Uppkorkat

Sherryns två huvudtyper finon och oloroson får sin speciella smak och lukt av lagringen. I det ena fallet är den en lagring i avsaknad av syre och i den andra under påverkan av just syret. Men hur smakar egentligen sherryn innan den legat år på ekfat i det så kallade solerasystmet?

Det hade jag och ett gäng andra lyckliga vinprovare möjligheten att prova för två veckor sedan på en mästarklass om sherry som Anders Öhman på Gustibus anordnade. Vinerna, så kallade sobretabla eller sobretablas, var buteljerade och skeppade till Sverige enkom för den här provningen. De utgör basvinet eller råmaterialet som ska skulpteras under år av lagring och något som du normalt inte kan prova (såvida du inte befinner dig på plats i Jerez).

Men först lite bakgrund – för vad skiljer en fino och en oloroso egentligen? Håll i dig för nu blir det nördigt – men här är en kort introduktion till sherryns två grundtyper.

Solerasystemet

Både finon och oloroson lagras i hos bodegorna nere i Jerez i så kallade ”soleras” – fatsystem (i teorin pyramider men lika ofta utspridda fat i lagrinslokalen) där nytt vin blandas med gammalt. Det understa ”lagret” utgör soleran (suela är spanska för golv) och innehåller det äldsta vinet. Det är därifrån man tappar det färdiga vinet på flaska men aldrig mer än en tredjedel per år. Solerafaten fylls därefter på med vin från lagret ”ovanför” som innehåller något yngre vin, som i sin tur fylls på från fat med ännu yngre vin osv. Ett solerasystem måste innehålla minst tre sådana nivåer eller criaderas (kan kanske översättas med plantskolan eller barnhagen) men kan utgöras av över tio olika lager och där det översta alltid innehåller det nyaste vinet.

Fino

Och det är den här lagringen som ger vinet dess speciella karaktär och som är garanten för en jämn och bra kvalitet. När det gäller finon så lagras den under ett lager av jästceller som kallas flor och går igenom vad man skulle kunna kalla för en biologisk mognad. Floret bildas när lokala jäststammar i bodegorna reagerar med vinet. Det skyddar vinet från kontakt med syre och oxidation. Men jästcellerna konsumerar också syror, glycerol/glycerin (som ger vinet fyllighet och viskositet), alkohol och eventuellt kvarvarande socker i vinet samt producerar en del ämnen (estrar och aldehyder), framförallt acetaldehyd, som ger vinet sin speciella stil.

En typisk fino lagras i 3-5 år i en sådan solera och har en ljus strågul färg och en karaktäristisk stark och lite frän doft och smak av jäst, brödbak, gröna oliver, äpplen och mandel – som bland annat beror på acetaldehyd. Smaken är mycket lätt och fräscht frisk trots att syran är extremt låg (men så är också halterna av andra ämnen som glycerol och alkohol låga i jämförelse). Ibland kan man känna man även en viss sälta i vinet (men det kan man även i andra typer av sherry). En fino smakar som inget annat och är en av vinvärldens häftigaste smakupplevelser.

Oloroso

Oloroson däremot lagras utan flor och i full kontakt med luften i tunnorna (som är fyllda till 5/6 just för detta ändamål) – det vill säga en oxidativ mognad. Också här bildas acetaldehyd men eftersom det sker i direkt kontakt med syret så blir karaktären en annan (acetaldehyden omvandlas till ättiksyra och olika estrar – bla etylacetat). På grund av avdunstning ökar alkoholhalten men även glycerininnehållet och mängden flyktiga syror ökar.

En oloroso är naturligt nog mörkare i färgen (bärnsten-mahogny) och har en tydlig oxiderad doft och smak av nötter, torkad frukt och svamp. Syranviårerna och innehållet av glycerin är mycket högre och vinet har en helt annan fyllighet och friskhet än en fino. Dessutom spritas en oloroso upp till 17-18 procent (mot 15 för en fino) innan den går in i solerasystemet för att förhindra tillväxten av flor och annan jäst- och/eller bakteriell verksamhet. En oloroso lagras ofta mycket längre än en fino i solerasystemet.

Sobretabla

Men grunden för både finon och oloroson är ett ganska neutralt vin som är gjort på druvsorten palomino fino. Vinet har en 11-12 procent när det jäst färdigt och en ganska låg syrahalt redan från början. Det spritas upp med neutral vinsprit till antingen 15 procent för en fino (perfekt för utveckling av flor) eller 17-18 procent för en oloroso. Det är det här som är sobretablan – ett vin som vilar i några månader (6-8 månader) innan det går in i Solerasystemet.

Vi provade två sobretablas på Gustibus – en fino och en oloroso – båda från Gonzaléz Byass.

Sobretabla Fino

Gyllengul färg. Mycket mörkare än en vanlig fino!

Stor frisk mineralig doft (rökig – kritig) med inslag citrus och en touch av smör. Inte helt olik en chardonnay – men helt utan den vanliga finokaraktären med jäst, oliver, brödbak och mandel. Ingen acetaldehyd eller autolyskaraktär alls.

Lätt ”frisk” lite spritzig smak med inslag av äpplen och citrus. Inslag av rökig mineral/krita och nästan lite oljig i stilen. Väldigt långt från vanlig fino men jag måste säga att jag gillar det!

Sobretabla Oloroso

Mörkt gyllengul – men mycket ljusare än en färdig oloroso.

Redan nu mer oxiderad i stilen än Sobretabla Fino. Inslag av nötter och torkad frukt.

