällar och nätter och avlossar skott mot invandrare. Till detta kommer annan brottslighet med vapen inblandade i Malmö.

Till Sydsvenskan säger han något som är viktigt i den debatt som nu pågår:

– När man läser reaktionerna från de senaste skjutningarna ger folk närmast ett uppgivet intryck och den negativa bilden av Malmö byggs bara på hela tiden. Tillsammans med polisen ska vi nu komma fram till hur vi ska berätta för Malmöborna och andra om allt som faktiskt görs

Det är en viktig slutsats. När polis och myndigheter är förtegna ökar spelrummet för rykten och spekulationer. Självfallet kan inte polisen avslöja saker som kan äventyra uppklarandet av brotten. Men man kan förhoppningsvis berätta mer om hur man arbetar. Dialogen med allmänheten kan bokstavligt talat vara livsviktig just nu. En enda tipsare kan sitta med en pusselbit som leder fram till ett gripande.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Förfärliga perspektiv

20 oktober, 2010 klockan 14:16

Stämmer polisens teori att en ny variant av Lasermannen går lös i Malmö och har beskjutit ett flertal människor med invandrarbakgrund, är det alldeles förfärande. Som Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, säger:
–De här personerna stoppar inte förrän de blir gripna.
Man ska nu försöka få fram en gärningsmannaprofil och när teorin lanserats måste självfallet polisen sätta in alla möjliga resurser i jakten på den eller de skyldiga.
Lasermannen åtalades tidigt i livet för misshandel och förskingring. Han hamnade i konflikter under värnpliktstjänstgöring och under studietiden. Han hatade invandrare.
Det som ställer till problem för polisen är att gärningsmän av denna typ inte har några band till sina offer. Det går alltså inte att som i traditionella brottsutredningar börja sökandet efter gärningsmannen i offrets närhet och sedan gå ut i allt vidare cirklar.
Får polisen fram en hållbar profil ringar man åtminstone in ett antal personer som passar in på den. Hoppet är naturligtvis att man till sist sitter med en skyldig.
Situationen kräver stor polisnärvaro i utemiljöerna och stora spaningsinsatser. Mardrömmen måste snabbt upplösas i visshet och gripande. Allmänhetens plikt är naturligtvis att så långt som möjligt hjälpa polisen med tips och uppslag.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Kollektivt ansvar

15 augusti, 2010 klockan 13:00

När förre EU-parlamentarikern Anders Wijkman dristade sig att ifrågasätta behovet av ständigt nya mobiltelefoner blev reaktionen inte sällan lätt sarkastisk. Är det verkligen ett problem? frågades det. Fortsätter man i tangentens riktning kan man undra vad Anders Wijkman anser att vi verkligen behöver, påpekades det också. Vilka prylar behöver Anders Wijkman inte?

Men frågan kvarstår:

Miljarder mobiltelefoner och annan elektronik hamnar på sophögen varje år. Många av oss vill ha de senaste modellerna och tilllämpningarna. Men måste det ske till priset av en så grotesk materialförstöring?

I The Guardian skriver Margot Wallström idag om hur så kallade konfliktmineraler finansierar krig och sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo. Dessa konfliktmineraler blir lukrativa för att de behövs till mobiltelefoner och mp3-spelare. Wallström skriver:

This issue touches us all directly in terms of our daily lives and conveniences, and as such there is no place to hide from our collective responsibility. And neither is there any time to lose, when the lives of so many are at stake, and the bodies of women and girls continue to be used as fodder in a war fuelled by mineral resources.

Daniel Braw

Dela

Mordiska anekdoter

29 juli, 2010 klockan 16:00

Sommarpratare finns nu på fler ställen än i Sveriges Radio, bland annat på Nyheter24. Där har man, som det heter, valt ut ”de sköna sommarpratarna — berättarna du verkligen vill lyssna på” och ”bett dem ta med sig sina bästa anekdoter till studion”.

Inget fel i det — mer än en av sommarpratarna är Sture Bergwall, alias Thomas Quick, fälld för åtta mord. Så sent som idag slog Socialstyrelsens rättsliga råd fast att graden av hans personlighetsstörning är sådan att den måste betecknas som en allvarlig psykisk störning.

Nog för att Quick/Bergwall är en notorisk berättare med många anekdoter — i och för sig snarare groteska än bra – på lager. Men skön? Lennart Håård, kriminalreporter på Aftonbladet, beskrev honom som ”den farligaste och sjukaste människa jag har träffat”.

Daniel Braw

Dela