Kom igen och driv nåt
Moderaterna startar på hemsidan flerjobb.se ett ”företagarupprop”. Det torde vara ett av de mer besynnerliga tilltagen i denna valrörelse, men är nog inte desto mindre nödvändigt. Att anknyta till existerande företagarupprop hade varit svårt. 2008 sa initiativtagaren till det så kallade Gnosjöupproret
Vad Alliansregeringen uträttat hittills för småföretagen är en mycket stor besvikelse. Vi har väntat på förändringar men ser inga resultat.
Om alliansens näringspolitiska program skrev nyligen Anders Bornefalk på Svenskt Näringsliv:
Och om det här förslaget också blir alliansens näringspolitiska program kommer det, till skillnad från den gångna mandatperioden, knappast bli speciellt många besvikna företagare eftersom ingen som läser programmet kan få speciellt högt uppdrivna förväntningar.
Och Företagarna tycker om samma program att nytänkandet om arbetsmarknaden har gått i stå.
Detta är desto allvarligare eftersom tillväxt- och sysselsättningseffekterna av de andra förslagen minskar pga av stelheterna på dagens arbetsmarknad, samtidigt som behovet av flexibilitet och omställning blir allt större i den nya globala ekonomin.
Med ett eget upprop för ett bättre företagsklimat kan Moderaterna inte bara vara säkra på att inga obehagliga krav reses, utan också undvika besvärliga adressatpositionen som egentligen vore mer motiverad — partiet har trots allt haft ett visst politiskt inflytande under de senaste fyra åren, och alla möjligheter att göra något åt företagsklimatet.
I och för sig gör den nyfunna viljan att ”öka Moderaternas närvaro i diskussionen om hur Sverige ska få fler framgångsrika entreprenörer” ett lite senfärdigt intryck, liksom tydliggörandet av kopplingen mellan jobb och företagande — inget parti har under senare år gjort mer för att tona ner denna koppling och istället härlett arbetslösheten (eller ”utanförskapet”) till den alltför lilla ekonomiska skillnaden mellan lön och bidrag.
Men går det så går det. ”Om det funkar – låt det funka”, som det heter i Moderaternas djupsinniga vallåt.
Daniel Braw



