Landskrona samlar sig efter den chockerande dödsmisshandeln vid Hemköp i måndags då en 78-årig kvinna misshandlades så svårt att hon senare avled.  För några timmar sedan fylldes Sofia Albertina kyrka av människor som ville hedra den döda och också ta avstånd från det hat som brottet utlöst. Stunden i kyrkan följdes av en samling på Rådhustorget där ännu fler människor mötte upp, många med blommor som lades vid statyn på torget.

De senaste dagarnas händelser har med all rätt lett till förstämning. Desto viktigare är det därför att stans medborgare går samman och tar avstånd från våld och även det hat som kan förstärka de motsättningar som redan finns i staden.

Landskrona behöver inte mer av splittring. Landskrona behöver just medborgare som vågar stå upp för sin stad och önskan om att kunna leva fredligt tillsammans. De som nu gått ut och visat det i dag, måste fortsätta att visa det varje dag. De goda krafterna behövs mer än någonsin.

Lotta Hördin

Övervakningskamerorna i centrala Landskrona har inte haft någon dämpande effekt på våldsbrotten. Det framgår av en rapport från Brottsförebyggande rådet.

Brottsligheten har tvärtom ökat och polisen har inte haft någon större nytta av kamerorna för att identifiera gärningsmännen. Däremot har upplevelsen av trygghet ökat med kamerorna, enligt utvärderingen.

Det är ju ingen direkt nyhet. Viktigt är att kameraövervakning inte behöver vara ineffektiv för det. När det gäller mer planerade brott, till exempel bilinbrott, så har man nämligen sett en effekt.

Enligt Brå har våldssbrotten i Landskrona ökat med 60 procent på tio år. Ingen vacker eller lugnande statistik precis. Och en del av lösningen är, det är också bekant, social kontroll, föräldrakontroll över barn, manifesterad och övertygande polisiär närvaro på gatunivå.

Det är avgörande för framgång – även i Landskrona.

Stephan Wagner

Det började med att Sverigedemokraterna i Landskrona inbjöd till en manifestation och demonstration mot våld. Och opolitiskt skulle det vara. Etablerade partier nappade förvånansvärt snabbt, förmodligen på grund av signalordet ”opolitiskt”.

Det ligger inte så lite ironi i att partier tror att de inte sysslar med politik när de går ut på gatorna för ett gott syfte, i det här fallet att protestera mot våld. Och mycket riktigt utvecklade sig det hela snabbt i synnerligen politisk riktning.

Det var inte svårt att förutse om nu inte Sverigedemokraterna som parti räcker som förevändning för att inte delta. Ännu mer extrema högerkrafter, nynazister, skulle anmäla sig, vilket nu skett. Vad som bara saknas är sedvanliga grupperingar på yttersta vänsterkanten som brukar angripa nynazister och andra.

De traditionella partierna i Landskrona drar nu åt sig öronen, klokt nog. Polisen funderar över om manifestationen inte innebär för stora risker. Initiativtagaren Sverigedemokraterna tycks ställa in om nynazister ska delta, vilket är bra.

Arrangörer och supportrar har förlorat kontrollen över sin manifestation innan den börjat. Socialdemokrater och vänsterpartister vill inte vara med, moderater och folkpartister tycks säga nej så som allt utvecklats. Vissa partier högg för snabt på Sverigedemokraternas väl agnade bete, vilket är gåtfullt.

De som söker tillstånd för manifestationen trots att nynazister nu anmäler sig, bör ta en tankepaus. Partierna har ju sin plattform i fullmäktige där de kan tala vidare om hur man kan manifestera mot våld utan att riskera våld. Sådant kan naturligtvis framställas som en kapitulation för odemokratiska krafter. Det kan också ses som en insikt om att detta har gått alldeles för snabbt. Partierna i Landskrona är säkert överens i sitt avståndstagande mot våld. Men man är det sannerligen inte när det gäller medlen och argumentationen. Det borde folkpartister och andra ha begrundat en gång till innan  man inledningsvis tycktes tacka ja till Sverigedemokraterna.

Sven-Åke Olofsson

Landskrona blir en av de kommuner som får behålla sin domstol. Beskedet väcker knappast något folkligt jubel men det finns anledning att gratulera regeringen och Landskrona till ett klokt beslut.

Ibland är även symbolfrågorna viktiga vid sidan om mer praktiska argument. Det är viktigt att myndigheter och administration finns i Landskrona. Justitieminister Beatrice Ask har ett annat tungt vägande argument. Det ska inte se ut som om rättssamhället tar ett steg tillbaka i Landskrona. Så har det framstått när kommunerna dränerades på lokala polisresurser.
Vid en total omlokalisering hade Lund blivit alternativet, något som upplevdes som en ologisk lösning i sig. Lunds tingsrätt har kvar sitt kansli i Landskrona, vilket alltså bäddar för att även domstolen blir kvar.
Vad man kan hoppas för Landskronas del är inte bara att olika myndigheter stannar. Region, stat och myndigheter borde stötta Landskrona genom att förstärka eller flytta verksamheter till kommunen för att befrämja en tillväxt.

Sven-Åke Olofsson

Uppgifterna om att Landskrona inte är en attraktiv plats att tjänstgöra på för poliser, har väckt debatt på denna blogg. Det är bra.

I en kommentar berättas om ett närpolisområde där alla nya poliser vill stanna eftersom man har en särskild förmåga att ta hand om nya kollegor. Det goda exemplets makt alltså.

När kriminalitet debatteras är det lätt att komma med förnumstiga lösningar. De skyldiga ska gripas. Punkt slut. Men polisjobb är ett jobb som alla andra. Det kan göras på rutin. Det kan utföras inspirerat och engagerat.

Polisen vinner på att vara öppen om sina problem och svårigheter – och glädjeämnen. Polisyrket är ett drömjobb för många, många unga människor. Allmänheten har stort förtroende för polisen i normalfallet men är också snar till kritik när den inte fungerar eller rår på problemen.

Det är lätt att snabbt bli desillusionerad i varje yrke. Särskilt som polis möter man samhällets mörka sidor.  Men chefer och kollegor som har många tjänsteår har ett stort ansvar när svensk polis nu förstärks med många, nyutbildade poliser, varav en hel del hamnar i Skåne. Det finns rimligen en lust att bygga på, en vilja att göra skillnad. Den attityden behöver svensk polis idag. Den framstår ofta som tung, ovig och byråkratisk när det som behövs är smidighet och flexibilitet. Chefernas utmaning i Landskrona och på andra håll är att få dialogen utåt att hänga ihop med den lokala verkligheten och medborgarnas och polispersonalens upplevelse av den. Fullt ut kommer det aldrig att gå. Men avgjort bättre kan det bli.

Sven-Åke Olofsson

sven-ake.olofsson@hd.se