Pinotgate – vinfusket avslöjat igen

Dela denna artikel

7 mars, 2010 klockan 11:50

Det fuskas en hel del i vinvärlden – förmodligen mycket mer än vi anar och tror. Och i kölvattnet på Climategate så har vi nu fått Pinotgate!

Den handlar om hur amerikanska E&J Gallo, en av världens största vinproducenter, sålt vin som utgett sig för att vara pinot noir – dvs. vin gjort på den blå druvsort som med rätta gjort Bourgogne känt som ett av världens bästa vindistrikt. Och en druvsort som fick kultstatus långt utanför vinnördarnas skara i och med filmen Sideways.

Men vinet, som ingick i Gallos Red Bicycletteserie med billiga viner från södra Frankrike, innehöll inte pinot utan visade sig istället innehålla merlot och syrah. Två chefer på kooperativet Sieur d’Arques som levererat vinet till Gallo erkände sig skyldiga och vinet togs bort från marknaden.

Nu har pinotgate fått ny fart – för hur mycket visste egentligen Gallo om fusket? Är det verkligen troligt att firman inte kände till att det de sålde som pinot noir i verkligheten var något annat? Hade aldrig provat vinet?

De frågorna ställer Jon Bonné i San Fransisco Chronicle i artikeln ‘Pinotgate’ controversy gives grape a bad namn.

Enligt artikeln har Gallo visserligen sagt att man är djupt besviken på sin leverantör men samtidigt också försvarat sig med att det inte går att testa ett vin kemiskt för att se vilken druvsort som ingår. Det kan tyckas märkligt – pinot ger för det mesta, även i billigare versioner, ett ljus orangerött lätt vin med smak av röda bär medan syrah och merlot normalt ger mörka fylligare viner med smak av mörka bär. Men samtidigt är det svårt att få fram en bra druvkaraktär i billig pinot.

Vinfusk är emellertid inget nytt och det lär nog aldrig försvinna. Flaskor som förses med nya och mer prestigefyllda etiketter hör till vanligheterna. Likaså att vin från sämre vingårdar slinker med i blandningen till egendomens prestigevin.

För inte så länge sedan skeppades billigt vin från södra Frankrike norrut till de betydligt mer namnkunniga distrikt som Bordeaux. Gränsen kan tyckas hårfin och för hårt arbetande vinbönder som kämpar för överlevnaden i södern (eller i andra regioner) kan lockelsen helt enkelt bli för stor.

Samtidigt ser den fattige bonden hur hans superrika kollegor i andra delar av landet kan använda sig av ”fusk” som drivs av teknologiutvecklingen. I dag använder många av världens mest prestigefyllda egendomar speciella maskiner som drar ur vattnet ur druvmusten (omvänd osmos). Allt för att göra musten mer koncentrerad under dåliga år. Men maskinerna är så dyra att endast de rikaste har råd att använda dem.

Så är pinotgate bara ett storm i ett vattenlgas? Njae knappast. För om det är en sak som vin handlar om så är det samspelet mellan en druvsorten och det geografiska läget. Man behöver inte bli flummig och snacka om jordmånens magiska inverkan på slutprodukten – men jag tror att jag snackar för de flesta konsumenter när jag säger att vi vill veta vad det är vi dricker och var det kommer i från.

Till syvende och sist handlar det väl om det här: Ingen vill bli lurad. Jag dricker mer än gärna syrah och merlot – men då vill jag inte att den ska vara maskerad som pinot!

Magnus Ericsson

Huvudnyheter