Ledarbloggen

Polisen kan enligt regeringen få ut bilder från de trängselskattkameror som används vid in- och utfarter i Stockholm, trots att avsikten med kamerorna inte var brottsbekämpning.

Som så ofta — och till exempel som när Anna Lindhs mördare identifierades med hjälp av PKU-registret, heller inte inrättat för brottsbekämpning — sker ändamålsglidningen för de bästa syften: för att lösa ett grovt rån.

Men inte desto mindre eroderar trovärdigheten för samlingar av känslig information när de används till helt andra saker än de avsågs för. ”Engångsföreteelserna” förblir sällan det. Polisen i Stockholm är för ovanlighetens skull öppen med att saken inte bara gäller inte bara ett enskilt ärende, utan även kommande ärenden. Infrastrukturministerns påstående att regeringens beslut inte är prejudicerande ter sig inte särskilt sannolikt.

Finns informationen, är det alltmer sannolikt att den används. ”Det är långt ifrån säkert att man i framtiden inte kommer att utnyttja våra blod- och vävnadsprover till något helt annat än det som vi nu tycker är samhällsnyttigt”, som professor emeritus Håkan Mörnstad skrev i ett debattinlägg 2009.

Mindre betryggande är också den stockholmske polisjuristens något primitiva argumentation för den senaste ändamålsglidningen:

Om vi kan klara upp ett grovt rån, eller en våldtäkt eller ett mord, tycker vi att det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän.

Såvida inte brottsligheten i Stockholm har stigit markant kommer dock betydligt fler än mördare och våldtäktsmän — och rånare som det väl egentligen skulle handla om — att bli granskade. På den film som polisen vill få tillgång finns hundratals förare och fordon, som enligt Transportstyrelsen med nödvändighet skulle behöva ingå i polisens kartläggning.

Daniel Braw

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill att partiet ska ”vara det parti som bevakar politikens gräns mot det civila samhället och som slår vakt om privatlivets helgd” (till vilken kamphundar emellertid inte hör). Man kommer osökt att tänka på…

Daniel Braw

Apropå oklarheten om landshövdingens uppgift – ”många landshövdingar utformar sin roll lika mycket till att vara företrädare för länet gentemot de centrala statsmakterna som att ansvara för statens intressen på den regionala nivån”, som Ansvarskommittén skrev – ger Marianne Samuelsson sin syn på saken i en intervju med tidskriften Fokus:

Länsstyrelsen har inga tjänstemän som arbetar med regionutveckling. Därför har jag själv försökt samverka med kommunen och företagen i de frågorna. Annars blir Länsstyrelsen bara en tillsynsmyndighet som kommer med pekpinnar.

Och vidare:

Vi hade inte haft Riksantikvarieämbetet eller de andra ersättningsjobben utan mina kontakter. Vi slapp 30-procentiga höjningar av biljettpriserna till fastlandet när oljan var som dyrast. Och vi har fått elkabeln till stomnätet på fastlandet. Jag har haft ambitionen att utveckla Gotland och vet vad jag åstadkommit.

Det är naturligtvis en hedervärd ambition, men det är inte nödvändigtvis en landshövdings uppgift – även om många tror det.

Daniel Braw

Det begicks 204 butiksrån i Skåne under förra året. Motsvarande siffra för 2007 var 98.

Tala om rekordartad ökning! Det verkar inte heller som om förövarna begriper att rån är ett allvarligt brott och med straff därefter. Om man är straffmyndig, vill säga.

I Landskrona har man tagit tag i problemen, enligt Göran Hassel, polisinspektör och informatör vid polisen i Helsingborg.  I Landskrona arbetar ämligen kommun och polis tillsammans.

Det är givetvis oerhört bra om samarbete mellan myndigheter fungerar. Och visst kan man åstadkomma mycket genom att ta tag i unga människor i tid.

Det är dock föräldrarnas främsta uppgift att uppfostra sina barn. Där inte föräldrar kan förmås ta sitt ansvar, måste samhället gripa in med skärpa. Problemet med butiksrån är ju bland annat att de tycks lätta att utföra. Att butikspersonal mår mycket dåligt av hot och förnedring är inget som gör intryck på unga rånare som saknar ens en gnutta empatisk förmåga.

Det finns anledning att fundera över alternativa vägar för att förstärka dels skyddet i butikerna och dessutom påföljden för de unga rånare som kan gripas. Det borde givetvis handla om betydligt fler vars brottsliga karriär borde få ett snabbt och abrupt slut.

Ett led i rehabiliteringen borde vara att alltid konfrontera dem med brottsplatsen och med den personal de hotat och bestulit. Vidare en rad insatser på området samhällstjänst.

Och då kännbara sådana.

Stephan Wagner

Två 13-åringar har medgett att de lekt med raketer före branden som förstörde stora delar av Killebäckskolan i Södra Sandby.

Ett dyrt nöje, minst sagt. Vem som betalar är uppenbart. Samhället.
Men varifrån fick de raketerna?

Är inte detta ändå ännu ett argument för att pyroteknik endast ska hanteras av proffs efter det att tillstånd givits och detta runt midnatt, nyårsafton?

Förbjud försäljning av rakter, fyrverkerier etc till allmänheten, med andra ord.

Stephan Wagner

Att den brittiska tabloiden News of the World har en biskop på löpsedeln hör definitivt till ovanligheterna. Inte desto mindre hände det när ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, funderade högt på vilken roll sharialag skulle kunna spela i Storbritannien. Nu kommer debatten sannolikt igång igen, sedan Lord Chief of Justice sagt ungefär samma sak. Nu som då är idén att lagen bara ska tillämpas mellan samtyckande (till exempel gifta) och att inga straff får utdömas.

En intressant sak i sammanhanget är avståndstagandet från politikerhåll — inte minst från premiärministern, som har satsat mycket energi och prestige på så kallade brittiska värderingar och brittiskhet. Det som verkar vara en bra idé ur teologiskt och juridiskt perspektiv ter sig ur politiskt perspektiv som en återvändsgränd.

Daniel Braw

Om man skriver tydligt, korrekt och lättbegripligt kan man få ett pris som heter Klarspråkskristallen och delas ut av Språkrådet. Det har nu Försäkringskassan fått. Kassan beskriver de beslut som fattats på ett enkelt och korrekt sätt, tycker prisutdelarna.

Frågan är om mottagarna är av samma uppfattning. Jo, de förstår vad de läser, men de kanske inte alltid gillar det som står där.

Men det är ju en annan sak.

Lotta Hördin