Ledarbloggen

Moderaterna startar på hemsidan flerjobb.se ett ”företagarupprop”. Det torde vara ett av de mer besynnerliga tilltagen i denna valrörelse, men är nog inte desto mindre nödvändigt. Att anknyta till existerande företagarupprop hade varit svårt. 2008 sa initiativtagaren till det så kallade Gnosjöupproret

Vad Alliansregeringen uträttat hittills för småföretagen är en mycket stor besvikelse. Vi har väntat på förändringar men ser inga resultat.

Om alliansens näringspolitiska program skrev nyligen Anders Bornefalk på Svenskt Näringsliv:

Och om det här förslaget också blir alliansens näringspolitiska program kommer det, till skillnad från den gångna mandatperioden, knappast bli speciellt många besvikna företagare eftersom ingen som läser programmet kan få speciellt högt uppdrivna förväntningar.

Och Företagarna tycker om samma program att nytänkandet om arbetsmarknaden har gått i stå.

Detta är desto allvarligare eftersom tillväxt- och sysselsättningseffekterna av de andra förslagen minskar pga av stelheterna på dagens arbetsmarknad, samtidigt som behovet av flexibilitet och omställning blir allt större i den nya globala ekonomin.

Med ett eget upprop för ett bättre företagsklimat kan Moderaterna inte bara vara säkra på att inga obehagliga krav reses, utan också undvika besvärliga adressatpositionen som egentligen vore mer motiverad — partiet har trots allt haft ett visst politiskt inflytande under de senaste fyra åren, och alla möjligheter att göra något åt företagsklimatet.

I och för sig gör den nyfunna viljan att  ”öka Moderaternas närvaro i diskussionen om hur Sverige ska få fler framgångsrika entreprenörer” ett lite senfärdigt intryck, liksom tydliggörandet av kopplingen mellan jobb och företagande — inget parti har under senare år gjort mer för att tona ner denna koppling och istället härlett arbetslösheten (eller ”utanförskapet”) till den alltför lilla ekonomiska skillnaden mellan lön och bidrag.

Men går det så går det. ”Om det funkar – låt det funka”, som det heter i Moderaternas djupsinniga vallåt.

Daniel Braw

Alla är inte som Carolina Klüft! FOTO:Björn Larsson Rosvall / SCANPIX

Att startar ett företag är som att ta ett jättehopp ut i ett svajigt gungfly. Tryggheten (nåja, den relativa) i en anställning gröps ur och klingar snart av. Det har antagligen fått åtskilliga med visionen att bli sin egen, att avstå.

I förra veckan presenterade näringsministern ett tiopunkters program för att jämställa företagaren med den anställde vid sjukdom, undersysselsättning och liknande sociala försäkringsnät. Det var på tiden!

Många sjunger företagandets lov, men betydligt färre vill  ge företagandet bättre arbetsvillkor. Nu kommer de, men det var det kanske inte många som lade märke tiill när nästan all uppmärksamhet fokuserades på de stora bitarna i regeringsbudgeten.

Egenföretagandet måste få en större betydelse i sysselsättningen. Återväxten av nya företag är för låg. Det gr knappast att få fler att våga ta steget om de upplever att det blir för stort och osäkert jämfört med att vara anställd.

Jan-Olof Asp