Mysteriet med Trio Merlot löst!

27 januari, 2011 klockan 18:13

Det blev en smula förvirrat efter mitt blogginlägg om Trio Merlot här i Uppkorkat tidigare i veckan. Flera läsare hörde av sig i kommentarstrådar och på Facebook om att det var en annan etikett och en annan druvsammansättning på bolaget än den jag hade skrivit om!

Och som vanligt hade ni läsare rätt och jag fel. Eller rättare sagt – det var Systembolaget som hade blandat ihop infon till oss vinskribenter. Och det blir ju inte bättre av att producentens hemsida har kvar den gamla blandningen!

Så här är det! Vinet var tidigare gjort på merlot, carmenère och cabernet sauvignon – men när man bytte årgång till 2009 så ändrade man också druvsammansättningen till merlot, shiraz och cabernet! Och det var också det vinet jag provade och skrev upp i min artikel.

Och vinet är ju förbaskat bra oavsett druvblandning – eller vad tycker du?

PS: Jag kommer direkt att ändra i den ursprungliga artikeln! ;)

Dela

Dagens häftigaste – Allesverloren Tinta Barocca 2008

27 januari, 2011 klockan 09:44

Det här är coolt! En portugisisk druvsort som mest används till portvin här i ett sydafrikanskt torrt rödvin! Tinta barocca är häftig och Allesverloren står för allt som gör Sydafrika intressant som vinland.

Du kan väl de fem klassiska portvinsdruvorna på dina fingrar? Inte det??? När jag började intressera mig för vin var det knappast någon som snackade om touriga nacional, touriga franscesa, tinta roriz, tinta barocca och tinta cao. De senaste åren har de börjat poppa upp på etiketter på vanliga rödviner från inte bara Douro och Portugal utan även från andra regioner runt om i världen.

Vinproduktionen i Sydafrika började precis som i så många andra länder i Nya Världen med starkvin. De klassiska starkvinerna kopierades och därför är det inte så konstigt att man på Allesverloren i Swartland planterade druvor som just touriga nacional och tinta barocca! Men sedan några år tillbaka gör man fantastiska bordsviner på just de druvsorterna och frågar du mig så tillhör de det mest intressanta som Sydafrika har gjort som vinland.

Allesverloren Tinta Barocca 2008 (12002, 114 kronor) har fått 18 månader på ek (men knappast ny!) och det har rundat av vinet rejlät. Färgen är röd och doften stor och fruktdriven med inslag av mörka bär, kryddor och trä. I munnen är det nästan sensuellt fruktigt (men inte överdrivet bärigt som många Nya Världenviner kan vara). Smaken är välbalanserad och blandar mörk frukt (plommon) med röda bär (körsbär), fat och kryddor. Det här är ett extremt drickbart vin med en lång och sammetslen finish!

Dela

Världens mest prisvärda – Trio Merlot Shiraz Cabernet

25 januari, 2011 klockan 11:52

Jag har lovat mer Nya Världen här i Uppkorkat – och det var länge sedan jag hade ett inlägg i serien Världens mest prisvärda. Så nu slår vi två flugor i en smäll med chilenska Trio Merlot!

Trio Merlot Shiraz Cabernet Sauvignon 2009 (6556, 84 kronor) skrev jag om här i Uppkorkat i april förra året efter att ni läsare tipsat om era favoriter till ”Världens mest prisvärda vin”. Och det är inte så konstigt att det här vinet dök upp i det sammanhanget. För jag har svårt att tänka mig mer vin för pengarna.

När Decanter Magazine nyligen provade igenom chilenska cabernetbaserade viner fick det här vinets systervin, Trio Cabernet Sauvignon 2007, högsta betyg med fem stjärnor och en Decanter Award. Expertpanelen som provade vinerna blint (dvs – de visste inte vad som var i glaset) och som innehöll flera Masters of Wine gav vinet sanslösa 18,88 poäng av 20 möjliga. I samma nummer testade en annan expertpanel klassificerade viner från Bordeaux årgång 2007 (bland annat Mouton-Rotschild och Latour). Viner som kostar upp emot 40 gånger så mycket som Triovinet!

Inget vin i den provningen kom i närheten av 18 poäng och inget vin fick någon Decanter Award (något som tre viner uppnådde i den chilenska). Okej jag vet. Man kan inte jämföra vinerna rätt av från en provning till en annan. Ställ Trio mot Latour och valet är av bästa vin är förhoppningsvis lätt. Men det ger ändå en indikation på hur prisvärda de här chilenska vinerna är!