Eldig koncentrerad smak av torkad frukt, nötter och mogna äpplen. Lite obalanserad smak (mycket alkohol) men en lång eftersmak. Helt klart fylligare i stilen (redan nu).

Slutsatser

Måste säga att detta var en oerhört intressant provning. Sobretablas är inget som man normalt kommer över som vinkonsument därav OMG-utropet (Oh My God!) i rubriken till det här inlägget. För är det något jag har undrat över så är det just vad lagringen gör med grundmaterialet.

I den här provningen blev det ganska tydligt att när det gäller oloroson och den oxidativa lagringen så handlar det inte så mycket om att man skapar ett helt nytt vin. Grundegenskaperna i olorososobretablan gör att man kan ana sig till hur det färdiga vinet kommer att smaka. Vinet kommer visserligen att bli bättre och mer nötigt i smaken – men det smakar redan som en begynnande oloroso.

När det däremot gäller finon så finns det nästan inget i sobretablan som skvallrar om vad vinet ska bli. Vi snackar om en rejäl förvandling (från frö till blomma eller larv till fjäril om du så vill) och ett helt annat vin.

(Note – All slide pictures have been used by kind permission of the Consejo Regulador de Jerez/sherry.org)

Vem älskar inte Angelo Gajas viner? Hans Barbaresco och Baroloviner är legendariska men det är hans lite nyare projekt i Toscana, Ca’ Marcanda, som står för de mest prisvärda vinerna.

I december och februari släpptes Ca’ Marcanda Promis 2008 och Ca’ Marcanda Magari 2007 på bolaget från Gajas egendom i Bolgheri Toscana. Och nu i helgen var det dags att prova om den första av dessa! Promis är gjort på 55 procent merlot, 35 procent syrah och 10 procent sangiovese. Vinet har lagrats 12 månader på använda franska barriquer.

Djup röd färg
Stor doft av kryddor, rosor, torkad frukt, körsbär, läder och tobak. Jag hittar också inslag av krut, rostade fat, tobak.
Medelfyllig till fyllig koncentrerad smak av kryddig frukt. Inslag av torkad frukt, mörka bär, örter och fat. En lång lite bitter avslutning med inslag av choklad och knäck. Bra och tuffa syror.

Ett lysande vin. Jag hade knappast satt den som en merlot i en blindprovning. Kryddigheten från syrahdruvorna och syrorna från sangiovese slår igenom. Suverän att dricka nu men klarar lätt en 5 år i källaren.

Lysande riesling, mogen Bourgogne, fantastisk nebbiolo och muskelviner från Nya Världen. På tisdag (nu den 1 mars) släpps nyheterna på Systembolaget. I dag publicerar jag hela tabellen med alla fynden (och de som inte är prisvärda).

Men håll utkik här i bloggen i början av nästa vecka för mycket mer om de bästa vinerna!

Röda fynd

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025) Chile, Colchagua Kan lagras 3,5p 149:-

Beaune Premier Cru 1999 (99599) Frankrike, Beaune Premier Cru Moget 4p 155:-

Insoglio del Cinghiale 2008 (92066) Italien, Toscana Kan lagras 4,5p 169:-

Renato Ratti Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315) Italien, Nebbiolo d’Alba Bör lagras 4p 169:-

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578) Frankrike, Vacqueyras Kan lagras 4p 199:-

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592) Argentina, Mendoza Kan lagras 4,5p 199:-

Trapiche Single Vineyard Malbec Viña Fausto Orellana de Escobar 2007 (99997) Argentina, Mendoza Kan lagras 4,5p 249:-

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629) USA, Santa Barbara County Kan lagras 4,5p 259:-

Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243) Frankrike, Pommard Premier Cru Kan lagras 4p 279:-

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591) Argentina, Mendoza Kan lagras 5p 279:-

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029) Spanien, Ribera del Duero Kan lagras 5p 298:-

Clos Saint Jean 2008 (99913) Frankrike, Châteauneuf-du-Pape Bör lagras 4,5 299:-

Barolo Luigi Pira 2006 (95324) Italien, Barolo Kan lagras 5p 299:-

Röda – bra köp

Trentangeli 2008 (99892) Italien, Castel del Monte Moget 3p 139:-

Valtosca 2007 (92064) Spanien, Jumilla Moget 3p 149:-

Paitin Langhe 2006 (90061) Italien, Langhe Bör lagras 3,5p 189:-

Volnay 2008 (99705) Frankrike, Volnay Moget 3,5p 199:-

Wooing Tree Beetle Juice Pinot Noir 2009 (99987) Nya Zeeland, Central Otago Moget 3,5p 199:-

Bassus Premium 2007 (92031) Spanien, Utiel-Requena Moget 4p 224:-

Taurasi CampoRe 2004 (95287) Italien, Taurasi Kan lagras 4p 249:-

Trapiche Single Vineyard Malbec Viña Domingo F. Sarmiento 2007 (99996) Argentina, Mendoza Moget 4p 249:-

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542) Frankrike, Hermitage Bör lagras 4p 298:-

Mather Teresina 2007 (99961) Spanien, Terra Alta Kan lagras 4,5p 299:-

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021) Spanien, Rioja Kan lagras 4,5p 319:-

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175) Spanien, Rioja Moget 4,5p 319:-

Ugolforte Brunello di Montalcino 2005 (92065) Italien, Brunello di Montalcino Moget 4,5p 349:-

Gevrey-Chambertin Clos Saint-Jacques 2001 (98200) Frankrike, Gevrey-Chambertin Premier Cru Moget 4,5p 379:-

