Uppkorkat

Är på resande fot och håller på att skriva av mig lite funderingar om och smaknoteringar på Châteauneuf-du-papes viner. Men jag sticker emellan med en riktigt prisvärd Amarone!

Amaronevinerna från Valpolicella i Venetien har blivit något av en succéstory. De kraftiga, eldiga fruktbomberna är kanske inte vinvärldens mest eleganta skapelser men alla som provat en bra Amarone della Valpolicella vet vilka fantastiska smakexplosioner som vinstilen kan bjuda på.

Vinet görs av druvor (framförallt corvina, rondinella och molinara) som skördas sent (oftast i oktober) och sedan får ligga och torka i en tre-fyra månader för att vatten ska avdunsta och smakerna och sockerhalten koncentreras (kallas appassimento på italienska).

Förr gjordes detta på halmmattor ute i vingården eller i vinkällaren men idag sker det oftast i plastbackar i välluftade lagerlokaler där man kan följa processen i minsta detalj. Det man framförallt vill undvika är att druvorna drabbas av röta eller mögel.

Normalt använder man också någon typ av specialjäst eftersom man vill att vinerna ska vara helt torra och utjästa i stilen (och vanliga jästceller brukar dö när druvmusten når en alkoholnivå på 15 procent). Det är därför inte alls ovanligt med amaroneviner på 15,5 och 16 procent – vilket gör att amarone ibland blir ett slags mellanting mellan vanliga bordsviner och starkvin.
Efter en långsam jäsningen följer ofta också en tids lagring på nya ekfat.

Alpha Zeta är en ganska ny egendom i Veneto – startade 1999 – och ett samarbete mellan Matt Thompson (en Nya Zeeländsk vinmakarkonsult), David Gleave (en kanadensisk Master of Wine) och Gaetano Tobin (chef för ett lokalt kooperativ). Fokus är på att göra moderna fruktiga viner från lågavkastande vinrankor i området och frukten köps in av lokala odlare.

Just den här Alpha Zeta Amarone 2006 (12343, 199 kronor) är gjord på 70 procent corvina, 25 procent rondinella och 5 procent cabernet sauvignon. Druvorna har fått svaljäsa (23 grader) med skalen i tre veckor och det färdiga vinet har lagrats i 18 månader på nya och två år gamla ekfat.

Det har gett ett mörkt körsbärsrött vin som doftar mosade bär (björnbär, körsbär och annan mörk frukt), choklad, ceder och russin. Smaken är fyllig och koncentrerad med inslag av mörka körsbär, choklad och fat. Syrorna lindas in av den mjuka frukten och eftersmaken är ovanligt balanserad och finessrik. Och för 199 kronor är det här ett riktigt fynd!

För samma känsla:
Okej – 199 kronor är mycket pengar – och de tråkiga nyheterna är att när det gäller Amarone – ja då är det de här prisklasserna som gäller.
Om du ändå vill få en liten känsla för vad en Amarone handlar om så kan du prova ett Ripassovin från samma område – det vill säga Valpolicella.
Firma Masis Campofiorin (5123, 105 kronor) eller Campolieti (6792, 87 kronor) är inga amaroneviner – men de bjuder på lite av samma smaktyper till ett mycket lindrigare pris.
Du kan läsa mer om Campolieti här och Ripasso här!

Inlägget skrevs den 14 mars, 2010 klockan 10:20 och har etiketten Italien. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.