Uppkorkat

Vinegendomen Château Phélan Ségur säljer 22 hektar vinodlingar till Château Montrose. Båda slotten ligger i ett av de allra bästa distrikten i Bordeaux – Saint Estèaphe på Girondes vänstra strand i Haut-Medoc. Det skriver vinmagasinet Decanter i sin nättupplaga.

Montrose tillhör det yppersta toppskiktet i Bordeaux och rankades som 2a cru i den berömda klassifieringen av distriktets viner till världsutställningen 1855. Slottet hade en svacka på 70- och 80-talen men är nu tillbaka i god (och dyr) form!

Phélan Ségur är också klassificerat i den lägre kategorin Cru Bourgeois – en kategori som innehöll 444 egendomar från 1932 fram till och med 2003 då man gjorde en omklassificering och bara 297 egendomar godkändes. Något som fick mängder av ratade vinproducenter att gå till rätten och 2007 upphävdes den nya klassificeringen. Även Phélan Ségur tillhör toppskiktet i sin egen klass.

De två egendomarna ligger precis intill varandra och vd:n för Château Montrose Jean Delmas säger till Decanter att de 22 hektaren tillhörde Montrose på 1800-talet och att man nu hoppas kunna inkludera det i både sitt första och andra vin.

Köpet innebär att Montrose nu har 89 hektar vinodlingar medan Phélans ägor krymper till 68 hektar.

Blir du intresserad av att prova vinerna mot varandra? Båda finns på Systembolaget – men du behöver en tjock plånbok. Chateau Phélan-Segur 2006 kostar 499 kronor flaskan och Château Montrose 2006 går på 900 kronor.

Wines of South Africa (WOSA) har lanserat en film inför Fotbolls VM som ska fungera som reklampelare för landet och dess viner. Men funkar det???
Visst är filmen lite småkul – men den gjorde mig varken sugen på att dricka vin eller att se på fotboll. Och det var väl det som var hela grejen?
Kanske kollegorna på Sportbloggen har en annan uppfattning?
Vad tycker du? Kommentera nedan!

Misshandlade och bespottade – som rosé eller bara undangömda i floder av billig skit från franska södern. Druvsorter som grenache, carignan och cinsault hör till vinvärldens doldisar. Vill du veta hur bra de kan vara? Här är ett riktigt fynd.

I de sista inläggen här i Uppkorkat har jag gjort mig bred över vinerna från Saint Jean du Barroux och Châteanuf-du-Pape. Viner vars framgång inte så lite beror på huvudingrediensen grenache i kombination med syrah, mourvédre, carignan och cinsault i olika kombinationer. Faktum är att sådana södernblandningar blivit riktigt heta i Nya Världen vilken namn som The Holy Trinity (granache, mourvèdre & syrah) och GSM skvallrar om.

Den franska södern är het just nu – men ofta kostar de riktigt bra exemplen en bit över 100 kronor (och en bra bit över 200 kronor om vi snackar Châteauneuf). Är du nu nyfiken på de där ”heta örtiga och dammiga” smakerna som jag pladdrar om – vad ska du då dricka? Lugn det finns prisvärda alternativ.

Tautavel Réserve 2007 (2291, 89 kronor)

Är ett sådant alternativ. Från distriket Tautavel i Languedoc-Roussillion i södra Frankrike intill Peripignan ner mot spanska gränsen. Vinet kommer från en av de modernistiska pionjärerna i södern Gerard Bértrand. Han står bland annat bakom kultvinet Cigalus men har en väldig vinkommers som inkluderar drygt 300 hektar planteringar främst i Languedoc-Roussillion.

Det här vinet är en blandning på grenache, syrah och carignan som fått 6 månader på ekfat.

Färgen är mörkt röd. Doften är lite rökig med inslag av röda bär, örter och kött. En lite ”het och dammig” doft gör sig påmind (eller så inbillar jag mig bara!). Smaken är rund, mjuk och bärig. Här finns inslag av läder, örtkryddor, röd frukt och kött. Dessutom ett tydligt inslag av svarta vinbär och en touch av ek. Realtivt lång eftersmak.

