Uppkorkat

Det finns mousserande och det finns champagne. Men är det någon skillnad egentligen? Eller blir vi bara lurade när vi lägger flera hundra kronor på en flaska ”äkta” bubbel istället för ett schysst mousserande under hundralappen? Har vi gått på marknadsförarnas försök att sälja på oss lite lyx i vardagen?

Frågan tål att ställas eftersom det görs mousserande vin enligt den traditionella metoden (champagnemetoden) nästan överallt i vinvärlden. Den där ett torrt och ganska snipigt vin häl på flaska tillsammans med lite socker och jäst och får en andra jäsning på flaska som förvandlar det till ett bubblande mirakel!

Men det är bara i franska Champagne som vinerna får kallas ”champagne” och det är (nästan) bara där som vinerna har priser som innehåller fyra siffror. När engelska vinmagasinet Decanter nyligen höll sitt enorma evenemang World Wine Awards, där tusentals viner provas och bedöms i olika kategorier, ja då var det ett mousserande vin från England som tog hem segern i bubbelkategorin. Före champagne som Tattinger Prélude Grands Crus och Charles Heidsieck Millésime 2000!

Tyvärr finns inte Ridgeview Grosvenor Blanc de Blancs 2006 på bolaget men det finns mängder av andra bra mousserande viner i sortimentet. Och efter att ha provat igenom nästan alla (runt 140 viner) så kan jag dra slutsatsen att Champagne är ohotat i toppen. Inget annat område i världen gör så många fantastiska viner. Men priserna är också fantastiska. Och många mousserande i 90-140 kronors klassen sopar banan med de billigaste champagnerna som kostar det dubbla eller mer.

Så vilka mousserande viner är bäst just nu? Stalltipset här är att välja Europa före Nya Världen – även om det finns ett och annat riktigt bra fynd från Sydafrika och Nya Zeeland. Här är mina favoriter från provningen:

Här är några viner som glänste i blindprovningen!

Ronar (7744, 60 kronor)
Det finns en del som inte gillar spanskt bubbel gjort på de inhemska druvsorterna macabeo, xarel-lo och parellada. Och visst de kan vara tråkigt jordiga och tunga i frukten. Men det är inte det här vinet och det är svårt att matcha Ronar när det gäller vin för pengarna krona för krona.

50 procent macabeo, 40 xarel-lo och 10 procent parellada från Penedès har fått sin andra jäsning i tankar (och inte på flaska som champagne och den bästa spanska Cavan). Och visst är den ursprungstypisk med en lite bre

d rökig smak men den matchas av ren frukt och rostat bröd på ett sätt som ställer många dyrare viner i skuggan. (2,5/5p)

• Marqués de Monistrol Brut (7710, 77 kronor). En gammal klassiker som också den helt saknar de jordiga toner som som Cavaskeptikerna brukar kritisera. Samma druvor som i Ronar – men det här vinet är lättare i stilen med en frisk och koncentrerad smak med inslag av lime och mineral. (3/5p)

• Codorníu Selección Raventós (7778, 99 kronor) slår i år sin mer kända syster Anna de Codorníu som annars brukar glänsa. Raventós kommer laddat med friska citrussmaker och inslag av rostat bröd, kakao och svamp. Eftersmaken är lång och elegant! (3,5/5p)

• Lachèze Brut 2008 (7420, 99 kronor). Den bästa av många bra crémantviner (franska mousserande viner från distrikt utanför Champagne) i provningen. Återigen är det chardonnay som står bakom frukten. Vinet kombinerar en lime- och citrusaktig friskhet med mognadstoner som honung och nötter. Lite oväntat kommer det från Jura! (3,5/5p)

• Montana Chardonnay Pinot Noir Brut Cuvée (7859, 99 kronor). 80 procent chardonnay och 20 procent pinot noir. Lysande mousserande från Nya Zeeland. Friska smaker av tropisk frukt möter rostat bröd, kakao, svamp och mineral. (3,5/5p)

• Bianchi Extra Brut (7737, 99 kronor). En riktigt bra mousserande med en lite minralrökig doft med inslag av grön frukt. Smaken är rund och koncentrerad med en lite bränd ton av röstat bröd och smör. 60 procent chardonnay och 40 procent pinot noir från Mendoza i Argentina. (3,5/5p)

• Rotari Brut Riserva 2005 (7567, 99 kronor). En klassiker som fortfarande håller. 90 procent chardonnay och 10 procent pinot noir från vingårdar i Alto Adige. Och precis som riktig champagne har den fått lång lagring på jästfällningen – i det här fallet 32 månader.

Rotari har en krutig/mineralig chardonnaydoft och en frisk koncentrerad smak med inslag av smör, tropisk frukt, kakao och rostat bröd. Avslutningen är lång och kraftfull. Ett fin som är minst lika bra som många dyrare champagner! (3,5/5p)

• Graham Beck Blanc de Blancs Brut 2006 (6505, 149 kronor). 100 procent chardonnay från en av Sydafrikas mest kända producenter. Vinet har delvis jäst på träfat och har legat på jästfällningen minst 3 år. Det har gett ett vin som doftar av mogen tropisk frukt och choklad. Smaken är lätt fräsch och frisk med inslag av citrus, mineral och rostat bröd. Vinet kan med fördel lagras något eller några år till. (3,5+/5p)

Inlägget skrevs den 23 oktober, 2010 klockan 13:10 och har etiketten Argentina, Cava, Champagne, Crémant du Jura, Frankrike, Gisborne, Italien, Mendoza, Nya Zeeland, Spanien, Trentino. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.