Har jag inte övertygat dig ännu? Här är ännu ett skäl till varför Côtes du Roussillon är en av de häftigaste vindistrikten just nu! Mörk frukt, tuffa syror och kryddor i en skön förening!
Jag har tidigare skrivit om Oliver Bernsteinoch hans La Devèze 2007 (94364, 197 kronor). Vinet kommer från 8 hektar i Tautavel, ett underdistrikt till Côtes du Roussillon-Villages, som Oliver Bernstein köpt tillsammans med sin fru Anne-Lise Bernstein. Druvblandningen är klassisk för området med 50% grenache, 25% carignan och 25% syrah. Och eftersom Bernstein är en modern vinmakare så har vinet lagrats på barriques – det vill säga 225 liters nya ekfat.
Det här är andra gången jag provar vinet och det är inte mindre imponerande den här gången.
Färgen är mörkt röd. Doften stor med inslag av mosade bär (björnbär), tobak, kryddor. lakrits och örter. Här finns också nyanser av fat och viol.
Smaken är medelfyllig till fyllig och eldigt koncentrerad med inslag av kryddor, lakrits, björnbär och fat. Rund mogen mörk frukt som lindar in syrorna! Precis lagom ”kiss of oak” för min smak. Bör kunna lagras i ytterligare en 3-5 år!
Bernstein är annars mest känd för sina Bourgogner som du hittar i beställningssortimentet. Men då behöver du en bra mycket tjockare plånbok. De kostar nämligen mellan 800 och 2000 kronor flaskan!
Lakrits, saffran samt lingon och blåbär. Nej ni få ursäkta. När Uppkorkat och HDs egen provnignspanel gick igenom 19 olika glöggsorter tidigare i veckan så var vi nästan löjligt traditionella. Bästa glöggen heter fortfarnade B.L.O.S.S.A!
Annars är det två trender som står ut i årets glöggutbud. Saffran och KRAV. Du kan läsa mer om detta här! Och visst gillar man nya spännande smaker – var inte rädd för att prova. Men är det traditionell glögg du ska ha så håll dig till de säkra korten.
Tyvärr hann vi inte med att prova några alkoholfria alternativ den här gången. Så har du tips på lågalkohol eller helt alkoholfria alternativ så kommentera här nedanför inlägget!
Vit glögg
Åkesson Vinglögg Vit (96857, 59 kronor)
Typ: Vitvinsglögg med ton av citrus
Smak: Halvsöt, vinig/saftig och lätt kryddig smak med kardemumma.
Panelen säger: ”Smakar som saft på ett barnkalas.”
”Är det verkligen alkohol i den här?”
Betyg: 1,6/5p
Blossa Starkvinsglögg Vit (96519, 69 kronor)
Typ: Muscatbaserade traditionellt kryddad vitvinsglögg
Smak: Eldig och koncentrerad smak med kryddor, russin och nejlikor.
Panelen säger: ”Mycket nejlika… och lite oljig.”
”Den enda vita som smakar jul”
Betyg: 2,8/5p
Snälleröds Ekologiska Starkvinsglögg Vit (96830, 79 kronor)
Typ: Vit Kravglögg med kryddor och sötad med acaciahonung
Smak: Saftig halvsöt eldig smak med någon bismak. Lite besk.
Panelen säger: ”Bismaken av accaciahonung är med länge, länge.”
”Söt, kardemummig med fadd eftersmak. Blir ingen rolig fest med den.”
Betyg: 1,8/5p
Kiviks Äppelglögg Apelsin Saffran 500 ml (96854, 74 kronor)
Typ: Äppelglögg smaksatt med saffran, citrus och apelsin.
Smak: Lite kemisk smak av saffran, kryddor och apelsinmarmelad.
Panelen säger: ”Ett bevis för att glögg inte ska smaksättas med saffran.”
”Hellre äter jag lussebullar och dricker äppeljuice än dricker detta”
Betyg 1/5p
Blossa X (76137, 89 kronor)
Typ: Vit starkvinsglögg med bland annat saffran. Blossas ”årgångsglögg”.