Men nu handlar det alltså om Trio Merlot Shiraz Cabernet 2009 som har en mörk och djup färg. I doften möts vi av mörka bär, örter (mynta), fat och choklad. Saken är medelfyllig och tuggbar med en rund smak av mörka bär, örter (mynta igen) och fat. Bra koncentration och bra längd i eftersmaken. Drick det till nötkött eller lamm!

PS: Bilden är från producentens hemsida och visar en tidigare druvsammansättning. Vinet ändras tydligen år för år!

Dela

The Sunday Drinker wine review – ”tratta” vin på riktigt!

23 januari, 2011 klockan 17:16

Konkurrensen är hård där ute på internet - och det gäller att hitta sin egen nisch. Det har The Sunday Drinker lyckats bra med och här är en skön drift med oss vinnördar. The Sunday Drinker Wine Review trattar vin på riktigt!

Personerna bakom sajten säger själva att de siktar på att bli en officiell religion så att de och alla som går med i ”sekten” kan få ledigt på måndag morgon. Orsaken är att de, precis som gud, vill bli redlöst berusade på vilodagen!

Det må vara sant eller falskt och du kan läsa mer på deras hemsida. Men kolla in klippen här nedanför – en sak är säker: De är duktiga på att tratta vin! Hmm – vore kanske något för Uppkorkat!?

Dela

Bott Geyl Bergreben Riesling – schysst restsötma

19 januari, 2011 klockan 09:14

Hur mycket socker som är för mycket socker i torr Alsace är en infekterad historia. Så har till exempel den engelske vingurun Tom Stevenson ondgjort sig över alldeles för mycket restsötma i områdets viner.

Tom Stevenson gick så långt att han i sin (tyvärr nedlagda) fantastiska Wine Report 2009 anklagade producenterna i Alsace för att ta död på Alsace som en torr vinstil och som ett suveränt matvin till fisk och skaldjur. ”There is no room for sweet wine in Alsace other than vendanges tardives, sélection de grains nobles and maybe the occasional vin de glace.”

Orsakerna är flera. Många tillsätter fortfarande socker till musten innan jäsningen (laglig så kallad ”chaptalisering”) trots att klimatet blivit varmare och mogna druvor inte längre är ett problem. Men det handlar också om att odlarna och producenterna plockar druvorna allt senare och vid en allt större mognadsgrad (så kallad fysiologisk mognad till skillnad från den gamla sortens mognad när man gick på sockerniveån i druvorna) och att vinerna därför inte blir helt utjästa.

Problemet är väl egentligen det att det på en flaska Alsace sällan eller aldrig står något som indikerar om vinet är knastertorrt eller halvtorrt i stilen. Uttryck som vendange tardive (sent skördade druvor som bör indikera ett halvtorrt till halvsött vin) och selection de grains nobles (vin gjort på helt eller delvis botrytisangripna druvor – och därmed oftast mer eller mindre sött) ger förstås en hint om vad som finns i buteljen. Men det kräver år av erfarenhet och kunnande från konsumenten och inte ens en vinnörd eller expert kan vara säker på sin sak.

Enligt ett EU-direktiv ska torra viner normalt en restsockerhalt som högst ligger någonstans mellan 4 och 9 gram per liter allt beroende på hur mycket syra som finns i vinet. Och för halvtorra viner gäller 12 och 18 gram som högsta nivåer och så vidare.

Egentligen handlar det som alltid om balans. Om vinet bara har tillräckligt med syra så känns sällan sötman som påträngande eller besvärlig. Och det gäller tex i högsta grad det här vinet – Domaine Bott Geyls Burgreben Riesling 2007 – ett vin fullt av härlig frukt och syra, men också en klar och tydlig restsötma.

Enligt Systembolaget har det här vinet 11 gram/liter i restsocker och borde alltså vara halvtorrt. Men det marknadsförs som torrt. Jag har bett bolaget klargöra vad som gäller och återkommer

Men nu över till Domaine Bott Geyl - en familj som hållit på sedan slutet av 1700-talet. I dag (sedan 1993) är det Jean-Christophe Bott som är ansvarig för vinerna. År 2000 gick han över till organiskt jordbruk och sedan 2002 drivs vingården biodynamiskt. Vingården består i dag av 14 hektar – 2 grand cru vingårdar och 3 så kallade ”lieux dits” eller speciellt utvalda lägen/vingårdar som den här vingården Burgreben.