Ett riktigt bra exempel på vad franska södern handlar om – och som inte kostar skjortan!

Vinet Alamos Patagonia Malbec (6514, 77 kronor) som jag skrev upp i min krönika om aprilvinerna på bolaget har tyvärr tagits bort från försäljning. Och tyvärr hade Systembolaget glömt av att meddela detta för oss vinskribenter.

Orsaken ska vara en tvist mellan producenten och det Nationella Vininstitutet i Patagonien om ursprungsbeteckningen. Det är synd – för det var ett förbaskat bra vin!

Örtkryddor, nötkött, nyanserade toner av röda och mörka bär, torkad frukt och läder. Och inte ett spår av vanilj eller ny ek. Provence och södra Frankrikes viner har en helt egen stil som går på tvärs mot den rådande trenden med ekmättade fruktbomber.

I två inlägg har Uppkorkat redogjort för Philippe Gimels besök i Klippan i fredags. Och nu avrundar jag det hela med smaknoteringar på de rödviner som han korkade upp under provningen. Alla från egendomen Saint Jean du Barroux i Ventoux. Och även om det är att generalisera (det finns rätt mycket modernistiska viner även i södra Frankrike) – så är Gimels viner ett bra exempel på södra Frankrike när det är som bäst. Ursprungstypiskt och omaskerat. Ingen ny ek så långt ögat når. Det här är oldschool för frankofilen!

Det ska redan nu sägas att det här är viner som kostar en del. Och tyvärr går det inte att köpa dem på Systembolaget (är du intresserad av vinerna så får du ta kontakt med Vinminvin) – men jag lovar att återkomma med andra bra prisvärda alternativ från den franska södern inom kort!

(OBS! Inga färgnoteringar – det var för mörkt i lokalen helt enkelt ; ) )

SJB Oligocéne 2004 185 kr 4-4,5/5p

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 14 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). 1,5 års lagring i cementtankar.

En fantastisk doft av mörka och röda bär, örtkryddor (timjan, rosmarin, salvia, mynta), läder och choklad. Lite ”hot and dusty” eller het och dammig som är en term som ibland brukar användas för att beskriva grenache. Smaken är medelfyllig till fyllig, sträv och koncentrerad med mörka och röda bär, örter, läder och choklad. Lång lite eldigt kraftfull eftersmak med inslag av tobak och mognadstoner.

SJB Oligocéne 2005 195 kr 4/5p

Samma druvsammansättning men 2 dagar kortare skalmaceration. 1,5 års lagring på cementtankar.

En mer knuten doft som känns ”svalare” och yngre än 04an. Samma inslag av örter och choklad men mer mörka än röda bär och ett inslag av rått nötkött. Smaken är också den medelfyllig till fyllig men med mer inlindade tanniner (de sträva garvsyrorna lindas in av fruktsmakerna). Lång lite mer elegant eftersmak (inte lika kraftfull som 04an). Ett mjukare och fruktigare vin än 2004an.

SJB Cuvée nr 4 2007 135 kr 3/5p

Gjord för att vara ett lite mer lättillgängligt vin för tidigare konsumtion. 70% grenache, 25% carignan och 5% cinsault. 7 dagars skalmaceration och ett något större skördeuttag – 30 hl/ha.

I doften lite mer mosade bär i doften men definitivt samma örighet som i det båda andra. Grenachedominansen märks tydligare här med en lite ”het och dammig” karaktär. I smaken är det medelfylligt och friskt bärigt med smaker av mörka bär och örter. På det hela taget ett mjukare vin än Oligocéne!

SJB Cuvée nr 5 2006 285 kr 4,5-5/5p

85 procent grenache och 15 syrah. Extremt lågt skördeuttag – 15hl/ha. 18 dagars skalmaceration. Vinet har jäst tillsammans med stjälkarna (75 procent) och har sedan lagrats 3 år på cementtankar.

