Till intet förpliktigande ställningstaganden

23 augusti, 2011 klockan 16:22

Sociologen Zygmunt Baumans analys av kravallerna i Storbritannien är, som tidigare påpekats, synnerligen läsvärd: konsumismen skördade här sina egna frukter, menar han, när det parallella stegrandet av förväntningar (och krav) och utestängandet av dem som inte har råd att leva upp till konsumtionssamhällets förväntningar gick alltför långt.

I dagens DN intervjuas Bauman, bland annat om sin syn på internet och politiken, och också det är läsvärt.  Han säger bland annat:

Livet online har den fantastiska fördelen att det inte föder några förpliktelser. Därför tilltalar det unga människor, som är rädda för att ta på sig ansvar. För man vet inte vilka chanser som uppstår nästa år och då vill man inte vara bunden. Man kan under en dag utan ansträngning gå ihop med 500 likasinnade och på kvällen befria sig från dem genom en knapptryckning. Denna barnsliga lätthet att gå in och ut föder ett barnsligt beteende. [...] Livet online får oss att tro att man kan äta kakan och ha den kvar.

Därför blir också Twitterrevolutionerna kortvariga affärer:

Se på dessa miljoner männi­skor som kom till Befrielsetorget i Kairo. Visst, de lyckades få Mubarak bakom galler. Och sedan? Vad har de för inflytande över fortsättningen?

Något liknande kan sägas om Twitterrevolutionen i Iran, som under en kort tid fick ett massivt stöd och stor uppmärksamhet från omvärlden (delvis till följd av människors behov av att positionera sig) men idag ignoreras helt.

Daniel Braw

Dela

Konsumismens utanförskap

12 augusti, 2011 klockan 19:50

Två intressanta, och helt olika, perspektiv på upploppen i London och andra brittiska städer.

Först sociologen Zygmunt Bauman, som i tidskriften Social Europe skriver att kravallerna är ett svar på hur den till religion upphöjda konsumismens utestängande av stora grupper av människor.

Supermarkets may be temples of worship for the members of the congregation. For the anathemised, found wanting and banished by the Church of Consumers, they are the outposts of the enemy erected on the land of their exile.

Och sedan journalisten Peter Oborne, som i The Telegraph skriver om hur det egentligen inte är någon moralisk skillnad mellan de huliganer som plundrar affärer och de politiker som nu å det grundligaste fördömer dem:

Certainly, the so-called feral youth seem oblivious to decency and morality. But so are the venal rich and powerful – too many of our bankers, footballers, wealthy businessmen and politicians.

Den enda skillnaden, menar Oborne, är att de rika och mäktiga har bättre advokater.

Daniel Braw

Dela

Copy and paste

30 juli, 2011 klockan 16:40

Anders Behring Breiviks influenser har fått stor uppmärksamhet, huvudsakligen de politiska. Och att det fanns sådana är helt uppenbart: hans manifest består till närmare hälften av andras texter.

Men också på det estetiska planet har han, som ett barn av sin tid, ägnat sig åt att kopiera och klistra in. De bilder han spred av sig själv före terrordåden var del av hans själviscensättning, men följde vissa förebilder. Här är hans inspirationskällor emellertid något mer oväntade – några av de senaste årens skolmördare, till exempel, och de våldsbenägna islamister han utgav sig för att vilja bekämpa. Till danska Information säger konsthistorikern Mikkel Bolt Rasmussen:

Anders Behring Breivik er blot seneste eksempel på eksistensen af en global visuel frygtkultur, hvor unge mænd iscenesætter sig som krigere på en korstogsagtig mission, og hvor man låner referencer og stilistiske greb på tværs af ideologier og politiske agendaer.

Mikkel Bolt Rasmussen säger också:

Det iøjnefaldende ved såvel Breivik som skoleskyderne og de islamistiske London-terrorister er graden af selviscenesættelse og den cut and paste-mæssighed, der er over aktionerne og propagandaen: Drengeværelseagtige referencer til korstog, soldater og en masse potente symboler fra videospil, film og andre populærkulturelle udtryk.