La Forge 2007 (90245) Frankrike, Corbières Kan lagras 5p 389:-

Röda – ej prisvärda

Sotorrondero Jiménez-Landi 2008 (92027) Spanien, Mentrida Moget 3p 159:-

Taurasi Fatica Contadina 2004 (95275) Italien, Taurasi Moget 3,5p 229:-

Abadía Retuerta Selección Especial 2007 (92020) Spanien, Castilla y León Moget 3p 239:-

Odoardo Beccari Riserva 2007 (95371) Italien, Chianti Classico Moget 3,5p 246:-

Fincas de Ganuza Reserva 2004 (92022) Spanien, Rioja Moget 3,5p 259:-

Musella Amarone Riserva 2005 (95350) Italien, Amarone della Valpolicella Moget 3,5p 339:-

Pommard Les Charmots Premier Cru 2008 (99612) Frankrike, Pommard Premier Cru Kan lagras 4p 349:-

Aalto 2007 (99938) Spanien, Ribera del Duero Kan lagras 4p 349:-

Felton Road Bannockburn Pinot Noir 2009 (92039) Nya Zeeland, Central Otago Moget 4p 359:-

Reyneke Reserve Red 2007 (92045) Sydafrika, Stellenbosch Moget 4p 359:-

Remírez de Ganuza Reserva 2004 (92023) Spanien, Rioja Moget 4p 435:-

Mousserande vin – bra köp

Pierre Peters Cuvée Speciale Les Chétillons 2002 (90244) Frankrike, Champagne Moget 4p 545:-

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas François 2000 (92101) Frankrike, Champagne Kan lagras 5p 749:-

Mousserande – ej prisvärda

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas François 2000 (92101) Frankrike, Champagne Moget 4p 299:-

Billecart-Salmon Blanc de Blancs 1999 (92100) Frankrike, Champagne Moget 4,5p 749:-

Vitt vin fynd

Willi Schaefer Riesling QbA 2009 (94932) Tyskland, Mosel Kan lagras 3,5p 129:-

Forstmeister Geltz Zilliken Riesling QbA 2009 (94936) Tyskland, Mosel Kan lagras 3,5p 135:-

Saint Clair Pioneer Block 10 Chardonnay 2009 (92038) Nya Zeeland, Marlborough Moget 4p 139:-

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2009 (94927) Tyskland, Franken Kan lagras 4p 149:-

Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2009 (90212) Tyskland, Franken Kan lagras 4,5p 149:-

Rainer Wess Riesling Reserve 2009 (99962) Österrike, Wachau Kan lagras 4p 179:-

Nigl Grüner Veltliner Alte Reben 2009 (90219) Österrike, Kremstal Kan lagras 4,5p 199:-

Dr Loosen Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese 2009 (94922) Tyskland, Mosel Kan lagras 4p 199:-

Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2009 (90218) Tyskland, Mosel Kan lagras 4,5p 199:-

Forstmeister Geltz Zilliken Saarburg Rausch Riesling Spätlese 2009 (94934) Tyskland, Mosel Bör lagras 4,5p 229:-

Vita – bra köp

Forstmeister Geltz Zilliken Saarburg Rausch Riesling Kabinett 2009 (94935) Tyskland, Mosel Kan lagras 3,5p 169:-

Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2009 (90215) Tyskland, Mosel Kan lagras 4,5p 269:-

Nikolaihof Steiner Hund 2006 (90038) Österrike, Wachau Kan lagras 4,5p 399:-

Vita – ej prisvärda

Reinhold Haart Piesport Domherr Riesling Spätlese 2009 (90211) Tyskland, Mosel ? ? 225:-

Rotes Tor Grüner Veltliner Federspiel 2009 (92050) Österrike, Wachau Moget 3p 179:-

A Christmann Gimmeldinger Biengarten Riesling Trocken 2009 (90213) Tyskland, Pfalz Kan lagras 3p 189:-

Willi Schaefer Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2009 (94931) Tyskland, Mosel Kan lagras 4p 265:-

Schäfer-Fröhlich Felseneck Riesling Spätlese Goldkapsel 2009 (90210) Tyskland, Nahe Kan lagras 3,5p 265:-

Savennières Trie Spéciale 2007 (90239) Frankrike, Savennières Kan lagras 3,5p 275:-

A Christmann IDIG Riesling Grosses Gewächs 2009 (92070) Tyskland, Pfalz Kan lagras 4p 349:-

Chablis Grand Cru Bougros 2002 (99697) Frankrike, Chablis Grand Cru Kan lagras 4p 499:-

Öl – fynd

West Coast India Pale Ale (11155) USA 4p 30:-

Epic Mayhem (11133) Nya Zeeland 4p 37:-

Öl – bra köp

Nefarious Ten Pin Imperial Porter 2010 (11130) USA 4p 79:-

Decadent Imperial IPA 2010 (11131) USA 4p 80:-

Rodenbach Vintage 2008 (11135) Belgien 4p 85:-

Öl – ej prisvärda

Taras Boulba Extra Hoppy Ale (11145) Belgien 2p 24:-

Op & Top (11137) Nederländerna 2p 30:-

Jacobsen Forårsbryg (11144) Danmark 2p 59:-

Förklaring till tabellen:
Tabellen listar vinerna efter prisvärde och därefter efter pris. Precis före priset finns en kvalitetspoäng som bedömer vinets kvalitet oberoende av prisvärdet. 0 = ett defekt vin, 1 = ett felfritt vin, 2 = ett hyfsat vin, 3 = ett bra vin, 4 = ett mycket bra vin, 5 = världsklass. Halvpoängen förklarar sig sjläv! ;)

Handen på hjärtat – hur mycket amerikanskt vin dricker du egentligen? Är du som jag är svaret på den frågan förmodligen – ”ganska lite”. Orsaken är förmodligen att det finns för få amerikanska viner på Systembolaget. Men det finns nog också många som fortfarande tror att europeiska viner är vida överlägsna de från andra sidan Atlanten.