Vinet har en kraftfull gul färg. Doften är stor och ”rökigt mineralig! med inslag av petroleum, citrusmarmelad, blodapelsin och bottytis. Smaken är medelfyllig, friskt koncentrerad och mycket fruktig med inslag av grapefrukt, blodapelsin petroleum och honung. Komplex eftersmak med tydlig restsötma. Och så en touch av botrytis (eller sent skördade druvor)!

Jag drack det till wokade ankbröst med ingefära, chili, grönsaker, vitlök och apelsin. Det funkade alldeles utmärkt. Restsötman störde inte det minsta. Jag var inte lika imponerad när jag provade den inför novembersläppet på bolaget. Men då ställdes den bland annat emot en fantastisk Riesling Schlossberg Grand Cru 2008 från Domaine Weinbach. Och jag kan tänka mig att restsockret sticker ut i en blindprovning. Men så här till mat är vinet en ren njutning.

Dela

Saint Clair Pioneers Block 3 Sauvignon Blanc 2009

17 januari, 2011 klockan 12:57

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag erkänner – jag har varit en sauvignon blanc hatare. Men efter en resa i Loire sent 90-tal ändrade jag mig helt och hållet. Jag föll pladask för den nästan löjligt direkta njutning som druvsorten kan ge!

Okej – sauvignon blanc har mer att ge. Det vet alla som provat de bästa vinerna från Sancerre och Pouilly Fumé (till exempel Château de Tracy). Men det som gör druvsorten så fantastisk är den läckra nästan sensuella frukten i kombination med inslag av mineral och pigg syra. Någon har liknat sauvignon vid en bantningskur (tro det den som vill) och fräschare vin är svårt att hitta.

Kiwi-sauvignon brukar visserligen vara lite fetare och mer av en fruktcoctail än en bantningskur. Det är helt klart ett av vinvärldens häftigaste viner – älska och hatad av vinaficionados runt om i världen. Saint Clair tillhör mina favoritproducenter. Firman hittar du i Marlborough och den startade så sent som 1994.

Just det här vinet kommer från vingårdar i Wairu som är planterade i en 43-gradig vinkel – därför heter vinet Pioneers Block 3 (43 degrees) Sauvignon Blanc 2009 (3577, 129 kronor). Klimatet här är lite kallare än  i övriga Marlborough och vinet har jäst i ståltankar med 100 procent odlad jäst.

Allt det här har gett ett vin som har en blek strågul färg och en stor gräsig, nässlig krusbärs doft med krita och mineral. Har finns också typiskt nog massor av coctailfrukt. Smaken är frisk mycket fruktig smak inslag av grön frukt, nässlor, krusbär och druvskal. Mycket mineral. Lång fräsch eftersmak. Inte alls klumpig – utan ett härligt vin att dricka till kyckling, pasta, skaldjur och fiskrätter.

Dela

Här har du början till en vinkällare!

15 januari, 2011 klockan 12:55

Okej – säg nu att du vill börja lagra vin men att du inte vet var du ska börja? Här kommer några tips runt och strax över 100 kronor för den som vill experimentera med sin egen vinkällare.

Jag har fokuserat på viner som finns på de flesta systembutiker. Dessutom tipsar jag varje månad om de bästa köpen bland nyheterna och där får du också en indikation på om du kan lagra vinet eller inte (som en tumregel: ”kan lagras” = 1-5 års lagring & ”bör lagras” = 2-10 år lagring). Många går fortfarande att köpa. Du hittar de här: Tabeller

Och varför då bara runt och över 100 kronor? Ja om sanningen ska fram så blir de allra flesta vinerna under 100-kronorsstrecket inte bättre av lagring. De är gjorda för att konsumeras mer eller mindre direkt. Visst det finns en hel del billigare viner som säkert klarar och kan bli lite bättre av en kortare lagring (ett halvår till ett år) men eftersom vi pratar om något längre lagring har jag fokuserat på viner som kan klara en 3-10 år i källaren.

Hur många buteljer ska du då köpa av varje vin? Ja det beror förstås både på hur mycket plats du har och hur stor din plånbok är. Visst kan man köpa enstaka buteljer men om du vill följa ett vins utveckling så behöver du minst två flaskor (och gärna fler) av samma vin och årgång. Då kan du till exempel testa vinet efter 2 och 4, 3 och 6 eller 5 och 10 år.

