Uppkorkat

Bidragen har strömmat in och nu kan vi publicera några riktigt fula och ett par udda bidrag i jakten på världens fulaste etikett. Vi stänger tävlingen i slutet av veckan.

Den underbara etiketten ovan är inskickad av Hedvig Zillén. Vinet kommer från Sydafrika men tyvärr har jag inte fått någon smakbeskrivning av det. Hoppas det smakar bättre än det ser ut!

Sam Malmström har skickat in Grateful Dead ”Dead Red”. Etiketterna är skapade av Grateful Dead’s Jerry Garcia. Och vinet är ett kaliforniskt alkoholfritt rött bordsvin från 1996 som ska smaka av druvjuice juice med en touch av Zinfandel – det vill säga saftigt och kryddigt. Ful är etiketten i alla fall.

Gustav Sundström har inte en etikett men väl ett lite magstarkt namn: Pussy, king of the Pirates! Vinet finns i beställningssortimentet och har tydligen fått utmärkelsen Bästa köp i Allt om Vin.

Han har inte smakat det – men det har bloggaren Johan P (inte restaurangen ; ) och du kan se etiketten och läsa om vinet på Johan P:s blogg.

Oscar Wallin skriver om Dover Grocer & Newsagency (som journalist gillar jag det senare ; ): ”Jag köpte det i Dover på Tasmanien i den enda livsmedelsbutiken. Jag minns inte hur det smakade, mer än att det inte var särskilt gott (föga förvånande)…”

Och slutligen ett bidrag från Fredrik Behrendtz – Dry Creek Vineyards Russian River Chardonnay 2005. Han skriver ”Om den är fulast i världen är väl en smaksak men något annorlunda är den i alla fall. Vinet är bra och väldigt fruktigt.”

Vad tycker du? Eller har du egna bidrag till ”världens fulaste etikett”? Skicka in dina bidrag till Uppkorkat – vi kör tävlingen veckan ut!

Livet som vinkrönikör är inte lätt – särskilt inte när man precis har provat igenom 129 3-liters boxar. Jag vet att många konsumenter älskar boxen – men snälla köp flaskor istället!

Och det säger jag inte för att jag vill var miljöbov – nej faktum är att så gott som alla viner smakar bättre på flaska. Boxarnas plast läcker in luft vilket åldrar vinet i förtid. Dessutom använder producenterna massor av svavel för att motverka detta – vilket också påverkar smaken negativt.

De goda nyheterna från dagens provning är att det finns flera riktiga fynd bland systemets bag-in-box viner. Jag provade också igenom 50 nyheter som släpps i juni och en handfull nya årgångar.

Bland nyheterna, den här gången i det lite mer exklusiva sortimentet, vill jag redan nu varna eller pusha för Gianni Voerzios Barolo La Serra 2005 som ännu en gång imponerar och en riktigt bra Barbera från Paitin.

Tyvärr var det alldeles för många av vinerna som hade alldeles för mycket alkohol (15-16 procent!) och det är som om hela vinvärlden fått amaronefeber (ni vet de där alkoholstarka vinerna från Veneto). Dessutom är det nog så att det som står på etiketten är en underdrift.

Fortsättning följer!

Hmm en doft av krusbär, mineral och så ett tydligt inslag av kattpiss på krusbärsbuske???

Nej det är inte ett skämt utan en ganska vedertagen provningsterm för aromatiska viner gjorda på druvsorten sauvignon blanc. Inte för att jag tror att jag någonsin känt doften av kattpiss på en krusbärsbuske – men dofterna av kattpiss och krusbär är däremot inte så svåra att föreställa sig. Och du kan känna dem båda i viner gjorda på druvsorten sauvignon blanc och kanske oftast i exemplar gjorda på Nya Zeeland.

Låter det äckligt? Du behöver inte oroa dig – tillsammans med druvsortens andra dofter av nässlor, paprika, sparris och andra gröna frukter blir det en coctail som både doftar och smakar fantastiskt.

Sauvignon blanc har vissa smaker/dofter gemensamt med den blå druvsorten cabernet sauvignon. Och det är kanske inte så konstigt eftersom DNA-analyser har visat att cabernet sauvignon och ett resultat av en korsning av just sauvignon blanc och cabernet franc.