Det är synd för de amerikanska vinproducenterna i framförallt Kalifornien (men odlarna i Oregon, Washington State, New York State är inte långt efter) har gjort viner i världsklass i över 30 år. 1976 hölls en legendarisk provning av vinhandlaren (nu en av världen mest kända vinskribenter) Steven Spurrier i Paris där några av Frankrikes bästa viner (förstklassig Bordeaux och Bourgogne) ställdes mot Kaliforniens bästa viner (cabernet- och chardonnaybaserade).

Domarna var franska vinexperter som provade vinerna blint och satte poäng på det de provade. Till allas förvåning var det ett amerikanskt vin som knep förstaplatsen både bland de röda och de vita. Stag’s Leap Wine Cellars Cabernet 1973 slog viner som Mouton-Rotschild, Haut-Brion och Montrose. Château Montelena Chardonnay 1973 sopade banan med bland andra Leflaives 1er Cru Puligny-Montrachet Les Pucelles.

Många trodde att det var något lurt och fransmännen gjorde allt för att förklara bort resultaten. Men provningen har återupprepats lite då och då. Så sent som 2006, 30 år efter den ursprungliga provningen, testade Spurrier & co återigen de ursprungliga vinerna från 1970-talet emot varandra den här gången med provare från båda sidor av Atlanten. Dessutom ställde man några av dagens bästa amerikanska cabernetviner mot något av det bästa Bordeaux har att erbjuda (vissa viner var de samma men årgångarna var 2000 och 2001).

Återingen tappade vinvärlden hakan. Visst Château Margaux blev bästa vinet men på andra, tredje och fjärde platsen följde Ridge Monte Bello, Stags Leap Wine Cellars och Staglin Rutherford – alla amerikanska viner. Och när det gällde de ursprungliga vinerna som nu var en bit över 30 år gamla knep de kaliforniska vinerna de fem första platserna! De flesta hade trott att de franska vinerna, med sin erkända lagringspotential, skulle utklassa de amerikanska fruktbomberna som många trodde hade dött för länge sedan. Tala om att slå hål på en myt!

Det var med allt det här bakhuvudet som jag, och några andra lyckliga vinentusiaster, begav mig till Parapeten i Helsingborg för drygt en vecka sedan och Californian Wine Festival. Jag har skrivit om det tidigare här i Uppkorkat (Första akten – Insignia och Eagles Trace) och det var ett fantastiskt tillfälle att ta tempen på något av det bästa som USA har att erbjuda.

De flesta viner som jag provade finns inte på bolaget. De har dessutom en annan nackdel. Den höga kvaliteten och en köpstark inhemsk marknad innebär att de är dyra – ja till och med mycket dyra. Men om vi lämnar gnället bakom oss – hur mådde de kaliforniska vinerna på California Wine Festival? Mycket bra tack!

Jag provade fantastiska pinotviner fyllda av nervig charm. Jag testade massiva och fylliga caberneter, nyanserade merlotviner och spännande zinfandel. Men roligast var kanske fyra syrahviner från den lilla importören vinopia. Det handlade om mörka peppriga och bärsmakande viner som utmanar det bästa i norra Rhône. Och det är just sådana viner som får mig att drömma om mer amerikanskt vin på bolaget – och jag hoppas verkligen det blir en California Wine Festival i Helsinborg nästa år igen!

Men låt oss sluta den här bloggposten som vi började – med amerikansk cabernet sauvignon. Här är några klassiska cabernetbaserade viner som glänste på festivalen. Alla från årgång 2006 som var lite av en svår årgång i Napa Valley. Cabernetvinerna klarade sig bättre än chardonnay och pinot noir (röta var största problemet) – och de här fyra vinerna vinerna är koncentrerade så det räcker!

Priserna anges som uppskattat svenskt pris eller i dollar per flaska:

Stag’s Leap Wine Cellars SLV 2006 Estate Cabernet Sauvignon Napa Valley (1100 kronor)
Första årgången av det här vinet producerades 1973 och det var också det vinet som knep förstaplatsen i Spurriers provning 1976. När det gjordes var stockarna bara tre år gamla! SLV står för Stag’s Leap Vineyard och även om det är Cask 23 som är ultra premium prestigevinet i dag så är det här fortfarande ett fantastiskt vin. 100 cabernet sauvignon som fått 24 månader på nya franska ekfat.
Färgen är mörkt röd. I doften hittar jag örter (mynta), mörka bär, rökiga och rostade ekfat, kaffe och choklad. Smaken är fyllig, rund och ändå superkoncentrerad. Här finns mörka bär, kaffe, choklad och örter (myntan går igen i smaken). Vinet har en lång och komplex eftesmak med inlindade syror. 4,5/5p