Smak: Besk lite kemisk smak av apelsin och bitter citrusmarmelad.
Omdöme: ”Lika snygg som flaskan är, lika illa smakar innehållet.
”Drick den kall, om du måste.”
Betyg: 1,8/5p
Vinglögg
Tindra Vinglögg utan tillsatt socker (96474, 59 kronor)
Typ: Rödvinsglögg med äppelkoncentrat utan tillsatt socker (men med sötningsmedel)
Smak: Saftic kryddig och sträv smak med massor av kanel.
Panelen säger: ”Tråkig, platt och sträv så att tungan räfflas i munnen.”
”Har de använt sötningsmedel nummer E 666, djävulens nummer!?”
Betyg: 1/5p
Blossa Vinglögg (4000, 59 kronor)
Typ: Den klassiska ”lättvinsglöggen”
Smak: Saftig men kryddig smak med inslag av russin och nötter.
Panelen säger: ”Tryggt tråkigt men bra barndomsminnen, som Volvo Amazon.”
”Det här är glögg, varken mer eller mindre.”
Betyg: 3/5p
Dufvenkrooks Vinglögg (96506, 59 kronor)
Typ: Klassisk vinglögg
Smak: Lite syrlig smak med russin och kardemumma. Något kemisk avslutning.
Panelen säger: ”Doftar som källaren i den gamla sommarstugan. Men den smakar bättre”
”Skum, jordnära för att inte säga möglig doft.”
Betyg: 2,2/5p
Herrljunga 1911 (96855, 54 kronor)
Typ: Vinglögg baserad på ett spanskt rödvin.
Smak: Kryddigt lite rödtjutaktigt vin kanel och apelsin.
Panelen säger: ”Känns billig. Släng i några apelsinskivor och du har en sangria.
”Kan funka efter en blöt grisfest på Mallis.”
Betyg: 1,4/5p
Åkesson Glühwein (96477, 49 kronor)
Typ: Vin med citrus och kryddor.
Smak: Surt rödvin utan smak av kryddor.
Panelen säger: ”Ett riktigt surt rödtjut.”
”Etiketten på flaskan varnar: är det en alptopp eller en fladdermus?”
”Ett okej glühwein, men inget som räddar glöggfesten.”
Betyg: 1,2/5p
Typ: Kravmärkt traditionell vinglögg
Smak: Kryddig klassisk smak med nejlika, ingefära och kanel.
Panelen säger: ”Bra balans, inte för söt och lite spetsigare spritsmak.”
”Smakar riktigt bra med en välbalanserad kryddning där kanelen sticker fram lite extra.”
Betyg: 3/5p
Starkvinsglögg
Dufvenkrooks Original Starkvinsglögg (96510, 69 kronor)
Typ: Klassisk starkvinsglögg med traditionella kryddor.
Smak: Koncentrerad kryddig smak men lite nötigt oxiderad. Torr avslutning.
Panelen säger: ”Skämmer inte ut sig på glöggfesten.”
”Klassisk glöggsmak med en lite väl tydlig alkoholsmak.”
Betyg: 3,6/5p
Blossa Starkvinsglögg (8505, 69 kronor)
Typ; Starkvinsglöggen per definition!
Smak: Lång koncentrerad eldig smak av kryddor och vin. Välbalanserad!
Panelen säger: ”Bäst. Den här bjuder man tomten på när han kommer på besök.”
”Gammal är äldst, varför på nytt försöka uppfinna hjulet?”
Betyg: 5
Vintra Starkvinsglögg Eko Röd (96828, 85 kronor)
Typ: Kravmärkt starkvinsglögg
Smak: Söt kryddig smak med russin och kardemumma. Sträv avslutning.
Panelen säger: ”Söt, spritig och lite svårfångad karaktär.”
”En mer än hygglig glögg, en kryddblandning i harmoni.”
