Ett stort steg på vägen

28 juni, 2012 klockan 17:19

Det var nog inte bara Barack Obama som drog en lättnadens suck sent i eftermiddags, svensk tid. Att Högsta domstolen i USA godkände Obamas sjukvårdsreform är allt utom obetydligt inför höstens val. Men framförallt är beslutet en seger för de miljontals personer som tidigare inte täckts av någon sjukförsäkring. Reformen gör det obligatoriskt att teckna en sjukförsäkring, och de som tidigare inte haft råd ska kunna få bidrag.

Beslutet är ett bakslag för republikanerna, om än inte lika stort som det vore för Obama om han hade förlorat striden. Vad man däremot bör ha i åtanke är att den minst sagt engagerande frågan kan verka som en energikick för den republikanska valkampanjen. Som bekant har Mitt Romney, som paradoxalt nog tidigare genomfört en mycket lik reform i sin delstat Massachusetts, lovat att riva upp reformen om han blir vald i höst. Och det finns många som är intresserade av att just det ska hända. Inte minst av ekonomiska skäl, men frågan är också starkt ideologiskt laddad.

Reformen är en fjäder i hatten för presidenten – många av hans företrädare har tidigare försökt och misslyckats – men slutprodukten är egentligen långtifrån vad Obama egentligen ville se. Målet att ge utökat skydd för fler amerikaner är inte nått än. Men Högsta domstolens beslut var ett nödvändigt steg på vägen.

Johanna Sturesson

Dela

Hopp för Barack Obama

7 mars, 2012 klockan 07:25

Även om president Barack Obama har en lång väg att gå innan han kan påbörja en andra presidentperiod kan han hämta visst stöd även från republikanernas nomineringskampanj. Enligt en opinionsmätning uppger tre av tio väljare att deras uppfattning om republikanerna har försämrats under primärvalen. Bland demokraterna uppger 49 procent som följt primärvalen att det har fått dem mer motioverade att rösta för Barack Obama. Motsvarande siffra för mätningen i december var 36 procent.

Den draghjälp man kan få från sina motståndare ska aldrig underskattas.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Seger men inte knockout för Romney

7 mars, 2012 klockan 07:04

Nej, det blev inte knockout för Mitt Romney under den amerikanska supertisdagen. Strax före klockan 7 svensk tid hade Mitt Romney vunnit fem delstater (Ohio, Massachusetts, Vermont, Virginia och Idaho), Rick Santorum tre (Tennessee, Oklahoma och North Dakota) och Newt Gingrich en – hans forna hemstat Georgia. Ron Paul hade inte tagit hem någon seger och Alaska var fortfarande inte färdigräknat, rapporterar TT.

Även om Romney drar ifrån fortsätter kampen om att vaska fram republikanernas presidentkampanj troligen länge än. För att framstå som Barack Obamas ende utmanare hade Mitt Romney helst behövt sopa golvet med sina motkandidater. Men i och med att Rick Santorum tog hem spelet i tre delstater fick Romney nöja sig med en poängseger.
Romney står troligen till sist som segrare och Obamas utmanare, men det dröjer alltså innan han kan proklamera segern i den match som föregår den stora matchen i november.

Sven-Åke Olofsson

Dela

LEDARBLOGGEN: Lättnad och osäkerhet

2 maj, 2011 klockan 10:25

Ja, det är en stor lättnad att jakten på Usama bin Laden är slut. Det hade förvisso varit bättre om han fångats levande och kunnat ställas till ansvar för sina fruktansvärda handlingar, så som gången är i rättssamhällen.

Men vi får ändå hoppas att det som nu hänt kan bli det avslut som USA och stora delar av världen behöver efter terrorattacken mot bland annat World Trade Center i New York den 11 september 2001.

Nu återstår att se hur Usama bin Ladens död påverkar säkerheten i världen. Här finns oro för nya attacker, här finns utrymme för hämndkänslor. Ett högljutt ”firande” i USA kan spä på dessa känslor. Ett lågmält mottagande av nyheten hade varit att föredra.

