Carmignano – den första supertoscanaren

14 juli, 2010 klockan 10:39

Sassicaia och Tignanello är kanske de mest kända – men det var Carmignano som var det första området i Toscana som tillät cabernet sauvignon i sina sangioveseblandningar.

De flesta vinälskare har hört talas om ”supertoscanarna” eller ”superbordsvinerna” från Toscana. Det var och är viner som medvetet bryter mot vinlagstiftningen och blandar in ”otillåtna” druvsorter i sina bästa viner.

Otillåtna är de i meningen att de inte tillåts för de högre eller högsta kvaliteterna i vinlagen och producenterna tvingas alltså klassa ned sina viner till vanliga bordsviner (Vino da Tavola).

Oftast har det handlat om ”franska” druvsorter som cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och syrah. Druvor som de stelbenta lagstiftarna i Italien har hävdat hotar landets och regionernas särart.

Det ligger förstås något i detta. Faran med de franska/internationella sorterna och flygande vinmakare som reser runt och skapade superviner med till exempel Bordeaux och Bourgogne som förebild är förstås att alla viner görs efter en och samma standardmall. Ut kommer viner som smakar likadant oavsett var de görs i världen. Det gick så långt att man började tala om ”ABC-viner” – en term som stod för ”another bloody chardonnay/cabernet” – och konsumenterna började leta efter nya kickar.

Men när det gäller den italienska vinlagstiftningen så var det nog inte så mycket en rädsla för likriktning som det handlade om utan snarare ren politik. De som skapade superbordsvinerna gjorde det för att göra så bra viner som möjligt – inte för att härma Frankrike. Så sent som på 1990-talet kunde du till exempel inte göra en Chianti på områdets allra bästa druvsort, sangiovese, utan tvingades att blanda in både vita och blå sämre druvor. Många av de första och bästa supertoscanarna var just Chiantiviner gjorda på 100 procent sangiovese och när lagstiftningen sedan ändrades i etapper så kunde producenterna återigen ”höja” kvalitetsbeteckningen på sina viner och de blev Chianti igen.

Supertoscanarna nådde både ryktbarhet och berömmelse och är fortfarande något av en modern vinsuccé. De flesta av de bästa sålde för flera gånger priset av områdenas högst klassificerade viner. Det gick så långt att producenter ombads ”klassa ned” sina bästa viner – detta för att de skulle kunna säljas och det till ett mycket högre pris.

Revolutionen fick till följd att lagstiftningen till slut ändrades. Bland annat skapade man en ny kvalitetsklass, Indicazione Geografica Tipica (IGT), med framförallt liberalare regler vad gäller druvsorter. Och många av de ursprungliga bordsvinerna är i dag IGT-viner.

Första supertoscanaren var Tenuta Guido al Tassos Sassicaia (1968) följt av Antinoris Tignanello (1971) [en bra lista finns här!].

Men det var inte Sassicaia som var först med att gå emot praxis och använda cabernet i sina viner. Långt innan, kanske redan på 1700-talet, hade odlarna i byn Carmignano börjat göra just detta och 1975 fick man den officiella tillåtelsen att blanda in cabernet i sina DOC-viner..

Carmignano är inte alls lika känt som Chianti eller Brunello di Montalcino – men precis som med Vino Nobile de Montepuliciano så förtjänar distriktet en plats i solen. För som bäst är Carmignanovinerna fantastiska.

Området ligger precis norr om Chianti Classico när Florens.

Tyvärr finns det inte många Carmignanoviner att köpa på bolaget – allt som finns är några få buteljer av den Piaggias moderna klassiker Il Sasso och Villa Capezanna 2005. Il Sasso är ett fantastiskt vin – gjort på mestadels sangiovese med hjälp av lite cabernet sauvignon, merlot och canaiolo. Det har fått fantastiska betyg i den italienska vinbibeln Gambero Rosso genom åren.

Nyligen öppnade jag 2004an som ligger och väntar på att nå fulländning. Det var ett mörkt och tätt vin packat med mörk frukt (svarta vinbär, plommon och körsbär) och med inslag av fat och choklad. Cabernetinslaget går igenom men även om syrorna är strama så omsluts de av en rund och härligt solmogen frukt. Vinet är fantastiskt idag men kan förmodligen fortsätta att utvecklas en 5-10 år till.

Jag provade också 2007an i samband med nyheterna i maj. Också det var ett fantastiskt vin koncentrerat med tuffa syror men ändå välbalanserat och fyllt av mörka bär, örter, kryddor, cederträ och körsbärsfrukt. Ett vin i världsklass!

Sommarens drycker – roséerna du inte klarar dig utan

13 juli, 2010 klockan 11:41

Okej… du tycker att du är hård och du dricker naturligtvis inte rosé. Ska du nödvändigtvis dricka vin (normalt blir det bara öl och sprit) så dricker du Amarone och inget annat. Ja, ja – du visar bara att du inte har fattat något för rosé är hetare än någonsin!

Heta sommardagar är få men när de väl kommer så funkar det sällan med tunga rödviner. Vita viner i all ära – men när du vill ha rödvinets kraft i kombination med det vita vinets friskhet – ja då är det rosé som gäller. Rosé är dessutom ett fantastiskt matvin och klarar av allt från starkt kryddade rätter och bufféer till pastasallader och grillat kött.  Hör bara med invånarna i Provence, Rhône eller andra medelhavsländer. De har vetat om det här i decennier.

Och faktum är att det har hänt något också här i Sverige. Jag vet inte om det beror på den globala uppvärmningen eller det allt större intresset för mat och dryck men svenskarna dricker rosé som aldrig förr – och utbudet har nog aldrig varit bättre.