Enligt Oxford Companion to Wine spelar en grupp smakämnen kallade för methoxypyraziner en avgörande roll för smaken av både cabernet sauvignon och sauvignon blanc. Det handlar om vad engelsmännen kallar för ”herbaceousness” – de lite gröna stjälkiga och aromatiska smakerna av nyslaget gräs, paprika, löv och krusbär.

Men om det också är methoxypyraziner som ligger bakom ”kattpiss på krusbärsbuske” har jag inte kunnat fastställa!
Men här är en mycket intressant kommentarstråd till Jamie Goode’s Wine Blog som sätter aromerna av kattpiss samman med merkaptaner alternativt – ja du gissade det – pyraziner.

Tomato Leaf Aromas in Wine

Vet du mer? Kommentera i kommentarsfältet här nedanför!

En gång var vi världens lyckligaste folk – åtminstone om du var vinintresserad och ett fan av Bordeaux. Det var så sent som under 1990-talet och på bolaget fanns en hel uppsjö av bra viner från världens mest kända vinregion. Viner som inte kostade mer än 60 – 100 kronor och som buteljerats i Sverige.

Läser du den här bloggen så kommer du förmodligen ihåg de ”härtappade” vinerna som skeppades till Sverige i tankar av importmonopolet Vin & Sprit och sedan buteljerades av samma företag på vanliga returglas. Systemet var genialt och när jag upptäckte det i slutet av 1980-talet så sammanföll det med en lång radda fantastiska 80-tals årgångar.

Namn som Château Verdignan, Château Soudars och Château Coufran väcker nog goda minnen hos många. Men det fanns ofantligt många fler.
Jag säger inte att det var bättre på importmonopolets tid men de härtappade bordeauxerna lärde generationer av vinintresserade svenskar att uppskatta och förstå vinerna från Gironde i Frankrike. Men det var inte bara de härtappade vinerna som var billigare.

I mitten av 90-talet la jag och några arbetskompisar på bolaget i hop till en flaska Château Latour 1986 – ett av världens bästa högst ansedda viner. Priset på drygt 600 kronor var dyrt men inte oöverkomligt för fyra personer. I dag skulle en motsvarande årgång kosta åtta-tio gånger så mycket.

Vad är det då som hänt? Ja egentligen är det bara en fråga om utbud och efterfrågan. Först upptäckte amerikanerna hur bra Bordeauxvinerna var – sedan följde vinentusiasterna i Asien. I dag är det få ”vanliga konsumenter” som har råd att dricka viner från de bästa och högst rankade slotten.

Därför är jag och många med mig på ständig jakt efter en schysst fuskbordeaux. Det vill säga viner som är gjorda med Bordeaux som förlaga men på andra håll i världen. Faktum är att de druvrena vinerna eller blandningarna på cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc tillhör de som Nya Världen lyckats allra bäst med. Och då inte bara som bleka kopior utan också genom att hitta en genuint egen stil.

Här är några riktigt bra fuskbordeauxer som du borde prova!

Adobe Reserve Cabernet Sauvignon (6853, 79 kronor)
Mörkt blårött vin med dofter av svarta vinbär, gräs, fat och örter. Stram och fruktig smak med inslag av fat, örter och korint. Bordeaux möter nya världen i en skön förening.

MontGras Reserva merlot 2008 (6516, 89 kronor)
Ett mörkt rött vin packat med smaker av mörka bär, fat, örter och choklad. Lång och kraftfull eftersmak. Fruktdrivet och kanske inte en Pomerol men välbyggt och välgjort!

Vergelegen Cabernet Sauvignon Merlot 2007 (2179, 109 kronor)
Mörk röd färg. Dofter av svarta vinbär, cederträ, multna löv och korinter. Medelfyllig lite sval och stram smak av mörka bär (svarta vinbär), fat/cederträ, korinter och örter. Lång elegant eftersmak. En av de bästa ”fuskbordeauxerna” som finns på bolaget!

Du har väl inte missat vår tävling om världens fulaste etikett!? Här kommer två bidrag – båda från Ingvar Johansson på bloggen Billigt vin.

Den första är en belgisk julöl som väger in på 9 procent och  som Ingvar beskriver så här:

”Med alkoholhalt som en tysk riesling och ful är den så det räcker. En riktigt bra öl med fin frukt o beska, Chouffe Houblon Dobbelen IPA Tripel. Ska vara en blandning av belgisk tripel och en amerikansk Double-IPA.”