Här hopar sig ironierna. Inte bara imiterar en enligt egen utsago kristen, kulturkonservativ patriot islamistiska fanatiker, utan tillhopa visar de sig också trots sin avsky för samtiden vara djupt präglade av den. När de ska formulera sin avsky, är det bara samtidens uttryckssätt och poser de har tillgång till.

Daniel Braw

Dela

Kanske ändå inte så löjeväckande

30 juli, 2011 klockan 12:10

Apropå frågan om landsfaderskapet skriver Stigbjörn Ljunggren på Nyheter24:

Vi vill vara såväl originella som tillhöriga. Men inte nationen, utan grupper som vi själva väljer. På tillfällig basis. Detta kallas för ”fragmentisering” av några, eller ”tribalisering” av andra. Tanken att statsministern, tillsammans med de andra folkvalda, skulle styra riket som en kapten styr skutan förefaller löjeväckande.

Men som så ofta med trender är utvecklingen inte entydig. Mona Sahlin beskrev sig utan att väcka särskilt mycket löje vid det senaste valet i just sådana nautiska termer:

Sverige behöver skeppare och styrmän som är erfarna, kunniga och verklighetsförankrade. Modiga skeppare som inte skyller ifrån sig, eller skyller på media så fort de blir trängda.

Och som Expressen påpekar är det inte så länge sedan det uppstod verkliga behov av samlande figurer, och dessa figurer verkligen framträdde. Ännu ett uttryck för ”upplysningens romantik”, möjligen.

Daniel Braw

Dela

Spontanitet och positionering

30 juli, 2011 klockan 06:15

De norska flaggorna har varit många på Facebook under den senaste veckan; de har ersatt de vanliga profilbilderna, som annars syftar till att framställa personen i bästa möjliga ljus.

Men kanske fyller flaggorna, utöver att uttrycka sympati, samma funktion? Det har blivit ”almindeligt”, som danska Information skriver, att ”for en kortere eller længere periode at låne sin identitet ud til en større sag. Og dermed vise andre, at man er et godt og empatisk menneske.” Medievetaren Jakob Linaa Jensen säger:

På den ene side handler det om at vise spontan deltagelse, men samtidig er det også en måde at positionere sig selv på. Det er på en og samme tid en egocentrisk og filantropisk adfærd. [...] Det handler om at knytte sig selv sammen med den gode sag.

I detta uppstår också ett visst grupptryck. När det är så enkelt att ”knytte sig selv sammen med den gode sag”, vilka legitima skäl kan det då finnas att inte göra det? Psykologen Lars Lundmann Jensen säger:

Nogle er simpelthen bange for, at andre skal tænke, at de er ligeglade med tragedien, hvis ikke de eksplicit viser deres deltagelse. I den forstand er adfærden på Facebook meget normativt styret. Det handler ikke om, at man føler noget særligt, men mere om, at man er bange for, at andre skal se ned på én.

Aftonbladets Fredrik Virtanen påpekade detta på ett tidigt stadium (”Terrorn ger VM i empati på Twitter”), och reaktionerna blev därefter.

Daniel Braw

Dela

Konstruerad kritik

21 juli, 2011 klockan 07:38

”Ofta höjs kritiska röster mot turistandet, med argumentet att det är en exploaterande och miljöskadlig aktivitet som helst bör undvikas”, skriver handelsminister Ewa Björling i ett debattinlägg. Verkligen? Googlar man ”turistande är en exploaterande och miljöskadlig aktivitet som helst bör undvikas” får man 36 träffar (utöver dem som har genererats av detta inlägg).

Ett visst motstånd mot flyg kan det finnas, men så förutsätter också den ständigt ökande flygtrafiken en allt större tolerans hos dem som bor i närheten av flygplatserna (som är de som tenderar att göra motstånd).

Jämfört med stormfloden av reklam för resor är denna kritik snarast att likna vid en rännil. Och den dogmatiska antiturism Björling hänvisar till är en uppenbar straw man, det vill säga ett egenhändigt konstruerat angreppsmål som varken rör sig eller försvarar sig av den enkla anledningen att det egentligen inte existerar.

Daniel Braw

Dela

Glödande kol

13 juli, 2011 klockan 09:10

Säg den lycka som varar beständigt.

