Det blev som Kamprad ville
Ikea är ett varumärke som det susar kring. Och därmed är det naturligtvis betydelsefullt om denna internationella jätte väljer att satsa eller dra sig ut ur en kommun. I dag kom beskedet att Ikea:s verksamhet i Sockerbruket i Helsingborg flyttar till Malmö. 300-400 personer berörs och alla erbjuds att följa med. I Malmö planerar företaget att bygga ett nytt kontor intill det nya Ikeavaruhuset i Svågertorp – precis som Ikea-grundaren Ingvar Kamprad flaggade för en gång.
Ingen förlorar jobbet, vilket är helt centralt och rimligen är en del av de anställda redan pendlare från Malmö-Lund. I nästa läge kan man anta att de som är bosatta i helsingborgsområdet i sin tur blir pendlare.
Ikeas expansion har varit stark i Helsingborg och i det perspektivet var kommunen en vinnare då. Men även efter flytten till Malmö förblir Ikea en av de absolut största privata arbetsgivarna. Flytten bygger naturligtvis på interna övervägelser i den stora koncernen och Helsingborgs kommuns möjligheter att påverka Ikeas dispositioner måste bedömas som små. Så vitt det går att bedöma har kommunen också genom åren behandlat Ikea välvilligt inom de ramar man har att hålla sig.
Det kan naturligtvis sägas att flytten är en prestigeförlust för Helsingborg eftersom intresset för Ikea är så stort. Men detta gäller knappast i näringslivet där man vet att dispositioner hela tiden görs för att uppnå effektivitetsvinster och annat inom den egna verksamheten. Hade det varit tal om att Helsingborg dränerats på alla verksamheter utom varuhusdelen hade situiationen naturligtvis varit en annan.
Trots allt är händelser som denna en påminnelse för kommunen om såväl sårbarhet som att mer kan göras för att öka attraktiviteten för näringslivet och därmed skapa fler jobb. Infrastrukturfrågorna är här helt centrala. Det gäller allt från hög service för pendlare till att en fast HH-förbindelse kommer på plats. Och här har kommunen kraftigt aktiverat sig på senare år.
Sven-Åke Olofsson


