Allvarlig situation för Juholt

10 oktober, 2011 klockan 16:32

Håkan Juholts affär med ett hyresbidrag som han inte hade rätt till tog på måndagen en ny och allvarlig vändning sedan det blev klart att en förundersökning om brottsmisstanke inletts.  Själv välkomnar S-ledaren utredningen. Men beslutet om förundersökning är i sig en stor motgång för Juholt även om den så småningom kan komma att läggas ner. Orsaken är självklar. Det går knappast att driva normal politisk verksamhet i det rådande läget. Juholt borde ta time-out i väntan på att förundersökningen blir klar, men att en politisk ledare tvingas dithän är i sig en absurditet.
– Det är viktigt med en grundlig utredning. Jag vill understryka att jag inte tagit ut för mycket i ersättning avsiktligt, säger han och ber åter om ursäkt.
Juholt hänvisar till att under utredningen kommer hans juridiska ombud advokat Hans Strandberg att ge alla kommentarer i ärendet. Men att huvudpersonen själv, en av Sveriges mest offentliga personer, så att säga ska stå vid sidan om, är helt omöjligt.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Selektiv integritet

28 juli, 2011 klockan 12:57

Polisen kan enligt regeringen få ut bilder från de trängselskattkameror som används vid in- och utfarter i Stockholm, trots att avsikten med kamerorna inte var brottsbekämpning.

Som så ofta — och till exempel som när Anna Lindhs mördare identifierades med hjälp av PKU-registret, heller inte inrättat för brottsbekämpning — sker ändamålsglidningen för de bästa syften: för att lösa ett grovt rån.

Men inte desto mindre eroderar trovärdigheten för samlingar av känslig information när de används till helt andra saker än de avsågs för. ”Engångsföreteelserna” förblir sällan det. Polisen i Stockholm är för ovanlighetens skull öppen med att saken inte bara gäller inte bara ett enskilt ärende, utan även kommande ärenden. Infrastrukturministerns påstående att regeringens beslut inte är prejudicerande ter sig inte särskilt sannolikt.

Finns informationen, är det alltmer sannolikt att den används. ”Det är långt ifrån säkert att man i framtiden inte kommer att utnyttja våra blod- och vävnadsprover till något helt annat än det som vi nu tycker är samhällsnyttigt”, som professor emeritus Håkan Mörnstad skrev i ett debattinlägg 2009.

Mindre betryggande är också den stockholmske polisjuristens något primitiva argumentation för den senaste ändamålsglidningen:

Om vi kan klara upp ett grovt rån, eller en våldtäkt eller ett mord, tycker vi att det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän.

Såvida inte brottsligheten i Stockholm har stigit markant kommer dock betydligt fler än mördare och våldtäktsmän — och rånare som det väl egentligen skulle handla om — att bli granskade. På den film som polisen vill få tillgång finns hundratals förare och fordon, som enligt Transportstyrelsen med nödvändighet skulle behöva ingå i polisens kartläggning.

Daniel Braw

Dela

Fluktarlust

1 juli, 2010 klockan 14:39

I Aftonbladet skriver Johan Hakelius om rättegången mot förre polischefen och den så kallade sexbrottshärvan. Vari består egentligen allmänintresset? Varför måste detaljerna egentligen offentliggöras?

Det finns ett svar på ”exakt varför?” som övertygar mig. Nämligen att kraven på offentliggörande egentligen handlar om fluktarlust. Samma låga instinkt som får oss att stirra på en trafikolycka. Jag hoppas att det svaret är fel.

Men det är nog dessvärre inte. Och därför får den i andra sammanhang högt hållna integriteten — både målsägandenas och den åtalades — stryka på foten (en politiker som i integritetens namn kritiserade den nya lagen om signalspaning kan nu argumentera för att rättegången borde tv-sändas).

