Som väntat lämnar Andreas Carlgren och Maud Olofsson regeringen. Det är det första konkreta resultatet av att Centerpartiet fått en ny partiledare.
Ny miljöminister blir Lena Ek med en lång erfarenhet från miljöarbete som EU-parlamentariker. Den kommer hon att ha nytta av i sin nya roll som minister. Det här är ett ministerval som bådar gott för framtiden.
Annie Lööf sätter sig själv på näringsministerposten, och efterträder även där Maud Olofsson. Men Lööf slipper de tunga energifrågorna och tar i stället hand om den regionala tillväxten. Den skilsmässan kan vara klok. Nu återstår att se hur Lööf ska handskas med alla andra frågor hon får ansvar för.
Energifrågorna får den nya IT- och energiministern Anna-Karin Hatt ta hand om. Lööfs konkurrent om partiledarposten får alltså nu ett tyngre uppdrag. Och betonade redan vid presskonferensen nyss satsningar på ett hållbart samhälle och förnyelsebar energi. Hatt har varit ganska anonym som minister hittills, men det verkar som hon fått förnyad energi (!) i och med sitt nya uppdrag. Det är hög tid att vässa Centerns gröna miljöprofil som blivit något tilltufsad under senare år.
Centerns fjärde minister i regeringen förblir Eskil Erlandsson som också i fortsättningen får ta hand om landsbygdsfrågorna. Han har nog suttit säkert hela tiden och uppenbarligen kommit långt på sina snälla framtoning.
Det här blev en ren centerommöblering i regeringen. Fredrik Reinfeldt är uppenbarligen nöjd med resten av gänget. Det finns inte heller någon anledning att ändra för ändrandet skulle. Och Reinfeldt har varit försiktig med byten på statsrådsposterna. Med undantag av några smärre justeringar så har det varit tämligen lugnt kring regeringssammansättningen. Det kan väl vara så att röran efter valsegern 2006, då två helt nyutnämnda ministrar under buller och bång fick lämna regeringen, satte djupa spår.
Lotta Hördin