Och tipsa gärna om dina egna lagringsviner här nedanför i kommentarstråden.

Château Bouscassé 2007 (2204, 119 kronor)
Tannat, cabernet sauvignon och cabernet franc är stommen i det här fantastiska vinet Madiran i sydvästra Frankrike. Alain Brumonts viner är nästan alltid smärtsamt unga när de släpps på marknaden och de behöver 3-10 år för att rundas av. Här finns uppenbara likheter med bordeauxviner men smaken är fylligare och vildare med mer mörka bär och mer kryddor i smaken.

Château La Tour de By 2007 (3083, 145 kronor)
Ett av mina favoritviner och en av de mest prisvärda bordeauxviner som finns! Klassiskt i stilen med en dominans av cabernet sauvignon som backas upp av merlot och petit verdot. Det är också klassiskt i smaken med en stram/sträv lite svårflirtad svartavinbärsfrukt och inslag av cederträ, rostade fat (kaffe) och plommon. Bör kunna lagras i en 3-7 år utan problem.

Rocca Guiccarda Chianti Classico Riserva 2007 (2723, 139 kronor)
Jag har skrivit mycket om Barone Ricasoli den senaste tiden och det här vinet är kanske det mest prisvärda i deras ”stall”. Här snackar vi modern och klassisk chianti i en och samma förpackning och som smakar ursprungstypiskt och som tål att lagras. I dag känns vinet lite ungt och hårt i syrorna men ge det en 3-5 år så kommer de att rundas av och vinet att bli lite mer harmoniskt. Hade jag plats hade jag haft en låda i min källare! ;)
Vill du ha toscanska viner som kan lagras längre än så? I den här artikeln om Barone Ricasoli hittar du firmans tre prestigeviner alla från årgång 2007 och de finns fortfarande att köpa på bolaget!

Schloss Vollrads Riesling Trocken 2009 (5846, 99 kronor)
Anrik tysk riesling från rheingau som nästan alltid är smärtsamt frisk och ung när den släpps på marknaden. Om du vill slå hål på myten att vita torra viner inte kan lagars – börja här. Med åren så kommer den hårda citrussyran bytas ut mot mognadstoner av petroleum och honung! Klarar lätt 5 år i källaren.

Peter Lehman Semillon 2008 (86451, 99 kronor)
Okej – nu går jag direkt utanför det jag sa här ovanför. Det är vinet finns inte i det vanliga sortimentet utan måste beställas. Men det här är ett av få australiensiska semillonviner som finns på svenska marknaden och ett riktigt fynd. Vinet kommer från Barossa valley och är i dag ungt och citrusfriskt men med 3-7 år i källaren utvecklar den en lite nötig och honungsaktig komplex smak.

Dela

Att lagra vin är inte svårt!

15 januari, 2011 klockan 11:24

Har du fortfarande dina vinflaskor liggande i köket? Kanske i ett trendigt inredningsställ ovanför spisen eller har du lagt dem i det mer eller mindre isolerade förrådet? Ja i så fall är dina viner illa ute. Är det något som är dåligt för vin så är det stora temperaturväxlingar.

Men om du nu inte tillhör de lyckliga få med en väl tempererad vinkällare eller har möjlighet att investera tiotusentals kronor i flashiga vinkylar så behöver du ändå inte förtvivla. För det finns billigare sätt att lagra vin.

Låt oss få grunderna på plats. Vin är ett av få livsmedel som faktiskt blir (eller kan bli) bättre med åren. Men det är långt i från alla viner som vinner på vila – det är snarast en liten minoritet av kvalitetsviner som mår bra av lagring (oftast de med mycket syra och/eller garvsyra).

Årtusenden av ”trial and error” har också lett fram till ett gäng tumregler om hur vinet helst ska lagras (även om de inte alltid är vetenskapligt underbyggda). Vinet ska helst lagras svalt, mörkt, hyfsat fuktigt och under konstant temperatur. Och helst också liggande och mer eller mindre vibrationsfritt. Så säger i alla fall regelboken!

Och samma processer som står för förbättringen hos ett lagrinsgvin kan också förstöra ett vin om de händer snabbt under en kort tid. Värme och ljus stimulerar nämligen de kemiska och/eller organiska processer som pågår i ett vin och ett vin som lagras varmt och/eller ljust kan snabbt förstöras.