Daniel Braw

Dela

På olaglig väg

30 juni, 2010 klockan 13:31

Den ryska så kallade spionhärvan i USA väcker stor uppmärksamhet, och inte bara för de lite gammaldags detaljerna (osynligt bläck etcetera) eller de misstänkta spionernas inkompetens. Men förvåningen över att sådant förekommer påminner om en känd filmscen:

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

I Säpos årsrapport för 2009 står följande att läsa:

Mer än femton länder bedriver i dag systematisk underrättelseverksamhet i och mot Sverige eller svenska mål utomlands. Syftet är att på olaglig väg samla in information om svensk politik, ekonomi, teknik, vetenskap, försvar eller om flyktingar. [...] Målet med underrättelseinhämtningen är ytterst att gynna det egna landets intressen på bekostnad av svenska.

Daniel Braw

Dela

Det svenska fängelseundret

22 januari, 2010 klockan 11:12

Av några olika nyheter kan en inte helt oäven affärsidé sättas samman:

  • Fånglägret på Guantanamo är fortfarande igång, trots att Obama lovade att det skulle stängas. Fångarna är svårplacerade.
  • Sverige har vad Carl Bildt kallar en ”profil i MR-frågorna”.
  • I Sverige finns det också gott om plats i de rymningssäkra superbunkrar som förre justitieministern lät bygga.

Daniel Braw

Dela

Träd som lever farligt

22 januari, 2010 klockan 10:16

Apropå Lunds Studentkårs hot att såga ner magnoliorna i Lundagård om universitetet inför kursavgifter för utomeuropeiska studenter säger närpolischefen:

Vi kommer inte ha någon bevakning av magnoliorna men att protestera genom olagligheter är inget polisen rekommenderar.

Understatements är uppenbarligen inte en död konstform.

Daniel Braw

Dela

Tro och vetande

20 januari, 2010 klockan 16:19

De amerikanska underrättelsetjänsterna fick – med rätta – mycket kritik för det totala misslyckandet att hindra den så kallade kalsongbombaren. Främst i kritikerledet ställde sig Obama:

Underrättelsetjänsten kunde inte sammanfoga informationen och förmedla den till myndigheterna och regeringen.

Men hur ligger det egentligen till i Sverige? Inte särskilt mycket bättre, om man får tro Nyamko Sabuni. ”Säpo är så hemlighetsfulla så jag vet knappt vad de gör i dag”, säger hon.

Jag tror att de i dag har bra koll på problembilden och jobbar så effektivt de kan. Men vi politiker måste också förstå problembilden.

Skulle något verkligen inträffa kommer detta system att framstå som helt barockt, liksom att situationen fick fortsätta så länge.

Daniel Braw

Dela

Den farliga solidariteten

19 december, 2009 klockan 23:52

Till artikeln om Svea Hovrätts beslut att bevilja Thomas Quick resning kom en läsarkommentar som förtjänar en vidare läsekrets:

Samhällsklimatet var sådant. I postmodernismens och den sociala konstruktivismens tid kunde (kan) mycket förklaras på det sätt som terapeuter, advokater, åklagare och media förklarade att det som Quick berättade också kunde vara sant. Människans mest konstruktiva – och mest destruktiva egenskap – är vår gruppsolidaritet. Vår ojämförbara förmåga och instinkt att samarbeta. Den har gett oss en evolutionär framgång utan motstycke i livets 4 miljarder år långa historia på Jorden. Men de har också lett oss till några av de mest förödande krigen och folkmorden på ”de andra”. Och just därför att denna förmåga är så framgångsrik är de drivkrafter som leder oss dit så oemotståndligt starka. Att avvika från gruppens majoritetsuppfattning är en handling som kräver en ”omänsklig” kraft. Kanske är det är lite mycket begärt av Claes Borgström, van der Kwast och alla andra att de skulle lyckas med det som få andra lyckas med. Eller är det inte det? Vår egen nutidshistoria, när- och fjärrhistoria är ju fylld av exempel på hur krafter och mekanismer gång på gång – i samhälls- och gruppintressets namn – leder oss fel. Där finns kanske ett och annat att lära. Men då måste vi ju se varandra som vi är. Då kan vi möjligen bli som vi skulle vilja vara.

