På ostronsafari i Danmark

I fiskbutikerna i Köpenhamn kostar ett ostron mellan tio och femton kronor stycket. 30 mil västerut kan man gå ut i havet och plocka ostron alldeles gratis. Marinbiologerna ber till och med folk att komma och plocka för att rädda havsmiljön. Vi åkte till Vester Vedsted utanför Ribe på södra Jylland för att få vara med om en ostronsafari.

Mat & Dryck. Det finns de som hävdar att man lever längre om man äter några ostron då och då. Massor av mineraler och vitaminer gör att ostron kan vara riktigt nyttiga. Själv förknippar jag ostron med något festligt och då ska man ha något gott i glaset!

Förra året var en av Danmarks mest kända kockar med på en av turerna. När han kom fram till den första ostronbanken i Vadehavet suckade han lyckligt:
– Jag har kommit till paradiset.

När tidvattnet en stund senare började närma sig fortsatte han att plocka och äta ostron i godan ro.
– Carl, vi ska gå nu, ropade guiden som ledde sällskapet.

Och fick snabbt svaret:
– Gå ni bara. Jag vill dö härute.

Vadehavet utanför den sydjylländska kusten är ett av Danmarks mest enastående naturområden och det hör till ett av världens tio viktigaste våtområden. På varenda kvadratmeter lever upp till 100 000 ormar, sniglar och musslor. Varje år passerar cirka nio miljoner fåglar.

Numera är det också platsen för ett skaldjur som vanligtvis förknippas med lyx och champagne. Vilda ostron har fått fäste i Danmark.

På ett närmast oförklarligt vis.

Det finns två teorier.

En är att ostronen förts med i ballasttankarna på fartyg från stillahavsområdet.

Den andra teorin hänger samman med att man på 60-talet började odla stillahavsostron i speciella bassänger längs kusterna i Holland, Tyskland och Danmark. Att de skulle sprida sig i kallt danskt hav ansågs uteslutet.

Men under ett antal år har vattentemperaturen långsamt stigit. Och stillahavsostronen har anpassat sig till det varmare vattnet och tycks trivas alldeles förträffligt.

Utvecklingen har varit explosionsartad.

De första vilda ostronen upptäcktes runt millennieskiftet. År 2005 uppskattades att det fanns ett ton musslor i Vadehavet. Den siffran hade vuxit till 3 500 ton 2006. I år uppskattas mängden till nästan 12 000 ton. Prognosen för 2010 pekar på att man passerar 20 000 ton.
– Det är helt vilt, säger Klaus Melbye, chef på Vadehavscentret som har till uppgift att sprida kunskap och information om Vadehavet.

Han är både lite förfärad över ostronexplosionen – den har mer eller mindre slagit ut blåmusslan och hotar även andra arter – och hyser samtidigt en viss beundran.
– Den är oerhört aggressiv. Och 60 procent av äggen överlever. Jag känner inte till någon starkare djurart.

Och i Vadehavet lever ostronen nästintill ostört. Det finns uppgifter om att strandskatan synts äta ostron, men det är inget som bekräftats.

Som det är just nu har ostronen helt enkelt inga naturliga fiender.

Bortsett från människan.
– Men om de 1‑000–1‑200 personer som varje år är med på våra turer plockar vardera 20–30 kilo är det ändå bara en droppe i havet. Vi skulle behöva få upp väldigt mycket mer för att rädda exempelvis blåmusslan.
– Frågan är vad som händer med ekosystemet framöver.

Själv äter Klaus Melbye gärna ostron. Men hans barn är lite trötta på delikatessen.
– Fast det går bra om jag serverar dem i spagetti.
– På nyårsafton hade vi ett sällskap på åtta personer hemma och då ställde jag fram två fat med sammanlagt 200 ostron. Alla gick åt.

Men trots att ostronen både är goda och gratis har fiskerinäringen på Jylland hittills ratat dem. Det ligger praktiskt taget berg med guld ett par kilometer från stranden som yrkesfiskarna inte bryr sig om.
– Problemet är att det översta lagret består av ostron som vuxit samman. Två eller tre stycken sitter ihop och då är de ointressanta ur kommersiell synvinkel, säger Klaus Melbye.
– Men jag ser gärna att vi får igång något projekt som involverar unga yrkesfiskare. Kan man få igång ett industrifiske kan man sedan ta hand om de nya ostronen direkt.

När alla deltagare på ostronsafarin sitter samlade i den stora salen med en kopp kaffe instruerar Klaus Melbye hur allting kommer att gå till. Och han lugnar alla eventuellt oroliga med att det finns en räddningshelikopter att tillkalla om något skulle gå på tok där ute.
– Så nu ger vi oss ut på lite miljöarbete, säger han.

En stund senare är vi vid stranden. Strax efter tolv på dagen är tidvattnet som mest gynnsamt. Vi har nu tid att vandra ut till ostronbankarna där vi har en dryg timme på oss att plocka ostronen innan vi måste vända tillbaka. Strax efter klockan 16 börjar havet att stiga igen.
– Jaha, nu är det ingen väg tillbaka. Nu står vi på havsbotten, säger Klaus Melbye dramatiskt och pekar rakt framåt:
– Vi ska ut i dimman. Den vägen!

Vi går samma väg som danska bönder gjorde på 1100-talet och fram till 1600-talet. Bönderna drev då ut oxar till väntande holländska handelsfartyg.
– De gick sju kilometer ut och hade inte alls samma utrustning som vi har i dag, säger Klaus Melbye.
– Jag fryser redan, säger en av deltagarna.

Flera i dagens sällskap kommer från Sverige.
– Vi är ett gäng som brukar vara ute i skogen och röra på oss. Och en av oss läste om de här turerna och då beslöt vi oss för att åka hit, säger Marianne Hellbe från Blentarp.
– Mycket är för naturupplevelsen. Det här är spännande att se, säger Kerstin Brodin.

Men maken Lennart Brodin har definitivt kommit för att plocka ostron.
– Jag är stor ostronälskare. Det här blir en högtidsstund. Jag räknar med att få i mig riktigt många i kväll. Tillsammans med champagne.

Efter en stunds vandring ser vi inte längre land. Landskapet ser ut som en blöt öken och vi är omgivna av dimma.
– Visst skulle det här vara en perfekt miljö för en skräckfilm, säger Marianne Hellbe och tittar sig omkring.
– Man tappar helt orienteringen här ute. Åt vilket håll ska du gå?
– Det är tryggt att det finns guider med gps och kompass, tillägger hon.

Så är vi framme vid den första ostronbanken. Det är närmast en bisarr upplevelse att trampa runt på den ofantliga mängden hårda skal.

Entusiasterna jublar och sätter igång att öppna och sörpla i sig av läckerheterna.

Rasmus Andersen står med ostronkniven i munnen medan han öppnar en flaska champagne som legat på kylning i havet.
– Helt otroligt, säger han.
– Och de smakar dejligt.

Efter en dryg timme vänder gruppen tillbaka mot land. De flesta med fullastade ryggsäckar och plastpåsar. Och en hel del med plåster på händerna.
– Jo, det har gått åt en del. Vi får börja sälja handskar på de här turerna, säger guiden och marinbiologen Michael Hansen och skrattar.

Stefan Lindqvist stefan.lindqvist@hd.se042-489 90 36