Ledarbloggen

Den dråpanklagade läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm frias från misstankarna om att ha dödat en liten flicka, genom att ge henne en hög dos av medlet tiopental. De bevis, i form av provanalyser som åklagaren åberopat, höll inte, enligt tingsrätten.

Utslaget kan ses som en seger för vården på sjukhuset. Men frågan är om det finns några vinnare i hela denna tragiska historia. Den så viktiga tilltron till vården kan ha fått sig en knäck. Läkare kan känna sig ännu mer osäkra när svåra situationer i livets slutskede uppstår.

Och att alltsammans överhuvudtaget ledde till en rättegång är märkligt i sig. Föräldrarna har vittnat om en oförstående sjukvård när det uppstod problem under graviditeten. Deras flicka felmedicinerades senare på sjukhuset. Och när det stod klart att hon inte skulle överleva bad föräldrarna om smärtlindring. När hon då fick en injektion tycks den ha väckt misstankar om att flickan gavs en för hög dos av läkemedlet. Och föräldrarna gjorde en anmälan.

Sjukvården kan på inget sätt vara undantagen för rättsprocesser. Bedömer en åklagare att det finns fog för brottsmisstanke måste det rättsliga ha sin gång. Och så har nu skett.

Men frågan är om domstolsutslaget blir det stöd och den hjälp föräldrarna hade behövt långt tidigare i den svåra situation de befann sig i. Säkert inte.

Lotta Hördin

”När man är nämndeman får man tänka på hur man uppträder så att inte tilltron till rättsväsendet kommer i fara”, säger chefen för förvaltningsrätten i Göteborg Margareta Åberg apropå Sverigedemokratiske nämndemannen Erik Hellsborns uttalanden om terrorattentaten i Norge. (Hellsborn själv tycker att granskningen är befängd: ”Inget av det jag har sagt påverkar min lämplighet som nämndeman.”)

Problemet är dock större än enskilda nämndemäns bristande omdöme: det finns inbyggt i själva systemet med partipolitiskt utsedda och per definition juridiskt lekmannamässiga nämndemän som på något vis ska representera folket. I dagens ledare skriver Smålandsposten:

Nämndemannasystemet fungerade på det hela taget i det gamla Enhets-Sverige där det garanterade insyn och representation i domstolarna. Nu måste det ses över och reformeras.

Daniel Braw