Vattenpipa är inte alls något ofarligt rökdon, utan för större risker med sig än cigaretter. I Läkartidningen skriver Maria Enghag och Jonas Höjer:

En utbredd missuppfattning är att tobaksröken från en vattenpipa renas från skadliga ämnen och fasta partiklar när den passerar vattnet. Det är dock visat att halten av kolmonoxid liksom av andra hälsofarliga ämnen och partiklar kan vara högre i vattenpiprök än i cigarettrök. Orsaken till detta anses vara en ofullständig förbränning av tobak och glödande kol, som i sin tur beror på låg förbränningstemperatur och långsamt luftflöde.

Och detta alltså en form av tobaksrökning som har ”ansetts harmlös och som nått popularitet bland ungdomar i västvärlden”. Glädjedödarna har kanske sina poänger trots allt.

Daniel Braw

Dela

Kappan som värmt på flera sätt

30 december, 2010 klockan 13:12

Löftenas tid är nu. Läser en krönika av Kristina Kappelin i Dagens Industri där hon mycket riktigt skriver om hur lite vänlighet och artighet ofta ger mycket tillbaka. Alltså mer av det nästa år!

Det får mig osökt att tänka på min gröna kappa. Den har tjänat mig väl i flera år nu, den är lätt, varm och skön. Och så är den väldigt grön.

Uppenbarligen gör färg männskor glada. För så många som rent spontant fällt vänliga kommentar. Det har hänt i affären, på gatan och nu senast på busstationen. Det är män och kvinnor, unga och gamla, som ger sig tid att säga; vilken härlig färg på din kappa!

Jag blir förstås jätteglad varje gång det händer – nu senast i morse faktiskt. Och häromveckan var det en dam som ropade ”hallå, hallå” flera gånger för att få min uppmärksamhet och det bara för att säga: vilken härlig färg, man blir så glad!

Ja, en grön kappa sticker ut bland alla svarta. Så är det förstås.

Så det är inte bara min kappa som värmer, det gör alla kommentarer jag också fått. Och att människor inte bara tyst konstaterar att de gillar färg, utan också att de faktiskt tar sig tid att säga det. Det värmer!

Så tack för alla kommentarer. De har lärt mig att det är härligt med färg, men de har också lärt mig att det är viktigt att säga något vänligt till sina medmänniskor.

Så mer av det. Ett löfte så gott som ett annat.

Gott Nytt – färgstarkt – År!

Lotta Hördin

PS. Så här grön är den!DS

Dela

En trend i tiden

19 september, 2010 klockan 17:53

Traditionen att gå till vallokalen och rösta på valdagen håller på att förlora i styrka. Över två miljoner väljare har valt att förhandsrösta den här gången. Och det är rekordmånga.

En trend i tiden. Livsmedelsbutiker är öppna sju dagar i veckan från tidigt på morgonen till sent på kvällen och tv-programmen kan ses på valfri tid på datorn. Så varför inte rösta när det passar? Frågan är väl dessutom när sms-röstningen gör entré.

Lotta Hördin

Dela

Bra sjöbodsbeslut

1 september, 2010 klockan 09:51

Efter att ha vandrat bland många bohusländska sjöbodar i sommar är det med viss tacksamhet  jag noterar utslaget i Regeringsrätten. Tanums kommun har tidigare sagt nej till att sjöbodar inretts till regelrätta bostäder. Beslut som överklagats för att till sist hamna Regeringsrätten, som ger kommunen rätt att sätta stopp för ”bostadiseringen” av sjöbodar.

Sjöbodar har under senare år varit ett hett och eftertraktat objekt på fastighetsmarknaden. Såg en som, trots ruttna plank och allmänt skabbigt intryck, var till salu för 4,2 miljoner och med förbehållet att man inte får bo där. Granne med just denna bod fanns flera nyrenoverade bodar som defintivt gav sken av att det var möjligt att bo i dem.

Denna trend tenderar att privatisera sjölinjen. När fiskarna använde bodarna för sina redskap kunde vem som helst gå ned till vattnet, när privatpersoner gör altanter av bryggorna stängs allmänheten av. En olycklig utveckling, som Regeringsrättens beslut nu förhoppningsvis sätter stopp för.

Lotta Hördin

Dela