Caymus Vineyards Napa Valley Cabernet Sauvignon 2006 (550 kronor)
Ännu en klassisk amerikansk vinproducent. Caymus säger sig inte tro speciellt mycket på viner från enskilda vingårdar. Därför är det här vinet en blandning av frukt från lite varstans i Napa från Calistoga till Napa City och från dalarna så väl som bergssluttningarna. Vinet får sedan 16 månader på (ny?) fransk ek.
Det här vinet är mörkt bordeauxrött i färgen. I doften är det rökigt och nästan lite stickande av volatila syror men här finns massor av mörka bär. Smaken är medelfyllig, kraftfull och koncentrerad med inslag av mörka bär, choklad, örter, fat och vanilj. Typsik Nya Världen kraft med massor av frukt och en lång eftersmak. Men inte lika balanserad som Eagles Trace Latitude 38 som jag skrivit om tidigare här i Uppkorkat. 4/5p

Robert Mondavi Napa Valley Reserve Cabernet Sauvignon 2006 (765 kronor)

Familjen Mondavi dominerade den amerikanska vinscenen i 40 år. Men efter interna stridigheter sålde man av sina klassiska vintillgångar till Constellation vid mitten av 2000-talet. Men vinmakaren Genevieve Janssens som jobbat med Mondavi sedan slutet av 70-talet (bland annat på Opus One) finns kvar på Robert Mondavi Winery. Och kvaliteten är det inget fel på. Druvorna till Reserve Cabernet Sauvignon kommer från från olika vingårdar i Napa Valley (bla Wappo Hill) och årgång 2006 är en blandning på 80% cabernet sauvignon 12% merlot 3% cabernet franc 3% malbec 1% petit verdot 1% syrah. Vinet har lagrats 14 månader på franska ekfat (20 procent var nya).
Färgen är mörkt röd. I doften finns de klassiska inslagen av mörka bär, örter (mynta), cederträ/fat och choklad. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och rund på samma gång. Inslag av mörka bär samsas med örter, choklad och fat. Garvsyrorna är inlindade i rund förförisk frukt och eftersmaken är lång, eldig och fruktdriven. 4,5/5p

Joseph Phelps Insignia 2006 (150 dollar)
Jag har redan beskrivit Phelps Insignia 2006 i ett tidigare inlägg. Men jag hade turen att få testa en flaska som varit öppnad i 24 timmar! Yeah kids – luft är visserligen vinets fiende nr 1 men en öppnad flaska vin av den här klassen är något helt annat! Man kan se det som en snabbmognad och du kan ha flera viner öppnade samtidigt och prova dem under loppet av en vecka – bara du håller dem i en hyfsat kall miljö (gärna kylskåpet).
Det här vinet hade en helt annan bouquet än den nyligen öppnade flaskan. Mer örter och mindre fat. Inte lika rökig och med en touch av kola/fudge. Smaken fortfarande fyllig och mer utvecklad med tobak, mörka bär, örter, läder och cederträ/fat. Eftersmaken lång och superkoncentrerad. 4,5/5p

Jag har precis provat igenom nyheterna som lanseras den 1 april i det fasta sortimentet – ni vet de där som är lite billigare och ska finnas under en längre tid på bolaget. Och ska sanningen fram så var det ingen rolig upplevelse.

Jag tror att dagens provning var en av de sämsta jag varit med om sedan jag började prova igenom nyheterna för snart tio år sedan (då skrev jag för Barometern!). Trist och tråkig frukt och till och med ett och annat vin som både luktade och smakade inte bara dåligt utan rent av illa. Vi snackar dåligt hantverk helt enkelt och hur de har kunnat passera bolagets nålsöga är en gåta!

Nej då är påsklanseringen som också den släpps den 1 april mycket roligare. Det handlar om 20 viner som visserligen är lite dyrare men som ger dig bästa möjliga vinupplevelse för pengarna. Här har inköparna valt med omsorg. Som Jean Claude Boissets Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) som är en lätt härligt bärig och nervig pinot noir med en nyanserad touch av ek och ett nästan löjligt billigt pris för att vara Bourgogne.

Eller ta mörka, peppriga och örtsmakande Château Mandagot Grande Réserve (92105, 99 kronor) från Languedoc Montpeyroux som är ett lysande exempel på vad södra Frankrike kan erbjuda i koncentration och smakrikedom. Jag hittar ingen information om vinet men gissar att det handlar om ett syrahdominerat vin som utmanar mycket dyrare Rhôneviner.

Men månadens mest prisvärda vin måste vara Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) från Ciabot Berton. Det är otroligt sällan man springer på en Barolo under 250 kronor som smakar så här bra och koncentrerat. Idag hade jag dessutom förmånen att prova Barolo Roggeri 2006 mot Fontanafreddas gamla klassiker Barolo Serralunga d’Alba 2006 (2305, 235 kronor) ett vin som länge var ansett att vara en fantastiskt prisvärd nebbiolo från hjärtat av Langhe.

Men faktum är att Barolo Roggeri sopar banan med Fontanafreddas uttorkade frukt (det vinets glansdagar är över sedan länge). Roggeri är dessutom en vingårdsbarolo där druvorna kommer från lågavkastande nebbiolostockar som vuxit i vingården Roggeri i La Morra. Det har jäst vid en hyfsat hög temperatur på glassfibertäckta cementtankar och lagrats på fat av fransk och slovensk ek (knappast nya). Här möter vi visserligen nebbiolons extremt tuffa syror men de backas upp av en härlig fruktkoncentration. Vinet känns lite oldschool (läder, torkad frukt, torkade blommor, tobak och svamp) och oxiderat men inte på ett trist och tråkigt vis. Längden och intensiteten gör det här till ett stort vin.

Om du vill veta varför vi vinnördar går igång på Barolo – ja då har du nog aldrig haft ett mer prisvärt alternativ!

Det är alltid lika kul att hitta nya viner och göra nya bekantskaper. Jag gjorde många sådana i lördags på California Wine Festival i Helsingborg. Eagles Trace var en sådan överraskning och man gör fantastiska viner.