James Madison uttryckte denna insikt på följande sätt:

What is government itself but the greatest of all reflections on human nature? If men were angels, no government would be necessary. If angels were to govern men, neither external nor internal controls on government would be necessary.

Daniel Braw

Dela

Nytt bränsle på bilbränderna

13 september, 2009 klockan 17:14

Ger stataus. Foto: Johan Nilsson / SCANPIX

Tutta fyr på bilar är ett sätt att vinna respekt och status bland kriminella, tror sociologen Micael Björk. Han drar den  slutsatsen efter att ha studerat  polisarbete i förorterna i Göteborg de senaste fem åren.

Enligt Björk kan inte bilbränderna, hittills ett hundratal, förklaras med utanförskap och fattigdom. För Micael Björk handlar det om en långvarig kamp för att vinna respekt, inte bara i det egna gänget utan i hela stadsdelen och även i andra stadsdelar. Genom att visa sig stark och och orädd får man status.

Syftet är, enligt honom, att få ögonen på sig från andra kriminella eftersom dessa killar har en önskan om att bli upptagna i mer avancerade kriminella gängbildningar, bli yrkeskriminella så att säga.

Det är liksom coolt att hamna på förstasidan i kvällstidningarna. Medierappoprteringen spelar också med. Ju mer uppmärksamhet man väcker, desto mer stiger man i graderna i det egna gänget.

Det återstår att se hur samhället ska sätta sig i respekt gentemot dessa ungdomsgäng. Men det är utmärkt att fler och nya röster hörs i debatten om brandvågens verkliga orsaker. Alltför många verkar ha förutfattade meningar, tyvärr.

Jan-Olof Asp

Dela

Mörka skuggor och röda prickar

3 augusti, 2009 klockan 10:53

I Svenska Dagbladet skriver Sanna Rayman om Offender Locator, ett program för iPhonemobiler med hjälp av vilket man som namnet antyder kan lokalisera förbrytare – sexförbrytare närmare bestämt. Företaget som har utvecklat programmet, ThinAir Wireless, förklarar poängen:

Knowledge equals safety. They know where you and your family are…now it’s time to turn the tables so that you know where they live and can make better decisions about where to allow your kids to play.

Rayman skriver:

Ju större flödet av sådan information blir, desto mindre [borde det inte vara mer?] lämnar vi begrepp som förlåtelse efter sonat brott bakom oss. Det spelar ingen roll om straffet är avtjänat och vederbörligen ångrat, det kommer ändå följa brottslingen som en mörk skugga. Han eller hon kan aldrig börja om, är alltid en röd prick i någons mobiltelefon. Och röda prickar får sällan tillfälle att förklara sig.

Också ThinAir Wireless poängterar att informationen i registren ändras och uppdateras hela tiden, så det kan mycket väl hända att man vet mindre än man tror – informationen i programmet kan vara ofullständig eller felaktig.

Men även om övervakningssamhället är en aspekt av frågan, är det inte den enda. Det krävs inte ny teknik för att försoning och sonade brott ska bli lämnade bakom. I Florida är frisläppta sexförbrytare förbjudna att bo i närheten av skolor eller platser där barn kan samlas, vilket kan innebära att de inte kan bo någonstans. I Miami fick man till slut placera ett gäng under en bro. I Connecticut är liknande initiativ på gång, men med vissa undantag:

The newest version of the ordinance makes exceptions for registered sex offenders to enter child safety zones to vote, attend public meetings, drop off or pick up their children at school and to meet with teachers to discuss their children’s education.

En av initiativtagarna är emellertid emot mängden av undantag. ”You lose certain privileges when you become a felon”, säger han.

Daniel Braw

Dela