Château Beychevelle 1998 – Saint-Julien i ett nötskal
Kvintessensen av Bordeaux!? Jag vet – det låter pretto och svårdefinierat. Men faktum är att Saint-Julien kombinerar allt det som gör Bordeaux till världens bästa vindisktrikt. Dessutom är vinerna härifrån hyfsat prisvärda!
Saint-Julien är den minsta av de berömda appellationerna eller ursprungsbetecknade underområdena i Haut-Medoc på den vänstra stranden av Gironde strax norr om staden Bordeaux. Tillsammans med Pauillac, Margaux och St-Estephé bildar området världens bästa vinregion. Ingen annanstans finns så många ansedda egendomar som producerar så mycket förstklassisgt vin.
Och det är i Saint-Julien som vi hittar Château Beychevelle. Egendomen är en så kallad fjärde cru. Det betyder att det hamnade i den fjärde klassen när områdets viner klassificerades inför världsutställningen i Paris 1855. Klassificeringen gjordes utifrån de priser som egendomarnas viner såldes för vid den tiden och har blivit något av en standard som andra sett upp till och försökt kopiera och som fått efterföljare i bland anant St-Émilion och Graves.
Men den har också blivit något av en rigid och fatalistisk kvarnsten för egendomar som hamnade lägre än de i dag förtjänar eller inte kom med alls. I stort sett gäller den än i dag och det var först på 1990-talet som den på allvar utmandes av garagevinvågen av tidigare helt oklassificerade egendomar som plötsligt sålde för lika mycket eller mer än sina gamla aristokratiska grannar.
Namnet Beychevelle sägs komma av franskans ”baisse voile” som enligt sägen står för att sjömännen som färdades uppför Girlonde sänkte sina segel i vördnad inför slottets ägare admiral Duc d’Épernon. Enligt Tom Stevenson i The Sothebys Wine Encyclopedia så är detta nys och nonsens eftersom karln inte bodde på slottet. Istället skulle det kunna stå för att sjömännen drog ner sina byxor och visade aktern när de seglade förbi slottet.
Det må vara hur det vill med den saken. Mer intressant för oss vinnördar är att Beychevelle är ett suveränt exempel på cabernet sauvignon-dominerad Bordeaux och relativt sett rena fyndet (vi snackar Bordeaux och toppkvalitet = superdyrt!). Jag har alltid gillat vinernas fruktiga charm och de är sällan överdrivet hårda eller strama i stilen. Nej Beychevelle är på något sätt kvintessensen av Saint-Julien: Det finns bättre viner men inte knappast till det priset.
Jag har inte många bra bordeauxer kvar i min ägo men i helgen öppnade jag en av två 1998or som låg och skräpade. Har du läst på så vet du att 1998 inte var någon av de mer haussade årgångarna – men den var inte heller dålig! Skörden räddades som så ofta av bra väder i augusti.
Druvorna skördades mellan den 24 september och den 7 oktober och det blev till slut 20000 lådor Beychevelle 1998 som byggdes upp av 49 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 6 procent petit verdot. Så hur mår det så här 12 år senare?
Ja i färgen märks mognaden. Den är djupt bordeauxröd med en bred orange kant. Doften är relativt utvecklad med tydligt inslag av mörka bär, cederträ, blyerts och höstlöv. Här finns också en liten ton av bondgård. Smaken är medelfyllig, koncentrerad och fortfarande lite stram. Mörka bär (svarta vinbär) möter cederträ och plommon. Vinet har en lätt kryddig ton och en lite bitter avslutning som får mig att tänka på bitter choklad.
I nuläget är det svårt att säga om vinet kommer att bli bättre eller har nått (och eventuellt också gått över) sin topp. Jag skulle nog inte ge det mer än fem år till. Vi får se om jag sparar den sista flaskan så länge!