Vinerna från Eagle Trace stod uppställda i en egen liten flight – fyra oansenliga flaskor som visade sig vara riktigt intressant. De tillhör de där som fått höga poäng av världens mest inflytelserike vinskribent – Robert Parker. Men det brukar inte betyda så mycket annat än att de förmodligen skulle ha en koncentrerad och bärig smak.

Vinmakaren och ägaren heter Gus Anderson och han har 10 hektar vingårdar runt Conn Valley på foten av Howell Mountain i Kaliforniens bäst kända vindistrikt Napa Valley. Filosofin är enkel: han skördar druvorna tidigt på morgonen och för snabbt in dem källaren som är utgrävd rätt i berget och tillsätter gäst. Det tar sedan ungefär fem dagar till dess att musten värmts upp tillräckligt i källaren för att jästen ska bli aktiv. Och det färdigjästa vinet lagras på fransk ek.

Jag provade firmans alla viner och blev mycket imponerad. Tyvärr finns inget av vinerna att köpa i Sverige!

Eagles Trace Valhalla Vineyard Pinot Noir 2007
En pinot från en vingård som planterades med en klon av grand crustockar från Bourgogne som fördes till USA i början av 1900-talet. Druvorna skördades i september och vinet har fått 19 månader på fransk ek. Bara lite drygt 400 lådor (6 flaskor/låda) tillverkades. Vinet har en röd ljust färg och en stor inbjudande pinot noir doft med inslag av trä/fat, svamp, nötter och röda bär. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, svamp, nötter och en touch av ek. Vinet är eldigt (14,9 %) och har en bra längd och intensitet i eftersmaken! 4-4,5/5p

Eagles Trace Estate Grown Merlot Napa Valley 2006
Här är det Pomerol och Le Pin och Pétrus som varit inspirationen. Vinet är också en blandning av 75 procent merlot uppbackat av 12,5 procent vardera av cabernet sauvignon och cabernet franc. Vinet är ljust bordeauxrött i färgen och luktar multna löv, korinter, cederträ och örter. Smaken är rund och bärig med svarta vinbär, korinter, örter och fat. Vinet känns ”cool climate” och har en relativt lång och stram eftersmak. Dryggt 100o lådor (à 6 flaskor) gjordes. 3,5-4/5p

Eagles Trace Estate Grown Cabernet Sauvignon Napa Valley 2005
Bär från Conn Creek Valley och en blandning av 75% cabernet sauvignon, 18% merlot, and 7% cabernet franc. Drygt 1200 lådor (à 6 flaskor) men inget om hur lång tid vinet lagrats på ek. Vi möts av en mörk röd färg och en lite knuten doft av mörka bär, ceder, cigarrlåda och korint. Smaken är medelfyllig, stram och lite mer koncentrerad än merlotvinet. Här finns mörka bär (svarta vinbär), vanilj, cederträ, örter och choklad. Eftersmaken är lång med lite strama syror och mycket ny ek! Det här vinet bör lagras! 4/5p

Eagles Trace Estate Grown Latitude 38 Napa Valley 2005
Firmans prestigecabernet och ett fantastiskt vin. Namnet anspelar förstås på vingårdens läge i Conn Valley. Blandningen är 58 procent cabernet, 32 procent merlot och 10 procent cabernet franc. Färgen är mörkt bordeauxröd. I doften hittar jag massor av cabernetfrukt (mörka bär, svarta vinbär), örter, ladugård och rostade fat. Den luktar verkligen som ett vin från Haut-Médoc eller Péssac (som nämns på hemsidan!). Smakn är medelfyllig till fyllig och koncentrerad med inslag av mörka bär, kaffe, örter och fat. Bra och tuffa garvsyror och en lång och ung eftersmak. 1000 lådor! 4,5/5p

Det är inte direkt vår ute men lite vårkänsla blir det ändå när bolaget lanserar sina vårartiklar idag måndag. Det är inget stort och lyxigt släpp men för en gångs skull handlar det om riktigt prisvärda röda och vita viner samt bra alkoholfri cider och schysst öl.

Låt oss börja med de röda vinerna och Santa Inés Sangiovese Cabernet 2009 (94969, 69 kronor). Det är en udda druvsammansättning från chilenska distriktet Maipo och vinet är så där typiskt ”Nya Världen” med en doft av mynta och svartavinbärssaft. Smaken är medelfyllig och packad med mörka bär och örtkryddor och ovanligt lång och med en bra ryggrad.

Och låt oss fortsätta med lite udda druvsorter. Durif hittar man inte så ofta på vinetiketter. Druvsorten är också känd som petite sirah och är mycket riktigt en korsning mellan den mer kända syrah och peloursin. Ursprunget är Frankrike men i dag hittar vi den mestadels i Kalifornien och Australien och Deen De Bortoli Vat 1 Durif (94941, 89 kronor) är ett exempel på det senare! Vinet har en tät färg och dofter av mörka bär, mynta och choklad. Smaken är fruktdriven med en rund bärighet och inslag av choklad och mynta. Inte alls dum för att vara en durif!

Dolcetto och lagrein är två andra druvor som man sällan ser tillsammans och som vi främst möter i norditalienska viner. Men också Heartland Dolcetto & Lagrein 2008 (94942, 99 kronor) kommer från Australien. Här är smaken inte lika rund utan mer syrligt frisk med inslag svarta vinbär, fat och röda bär. Och kanske att den till och med kan tåla något års lagring.

