Två av tre amerikaner anser att president Barack Obama borde ha gjort mer för att hålla bensinpriset nere. De senaste månaderna har priset stigit med drygt 50 öre per liter till 6 kronor och 90 öre litern. I en opinionsmätning gjord av Ipsos för Reuters säger sig 68 procent vara missnöjda medan 24 procent anser att Obama gjort vad som måste göras.  Eftersom missnöjet går över partilinjerna kan bensinpriserna bli en viktig fråga i valrörelsen, skriver TT.

I Sverige har vi nu på sina håll sprängt 16-kronorsvallen.  Men trots detta kan man knappast tala om något bensinuppror. En viktig orsak är att de svenska politiska partierna så starkt kopplar ihop bilkörning med miljöproblem och att vi svenskar generellt sett står bakom ansvarsfull miljöpolitik och därmed mycket höga skatter på drivmedel. Dessutom kan man fundera över om allt bensinsnålare bilar lett till att vi trots allt fått hanterbara bränslekostnader. Många av oss har upplevt att det från en bil till en annan nästan går att halvera förbrukningen. Å andra sidan gäller denna trend även i viss mån USA.

Men när detta är sagt är det inte uteslutet att något parti till sist propagerar för dratiskt  lägre bensinskatt. Kristdemokraterna lekte med frågan för några år sedan men den överlevde inte kompromissandet i alliansen. Vi kommer säkert att få fortsatta höga bensinpriser men det utesluter inte att något parti frestas att tanka röster på frågan…

Sven-Åke Olofsson

Nu växlar valrörelsen upp. Det börjar läcka uppgifter från de rödgrönas skattepaket som kommer på måndag. Förmögenhetsskatten ska återinföras under baneret ”skatt på förmögna”. Men för säkerhets skull lär den dröja till 2012. Oppositionen vet att förmögenhetsskatt ofta har varit en så kallad frivillig skatt, lätt att undgå. Och precis som Socialdemokraterna på sin tid måste man se upp med de mest förmögna som kan flytta sina tillgångar utomlands. Nu glunkas det i stället om en skatt på konsumtion. Lyxbilar, kanske?

Och en del av täckelset faller kring miljöskatterna. De ska höjas med 11 miljarder de kommande två åren. Bensinskatten höjs med först 29 öre och sedan 20 öre.  Och som vanligt kommer återställarna direkt. Reseavdraget höjs så att den som jobbpendlar inte egentligen ska behöva betala något.

Och kraftbolagen får en extraskatt för övervinster. Tydligen bland annat för att de tar ut ett så högt pris av konsumenterna.

Den fråga som nu infinner sig i svensk inrikespolitik är om väljarna tar emot besked om skattehöjningar på samma stillsamma sätt som skattesänkningar. Det återstår att se.

Skatteväxling har tidigare varit ett populärt ord när miljöskatter kommit på tal. Men säkert får vi vid ett regeringsskifte ställa in oss på att skattetrycket ökar.

Två tydliga skattealternativ står emot varandra i höstens val, dock med reservationen att förhandlingarna i oppositionen frambringar mycket mer försiktiga lösningar än vad enskilda partier står för. Miljöpartiet ville ju höja bensinskatten med två kronor!

Sven-Åke Olofsson

Frågan om hur en förmögenhetsskatt ska konstrueras har plågat svensk politisk vänster länge. Inom oppositionen finns det tre linjer i frågan, om man nu som Miljöpartiet alls vill ha skatten. Huvudinvändningen är som tidigare att förmögenhet kan anpassas och flyttas ur landet.

Vänsterpartiet tycks emellertid vara på glid mot Socialdemokraterna.

– Vi måste ha skatt efter bärkraft och då måste vi ha kapitalbeskattning. Förmögenhetsskatten har varit ett instrument. Finns det andra sätt att göra det på så låt oss diskutera det, men pengarna behövs och vi behöver det för sammanhållningen i samhället, säger Ulla Andersson  partiets talesperson i ekonomiskpolitiska frågor till radions ekoredaktion.