Ung knuten doft med ett lite ”dammigt”/rökigt inslag av mosade bär och örter. Fyllig superkoncentrerad smak av röda mogna bär, örter, läder och tobak. Sträv med bra fruktsyror. Bra längd och lång eftersmak. Ungt – behöver mer tid för att rundas av.

Pinot noir, cabernet sauvignon, merlot och chardonnay. Så heter vinvärldens superkändisar. Men det är lätt att missa att många av världens allra bästa viner är gjorda på mer än en druvsort. Så också vinerna Saint Jean du Barroux från heta franska södern!

I fredags besökte Philippe Gimel – grundaren av Saint Jean du Barroux i Ventoux – Klippan och Bjärhus Gårdsbutik för att visa upp sina viner. Egendomen är belägen i Provence på Mont Ventouxs sluttningar (300-400 meter över havet) och i närheten av de mer berömda Rhônedistrikten Vacqueyras, Gigondas och Beaumes-de-Venise. Och det är bara 25 km till Châteauneuf-du-pape där Gimel bland annat jobbat för två av områdets bästa producenter Château du Beaucastel och Domaine de la Janesse.

Philippe Gimels röda viner är precis som hans vita blandningar på flera druvsorter (här hittar du ett inlägg om hans vita). Visst är det grenache – södra Frankrikes viktigaste druvsort – som dominerar, men det är verkligen så att summan av grenache tillsammans med syrah, cinsault och carignan är större än de enskilda delarna.

– Grenache kan lätt nå sockerhalter som motsvarar ett vin med 20 % alkohol. Och ingen skulle vilja dricka det. Vi behöver syrah, cinsault och carignan för balansen, säger Philippe Gimel.

De olika druvsorterna kompletterar varandra. Visst det finns fantastiska viner runt om i världen som är gjorda på 100 procent grenache men då snackar vi om superkoncentrerad frukt från lågavkastande (och ofta uråldriga) vinstockar. Och eftersom solen aldrig är något problem i Provence så gäller det att hitta den perfekta balansen.

– För mig är sockret i druvorna aldrig något problem. Då är det viktigare att hitta rätt med tanninerna. Det gäller att skörda när tanninerna är som bäst, säger Philippe Gimel.

”Fenolisk mognad” har blivit något av ett trendbegrepp de senaste åren. För när Philippe Gimels generations far- och morföräldrar helt och hållet gick på mängden socker i druvorna för att bestämma skördedatum – så är dagens vinodlare ute för att hitta en balans mellan sötman, fenolerna (framförallt tanniner och färgämnen) och vinsyrorna. Orsaken till detta är enkel. Du kan skörda druvor som har uppnått perfekt sockermognad som ändå smakar bittert, strävt och omoget. Sådana viner utvecklas sällanbra. Frukten blir aldrig mjuk och inbjudande utan smakar bara torrt och omoget.

– En månad kan göra all skillnad i världen. Jag brukar smaka på kärnorna som innehåller de tuffaste tanninerna. Smakar du för tidigt så förstör tanninerna dina smaklökar för en hel dag – det smakar som strävt överbryggt te. En månad senare kan du äta kärnorna som nötter!

Just därför har Gimel börjat experimentera med att jäsa och urlaka druvorna tillsammans med druvklasarnas stjälkar. Detta var vanligt förr och används fortfarande i vissa delar av vinvärlden (tex i Bourgogne) där druvan i sig (dvs druvans skal) innehåller relativt lite tanniner/strävhet. Men många moderna vinmakare har gått ifrån det för att just göra vinerna mjukare och mer lättillgängliga. Allt är förstås en fråga om balans!

Men hur vet man att stjälkarna är mogna? Smakar Gimel på stjälkarna också???