Följer du min blogg så vet du att jag ofta är på jakt efter en bra ”fuskbourgogne”. Chilenska Caliterra Tributo Pinot Noir 2009 (94968, 105 kronor) och argentinska Chaltén Gran Reserva Pinot Noir 2008 (94967, 119 kronor))är båda bra ”försök” även om de är lite ”syltiga” i stilen. Röda bär möter trä och örter i en frisk men ändå och söt saftig kombination.

Ännu bättre är österrikiska Markowitsch Pinot Noir 2008 (99980, 129 kronor) och australiensiska Red Hill Estate Pinot Noir 2008 (99681, 134 kronor) som båda är lite torrare och mer kryddiga och ”nerviga” i stilen. I båda vinerna finns röda bär men de backas upp av kryddor, träsmaker och en liten skön pepprighet som de bästa pinot noirvinerna har.

När det gäller de vita vinerna handlar det mest om sauvignon blanc och riesling – det vill säga lätta friska och smakrika viner med mycket mineraltoner och inget fat. Är du till exempel nyfiken på österrikisk riesling så prova Loimer Lenz Riesling 2009 (96488, 79 kronor) eller Loimer Riesling Kamptal DAC 2009 (99949, 109 kronor) som båda är så där härligt friska och läckra som kallt stål uppbackat av massor av citrussmak. Som en korsning av riesling från Tyskland och Frankrike!

Och gillar du sauvignon blancs krusbärsfriska toner av fruktsallad och gröna frukter så prova Altivo Classic Sauvignon Blanc 2010 (94974, 69 kronor) eller Marigny-Neuf Sauvignon 2009 (92012, 98 kronor) som båda är i den lite mer strama stilen. Vi snackar friskt och härligt med smaker av grön frukt och krusbär. Som gjort för den första vårvärmen.

Missa inte heller de Kullamusts alkoholfria äppelcider i tabellen som jag publicerat tidigare här i bloggen som faktiskt smakar härligt av ingrid marie och cox orange!

Här hittar du alla provade viner!

Här hittar du vårlanseringens bästa och häftigaste!

Vi svenskar vräker i oss en massa sött (godis och läsk) men ändå är det förvånansvärt få som dricker eller säger sig gilla sött vin. Men sluta tveka för nu har du och alla vi andra chansen att prova ett av vinvärldens häftigaste och coolaste vin. Dessutom med en sötma som både är naturlig och mer raffinerad än den som de flesta sötsaker ger!

Månadens häftigaste

Seppeltsfield Cellar No. 9 Muscat (94955, 99 kronor)
Australiens så kallade liqueur muscatviner tillhör vinvärldens lite mer undangömda skatter. Det handlar om söta viner som framförallt görs i distriktet Rutherglen i delstaten Victoria. Grundmaterialet är en lokal klon av muscatdruvan (muscat à petit grains) kallad brown muscat.

Druvorna skördas sent när de börjar likna russin på vinrankorna och sockerinnehållet är som störst och jäsningen stoppas med hjälp av neutral vinsprit (precis som med portvin och söt pedro ximenez sherry). Vinet lagras sedan på ekfat i ett slags korsning av sherryns solerasystem och madeirans estufageem (där ekfaten utsätts för värme) under lång tid. Under processen koncentreras vinet ytterligare. Slutresultatet är ett av världens häftigaste viner. Superkoncentrerat, mörkt och läckert och ofta med en nästan otrolig sötma.

Informationen om just det här vinet är sparsam på både producentens hemsida och hos importören! Men bra är det likt förbaskat.

Färgen är brun med en orange ton. Doften är sammansatt med inslag av muscovadosocker, knäck, choklad, nötter och torkad frukt.
Smaken är fyllig och intensivt koncentrerad med inslag av choklad, russin, knäck, nötter och muscovadosocker. Och längden i eftersmaken är imponerande.

Vårsläppets bästa vita

Château Saint-Robert Poncet-Deville 2008 (92037, 139 kronor)
Det är ont om bra vit Bordeaux i hyfsade prisklasser och liksom liqueur muscatvinet här ovan så tillhör det ett av vinvärldens underskattade viner. Jag snackar förstås om torr vit Bordeaux (inte Sauternes) och blandningen av sauvignon blanc och semillon kan vara fantastisk när den får lite tid på ek.

Det här vinet har gjorts på 80 procent sauvignon blanc och 20 procent sémillon och lagrats 10 månader på ekfat (varav en tredjedel var nya). Färgen är ljust gul och i doften hittar jag massor av grön frukt och rökiga mineraltoner. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med toner av citrus, mineral och fat. Det är nästan rökigt och krutdoftande och har en sammansatt härlig smak.

Vårsläppets bästa röda

Sandalford Estate Reserve Cabernet Sauvignon (94956, 199 kronor)
Lysande Cabernet från Margaret River i Västra Australien och en mycket bra producent som hållit på sedan 1840-talet. Vinet är gjort på 100 procent cabernet sauvignon som lagrats på ny och ett år gammal ek och det är ett vin som står för allt det som gör Margaret River till ett av Australiens bästa distrikt. Klassisk Nya Världenkoncentration med inslag svarta vinbär, eukalyptus, mynta och örter möter syror och en ryggrad som skvallrar om ett lite svalare klimat. Vinet har en lång och sträv avslutning och bör kunna lagras i något eller några år!

Okej ni får en full rapport snart här i uppkorkat. Men först en raritet och smakprov direkt från provningen. Jag befinner mig just nu på en Masterclass om Sherry på Gustibus Wine And Spirit Academy i Malmö och vi har provat något riktigt exklusivt.