Men som med alla regler så kan de brytas eller åtminstone böjas på en hel del. Jag har i 15-20 års tid lagrat vin i ett gammalt kylskåp som är nedsatt till lägsta effekt (och som håller en 10-11 grader). Enligt skolböckerna ska detta inte gå eftersom ett kylskåp inte är tillräckligt fuktigt och dessutom vibrerar. Men efter att ha lagrat förstklassiga viner som Châteua Mouton-Rotschild och Château Gruaud Larose i 10-15 år så kan jag med fog säga att det är nys och nonsens.

Allt handlar egentligen om sunt förnuft. Håll koll på din flaskor. Ser de ut att må bra? Har de en bra nivå i flaskan (absolut inte nedanför ”axlarna” – då ska du korka upp)? Läcker de inte och sitter korken som den ska!?. Och en läckande kork behöver inte betyda att vinet är kört. Korka upp och testa – luktar det bra och smakar bra så är det helt ok att dricka!

Tumrelger

Så här är är mina egna tumregler för hemmalagring. Ta de inte som absoluta sanningar. Men är du intresserad av vin så prova dig fram. Du behöver inte gräva en källare i trädgården!:

Temperatur
Det är få som har den där rätta källartemperaturen på si så där 11-14 grader celsius. Men allt emellan 6 och 20 är egentligen rätt okej. Det viktigaste är att undvika stora variationer på 5 grader ena dagen och 25 den andra. Vinet utvecklas kanske idealiskt i 11-12 graders temperatur men det sker egentligen bara lite långsammare vid lägre och snabbare vid högre temperaturer. Har du ett hörn som har en hyfsat konstant temperatur som är lite för hög eller lite för låg så testa att göra det till din ”källare”.

Mörker
Solljus och uv-strålning skadar och missfärgar vinet, men mörker kan ordnas med filtar eller papper. Som student lade jag beslag på svaldelen av kylskåpet (samma kylskåp som jag nu använder som vinkyl) och för att fixa mörker klippte jag sönder ena långsidan på vanliga papperskassar och la sedan flaskorna i kassarna istället för direkt på hyllan.

Fuktighet
Idealiskt sägs det att luftfuktigheten måste ligga på 60-75 procent för att korkarna inte ska torka och börja släppa in luft. Men jag har aldrig haft problem med korkarna i mitt kylskåp. Återigen – håll koll på flaskorna. Sitter korkarna som de ska? Läcker de? Och med allt fler viner som buteljeras med skruvkork så är förmodligen den frågan snart passé.

Vibrationer
Är väl egentligen värst för viner med mycket fällning. Har svårt att tro att ett vanligt kylskåp/sval ställer till några större problem här (särskilt när det står på lägsta effekt) och jag har aldrig upplevt det som ett problem hos mina viner. Vill man vara säker på att inte få grus i vinet så ställer man det upprätt i god tid (minst ett par timmar gärna mer) innan du dekanterar det!

Liggande
Måste vinerna lagras liggande? Ja har det naturkork så säger erfarenheten att de ska ligga ner för att hålla korken fuktig så att den sluter tätt (men vad jag vet är det inte vetenskapligt bevisat). Jag vet att engelska tidskriften Decanter för en massa år sedan gjorde en egen studie där man lagrade några vintyper (från samma producenter) under tre olika betingelser: Stående, liggande samt halva tiden liggande och halva tiden stående. Om jag kommer ihåg studien rätt så gick det inte att skilja innehållet i buteljerna som lagrats stående och de som lagrats liggande åt vad gäller kvalitet. Däremot var de som hade lagrats halva tiden stående och halva liggande klart sämre i doft och smak. Observera att detta var en korttidsstudie över ett eller högst ett par år!
Men med allt fler kvalitetsviner som buteljeras med skruvkork så börjar även den här regeln att bli passé.