Ingvar skickar också med en bild på Império från portugisiska Bairrada – inte heller den någon skönhet. Men den är väl mer rörig än ful. Vinet var kärvt och rustikt med en matkrävande syra som viner gjorda på druvsorten baga (den här gången med hjälp av touriga nacional) kan vara.

Skicka in en bild på ”världens fulaste” eller ”värsta” etikett du också! I potten ligger ett antal biobiljetter (sorry alla mina Château Mouton Rotschild har tagit slut!).

Skicka bilderna till:

magnus.ericsson@hd.se

Vilken är världen fulaste eller värsta vinetikett? Nu har du chansen att vara med och tävla. Allt du behöver göra är att skicka in en bild på din kandidat och en smakbeskrivning av vinet.

Jag har helt skamlöst snott idén från Decanter Magazine som under många år körde en liknande tävling om ”worst wine label” – och där kom det sannerligen in ett antal riktigt hemska exemplar.

Just den här etiketten är väl knappast någon av de fulaste eller konstigaste jag sett. Den ger till och med ett lite retrochict inslag. Men den var tillräckligt udda för att sätta igång den här tävlingen (den var alltså det bästa jag hade hemma ; ). Dessutom sitter den på ett riktigt bra vin – som jag recenserat här!

Så mejla mig bilden på din värsta/fulaste/underligaste etikett. Tyvärr kan jag inte lotta ut eller erbjuda viner som priser – så det blir helt enkelt biobiljetter till den som kommer med bästa bidraget.

Adressen är:

magnus.ericsson@hd.se

Okej – jag erkänner direkt. Jag tillhör inte de där som förespråkar att du ska ha samma vin i din boeuf som du dricker till. Istället handlar det om att hitta ett schysst trattvin med den rätta känslan.

Jag har hört mig själv säga orden: ”Ja – egentligen ska du ju ha samma vin i grytan som du tänker dricka till.” Det var i början av 1990-talet och jag jobbade på Systembolaget på Mårtenstorget i Lund. Kunden (eller kunderna) såg ofta mycket besvärade ut – han eller hon hade förmodligen en begränsad budget och behövde lägga det mesta på maten och ett hyfsat vin att dricka till. Och så kom någon vinsnobb och försökte sälja på dem en extra flaska Bordeaux att hälla i grytan – och jag är inte säker på att jag trodde på det ens då!

För visst låter det logiskt och visst funkar det så länge vinet inte kostar mer än så där 60-90 kronor. Men där går nog smärtgränsen för de allra flesta och frågan är om det inte är dåraktigare att hälla i en flaska Château Latour eller en La Tâche (två av världens bästa och dyraste viner) i grytan än att ”förstöra” den med ett 50-kronors vin?

Jag har provat både biligt och dyrt och jag kan i ärlighetens säga att visst får du det du betalar för. Men samtidigt jag skulle aldrig drömma om att offra en av mina flaskor Bosquet des Papes på bouefen. Lika sant är det naturligtvis att du inte ska hälla vilket skit som helst i grytan. Men vad funkar bäst? Här är några lätta tumregler.

• Hitta din egen prisklass! Betala det du känner dig bekväm med – men kom i håg att kvalitet oftast kostar lite mer. Men då och då finns det till och med bra matlagningsviner under 50-lappen.

• Undvik tetrapak – de sämsta vinerna brukar oftas vara förpackade på just tetra. Då är det bättre med en bra bag-in-box!

• Försök hitta ett relativt neutralt vin. Det bör vara något som ger den där rena ”viniga” touchen men utan för mycket bismaker eller kryddig toner. För mycket ek – och det tar över grytan – nej vinet ska framhäva köttet och spela en biroll helt enkelt.

• Helst ska det vara så bra att du kan dricka det som det är!

Här är ett exempel som jag impulsköpte nyligen och använde som grund i en boeuf bourguignon.

Cicero Rosso (2387, 58 kronor)

Mörkt röd

Bärig doft med inslag av mörka bär, banan och örter.

Lätt mjuk bärig smak med inslag av mörk frukt och örter.

1,5/2p

Ett rent och ”vinigt” vin med mörk frukt och utan bismaker. Funkade alldeles utmärkt i grytan. Gav en mustig och härlig smak till nötköttet.