– Nej, skrattar han. Jag känner på dem och luktar på dem. Vi tar först bort alla stjälkar och sedan lägger vi tillbaka de bästa i jäskaren. Mogna stjälkar kan ha en liten ton av papper och nu senast fick vi ett väldigt tydligt inslag av kanel från stjälkarna.

Philippe Gimel har en ekologisk/organisk inställning till vinodling, I vingården använder han naturligt gödsel och han använder bara organiskt godkända produkter för behandling av sjukdomar och skadedjur. Men så har han också det perfekta läget för att det ska fungera. Mistralen, som drar genom södra Frankrike och Rhône håller druvorna torra och hela även under blöta år. Och Gimels läge på Mont Ventoux (och i närheten av en annan bergskedja – Dentelles de Montmirail) verkar vara extra gynnsamt.

– Min mäklare hade skickat flera prospekt till mig men inget höll måttet. Så när jag skulle kolla på den här egendomen så sa jag att jag nog måste tänka på det extra noga. Men så fort jag såg platsen så förstod jag att det här var något alldeles extra.

– Jag behöver bara spreja mot mjöldagg ett par gånger under växtperioden. Folk tror inte att jag är klok. Ta årgång 2008 som var en katastrof för Rhône och södra Frankrike – den värsta i mannaminne. Det var för blött och druvorna blev förstörda. Mina vänner i Châteauneuf-du-pape led alla helvetets kval och jag gick runt och var lugn. Hur kan du vara så obekymrad??? frågade de mig. Men jag sa bara – kolla mina druvor – de är perfekta!

Gimel tror också att det är viktigt med biologisk mångfald. I hans vingårdar (sammanlagt 12 hektar med vinrankor), där plantorna har en genomsnittlig ålder på 30 år, växer mängder av olika kloner. Här finns ingen likriktning där alla plantorna har en enda gemensam förälder – dvs den bästa klonen. Några plantor har stora bär och andra små och de kompletterar varandra.

– De som började plantera vin här i Provence visste vad de gjorde. Har du bara en sorts planta så riskerar hela skörden att brinna inne om något går fel. Det är också det som är hemligheten med Châteauneuf-du-pape. 13 druvsorter är tillåtna – men det växer många fler i gårdarna!

Jordmånen består framförallt av lera som behåller den lilla fuktighet som finns i området och ger plantorna precis lagom med vatten. Druvorna skördas naturligtvis för hand. Vi snackar sen skörd i oktober och mogna nästan skrumpna druvor. Skördeuttaget är lågt – ja mycket lågt. Gimel tar ut någonstans mellan 15 och 30 hektoliter/hektar för sina röda viner. Det är långt under det som lagen föreskriver och långt under vad många Châteauneuf-producenter tar ut – och just Châteaneuf brukar framhållas som ett av de områden där avkastningen är som lägst.

I källaren handlar det om att försöka behålla druvornas och mustens kvalitet. Här finns ingen ny ek så långt ögat når. Han har några gamla ekfat – mest för syns skull – men föredrar att jäsa, macerera (urlaka druvskalen i musten) och lagra sina viner på cementtankar. Urlakningen har hittills varat mellan 7 och 18 dagar beroende på vilket rött vin vi talar om.

– Cementen har ungefär samma egenskaper som ekfat – det vill säga det mognar vinet genom att tillföra små mängder av luft. Men vi slipper de överdrivna smakerna av vanilj och rostade ekfat.

När Saint Jean du Barroux startade upp 2003 under primitiva former (han gjorde vinet i ett ”garage”) var det naturlig jäst som gällde. Och det är så han vill att det ska vara – men hans nya vinkällare har tvingat honom att börja använda odlade jäststammar.

– Man har lagrat frukt i den källaren i 20 år och där finns en massa dålig jästsvamp. Skulle jag bara köra med naturlig jäst så riskerar jag att förstöra vinet.