Hur länge ska ett vin lagras?
De flesta röda prestigeviner från goda årgångar klarar lätt en 5-10 års lagring. De bästa röda vinerna från Bordeaux, Rhône, Barolo och Toscana kan för det mesta lagras mycket längre än så (om årgången var bra). Många vita viner (tysk och fransk riesling, australiensisk sémillon, fransk chenin blanc) kan utvecklas under 10-20 år eller med. Söta viner med mycket syra tillhör de mest lagringsdugliga viner som finns och du kan lätt hitta mängder av tips om hur länge du kan lagra ett speciellt vin i litteraturen.
Men minst lika viktigt är att du anpassar lagringen efter dina egna preferenser. När är ett vin bäst efter din egen smak? Gillar du viner med mycket smak av bär – ja då ska du dricka dina viner unga. Gillar du mognadstoner som torkad frukt, nötter, svamp och rundare och mjukare viner – ja då kan du lagra dem lite längre. Jag själv tycker om viner som har kvar en del av sin undomliga charm (strävhet och syror) och har blivit grymt besviken på viner som jag lagrat för länge helt enkelt!

Dela

Bra röda fynd från Chile

14 januari, 2011 klockan 12:16

Januari är en tuff vinmånad. Inget nyhetssläpp och tomt i plånboken. Men låt oss försöka ändra på det och fokusera en mängd bra och prisvärda viner som nyligen kommit i nya årgångar.

Jag har skrivit alldeles för lite om Nya Världen här i bloggen så låt oss råda bot på det också. Den här gången blir det Nya världen för hela slanten.

Chile är på många sätt ett fantastiskt vinland och de bästa chilenska vinerna kombinerar söt och härlig frukt med en bra substans och smakrikedom. De sämsta är däremot sött insmickrande med alldeles för mycket smak av nya ekfat.

Mont Gras Carmenère Shiraz 2010 (6780, 69 kronor) är ett bra exempel på den förra kategorin. Smaken är härligt stram och fruktig på en och samma gång med inslag av mörka bär, örter och tobak. Dessutom får du en bra längd i eftersmaken för bara 69 kronor!

Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenère 2008 (6242, 89 kronor) blandar också den inhemska carmenère med en internationell druvsort – den här gången den allestädes närvarande cabernet. Återigen möter vi mörka bär, örter och tobak men här är det mer mynta i doft och smak och vinet är nästan lite portvinsaktigt i sin koncentration.

Echeverria Reserva Cabernet Sauvignon 2007 (16566, 109 kronor) är inte heller dum och luktar nysågat trä, kola, svarta vinbär, örter och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerade med inslag av mörka bär, fat, örter och torkad frukt. Och avslutningen är fokuserad med bra syror!

Men det bästa chilenska vinet bland de nya årgångarna måste vara Ventisquero Gran Reserva Carmenère 2008 (2405, 109 kronor). Ventisquero är en ganska ny firma (startad 1998) men man har redan sanslösa 1500 hektar odlingar och gör en mängd olika viner. Det här är återigen ett vin gjort på Chiles ”egna” druvsort carmenère som egentligen har sitt ursprung i Bordeaux och som länge sammanblandades med merlot i de chilenska vingårdarna. De bästa, som det här, är riktigt bra och påminner en hel del om cabernet sauvignon men vinerna är ofta mörkare, rundare och sötare i frukten än vad cabernet brukar vara. I Ventisqueros Gran Reserva har carmenère fått uppbackning av 15 procent syrah och vinet är enastående. Färgen är tät och mörk och i doften hittar du mörka bär (svarta vinbär), fat och örter. Smaken är fyllig och koncentrerad med inslag av kaffe, svarta vinbär och paprika.

Alla de här vinerna funkar utmärkt till kötträtter som helstekt entrecôte, lammstek eller en köttgryta.

Dela

Dagens vinare – Funkiga Copertino Rosso 69 kronor

12 januari, 2011 klockan 11:26

Det finns de som menar att vinvärlden allt mer går mot konformism och att alla viner smakar mer eller mindre likadant. Därför är Copertino Rosso extra kul med sin lite funkiga gammaldags stil.

Och gillar du fräscha bärsmakande viner med massor av ny ek så är det här inget för dig. Det finns nog de som till och med skulle vilja hävda att Copertino Rosso 2004 (2077, 69 kronor) inte är riktigt rent i smaken. Men jag måste erkänna att jag gillar det skarpt

Vinet kommer från Salentohalvön på klacken av Italien och är gjort på 95 procent negro amaro och 5 procent malvasia nera. I vinifieringen är det ståltankar som gäller och vinet har ingen som helst ekkaraktär. Istället domineras smaken av lite brända inslag av torkad frukt, läder och örter. Här finns också ett litet behagligt inslag av ladugård och koncentrationen i eftersmaken är det inget fel på.

Drick det till exempelvis pastarätter gjorda på fläsk och nötkött.

Dela