Det behövs inte mycket för att sätta ihop en miniprovning i hemmet. Och när vi nu äntligen börjar få ett lite större utbud av halvflaskor så behöver det inte heller kosta en förmögenhet.

Jag satte själv ihop en Chianti Classico provning nu i helgen med två halvbuteljer från samma årgång. Vi körde helt öppet  – det vill säga vi visste vilket vin som var i vilket glas. Vi började också prova och göra smaknoteringar innan maten (ja – till och med medan vi höll på att göra maten) och tog sedan med oss glasen till bordet. Svårare än så behöver det inte vara.

Behöver du hjälpa att hitta lämpliga miniprovningar så snacka med bolagets personal. Man kan börja med att prova två (eller fler) viner gjorda på samma druvsort men från olika delar av världen. Eller så gör man som i den här miniprovningen – två viner från samma område, gjorda på ungefär samma druvsorter och från samma årgång. Men det är egentligen bara fantasin som sätter stopp. Kom ihåg (om du inte har gjort det här förr) att du ska ha två glas per provare så att du kan jämföra vinerna sida vid sida!

Passa också på att läsa på innan på Systembolagets hemsida – vad har proffsen hittat i vinet? Kan jag också hitta det – eller hittar jag något annat? I dag finns det dessutom massor av bloggare som förmodligen redan provat vinet. Googla och jämför dina egna smaknoteringar med andras!

Här har du helgens miniprovning:

Fonterutoli Chianti Classico 2006 (95618, 98 kronor)

Röd färg

Stor lite kryddig doft av mörka körsbär, fat och choklad. Efter ett tag ett litet inslag av kokta grönsaker.

Medelfyllig ung frisk fruktig smak med inslag av mörka körsbär, cederträ/fat och choklad. En lite angenäm bitter avslutning på ett ung och elegant vin.

3,5/4p

Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva 2006 (2723, 79 kronor)

Mörkt röd med orange kant.

En funkig doft av kokta grönsaker som dominerar helt till att börja med. Följd av dofter av mörka bär, fat och lakrits.

Medelfyllig frisk smak av mörka bär, örter, fat/choklad och nötter. Samma lite funkiga kokta ton finns i smaken också – men inte alls lika dominerande. Känns rundare, fylligare och mer mogen än Fonterutolin.

3,5/4p

Slutsats: 2006 var en hyllad årgång i Toscana. Men båda de här vinerna har varit bättre i tidigare årgångar. Konstig också att båda hade ett tydligt inslag av kokta grönsaker – vilket kan tyda på någon typ av fel eller övermogna druvor. Tyvärr lite av en besvikelse även om vinerna är riktigt bra och är fantastiska matviner som funkar utmärkt till ryggbiff med bernaisesås och klyftpotatis.

Foto: Tom Maack, Botrytis cinerea på rieslingdruvor, Rheingau, Tyskland October 2005)

Det låter kanske avskräckande eller rent av äckligt -  viner gjorda med hjälp av mögel. Men under rätt  betingelser kan svampen Botrytis Cinerea förvandla ett ordinärt sött vin till något som måste närma sig gudarnas nektar.

Det är därför som den godartade formen av botrytris kallas ädelröta. Svampens sporer finns i de flesta vingårdar. Är klimatet omväxlande torrt och fuktigt, samt relativt varmt så kan Botrytis på ett närmast mirakulöst sätt förbättra och göra ett sött vin mer komplext. Blir det däremot för fuktigt, ja då bildas gråröta – ett sjukdom som kan förstöra hela skörden.

För att Botrytis ska kunna ge något extra så krävs omväxlande varma fuktiga morgnar samt klara torra kvällar. Då angriper möglet druvorna i precis rätt mängd och börjar förvandla druvsaften. Vattnet avdunstar (ungefär halva mängden), samtidigt som svampen konsumerar mer syra än socker i druvorna. Det bildas också en mängd andra ämnen som gör att ädelrötade viner har en helt annan smak än annat sött vin.

Eftersom rötan sprider sig ojämnt i vingården tvingas man att skörda dem i omgångar. Det säger sig självt att detta tillsammans med det faktum att druvorna innehåller mycket mindre druvjuice gör att ädelrötade viner ofta är mycket dyra.