Betyg: 3,4/5p
Grythyttan Skogsglögg (96460, 83 kronor)
Typ: Bärglögg med lingon och blåbär
Smak: Syrlig koncentrerad smak av russin och röda bär.
Panelen säger: ”Bränn av spriten och servera den i Vasaloppsspåret, som alternativ till blåbärssoppa.”
”Ganska syrlig och lite sträv. Glöm den i skogen.”
Betyg: 1,6/5p
Spritglögg
Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Rom 500 ml (96518, 79 kronor)
Typ: Romspetsad glögg som väger in på 21 procent!
Smak: Fyllig eldig och koncentrerat kryddig smak med inslag av rörsocker, nötter och svamp.
Panelen säger: ”Blunda och du ser både karibiska stränder och Zermatts topp.”
”Herrklubben antecknar från skinnsoffan – mycket distinkt romsmak.”
Betyg: 3,8/5p
Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac 500 ml (96517, 79 kronor)
Typ: Cognacsspetsad glögg med 21 procent alkohol.
Smak: Fyllig koncentrerad smak med kryddor, russin, nötter och mynta. Påminner om portvin.
Panelen säger: ”En säregen, lite märklig ton. Platsar inte riktigt i min glöggvärld.”
”Fin kryddblandning med tydlig julkaraktär klarar av att tränga igenom konjaksdimman.”
Betyg: 3
Udda glögg
Lucia Choklad Starkvinsglögg 500 ml (96463, 69 kronor)
Typ: Vin från Piemonte som fått en ”infusion” av kakaobönor.
Smak: Parfymerad smak av mjölkchoklad och romerska bågar.
Panelen säger: ”Nu är vi ute på hal is. Romerska bågar i snygg flaska.”
”Som att dricka romrussinpraliner.”
Betyg: 1,4/5p
Typ: Starkvinsglögg med lakritssmak.
Smak: Kraftig smak av sötlakrits och turkisk peppar.
Panelen säger: ”Hostmedicinen man fick som barn var godare.”
”Kan man JO-anmäla systemet? Janne Josefsson måste gräva här.”
Betyg: 1/5p
Vaskning är årets modeord och kungarna av Tylösand vaskar champagne så det stänker. Uppkorkat vill ju inte vara sämre men när vi vaskar här på HD så kör vi inte med bubbel. Nej det är glögg som går rätt ner i toaletten!
Bildbeviset ser du här nedan. Och nej vi har inte blivit tokiga! Det är resterna efter tisdagens stora göggtest som vi häller ut!
Varför då???
Orsaken är ganska enkel. Alkohol har inte på arbetsplatser att göra annat än i helt professionella sammanhang. När vi berättade på Facebook att vi höll på med testet kom naturligtvis de gamla vanliga skämten om vinprovare och huruvida vi spottar eller inte. Nu kan jag en gång för alla avliva myten. Vi spottar alltid när vi provar många viner!!! Och resten häller vi ut! ; )
Hur gick det då i testet? Ja det vår du veta här i bloggen och i HD/NST/LP i morgon!
Så har man då missat två fantastiska provningar på en vecka. Gissa om jag känner mig som en looser! Jag som annars brukar klaga på att alla intressanta provningar sker i Stockholm!
Och det gör den stora majoriteten av alla provningar också. Men just nu har Helsingborg och Ängelholm gästats av två mycket intressanta vinmakare på mindre än en vecka.
Den första provningen var för en dryg vecka sedan när Ängelholms munskänksektion gästades av Philippe Gimel från Saint Jean du Barroux. Jag har tidigare skrivit en hel del om Gimels viner här i Uppkorkat (du kan läsa om det här!) efter hans besök i Klippan i våras. Nu var det dags igen och med bland annat en ny årgång av SJB Cuvée Oligocéne. Du kan läsa mycket mer om provningen på bloggen Billigt Vindär Ingvar Johansson och Jörgen Andersson skriver initierat och kunnigt om vin (men sällan om vin som är billigt! ; ) )
Andra provningen var i lördags då legendariska Piemonteproducenten Elio Altare gästade Gastro i Helsingborg. Altares Baroloviner är legendariska och kultförklarade men också dyra. Det var Silvia Altare som gästade Helsingborg och höll i provningen tillsammans med Håkan Nilsson. Lyckliga alla ni som var där!