De färdigjästa vinerna får sedan vila mellan 1,5 och 3 år. Sedan följer filtrering och buteljering. Och resultatet talar för sig själv. Komplexa, koncentrerade, köttiga och örtiga viner fyllda av röd och mörk frukt. Ingen ny ek som maskerar men en kraft som matchar det bästa Châteauneuf har att erbjuda. Provence och Rhône i en härlig förening! Men han vill inte kallas sig en förespråkare för minimal inblandning.

– Allt är en fråga om balans. Jag har turen att ha en fantastisk vingård. Ibland måste man jobba mycket – ibland sköter det hela sig själv, säger Philippe Gimel.

Fakta
• Philippe Gimel utbildade sig till och jobbade först som farmaceut. Därefter bytte han inriktning och tog ett diplom som önolog vid universitetet i Toulouse.
• Under 1990-talet jobbade han för två av Châteauneuf-du-papes bästa egendomar: Château Beaucastel och Domaine de la Janesse.
• 2003 gjorde han första årgången av Saint Jean du Barroux – AC Ventoux. Och när hans första vin fick vad han själv kallar för ”galna” recensioner blev han snabbt känd i vinkretsar. Nu har han precis börjat släppa 2007orna.

Philippe Gimels besök i Klippan har vi bloggaren Ingvar Johansson på Billigt Vin att tacka för! Läs mer om Saint Jean du Barroux på Ingvars blogg.

Bloggen Italienska viner har också skrivit om händelsen!

En kultvinmakare i Klippan? Det låter inte så lite osannolikt men på fredagskvällen gästade Philippe Gimel, en ny och högintressant vinmakare från Ventoux i Rhône/Provence, nordvästra Skåne och ledde en provning av sina viner från egendomen Saint Jean du Barroux.

Det var Ingvar Johansson på vinbloggen Billigt Vin som tillsammans med Gimels svensk-danska importör Vinminvin som anordnade provningen på Bjärhus Gårdsbutik strax utanför centrala Klippan. Och tack för det – för Saint Jean du Barroux var en ny och mycket trevlig bekantskap!

Jag är inte säker på att han skulle gå med på att kallas ”kultvinmakare” men i vissa kretsar har han redan nått kultstatus – och det med bara fem årgångar ute på marknaden (han startade 2003 och nu håller 07orna på att släppas). Men han tycker själv att medieintresset varit smått hysteriskt och han har bland annat fått 90 och 91 poäng av Robert Parker – något som brukar betyda stjärnglans.

Det är nästan alltid inspirerande att få träffa vinmakare i verkliga livet. Förvånansvärt ofta brukar de vara jordnära entusiaster som sprudlar av engagemang och dessutom gärna delar med sig av sina erfarenheter och hemligheter. Det finns naturligtvis undantag men Gimel visade sig tillhöra denna kategori och jag passade naturligtvis på att pumpa honom om allt möjligt. Och det kommer bli mer Gimel här i bloggen – men här kommer en första teaser!
Och varning - nu blir det lite nördigt!

Vid fredagens provning testade vi fem viner varav ett vitt. Och låt oss börja med det senare.

Saint Jean du Barroux 1 2007 (220 kronor)

Vinet (AC Ventoux) är gjort på en tredjedel vardera av druvsorterna grenache blanc, bourboulenc och clairette. Druvorna växer i Gimels 12 hektar stora vingård som liggger på mellan 300 och 400 meters höjd på Mount Ventoux (och som angränsar till Gigondas, Beaumes de Venice och Vacqueyras) i Provence/södra Rhône.

Enligt Gimel är det just blandningen som är en av hemligheterna bakom hans viner. De tre druvsorterna i det här vinet för alla med sig en aspekt som bidrar till helheten och ökar komplexiteten i slutprodukten. Grenache ger sötma, alkohol och kryddighet. Clairette och bourboulenc ger friskhet med inslag av citrus, blommor och grapefrukt.