De söta vinerna från Sauternes i Boredeaux är förmodligen världens mest kända vin som görs av druvor som angripits av botrytis. Och tillsammans med tysk Trockenbeerenauslese – också de bästa och mest långlivade. Andra kända ädelrötade viner kommer från Tokaj i Ungern, Alsace och distrikten kring Neusiedlersee i Österrike.

Men vad smakar botrytiserade viner egentligen? Den frågan är svårare att svara på. Alla som någon gång provat flera söta viner mot varandra vet att dofter som tropisk frukt, aprikosmarmelad, honung, bivax, lanolin och björnklister förekommer också i de som inte gjorts på botrytiserade druvor. Därför är det också lurigt att använda botrytis som provningsterm om man inte är säker på att druvorna faktiskt har varit angripna av svampen.

Lars Jonsson på Vininfo.nu har en bra artikel om botrytis smak – men du får skrolla ned en bra bit på sidan för att hitta den (det finns inget sök!).

Personligen brukar jag känna en doft av tunt blommpapper (den där typen man får hos floristen) i botrytiserade viner. Men jag har sällan eller aldrig hört någon som delat den känslan. Förmodligen är det väl så att botrytis ger en extra dimension och förstärker smaker som normalt sett finns i vin – det vill säga att hel smakpaletten blir mer komplex och koncentrerad.

Här är några bra exempel på ädelrötade viner:

Lenz Moser Trockenbeerenauslese (12920, 145 kronor)

Ett av de mest prisvärda söta vinerna på den svenska marknaden. Vinet är fylligt och överdådigt sött och packat med tropisk frukt, mandelmasse- och marmeladsmaker.

Château Dereszla Tokaij Azsù 5 Puttonyos (2901, 159 kronor)

Friskare, mer nötigt och lite mer utvecklat i smaken än Lenz Moser. Mängden ”puttonyos” anger söthetsgraden på Tokajviner. 3, 5 och 6 är de vanligaste och anger hur många liter ädelrötade druvor som tillsatts en given mängd must innan jäsning.

Läs mer om Tokajer på Wikipedia!

Viña Sutil Late Harvest Sauvignon Blanc 2008 (95795, 80 kronor)

Det här vinet är redan recenserat här i uppkorkat. Tryck på länken ovan!

Vilka smaker associerar du med botrytis? Kommentera i kommentarsfältet här nedanför!

• Läs mer om Sauternes på sauternes.se

Jag hann bara med ett snabbtest av de nya årgångarna på nyhetsprovningen i tisdags – men det finns flera gamla favoriter som fortsätter att hålla hög klass. Så här kommer två röda boxar och två vita fynd till grillpremiären.

Först de röda boxarna!

Fleur du Cap Shiraz Cinsault Viognier Bag-in-box 2009 (2088, 249 kronor)
Det är svårt att hitta bra boxar men här kommer två! Båda från Sydafrika och båda med Rhône som förlaga. Det här vinet har den där härligt rökiga doften och smaken som shiraz kan få och den backas upp av massor av mörk frukt, fatvanilj och örter. Runt och smakrikt för den som gillar mycket ek.

Rijk’s Shiraz Mourvèdre Cinsault Viognier Bag-in-box 2009 (12119, 239 kronor)
Bästa röda boxen på svenska marknaden? Jag har provat Rijk’s många gånger och blir alltid överraskad över komplexiteten i fruktsmakerna. Här finns också shirazblandningens rökiga och örtiga mörka bärsmaker. Men eken har en mycket mer nedtonad roll och skjuter fram frukten i förgrunden. Lång och härlig eftersmak. Perfekt till grillat nöt och fläsk!

Och så två vita favoriter!

Douglas Green Chenin Blanc 2009 (2049, 69 kronor)
Druvsorten chenin blanc är en lite av en specialitet från Loire men även Sydafrika gör bra cheninviner. Det här är ett torrt friskt och fruktigt vin med inslag av tropisk frukt och citrus. Vänta dig inte världsklass – men en ren och härlig fruktsmak till lättare pastarätter, kyckling, fisk och skaldjur.

Leth Grüner Veltliner 2009 (4200, 74 kronor)
Grüner veltliner är lite av Österrikes nationaldruva och många svenskar har fallit för de lite kryddiga fruktsmakerna som i de bästa exemplaren backas upp av en pigg citrussyra. Och Leth har just det där lilla extra – ett smakrikt och lätt kryddigt vin med fräsch syra. Drick till kyckling och kraftigare fiskrätter.