Vinet – en Tio Pepe En Rama är en sherry som egentligen inte finns att köpa men som skickats hit enkom för den här provningen – så som sherry var förr i tiden när man drog den direkt från fatet. Vinet har varken klarats eller filtrerats eller på annat sätt stabiliserats och det är en helt annan typ av sherry än den du och jag är vana vid.

I färgen är den gulare (nästan gyllengul) mot den vanliga strågula färgen på fino. Dften är fruktigar och mer uttrycksfull. Inte lika jästig och acetaldehyddominerad (den där jästiga lite stickande doften). SNarare blommig aromatisk med inslag av mineral (lite rökig).

Smaken är förstås lätt torr och frisk men också den mer uttrycksfull och bredare än en vanlig fino. Jag hittar torkad frukt och en kritig mineralton. Avslutningen är lång och sammansatt. Ett skithäftigt vin helt enkelt och ett unikt vin som jag kanske aldrig får uppleva igen!

För fjärde gången anordnades California Wine Festival i Sverige och för andra gången var showen i Helsingborg. Uppkorkat gjorde ett nedslag under lördagen och trots att det var lite glest mellan gästerna så var det en härlig upplevelse med massor av bra viner från spännande producenter.

Det var Two N Event med Nils H Catering och Sofiero Slottsrestaurang som arrangerat evenemanget med hjälp från bland annat Michel Jamais. Och all heder till eldsjälar som lägger ned tid och pengar på att ta den här typen av evenemang utanför storstäderna. Såväl vinskribenter och sommelierer som den intresserad allmänheten i Stockholm är bortskämda med massor av bra möjligheter att dricka vin – och vi på ”landsbygden” vill gärna vara med och dela på kakan! ;)

Faktum är att jag höll på att missa hela eventet (jag vet det är klumpigt!). Hade det inte varit för Twitter och Sommel hade jag nog suttit och svurit hemma i tv-soffan så här några timmar efter festivalens stängning! Men nog om det. Det kommer att bli en hel del från mässan här i Uppkorkat framöver!

En sak är säker – den här typen av festivaler behövs. Utbudet av amerikanska viner på bolaget är bedrövligt och det är sällan jag (och andra skribenter och konsumenter) har möjlighet att prova dessa viner. Det är synd eftersom de amerikanska vinerna (inte bara de från Kalifornien) håller en väldigt hög standard. Amerikanska Wine Spectator är kanske partiska men när tidskriften som vanligt listade årets (2010-års) 100 bästa viner så hamnade inte mindre än 5 amerikanare bland topp tio!

Men den höga kvaliteten och en köpstark inhemsk marknad innebär också att vinerna är dyra – ja till och med mycket dyra. Var det en sak som blev tydlig i kväll (förutom att jag egentligen inte provade ett enda dåligt vin) så var det att det fanns få viner som kostade eller skulle kosta under 200 kronor på bolaget. I de prisklasserna är konkurrensen stenhård och det kan vara en av anledningarna till att bolaget inte vågar köpa in amerikanska viner (Sverige är ju trots allt en mycket liten vinmarknad).

Jag säger inte att vinerna är oskäligt dyra! Ta till exempel Joseph Phelps smått legendariska Insignia vars 2006a fanns med på festivalen ikväll. Det kostar någonstans mellan 160-200 dollar i USA. På bolaget finns i dagsläget en 2003:a och två 2004:or (varför det finns två och varför den ena är 600 kronor dyrare är ett mysterium!?) som ligger mellan 999 och 1700 kronor flaskan. Det känns otroligt dyrt men jämför man med motsvarande kvalitet från Bordeaux så känns plötsligt priset lite mer rimligt (även om jag själv inte har råd att köpa det! ;) ).

Insignia 2006 är dessutom ett helt fantastiskt vin som är gjort på 95 procent cabernet sauvignon och 5 procent petit verdot som hämtas från några av Napa Valleys bästa vingårdar. Vinet får 24 månader på 100 procent ny fransk ek;

Vinet har en mörk blåröd färg. Doften känns fortfarande ung och tät och nästan rökig med inslag av mörka bär, kaffe, cigarrlåda, örter, fat och choklad.

Smaken är fyllig och superkoncentrerad packad med mörka bär, fat, örter (mynta), fat, cederträ och choklad. Syrorna (garnsyrorna/tanninerna) är inlindade i en mjuk men ändå fast frukt och längden i eftersmaken är enastående. Det här är ett riktigt kraftvin men det har ändå finess och nyanser.

Insignia tillhör USA:s och Kaliforniens kultviner. Första årgången gjordes 1974 (Joseph Phelps Vineyards startade verksamheten 1972) och det är inte det här vinet och de andra amerikanska prestigevinerna som är problemet. Nej det är alla de där som ligger någonstans mellan 300 och 600 kronor flaskan – för sådana fanns det många av på festivalen. För här är plötsligt konkurrensen en annan. Såväl Australien som Nya Zeeland gör fantastiska pinot noir- och cabernetviner till hälften av det priset och Argentina är inte långt efter med kraftull cabernet och malbec. Även Sydfrankrike utmanar med viner som har Nya Världens härliga frukt och den Gamla Världens lysande struktur.

Men nog med gnäll. För vinerna var verkligen fantastiska – och det kommer att bli mycket mer från Calfornia Wine Festival här i Uppkorkat framöver. Jag hoppas bara att arrangörerna redan nu tänker sig en ny festival i Helsingborg nästa år! Då kommer jag garanterat att vara där för att prova några av världens bästa viner!