Men låt oss hoppas att de som tror på förhandlingsvägen, rättssamhället, respekten för varandras ideer och åsikter ska visa sig vara starkare. För det har alla ett ansvar.

Lotta Hördin

Dela

Retorik löser inte USA:s gigantiska problem

26 januari, 2011 klockan 07:12

Det viktigaste är inte vem som vinner nästa val utan att skapa jobb. Det konstaterade president Barack Obama med retorisk finess när han natten till i dag levererade sin version av amerikanska presidenters klassiska tal till nationen. För att klara den ekonomiska utmaningen med gigantiska underskott måste Obama slå an en försonlig ton av en enkel anledning; alla besparingar gör på ett eller annat sätt ont bland såväl partivänner som motståndare.

Han vill sänka underskottet med 400 miljarder dollar det kommande årtiondet, han vill täta kryphål i skattesystemet. Men han vill också satsa. Vad som närmast tycks föresväva honom är tekniksprång i spåren av olika innovationer som skapar jobb. Utmaningen blir i så fall att detta kan ske i sektorer som ligger utanför det gigantiska militära systemet…

Obama flaggade inte för någon omläggning av USA:s politik när det gäller olika krig och oroscentra runt om i världen. Beträffande miljöpolitiken är hans budskap anpassat till opinionsläget i USA. Obamas tolkning av ren energi omfattar kärnkraft, naturgas och ren kol. Det räcker inte med vind och sol.

När det gäller besparingar talar Obama för frysning av statliga utgifter. Det imponerar inte på republikanerna som vill gå längre när det gäller sociala utgifter och annat.

USA sitter i ett skruvstäd med sitt stora underskott. Precis som Storbritannien gör det när pundet nu tycks flyga med vinden. Till detta kommer så utmaningarna från Kina och andra, såväl ekonomiskt som maktpolitiskt. Det utmanar inte minst självkänslan i USA. Barack Obama är delvis på ett sluttande plan. Han vet att USA:s ekonomi kräver djärvare grepp än han kan (och delvis inte vill på det sociala och militära området) leverera. Då blir det till att fly in i retoriken, ett område där denne president har stora utförsgåvor.

Presidenten sa bland annat att precis som USA en gång blev först till månen ska nationen nu tillsammans skapa miljontals nya jobb. På ett plan var det säkert lättare att komma till månen än att klara Obamas mål i nuläget. Det nödvändiga samarbetet över partigränserna kommer inte att infinna sig. Jobben och återställarna i ekonomin frammanas i ord men blir till stor del omöjliga för presidenten att leverera om inte marknaden på något outgrundligt sätt gör det med högkonjunkturer som är lika dramatiskt positiva som kriserna är negativa.

Sven-Åke Olofsson

Dela

En hemlig värld

30 november, 2010 klockan 07:32

Det finns många intressanta aspeketer på Wikileaks avslöjanden av amerikanska diplomatrapporter och annat. En sådan är hur de meddelanden som nu kan läsas i klartext kan användas för att knäcka de koder som USA använder för att kryptera hemligt material.

Det finns många metoder att knäcka koder och datakraften har revolutionerat arbetet. Men för kodknäckare är det absolut bingo att få jämföra klartext med den kodade texten. Teoretiskt skulle en del av de de aktuella texterna kunna användas för att dekryptera betydligt intressantare texter bara koden knäcks. Det är vanligt att underrättelseorganisationer lagrar uppfångade krypterade meddelanden även om man inte kunnat knäcka koden. Men nu kan man alltså ha facit i det material som Wikipedia lagt ut.

Underrättelseanalytiker i de länder som anser sig utmanade av USA har alltså genom Wikileaks fått hjälp i arbetet långt utöver det sakliga innehållet i de rapporter som nu avslöjas. En annan sak är att USA brustit grovt när det gäller grundregeln för allt hemligt eller förtroligt material, nämligen att distributionen måste vara synnerligen begränsad.