Ett lysande vin från en lysande producent och ett lysande läge. Vingården Berg Rottland i Rüdesheim är en av Rheingaus mest kända och Josef Leitz är en familjefirma som länge tillhört områdets bästa. Under ledningen av Johannes Leitz har Weingut J Leitz gått från klarhet. Från att bara ha ägt knappt 3 hektar vid mitten av 1980-talet har man nu närmare 40 hektar i flera av de bästa lägena. Och vinerna är fantastiska. Just det här vinet är ett smärtsamt ungt vin med frisk koncentrerad smak av citrus, mineral och petroleum. Kan drickas nu men har du möjlighet så göm undan det i ett par år och du kommer att få en härlig vinuppelvelse!
Ännu en fantastisk 07 från Châteauneuf (behöver jag säga något annat?). 86 procent grenache, 8 procent syrah, 5 procent mourvèdre och 1 procent cinsault från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år. Vinet är fylligt och superkoncentrerat med smaker av röda bär, tobak och örter. Här finns mynta och torkad frukt och en fantastisk längd i eftersmaken.
Julartiklar kallar Systembolaget den ”vinterlansering” som nådde hyllorna i måndags den 15 november. Jag kan förstå etiketten när det gäller julölen (som jag kommer att återkomma till) men vad det är för juligt med de här vinerna har jag ingen aning om. Fast man behöver ju inte bry sig i bolagets lanseringspolicy eftersom det finns gott om fynd i tabellen som du hittar här!.
Södra Italien och Salento har länge stått för fruktiga och runda viner men schysst frukt. Girolamo Negroamaro 2009 (96925, 69 kronor) är ett bra exempel. Namnet på druvsorten negroamaro betyder svart-bitter och vinet är också svart i färgen och lite bitter i frukten men på det där behagliga viset. Smaken är rund och fruktdriven med örter, fat och choklad. Given grillfavorit om det hade varit sommar men nu dricker jag den helst till en mustig köttgryta!
Chile och Argentina har på allvar letat sig in i de svenska vinkonsumenternas hjärtan med sina fylliga och runda viner till bra priser. Frågar du mig så har Argentina större potential på grund av vingårdarnas läge högt upp i Anderna (hög höjd ger större variationer i temperaturen vilket i sin tur leder till mer syror och mer komplexa fruktsmaker i druvorna). Men båda länderna gör fantastiska viner.
Argentinska Intis Reserve Organic Cabernet Sauvignon Malbec Cabernet Franc 2009 (94696, 89 kronor) är en bordeauxkopia som heter duga. Mörkt fruktig i smaken (med svarta vinbär och plommon) och med en lite stjälkig men ändå mogen avslutning samt inslag av fat (cederträ och vanilj). Nya och gamla världen i en skön förening.
Men Finca Las Palmas Cellar Selection Special Blend 2008 (94695, 125 kronor) är förstås ändå bättre. Den kommer från hajpade Uco Valley och är också den en bordeauxblandning med malbec, cabernet sauvignon, petit verdot och cabernet franc. Smaken är medelfylligt till fylligt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär och björnbär), örter, tobak och fat. Avslutningen är härligt lång med bra syror. Båda de här vinerna funkar utmärkt till entecôte eller annat nötkött!
Chile är ett av få länder som aldrig på allvar drabbats av vinlusens härjningar. I så gott som hela Europa förstördes alla vingårdar i slutet på 1800-talet efter att insekten Phylloxera Vastatrix förts över från Nordamerika. Det är larven till insekten som gör mest skada när den suger sav ur rötterna på vinrankan. I dag är i stort sett alla vinrankor i Europa och Nordamerika planterade på resistenta rotstockar – men i Chiles berg och sandrika ökenlandskap har den Phylloxera aldrig fått fäste.
