Isterband - anrik delikatess redo att förnyas
Det finns så mycket skräp därute som kallar sig korv, men isterbandet har
lyckats behålla sin trovärdighet genom åren.
Bildmaterial
Mat & Dryck. När jag var liten stod mammas moster Margareta i charkdisken i Ica-butiken i mormors lilla småländska by. Det var en högtidsstund att gå dit, kanske få sig en rå prinskorv tillstucken och se på när mormor valde isterband som vore det konstnärliga alster. De utvalda dyrgriparna slogs in i vaxat papper och bars hem med andakt där de sedan stektes långsamt och tålmodigt på vedspisen för att få den där perfekt nästintill brända ytan utan att spricka.
Det låter som 1800-tal, men vi pratar faktiskt 70-tal. I dag finns varken Ica-affären eller mormor kvar, men isterbanden består.
Receptet är mer eller mindre oförändrat. Isterbandet klassas som en grovkornig korv som innehåller korngryn, fläskkött och potatis. Den saltas och torkas men kan också rökas. Den karaktäristiska syrliga smaken kommer från mjölksyrebakterier. Från början uppstod fenomenet när korvarna fick hänga och torka framför spisen, varvid mjölksyrebakterierna förökade sig och gav den oväntat syrliga smaken. I dag tillsätts den ofta på annat vis. Renläriga isterbandsfans letar ofta efter de syrligaste sorterna.
Lär sakna motsvarighet
Isterband kallas hängekorv i Vetlanda-trakten, förmodligen baserat på
sedvänjan att låta korven hänga framför spisen. Över huvud taget räknas
Småland som isterbandets regionala bas och landskapskorven känns som en del
av vårt Astrid Lindgren-arv. Förr i tiden var det ett vanligt inslag på
julborden i södra Sverige. Det sägs att isterband är den enda genuint
svenska korven som saknar motsvarighet i andra länder.
Sätten att äta isterband varierar över hela Sverige. I Norrland äter man dem gärna med kokt potatis och inlagda rödbetor. Smålänningar gillar dem med stuvad potatis och lingon till, medan skåningar föredrar potatismos som följeslagare. I Blekinge går isterband att köpa med bröd i korvkiosken.
Våga poppa till det
Isterband är också goda att grilla men man får vara lite försiktig eftersom
fettet droppar ner och kan fatta eld. Dessutom spricker de lätt. Att lägga
dem vid sidan om själva glödbädden är en lämplig taktik. Samma sak vid
stekning. Att steka dem långsamt på inte alltför hög värme är bästa metoden.
Halverar man dem och gratinerar i ugnen slipper man problemet – ruggigt gott
blir det dessutom.
Men bara för att det rör sig om en traditionell matvara med anor hindrar det inte att man kan poppa till den några varv och tänka i nya banor. Ingen ko är helig i matens värld. Låt dig inspireras av mina recept, en mix av tradition och nytänkande.
Och en sak är säker när det gäller isterband. Det lönar sig att prova sig fram. Ingen sort är den lik. Alla har sin balans av syra, rökighet och konsistens. Och däri ligger en del av charmen. Se det som en sport att hitta just din favorit.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar