Toscana igen – Bolgheri, Maremma och Chianti
Det har blivit mycket Rhône och Bourgogne här i Uppkorkat när det handlat om nyheterna i november – men frågan är om något land och område kan matcha Italien och Toscana när det gäller mängden bra viner!?
Toscanska kusten bloggade jag om igår och distrikt som Maremma, Morellino di Scansano, Val di Cornia och Bolgheri producerar nu viner i klass med de som kommer från de mer traditionella ursprungsbeteckningarna som Chianti och Brunello di Montalciono. Ofta är vinerna från kusten mer moderna i stilen och blandningar på italienska och internationella (läs franska) druvsorter. Tyvärr använder många producenter lite för mycket ny ek vilket kan göra vinerna obalanserade men när de hittar rätt blir det världsklass!
Marchesi Mazzeis Tenuta Belguardo (94774, 239 kronor) brukar vara riktigt bra och 2007an är inget undantag. Vinet görs på cabernet sauvignon och cabernet franc. Färgen är mörkt röd och i doften finns mörka bär, kaffe, örter och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av bär, mynta, svamp och tobak. Eftersmaken är lång och balanserad med inlindade syror. Men frågan är om den är 100 kronor bättre än lillebror Serrata di Belguardo?
Poggio al Tesoro heter en annan suverän producent vid den toscanska kusten som producerar viner på franska druvsorter. Egendomen samarbetar med en av Venetiens bästa producenter – Allegrini. Dedicato a Walter 2007 (94629, 499 kronor) är gjord på 100 procent cabernet franc och ett riktigt lågt skördeuttag (30 hl/ha). Vinet har fått 18 månader på ny ek – och det känns. Smaken är fyllig och koncentrerad med tuggbar mörk frukt och inslag av småkakor, fat och vanilj. Just nu dominerar eken och det smakar lite för mycket knäck och kola för min smak.
Då är Sondraia 2007 (98916, 279 kronor), också den från Poggio al Tesoro och Bolgheri, ett bättre vin och det till nästan halva priset. Också här är smaken fyllig och superkoncentrerad med mörka bär, örter och fat. Men eken är inte lika uttalad (18 månader på nya och gamla fat) och sammansättningen med cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc passar mig mycket bättre. Men även om båda vinerna är runda och fruktdrivna så tror jag att de mår bra av att lagras något eller några år för att mildra ektonerna.
Tenuta Marsiliana vet jag egentligen inget om men deras Marsiliana 2005 (96045, 309 kronor) från Maremma är riktigt bra. Här känns det tydligt att det är Bordeaux som är förlagan. I doften finns lite ladugårdstoner (gödsel) och den intensiva smaken av mörka bär (svarta vinbär och plommon), cederträ, blyerts och tobak speglar blandningen av cabernet sauvignon, merlot och petit verdot.
Brancaia heter en fantastisk producent i Chianti och deras Brancaia Illtraia 2007 (94527, 399 kronor), också den från Maremma, håller samma höga standard som allt som görs av firman. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon, sangiovese och petit verdot. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Mosade björnbär, tobak, fat och örter möter näsan och smaken av körsbär, choklad, örter, fat och tobak är lång och välbalanserad. Lysande helt enkelt.
Och med det drar vi oss inåt kusten mot Chianti och Brunello men vi stannar kvar hos Brancaia. Brancaia Chianti Classico 2007 (94526, 269 kronor) är ett typexempel på hur modernt tänkande möter en gammal klassisk vinstil. 85 procent sangiovese och resten merlot och hälften nya/hälften gamla franska ekfat har gett ett vin som representerar allt det som är bra med Italien 2010. De luktar härligt av choklad, örter och tobak ovanför en härlig körsbärsfrukt. Och smaken är frisk och balanserad med inslag av mörka körsbär, choklad, tobak och nötter.
Fattoria di Felsina i Chianti Classico-zonens sydöstra hörn är en av Italiens allra bästa vinproducenter. Deras Chianti Classico Riserva Rancia anses av många vara ett av de bästa sangiovesevinerna i världen. Men även firmans ”vanliga” Chianti Classico Fèlsina Berardenga 2007 (90046, 149 kronor) är en stilfull Chianti i klassisk stil. 100 procent sangiovese som fått 12 månader på traditionella fat (alltså ingen ny ek!) har gett ett vin i bästa oldschoolstil. Smaken är frisk och stram med körsbär, tobak, örter och inslag av ”gamla” fat (lite oxiderad och nötig). Och för bara 149 kronor är detta ett riktigt fynd!
Fattoria Carpineta Fontalpino är en ny bekantskap för mig. Egendomen ägs av Filippo och Giola Crest och ligger precis på gränsen till Chianti Classico i provinsen Siena. Giola Cresti är önolog och arbetar tydligen som konsult lite överallt i Italien. Do Ut Des 2007 (99088, 347 kronor) har fått högsta betyg – det vill säga tre glas – i italienska vinbibeln Gambero Rosso.
Och vinet är en riktig ”blockbuster”. 33 procent vardera av cabernet sauvignon, sangiovese och merlot har gett en färg som är nästan svart och ogenomtränglig. Doften är ung och portvinslik med inslag av mörk frukt, fat (knäck) och mynta. Smaken domineras av mörka körsbär och plommon och inslag av örter, fat och tobak. Bra längd och tuffa syror – vinet känns ungt och skulle behöva ytterligare några år på flaska för att rundas av.
Slutligen Tenuta Olivetos Brunello di Montalcino Oliveto 2004 (94627, 379 kronor) som liksom Berardenga ovan har en lite gammalmodig och traditionell stil. I färgen är den brunröd. Doften är lite rökig och balsamisk med inslag av örter, körsbär och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt, körsbär, svamp och örter. Eftersmaken är lång och sträv. Ett vin som kräver mat för att komma till sin rätt!