Thomas Östros, Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman, vill diskutera en skatts utformning med näringslivet men då efter valet. Vad man är ute efter är en ”ny, modern förmögenhetsskatt”. Troligen blir samtalen med Svenskt Näringsliv i paritet med svårigheterna att skruva ihop en skatt som inte blir frivillig…

Sven-Åke Olofsson

Politiken har sina ironier. När oppositionen satsar på skatter som valvapen verkar det som om opinionen nu tar till sig alliansen skattesänkarfilosofi.

Enligt en opinionsmätning som publiceras i DN idag tycker 43 procent att de gynnas av regeringens politik, medan 34 procent tycker att de missgynnas och 23 procent är osäkra. De första två regeringsåren var det många fler som tyckte att de ”missgynnats” än ”gynnats”. 2007 var övervikten 44–34 och 2008 var den 45–33.

Tre av fyra väljare som tycker att regeringens politik är positiv för dem motiverar det med att de fått sänkt skatt. Så långt DN/Synovate. Undersökningen ger säkert alliansen råg i ryggen när det gäller att fortsätta driva på för skattesänkningar. Inom socialdemokratin är osäkerheten stor kring hur bra skattehöjningar är som valfråga. Man vacklar mellan att säga ja till alliansen redan gjorda sänkningar och rädda sig ideologiskt genom att vilja höja skatten för höginkomsttagare.

Men det finns ett parti som inte låter sig avskräckas. Vänsterpartiet är det sista svenska riksdagspartiet som konsekvent slår vakt om högskattelinjen. Men även där är en viss modifikation på gång.

- Vi tar inte in mer skatt än vi behöver, upprepar Lars Ohly ständigt.

Nej, det fattas bara annat!

Sven-Åke Olofsson

När regeringen aviserar en skattesänkning, som nu senast med det fjärde steget i jobbavdraget, går bollen direkt över till oppositionen. Vad tänker den göra om man vinner valet? Återställa skatten eller konstatera att åt detta är inget att göra?

När det gäller det fjärde steget i jobbavdraget säger oppositionen samlat nej. Vänsterpartiet vill dessutom riva upp alla skattesänkningar och ersätta dem med ett grundavdrag. Man vill liksom Socialdemokraterna återinföra förmögenhetsskatt. Men när det gäller arvs- och gåvoskatten står man ensamt.

Miljöpartiet vill behålla i alla fall de tre stegen i skattesänkningen. Socialdemokraterna har ännu inte svarat på om man accepterar det tredje steget. Man hänvisar till att det inom ett par veckor kommer ett klarläggande kring skattepolitiken. Enligt Thomas Östros, ekonomisk talesman för S, presenteras då ”det första steget för ett rättvist skattesystem”.

Svensk skattepolitik tycks för närvarande präglas av ett steg åt gången. Frågan är bara om det går framåt, tillbaka, eller blir på stället marsch.

Sven-Åke Olofsson

Tidningarnas ledarsidor är i dag fulla av kommentarer kring Socialdemokraternas skatteutspel. Udden är riktad mot de rika och därmed behöver partiet knappast oroa sig för att förlora väljare.

Problemet med Mona Sahlins utspel är emellertid uppenbart. De pengar man får in räcker inte till det man vill åstadkomma. Även tidningen Aftonbladet, som annars berömmer utspelet, ser den haken.

Avlägsen är den tid då socialdemokratiska finansministrar som Gunnar Sträng klippte till med skattehöjningar över hela linjen. Hans efterföljare har i sin hand ett skattevapen som är farligt för den som använder det. Idag är det mer fokus på stimulans än styrning. Mona Sahlin, Thomas Östros och andra kommer att tvingas att mer tala om skatt än att ta in den. Sådana är villkoren för politiken när vi går in i 2010-talet och allt fler ledande socialdemokrater är obekväma med att framstå som skattekramare.

Ska Mona Sahlin reda ut detta måste hon bli ytterst trovärdig när det gäller nya skattepengars effekt. För sådant är systemet att skattekronas väg från den enskilde till vård, skola och omsorg är ytterst slingrig. Viljan att betala mer skatt finns där på många håll. Men tron på att skatten ger effekt är ytterst anfrätt.

Sven-Åke Olofsson