Därför kan man fortfarande smaka viner ”så som de smakade pre-phylloxera” i Chile. Om det är någon skillnad vet jag inte men Aliwen Reserva Ungrafted Rootstock 2009 (90049, 70 kronor) är ett bra vin med smaker av mörk bitter frukt, örter och cederträ. Vinet har en bra längd i eftersmaken och även om det inte smakar annorlunda än ympade viner så är det väl känslan som räknas? ; )
Låt oss stanna i spansktalande länder och ta oss till Empordà i Spanien vid den katalanska kusten. Turó Negre 2008 (94847, 79 kronor) är typiskt för den nya spanska vågen med frutkdrivna viner. Återigen möter vi cabernet sauvignon och cabernet franc tillsammans med merlot. Vinet har fått ett år på amerikanska och franska ekfat men det är inte eken som dominerar. Istället får du en rund och bärig smak med örter, fat och choklad. Ingen trött gammal spansk frukt här inte – och avslutningen är imponerande. Drick till lamm!
Viognier är en kul druvsort som börjar bli allt mer populär och som är mest känd för att ligga bakom norra Rhônes klassiska vita viner Condrieu och Château Grillet. Det är egentligen inte en druvsort för dig som vill ha friska och mineraliga viner. Nej viogniers styrka ligger i bred och fyllig fruktig smak – inte lika kryddig som gewurztraminer men nästan alltid lätt parfymerad och aromatisk.
Pycheric Viognier 2009 (94756, 65 kronor) ger en känsla av vad druvsorten kan prestera. Den här gången kommer vinet inte från Rhône utan det stora lantvinsområdet Vin de Pays D’Oc i Languedoc-Roussillion i södra Frankrike. Tropsik frukt (grape, mango) och kryddor i en rund och läcker cocktailmix. Drick till asiatiska rätter!
Missa inte heller Saint Romain Blanc 2008 (90082, 149 kronor) om du gillar vit bourgogne. Doften är klassisk med citrusfrukt under en hinna av rökiga/krutiga mineraltoner och smör. Smaken frisk med citrus, nötter, mineral och fat. Bra koncentration och längd för en Bourgogne i den här prisklassen. Ett riktigt fynd!
Chardonnay i sin renaste form! Oftast omaskerad av fat och med ett tydligt uttryck för den kalkrika jordmån vinrankorna växer i. Mer chardonnay än Chablis blir det inte och vinet står helt klart för en av vinvärldens häftigaste vinupplevelser.
Det är egentligen ett ganska litet distrikt som ligger närmare Champagne än övriga Bourgogne – men Chablis har kommit att bli så synonymt med druvsorten chardonnay att mängder av producenter i Nya Världen förr marknadsförde sina vita torra viner som ”Chablis”.
Det kunde förstås ses som den främsta sorten av smicker men producenterna i Chablis var inte roade. Nu får ingen utanför området kalla sina viner för Chablis längre och istället har odlarna i distriktet haft andra och inhemska dispyter att fokusera på. Som den om hur klassisk Chablis ska göras.
Fram tills helt nyligen (det vill säga de senaste 20-30 åren) jäste och lagrades Chablis på stora ekfat. Men då handlade det inte om ny ek utan om gamla ”foudres” – träfat som inte gav någon som helst ton av ny ek åt vinet. Sedan följde en period av vinifiering på ståltankar och producenter som började experimentera med ny ek som gav inslag av vanilj, rostat bröd och kaffe till den ”ståliga” och delikata citrusfrukten.
Lägg till global uppvärmning och druvor som numera skördas vid optimal mognad och det är inte längre helt lätt att skilja Chablis från övrig Bourgogne, säg en Puligny-Montrachet. Och många menade att Chablis själ höll på att gå förlorad.
I dag verkar de flesta ha kommit fram till något slags jämvikt. Vinerna är rundare men de bästa har kvar sin friska, ståliga och rökiga mineralkaraktär (som kan påminna lite om tavelkrita) som sägs komma från den kalkstensrika jordmånen som kallas för kimmeridgelera.