Jag har pushat för rosén flera gånger tidigare i sommar så här nöjer jag mig med att lista några av favoriterna igen:

Casas Patronales Rosé Cabernet Sauvignon Merlot 2009 (6896, 185 kronor för 3 liter)
En av få roséboxar som är värd att köpa. Mycket bärig i smaken med hallon och andra röda bär. En lång och lite angenämt bitter avslutning. Inte dumt för 185 kronor – dvs. 46 kronor flaskan).

Reserve de Bonnet Rosé 2009 (3181, 89 kronor)
Har du missat André Lurtons viner så här det här en bra startpunkt. Merlot och cabernet franc tillsammans med en liten mängd cabernet sauvignon har här blivit till en frisk och bärig cocktail med hallon, vinbär, paprika och inslag av mineral och gräs. Drick till kryddiga maträtter.

Marqués de Cáceres Rosado 2009 (2755, 75 kronor)
Rosé från Rioja kan vara helt fantastisk. Druvsorten tempranillos lite nerviga kryddiga stil backas här upp av smaker av jordgubbar, hallon och örtkryddor. Ingen ek – bara ren härlig fruktsmak.

Domaine de la Sauveuse Rosé Cuvée Carolle 2009 (94280, 95 kronor)
Sommarens hit – kravodlat från Côtes de Provence. Ett vin som sammanför kraft och styrka med bärighet och härlig friskhet. I doften blommor, örter och röda bär. I smaken mörka och röda bär tillsammans med örter och en lång och angenämt bitter avslutning.
Lågt skördeuttag och en druvsammansättning Cinsault 28%, Syrah 42%, Grenache 30%

Louis Bernard Tavel 2009 (94227, 118 kronor)
En annan av sommarens favoriter. Ännu lite mörkare och kraftigare i smaken än Domaine de la Sauveuse med en koncentrerad smak av mörka bär, örter coh smörkola. Lång kraftfull eftersmak. Druvsammansättning: 60% grenache, samt 10% av vardera syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Drick till grillat kött!

Montepulciano – Toscanas fantastiska doldis

12 juli, 2010 klockan 09:20

Smakrikt och välabalanserat med inslag av mörka körsbär, choklad och fat – då vet du att du måste vara i Toscana. Men inte i Chianti – utan lite längre söderut i Montepulciano.

Byn Montepulciano och dess viner är inte lika kända som vinerna från de Toscanska grannarna Brunello di Montalcino och Chianti. Men byn ger namn åt ett av Toscanas allra bästa viner: Vino di Nobile di Montepulciano. Och den förtjänar en plats i rampljuset.

Montepulciano ligger söder om Chianti Classico och längre in i landet än Montalcino. Även här är det sangiovese (kallad prugnolo gentile) som dominerar vinerna (minst 70 procent måste vara sangiovese) – ofta hjälpt med små mängder av colorino, canaiolo, mammolo eller franska sorter som merlot eller cabernet.

[Vino Nobile di Montepulciano har alltså inget med druvsorten montepulciano att göra eller vinet Montepulciano d'Abruzzo från Abruzzerna! Men när det gäller italienska vinnamn är det svårt att hitta en logik.]

Faktum är att Vino Nobile di Montepulciano var ett av de första vinerna i Italien som klassades som DOCG, Denominazione di Origine Controllata et Garantitia – det vill säga den högsta kvalitetsklassen i italiensk vinlagstiftning – när denna instiftades 1980.

Generellt sett kan man väl säga att vinerna härifrån är mer rustika än vinerna från Chianti och att odlarna har varit lite mer traditionsbundna än kollegorna runt Siena. Man har inte heller haft tillgång till de pengar som vinhajpen gett producenterna av Brunello di Montalcino. Och det är nog detta som gjort att området inte är lika känt.

Som bäst förenar Montepulcianovinerna Chiantins välbalanserade körsbärsfrukt med Brunellos kraft. De är sällan lika oxiderade som den senare och påminner mer om Chianti i stilen – men med något fylligare smak och kanske också något mer alkohol (beroende på ett något varmare klimat).

Just Poliziano tillhör områdets, och Toscanas, allra bästa producenter. Flaggskeppet heter Asinone som är en Vino Nobile men här finns också Supertoscanarna Le Stanze (första tillverkningsår 1987) och Mandrone di Lohsa (som föddes 2001) som båda domineras av cabernet sauvignon. Kvaliteten är enastående – moderna viner med bra frukt och smakkoncentration.

Jag har haft tillfälle att prova alla firmans prestigeviner vid flera tillfällen och har då varit mer imponerad av cabernetvinerna än Asinone. Men även Polizianos ”vanliga” Vino Nobile håller hög klass och det till ett mycket bra pris. Jag hittaden en 2005a i vinkvylen häromkvällen. Den går tyvärr inte att få tag på längre hos Systembolaget men om jag inte minns fel så gick den på runt 160 kronor. Och det är fantastiskt mycket vin för pengarna.

Poliziano Vino di Nobile di Montepulciano 2005

Mörkt röd färg med begynnande mognadstoner (kanten har blivit orange)

Stor varm doft av mörka bär, körsbär, trä, fat och kryddor.

Medelfyllig syrlig koncentrerad smak av mörka körsbär, fat, choklad och örter. Syrorna är balanserade och omslutna av  frukten. Eftersmaken lång och välbalanserad. Så otroligt drickbar och ett fantastiskt matvin!

Så synd att det var sista buteljen!

Huvudnyheter