Politiker på två hjul

17 september, 2011 klockan 13:13

Cykling blir allt mer trendigt. Det ligger i tiden att städer vill bli mer cykelvänliga. I det alltid så intressanta radioprogrammet Stil talar man i veckan om cykling och mode. Och gör förstås ett nedslag i cyklarnas Köpenhamn.

I samband med fredagens dronningrunda efter valet fanns ett charmigt  inslag av det miljövänliga slaget. Partierna kallades till drottningen för att berätta vem de önskade som regeringsbildare. Radikale venstres Margrethe Vestager liksom företrädarna för Venstre kom cyklande till Amalienborg för att meddela sina önskemål. Slottsportarna slogs upp och cyklarna leddes in för att parkeras under tiden som politikerna gick upp till drottningen.

Lotta Hördin

Dela

Byteshandeln tillbaka

21 mars, 2010 klockan 13:35

Läser att det just nu är inne med klädbyten. I stället för att hela tiden köpa nytt går ma hem och rensar i garderoben och beger sig til ett ”Swap-O-Rama”, en organiserad form av klädbyte, som har börjat arrangeras i Sverige, mest på nattklubbar av någon anledning. Man lämnar det man har med sig och för guldpengar för kläderna. Med dessa pengar i handen ger man sig sen ut på jakt efter ”nya” kläder.

Bra för miljön, bra för kassan.

Lotta Hördin

Dela

Moralisk kompass

26 januari, 2010 klockan 13:43

Mona Sahlins handväska utnämndes till ett hot mot socialdemokratin, men hur är det egentligen med Wanja Lundby-Wedins? Aftonbladet rapporterade:

Även LO-basen Wanja Lundby-Wedin har en väska från det franska lyxmärket. Men det är bara en kopia från Kina.

Av någon anledning anses det mindre kontroversiellt. Men, som Expressen skriver på ledarplats:

Visserligen stöder Wanja Lundby-Wedin antagligen ett kinesiskt företag, specialiserat på att plagiera Vuittons look. Sådan industri ger självklart viktiga jobb i fattiga länder, men det är inget schyst sätt att konkurrera med europeiska bolag på.

Man kan också i detta sammanhang undra huruvida det är en schyst industri att arbeta i.

Daniel Braw

Dela

Ekonomiska ministrar

23 januari, 2010 klockan 12:13

Hyckleriet är den hyllning, som lasten ägnar dygden.

Varför kommer man osökt att tänka på denna sentens när arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin låter meddela att han inte är inte särskilt extravagant när det gäller kläder utan bara handlar på Ullared? Eller när miljöminister Andreas Carlgren hävdar att hans dyraste plagg är ”en secondhand-rock som jag ärvt av min man Tomas”?

Klokare än att hänge sig åt dylika asketiska skrönor hade varit att svara som Reinfeldt:

Får man ha någon integritet? Får man ha någon privat sfär? Och jag tror dessutom att det ger en olustkänsla hos människor om vi aldrig får hålla något för oss själva.

Daniel Braw

Dela

Krisens klädkod

18 december, 2009 klockan 14:54

I dåliga tider går människor tillbaka till det beprövade, säger trendforskaren Magnus Lindquist i DI Weekend (ej online).

Fredagsmys, farmor och mormor kommer tillbaka i reklambudskap. Det är sådant som folk söker i en lågkonjunktur.

Också kläderna blir mer konservativa. Slipsen, som åsidosätts i goda tider, tas till nåder. ”I den her tid skal man stramme sig mere an for at blive på jobbet, og så er slipset en måde at signalere seriøsitet og målrettethed på”, säger trendforskaren Kirsten Poulsen.

Det märktes inte minst på klimatmötet i Köpenhamn, där idel slipsbeprydda talare pläderade för gemensamma ansträngningar och medvetenhet om allvaret i situationen. En stack dock ut genom att avstå från slips: Irans president Mahmoud Ahmadinejad. Ska det tolkas som att det råder goda tider i Iran? Nja, något säger att Ahmadinejad följer andra trender och hakar på andra moden.

Med stundande val kan man fråga sig vilka politiska paralleller den klädmässiga konservatismen har. Kirsten Poulsen har denna tolkning:

Vi har været igennem en periode, hvor vi har været meget individualistiske. Man har klædt sig mere ‘loose’, og alt har været tilladt. Nu bliver vi mere fællesskabsorienterede og begynder at klæde os mere ens igen.

Som förklaring av alliansens svikande opinionsstöd är det inte helt tokigt.

Daniel Braw

Dela

Om smak och stil

30 oktober, 2009 klockan 11:27

Sinatra Day

foto: Richard Drew/AP

Frank Sinatra, klädmässigt föredöme för vuxna män.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing som svarar på frågor om hyfs och stil.

För många är det säkert lätt att avfärda hennes råd och rön som förfärande reaktionära och(små)borgerliga i största allmänhet.

Men i ett samhälle där EGOT spelar den allt mer dominerande rollen, kan det vara värt att fundera över att regelverk människor emellan fungerar som olja i samhällsmaskineriet.

