Uppkorkat

Chardonnay i sin renaste form! Oftast omaskerad av fat och med ett tydligt uttryck för den kalkrika jordmån vinrankorna växer i. Mer chardonnay än Chablis blir det inte och vinet står helt klart för en av vinvärldens häftigaste vinupplevelser.

Det är egentligen ett ganska litet distrikt som ligger närmare Champagne än övriga Bourgogne – men Chablis har kommit att bli så synonymt med druvsorten chardonnay att mängder av producenter i Nya Världen förr marknadsförde sina vita torra viner som ”Chablis”.

Det kunde förstås ses som den främsta sorten av smicker men producenterna i Chablis var inte roade. Nu får ingen utanför området kalla sina viner för Chablis längre och istället har odlarna i distriktet haft andra och inhemska dispyter att fokusera på. Som den om hur klassisk Chablis ska göras.

Fram tills helt nyligen (det vill säga de senaste 20-30 åren) jäste och lagrades Chablis på stora ekfat. Men då handlade det inte om ny ek utan om gamla ”foudres” – träfat som inte gav någon som helst ton av ny ek åt vinet. Sedan följde en period av vinifiering på ståltankar och producenter som började experimentera med ny ek som gav inslag av vanilj, rostat bröd och kaffe till den ”ståliga” och delikata citrusfrukten.

Lägg till global uppvärmning och druvor som numera skördas vid optimal mognad och det är inte längre helt lätt att skilja Chablis från övrig Bourgogne, säg en Puligny-Montrachet. Och många menade att Chablis själ höll på att gå förlorad.

I dag verkar de flesta ha kommit fram till något slags jämvikt. Vinerna är rundare men de bästa har kvar sin friska, ståliga och rökiga mineralkaraktär (som kan påminna lite om tavelkrita) som sägs komma från den kalkstensrika jordmånen som kallas för kimmeridgelera.

Ingen personifierar den moderna ”traditionella” skolan av Chablis bättre än Domaine JM Brocard. Det mesta som görs här ser aldrig något annat än ståltank – allt för att låt vinet uttrycka så mycket som möjligt av jordmånen eller ”le terroir” (interaktionen mellan druvsort, mikroklimat och jordmån). Det är först på Grand Cru-nivå som vinerna mer regelbundet lagras på ek – men då aldrig ny ek utan gamla foudres på 100 hektoliter.

Och frågan är om det går att få ett bättre exempel på hur ”klassisk” Chablis smakar än Brocards Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (5595, 169 kronor).  Vinet kommer från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år och har jäst och lagrats (på jästfällningen) på ståltank. Och vinet har genomgått malolaktisk jäsning (som omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölksyra).

I doften är den rena skolboksexemplet på mineralig chardonnay. Här finns inslag grön frukt (äpplen och lime), mineral, fuktig daggig morgon och flintrök. Dessutom känns en fläkt av honung. Smaken är mycket frisk och rökigt mineralig med inslag av gröna äpplen, citrus och en liten touch av honung. Vinet är lätt och friskt men ändå sammansatt och koncentrerad och har en lång och lite rökig balanserad eftersmak. Men det är en rökighet som smakar av mineral och inte ny ek!

169 kronor är förstås en hel del pengar men vinet kvalar ändå in i klassen som ett av världens mest prisvärda viner!

Inlägget skrevs den 19 november, 2010 klockan 07:30 och har etiketten Bourgogne, Chablis, Frankrike, Världens mest prisvärda. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.