Även Sverige har erfarenheter på det här området. Under en lång period under andra världskriget kunde Sverige läsa kodade tyska meddelanden. Dekrypteringen var en stor bragd och svensk militär och regering kunde länge följa vad tyskarna planerade i vårt närområde. Men någon pratade bredvid mun (gissningsvis till finsk militär som var allierad med Tyskland) och tyskarna lade om sina krypteringsrutiner.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Störtflod av hemligheter

29 november, 2010 klockan 15:27

Wikileaks släpper nu en ny störtflod av hemliga amerikanska dokument på nätet. Det handlar bland annat om diplomatiska rapporter med mer eller mindre smickrande omdömen om världens ledare och andra. Till detta kommer så avslöjanden om USA:s intentioner, farhågor, planer och förtroliga samtal med aktörer i pågående konflikter.

Det är naturligtvis synnerligen genant för USA men åtminstone rapporterna som behandlar personfrågor avviker knappast ifrån vad andra länders ambassader rapporterar hem.

Men det finns andra allvarliga konsekvenser av publiceringen. USA:s diplomater får svårare att föra förtroliga samtal. Vem kan lita på att plötsligt inte figurera på nätet? Olika uppgiftslämnare kan drabbas av svåra persopnliga konsekvenser när deras namn blir kända.

Inom den amerikanska administrationen och försvaret har materialet haft en mycket stor spridning. Det är märkligt med tanke på att risken för läckor då ökar. Här har USA inte beaktat de säkerhetsmässiga riskerna, vilket förefaller minst sagt oförklarligt.

Är det då rätt eller fel att publicera uppgifterna? Ja, det beror på. Diplomatiskt arbete försvåras generellt sett. Mycket av det som avslöjas har inget värde om inte syftet är att skada USA. Men det finns ett allmänintresse i allt detta, nämligen den insyn i glappet mellan offentlig retorik och krass maktpolitik som alltid styr en supermakt. Sedan kan man alltid fundera över om den verksamhet som Wikileaks bedriver inte kräver ett demokratiskt och relativt öppet samhälle. I diktaturer hade läckor av den här typen inte varit möjliga och det är väl snarast på denna kant som glädjen över USA:s prestigeförlust nu är som störst.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Slingrigt om USA-bevakning

10 november, 2010 klockan 07:40

Det är en intressant positionering som pågår när olika makthavare ska förklara om de kände till eller inte kände till USA:s speciella övervakningsrutiner på svensk mark.

Säpo har inte givit tillstånd till den amerikanska ambassadens övervakning, hävdar Säpochefen Anders Danielsson till TT.

– Självklart har inte Säkerhetspolisen gett något som helst tillstånd eller lov eller godkännande att en främmande stat skulle bedriva verksamhet i Sverige som inte är förenlig med svensk lagstiftning, säger Anders Danielsson till Ekot i Sveriges Radio.
Däremot utesluter han inte att ambassaden kan ha talat med enskilda befattningshavare på Säpo.

Det är viktigt hur orden faller. Säpo har inte gett något tillstånd som inte är förenligt med svensk lag. Men kanske trodde man inte att ett tillstånd behövdes, eller att verksamheten var förenlig med svensk lag? I den stämning som rådde efter terrordåden mot World Trade Center hanterades kanske sådana här saker tämligen informellt i förvissningen om att regeringen skulle vara välvillig eftersom vi ju anslöt oss till kampen mot terrorism…

Ambassadpersonalen uttalar sig frejdigt som om man varit fullständigt öppen mot svenska myndigheter. Men på vår kant hoppar man till som ormbiten när frågan kommer på tal. Läget för dagen är alltså att vi kan ha samarbetat utan att riktigt godkänna det. Nog behöver beslutsgången, eller vad det handlade om, utredas.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Valsmäll för Obama

3 november, 2010 klockan 06:56

Det gick som väntat i nattens amerikanska val. Republikanerna övertar kontrollen i representanthuset. Demokraterna behåller majoriteten i USA:s senat. Obama som vann valet på förändring har nu förändrat dithän att han förlorar på människors känsla att inte bli lyssnade till. Det är en klassiker i repris, etablissemanget i Washington lyssnar inte till folket.