Han håller också, inte helt oväntat, hårt på ett lågt skördeuttag – dvs han ser till att vinrankorna inte ger mer än 25 hektoliter per hektar (i Tyskland är det på sina ställen vanligt med 100 liter per hektar och i Bordeaux kan även bra egendomar ta ut 40-50 hl/ha). Druvorna har förstås handplockats och vinet har fått 11 månader på gamla ekfat (eftersom han inte vill ha smaken av ny ek). Men 2007an ska inte ha genomgått någon malolaktisk jäsning – det vill säga den andra jäsning (bakteriell till skillnad från den första som orsakas av jästsvampar) som vinet ofta får vid framställningen och som omvandlar de hårdare äppelsyrorna i vinet till mjukare mjölksyror.

Jäsningen har skett vid en låg temperatur (cirka 20 grader celsius) för att bevara fruktigheten och friskheten men eftersom det är så pass kallt på Ventouxberget så behöver han inte använda någon konstgjord kylning av musten.

Allt detta har gett ett vin som doftar friskt av citrus, blommor och mineral och har en lätt kryddig ton. Det får mig att förvänta mig ett lätt och friskt vin men smaken formligen exploderar i munnen. Här finns en koncentrerad eldigt kryddig smak av tropisk frukt, fruktpastiller, citrus och honung. Vinet är torrt men frukten påminner en hel del om den som finns i vissa söta viner. Gimel gav själv en antydan om att det kunde påminna om en Loire eller en Jurancon – och visst finns här drag av både chenin blanc och petit manseng!? Ett massivt vin!

Kvalitetspoäng: 3,5/5p

(OBS! Ta poängen med en nypa salt – jag skriver ut den mer för öppenhet och transparens än som något definitivt ”betyg” – det var min personliga bedömning under inte helt idealiska provningsförhållanden! Och det var det enda vita vinet i provningen)

Enligt vinmakaren är vinet alldeles för ungt i dagsläget – men jag är inte säker på att det håller de 20 år som Gimel menar att man kan spara vinet (men det är oftast en fråga om personlig smak). För egen del skulle jag nog ge det någonstans mellan 2 och 10 år!

Mer Gimel och Saint Jean du Barroux blir det i Uppkorkat i helgen!

Och du kan läsa mer om Saint Jean du Barroux i bloggen Billigt vin!

Druvsorten shiraz, eller syrah som den heter i Frankrike, har blivit lite av Australiens signum – fylliga superkoncentrerade och fruktdrivna viner som smakar bär en masse och har toner av choklad, mynta-eukaluptys och andra örter.

Men det görs riktigt bra shirazviner även på andra håll i världen. Sydafrika är ett sådant exempel. Landet gjorde sig först känt för starkviner, sedan följde riktigt bra bordeauxkopior (tex Meerlust), den ”egna druvsorten” pinotage (en korsning av pinot noir och cinsault) och friska vitviner på bland annat chenin blanc (kallad steen).

Och när det gäller just shiraz och blandningar som domineras av shiraz så skulle man kanske kunna säga att de är lite av ett mellanting mellan norra Rhônes strama köttiga och peppriga viner och Australiens runda solmogna fruktbomber.

Här är några exempel på riktigt bra shirazdominerade viner lagom till helgen!

Graham Beck Shiraz Viognier 2008 (12922, 79 kronor)

En gammal favorit som är ett typexempel på på sydafrikansk shiraz. Färgen är mörk och inbjudande. I dofren finns inslag av mörka bär, kaffe (rostade ekfat), rök och peppar. I smaken går samma lite rökiga och peppriga smaker igen. Lägg till en dimension av choklad och rökt korv.

Kleine Zalze Vineyard Selection Shiraz Mourvèdre Viognier 2009 (2034, 89 kronor)

Mer av samma! Mörk blåröd färg. Rökig doft med mörka bär och kryddor. Det hela avslutas med en kryddig koncentrerad smak av mörka bär, örter, fat och choklad.