Ingen personifierar den moderna ”traditionella” skolan av Chablis bättre än Domaine JM Brocard. Det mesta som görs här ser aldrig något annat än ståltank – allt för att låt vinet uttrycka så mycket som möjligt av jordmånen eller ”le terroir” (interaktionen mellan druvsort, mikroklimat och jordmån). Det är först på Grand Cru-nivå som vinerna mer regelbundet lagras på ek – men då aldrig ny ek utan gamla foudres på 100 hektoliter.
Och frågan är om det går att få ett bättre exempel på hur ”klassisk” Chablis smakar än Brocards Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (5595, 169 kronor). Vinet kommer från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år och har jäst och lagrats (på jästfällningen) på ståltank. Och vinet har genomgått malolaktisk jäsning (som omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölksyra).
I doften är den rena skolboksexemplet på mineralig chardonnay. Här finns inslag grön frukt (äpplen och lime), mineral, fuktig daggig morgon och flintrök. Dessutom känns en fläkt av honung. Smaken är mycket frisk och rökigt mineralig med inslag av gröna äpplen, citrus och en liten touch av honung. Vinet är lätt och friskt men ändå sammansatt och koncentrerad och har en lång och lite rökig balanserad eftersmak. Men det är en rökighet som smakar av mineral och inte ny ek!
169 kronor är förstås en hel del pengar men vinet kvalar ändå in i klassen som ett av världens mest prisvärda viner!
Druvsorten aglianico och distriktet Taurasi i italienska Kampanien tillhör inte vinvärldens superkändisar direkt. Men det är synd eftersom vinerna härifrån både har en fräck personlighet och en fantastisk smakpotential.
Feudi di San Gregorio är en av producenterna i området som de senaste 20 åren förändrat bilden av Kampanien som vinregion. Firman specialiserar sig på inhemska och lokala druvsorter men har även en del vingårdar med internationella druvsorter.
Feudi har ett gäng mycket intressanta viner (prova deras Greco di Tufo eller Fiano di Avellino för en häftig vitvinsupplevelse!). Flaggskeppen heter Serpico och Patrimo – båda så kallade IGT-viner (det vill säga gjorda enligt moderna metoder som inte ger rätt till vinlagstiftningens högst kvalitetsbeteckning). Patrimo är gjort på merlot men från en vingård där druvsorten funnits sedan länge (alltså inte en trendig nyplantering).
Serpico 2005 (94671, 349 kronor) är 100 procent aglianico (men så har det inte alltid varit utan den var från början blandad med lite merlot). Jag provade den senast tillsammans med de övriga nyheterna i november och det är ett imponerande och fantastiskt vin. Mörkt nästan svart i färgen. I doften portvinsaktigt med mynta och mörka bär. Smaken medelfyllig och koncentrerad med mörka bär, ö,rter, salmiak och läder. Syrorna är tuffa men inlindade i skön frukt. Ett exempel på hur bra aglianico kan vara!,
Men det är inte Serpico som är Feudi di San Gregorios bästa köp. Nej det måste vara deras ”vanliga” Taurasi – Tuarasi 2005 Feudi di San Gregorio(94430, 120 kronor) ett vin som ny dessutom ”reas ut” för 120 kronor flaskan (sänkt från 160!). Jag har nu provat igenom flera flaskor och blir alltid lika imponerad. Också här är färgen mörk och ogenomtränglig. I doften finns mörka körsbär, grädde, fat och choklad. Och smaken den är medelfyllig till fyllig och koncentrerad med mörka bär (körsbär, plommon), fat och kryddor. Rostad ton med touch av tobak.
Bra garvsyra som är integrerad i skön frukt. Lysande vin helt enkelt!
Att Nya Zeeland gör några av världens bästa vita viner just nu råder det inget tvivel om. Ett svalt klimat, smart användning av ny teknik och vinmakare som vågar gå i fronten har på allvar satt öriket på vinkartan. Och det är nu rätt länge sedan kiwi-vin var liktydigt med sauvignon blanc.
