hd.se
Selektiv integritet
Polisen kan enligt regeringen få ut bilder från de trängselskattkameror som används vid in- och utfarter i Stockholm, trots att avsikten med kamerorna inte var brottsbekämpning.
Som så ofta — och till exempel som när Anna Lindhs mördare identifierades med hjälp av PKU-registret, heller inte inrättat för brottsbekämpning — sker ändamålsglidningen för de bästa syften: för att lösa ett grovt rån.
Men inte desto mindre eroderar trovärdigheten för samlingar av känslig information när de används till helt andra saker än de avsågs för. ”Engångsföreteelserna” förblir sällan det. Polisen i Stockholm är för ovanlighetens skull öppen med att saken inte bara gäller inte bara ett enskilt ärende, utan även kommande ärenden. Infrastrukturministerns påstående att regeringens beslut inte är prejudicerande ter sig inte särskilt sannolikt.
Finns informationen, är det alltmer sannolikt att den används. ”Det är långt ifrån säkert att man i framtiden inte kommer att utnyttja våra blod- och vävnadsprover till något helt annat än det som vi nu tycker är samhällsnyttigt”, som professor emeritus Håkan Mörnstad skrev i ett debattinlägg 2009.
Mindre betryggande är också den stockholmske polisjuristens något primitiva argumentation för den senaste ändamålsglidningen:
Om vi kan klara upp ett grovt rån, eller en våldtäkt eller ett mord, tycker vi att det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän.
Såvida inte brottsligheten i Stockholm har stigit markant kommer dock betydligt fler än mördare och våldtäktsmän — och rånare som det väl egentligen skulle handla om — att bli granskade. På den film som polisen vill få tillgång finns hundratals förare och fordon, som enligt Transportstyrelsen med nödvändighet skulle behöva ingå i polisens kartläggning.
Daniel Braw