Kevin Arnold Shiraz 2007 (6506, 179 kronor)

Här flyttar vi oss uppåt i prisskalan och i kvalitet. Vinet är mörkt nästan helt ogenomskinligt i färgen. Doften är fruktig och bärig (björnbär, plommon) i australiensisk stil. Här finns också massor av ek, kryddor och inslag av choklad och rök. Smaken är massiv med men ändå balanserad. Vinet är packat med frukt-, choklad- och örtsmaker. Dessutom finns här mycket ny ek men vinet är ändå inte överkat.

Drick alla tre shirazvinerna till smakrika kötträtter med syrliga tillbehör!

Trött på att sitta ensam hemma och prova vin? Har du aldrig varit eller vågat ta dig till en vinprovning?

Nu finns lösningen. I morgon fredag klockan 20.00 anordnar Anders Öhman och Alf Tumble en interaktiv twitterprovning! Det skriver Gubbröra på nätet.

Det hela är mycket enkelt – arrangörerna har valt ut tre viner – ett vitt, ett rött och ett sött – som du går och köper på Systembolaget. Därefter knallar du hem och loggar in på ditt redan existerande twitterkonto eller skaffar ett (om du saknar).

Själva provningen kan du sedan följa i twitterflödet (hashtaggen)#twitterTN. Och du lägger själv till hashtaggen #twitterTN i alla dina inlägg på twitter.

Här är vinerna:

• Vitt: McManis Viognier 2008 (nr 6290) 89 kr helflaska
• Rött: GR-174 Priorat 2007 (nr 2770) 119:- helflaska
• Sött: Grande Maison Cuvée des Anges 2007 (nr 4130) 99:- halvflaska

Arrangörerna hoppas på att det här ska vara världens första interaktiva vinprovning. Jag har ingen aning – men det är ett förbaskat bra initiativ. Här är ännu ett exempel på att sociala medier gör det möjligt för människor att dela erfarenheter. Och det kan aldrig vara dåligt!

Du kan även läsa mer här!

Och du kan läsa mer om vinerna här!

Jakten på världens mest prisvärda vin tar oss den här gången till Alsace i Frankrike. Ett område som med rätta blivit känt för sina viner på framförallt riesling, gewurztraminer och pinot gris.

Just riesling brukar kallas kungen av Alsace  – och den står här för några av världens allra bästa viner som kombinerar friskhet med smakrikedom och lagringspotential. Men baksidan är att bra Alsaceriesling brukar kosta en hel del.

Just Gustave Lorentz Riesling Réserve slog ner som ett budgetalternativ för några år sedan. Då var den nästan sanslöst billig (har för mig att den ett tag kostade under 7o kronor men jag kan ha fel) – och den har gått upp några kronor sedan dess.

Druvorna till vinet kommer från sluttningarna runt Bergheim och har en sydlig/sydöstlig lutning och får därför mycket sol.

Personligen tycker jag att den är rundare och mer inbjudande i unga år än till exempel Trimbach Riesling (2639, 115 kronor) som känns något hårdare i stilen. Den nuvarande årgången är 2008 och den finns både på halvflaska och magnumbutelj.

Gustave Lorentz Riesling Réserve 2008 (22257, 89 kronor)

Vinet har en klar gul färg och en stor doft av blommor, mineral (petroleum) och honung. Smaken är medelfyllig, frisk och koncentrerad med inslag av citrus, blommor, honung och petroleum. Eftersmaken är lång och läcker.

Drick till kyckling, skaldjur och fisk.

Jämför gärna med tysk riesling från till exempel Mosel och känn hur Alsacevinet är ”tyngre” och mer kraftfullt i stilen. Moselvinerna brukar som regel innehålla mindre alkohol och vara lättare i stilen. Ibland är de till och med lite spritziga och kittlar på tungan.

Håller du med? Eller har du egna tips om världens mest prisvärda vin – Kommentera nedan! Och motivera gärna varför just det vinet är så bra!