Det mesta som görs där nere buteljeras dessutom under skruvkork (90-95 procent har jag sett siffror på) istället för naturkork. När vi européer har debatterat korkens fördelar och nackdelar gjorde de nya zeeländska producenterna en snabb anpassning till den moderna konsumentens krav på fräsch frukt och bekvämlighet. Resultatet: inte en korkad (det vill säga korkdefekt) flaska så långt ögat når.
Frågar du mig så är det chardonnay som är den druvsort/vinstil som lyser klarast för tillfället (men håll också utkik efter pinot noir och bordeauxblandningar). Nya Zeeländsk chardonnay är kanske det bästa budgetalternativet till vit bourgogne och förenar friskhet och rökiga mineralinslag med tropisk frukt och nyanserad fatlagring.
Just det här exemplet går kanske lite mer i klassisk Nya Världen-stil. Druvorna till St Clair Vicar’s Choice Barrelfermented Chardonnay 2009 (2188, 89 kronor) har skördats på morgonen i Marlborough (ni vet distriktet som gjorde kiwi-sauvignon känt) och man har använt så lite svavel som möjligt för att inte påverka druvorna i onödan. Delar av vinet har jäst på ekfat och det har genomgått malolaktisk jäsning (som omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölksyra) och det märks!
Vicar’s Choice Chardonnay är ett friskt men ändå runt och fruktdrivet vin. Doften är stor och packad med tropisk frukt och inslag av smör (smörtonerna kommer från den malolaktiska jäsningen). Här finns också inslag av rostat bröd och kaffe. Smaken är frisk och smörig med inslag av tropisk frukt, mineral, nötter, fat och rostat bröd. Massor av vin för pengarna helt enkelt!
Slutkommentar: När jag provade det här vinet bland de övriga oktobernyheterna gjorde det inte alls samma positiva intryck (kolla här!). Jag misstänker att det var fatinslagen som drog ner helhetsintrycket då (de känns tydligare när du jämför med flera andra viner). När jag nu ger vinet en andra chans på hemmaplan smakar det lysande – men jag tror fortfarande inte att Vicar’s Choice Chardonnay inte är något för dig som är allergisk mot ek!
Tanken var att korrigera upp texten och lägga till lite bilder, dessa kommer, de senaste dagarna har jag dock befunnit mig i Bryssel – anti-wi-fi staden – men uppdatering kommer Då var provningen slut och några noter finns nedan, en … Läs mer → […]
Snart är översättningsprojektet i hamn och boken VIN (i original WINE) ligger på diskarna i mitten av juni. Fram till dess kommer jag att presentera några utvalda kapitel som smakprov här på bloggen. Håll tillgodo. Enligt EU:s lagstiftning är vin ”en alkoholhaltig dryck som framställs genom jäsning av druvsaft eller nyligen skördade druvor”. Namnet ”vin” kan […]
Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen. Schiopettos viner är ett utmärkt ställe att börja på om man vill bekanta sig med de vita vinerna från Friuli-Venezia Giulia. Blanc de Rosis är en klassisk friulansk blandning som till största delen jästs och lagrats på ståltank. Den lilla andelen malvasia istriana har lagrats på använda tonneaux. Vinet har f […]
Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2011Tack och lov för infriande förväntningar, det är en mörk bärig doft med en lätt orientalisk krydda. Intagande, där jag först fastnar i ett bryderi, hur kan något så lätt ändå ha sådan tyngd. Ju mer jag snurrar desto säkrare blir jag på att det finns något sött där också. Äsch lika bra att smaka.Lätt och slankt till en b […]
“Talk to Guillaume.” My preferences in Cornas are the guys aiming for a more traditional approach. You know, no destemming or at least not completely, longer skin contact, larger casks, older casks, no fining and no filtration. That kind of stuff. Cornas simply doesn’t work well the modern way, reducing way too much [...]The post Guillaume Gilles In Cornas – […]
hd.se