Den situation som nu uppstått i amerikansk politik är inte ovanlig. För presidenten blir det till att förhandla, förhandla och åter förhandla. Priset för uppgörelser blir dyrare ur hans perspektiv. Förenklat kan det handla om mer skattesänkningar och mindre spenderande av offentliga pengar.

Men alla amerikanska politiker sitter fast i samma skruvstäd. Från kriget i Afghanistan till gigantiska underskott som måste hanteras. I dessa helt övergripande frågor är kravet på förmåga till uppgörelser större än i den kontroversiella sjukvårdsreformen vars sprängkraft ter sig svårförståelig i ett europeiskt perspektiv, vana som vi är vid starka offentliga inslag i vården och garantier för vård åt alla oavsett ekonomisk förmåga. I USA skjuter kritikerna, som täcks av eller fått göra uppoffringar för egna sjukvårdsförsäkringar, in sig på att de får betala två gånger, alltså även via skatten.

Amerikansk politik befinner sig i ett skede av snabba skiften. Vinst ett år kan vara biljetten till förlust i nästa val. Eller som en amerikansk politiker uttryckte det; ”Väljarna kommer att fortsätta att kasta ut politiker tills de får det som de vill”.

Man kan se nattens val som en folkomröstning om hur president Obama skött sitt jobb. Det blev alltså tummen ner men den stora katastrofen undveks genom att majoriteten i senaten bibehölls. Vi kommer nu att få se en president som mer siktar mot ett återval. Han tog den kritiska men hedervärda sjukvårdsreformen tidigt väl medveten om den splittring i nationen som skulle uppstå. De som knutit stora förhoppningar till Barack Obama gör nu klokt i att ytterligare tona ner dem. Det blir inga stora initiativ när det gäller klimatfrågan och annat. Däremot mycket tal om amerikansk ekonomi, folkligt inflytande och kanske skattesänkningar som ekonomisk stimulans och röstbete…

Sven-Åke Olofsson

Dela

Lånad trovärdighet bättre än egen

4 september, 2010 klockan 16:16

Urban Ahlin, Jan Eliasson och Lena Hjelm-Wallén fortsätter på den inslagna linjen vad gäller Afghanistan och skriver i Svenska Dagbladet:

De rödgröna har nyligen givit besked om sin politik för Afghanistan. Sveriges engagemang ska vara långsiktigt och de civila insatserna ska öka.

Men indirekt erkänns att de rödgrönas trovärdighet i frågan inte precis är obegränsad; det går inte direkt att torgföra Lars Ohly som en utrikespolitisk auktoritet. Därför blir det istället mycket tal om ”den fastslagna [internationella] strategin” (alternativt ”den internationella strategi som nu slagits fast”), Kabulkonferensen och president Obamas linje, som enligt debattörernas är identisk med de rödgröna partiernas — eller snarare tvärtom.

Att samtliga dessa auktoriteter kan ifrågasättas nämns överhuvudtaget inte, och att ”läget på marken” som nämns som hastigast enligt en artikel i samma tidning nu är sådant att talibanerna dominerar också i huvudstadens närhet kommenteras inte heller. Överlag är det underligt att se företrädare för ett parti som traditionellt har hävdat (för att inte säga överdrivit) Sveriges ställning som självständig aktör i den internationella politiken ta skydd bakom internationella konferenser och en svårt trängd amerikansk president.

Och inlägget blir knappast mer övertygande av att avslutas med ett allmänt angrepp på utrikesminister Carl Bildt. Angreppspunkterna är så väl kända att upprepningen antyder saknad inspiration, och har just ingenting med Afghanistan att göra.

Daniel Braw