Att klä sig på ett visst sätt för att smälta in och utgöra en enhet behöver inte vara en fråga om trist uniformering. Men på en smokingbal i början av året dök en herre upp i någon form av mörk drapering, ej heller i lackskor eller svarta snörskor, utan ogenerat i röda gympadojjor! Men är det sagt smoking på en inbjudan, så ska det ta mig tusan vara just smoking och inget annat. Fler baler i just det sammanhanget blir det nog inte för min del.

För övrigt är både smoking och frack ett fantastiskt enhetligt plagg där alla män får samma chans, eftersom de alla har samma typ av klädsel, ingen kan sticka ut med dyrbara extravaganser, möjligen bortsett från ett armbandsur. Medan damerna förstås kan frossa i mer eller mindre glittrande aftontoaletter, oftast en fröjd för ögat.

När min drygt 90-åriga moster från USA senast var i Sverige, lade hon märke till att folk kunde vara så ohövliga, så ”rude”. De bad inte om ursäkt när de råkade stöta till en, de trängde sig och var allmänt ohyfsade. Så funkar det inte i New York, sa hon. Om man ska leva civiliserat i en mycket stor stad, måste en rad sociala koder fungera. Inspirerad av hennes iakttagelse studerade jag fenomenet. Och det visar sig att hon – i stort sett – har rätt.

En ny trend är att unga män dessutom ogenerat spottar på trottoarer eller lite varstans i övrigt. Det får mig att längta efter skyltar jag såg i Peking för första gången. Uppmaningen löd: Var god spotta ej!

Kanske något för gatukontoret att fundera över?

Däremot tycks modet med extremt nedhasade jeans vara över för den här gången. Unga män har väl äntligen upptäckt att det drar kallt runt ballarna. Bortsett från att det är oaptitligt att glo rakt in i en röv, på ren skånska.

Det vore för övrigt också trevligt om fler unga män kunde anamma en mer ”vuxen” klädstil, bortom det eviga gympamodet. Vilket inte är samma sak som att min föräldrageneration vid 18-års ålder tvingades bära kostym, lång rock och hatt och ha samma mundering ändra fram till kremeringen eller jordbegravningen om det var läge för jobb i företag, stat eller kommun.

Men ibland vill jag ropa ”Grow up!” Jag gör det dock inte, eftersom ett slikt utrop kan leda till att bli allvarligt misshandlad på öppen gata.

En företeelse som Magdalena Ribbing också stöter sin panna blodig mot är denna:

– Varför börjar svenskar 9 av 10 gånger med sig själv? De säger allt som oftast “jag och min fru” i stället för “min fru och jag” och så vidare.

Hennes kommentar:

”Att säga ”jag och X” istället för ”X och jag” är en modern svensk trist ovana som jag har skrivit om några gånger, och mötts av intressant oförståelse för.
Vad man gör åt den här sortens ohyfs vet jag inte, däremot.”

En slutsats är förstås att all uppfostran börjar i hemmet. Och finns det inga förutsättningar där, fortsätter egomani, nonchalans, allmän slafsighet och normlöshet att sprida sig.

Tyvärr.

Stephan Wagner

Dela

Pillerburkar istället för kvarnhjul

15 september, 2009 klockan 14:26

Just nu äger det högtidliga öppnande av riksmötet rum. Det är pompa och ståt och fullsatt i plenisalen. Många folkdräkter och dito toner. Kostymer och dräkter förstås. Noterbart är att de kungliga som alltid sätter pricken över i:et med sina hattar nu gått från stora till små. Kvarnhjulen har ersatts av pillerburkar. Klackarna är höga. En trendspaning i tiden.

Lotta Hördin

Dela

Mode på riktigt

22 augusti, 2009 klockan 12:26

Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell skriver i dag om Fredrik Reinfeldts sex sommarstilar, en analys av hans kläder under tidigare års Vaxholmstal, med en koppling till politikens innehåll. Ett nytt sommartal ska ju hållas om knappt en timme. Det har gått från lediga sommarskjortor med uppkavlade ärmar till långärmat. Och i dag förväntas han till och med ha kavaj på. Mycket riktigt har han också siktats med detta plagg på väg till Vaxholm.

En riktig iakttagelse är ju att Fredrik Reinfeldt månar om statsmannarollen. Kanske har han också blivit något mer klädmedveten sedan han och hustrun Filippa Reinfeldt landade i Kina i en väldig ledig klädsel, till synes helt omedvetna att besöket var officiellt.

Kläder signalerar. Det blir man gång på gång medveten om. I USA diskuteras just nu Michelle Obamas shorts som hon hade på sig när hon landade i Grand Canyon för en semestervistelse. 

Men det är ju en viss skillnad på tillfällen av mera privat karaktär och när man framträder i offentliga sammanhang. Fast privata tillfällen finns förmodligen inte längre för en person som är gift med USA:s president.

Intressant är det emellertid vilken betydelse kläderna tillskrivs. Det första intrycket räknas.

Lotta Hördin

Dela