Vinet som fick Magnus att tappa hakan
Det är ett litet släpp som kommer i maj och det är framförallt de vita vinerna som skiner. Det mest överraskande efter torsdagens provning var att ett svenskt vin fick mig att helt tappa hakan. Har de verkligen blivit så här bra???
Det har knappast kunnat undgå någon att Sverige numera har en liten men växande skara vinbönder. De första dryckerna som producerades av de här entusiasterna var rätt bedrövliga – det rörde sig oftast om tunna och sura viner som kostade alldeles för mycket. Men sakta men säkert har kvaliteten förbättrats i takt med att kunnande ökat och att man börjat hitta rätt druvsorter för det svenska klimatet. Det är har till och med gått så långt att den engelske vingurun Oz Clarke har börjat haussa svenskt vin (se Clarkes artiklar i Sydsvenskan från tidigare i vinter).
Personligen har jag länge tillhört skeptikerna eftersom vårt klimat är för svalt för de klassiska druvsorterna. Men beviset är i glaset som det brukar heta. Och på torsdagens provning gjorde jag som jag brukade – provade åtminstone de nya vinerna halvblint. I det här fallet betyder det att jag hämtade vinerna fyra stycken åt gången från övertäckta flaskor och gjorde anteckningarna innan jag kollade upp vad det var jag provade. Och det var glas 23 bland nyheterna som fick mig att haja till.
Interkardinal Solaris 2009 (92174, 295 kronor) heter det och kommer från Vingården i Åhus. Druvsorten är solaris, en druvsort som mognar tidigt och har bra motståndsförmåga mot frost och svampangrepp. I mina smakanteckningar kan man tro att det rör sig om en chardonnay från Nya Världen: Medelfyllig koncentrerad lite kryddig smak av tropisk frukt, fat och mineral. Inslag av nötter och en lång kraftfull avslutning. Välbalanserat 4 kvalitetspoäng av 5!
Okej – du kan få mer för 300 spänn om du går utanför Sverige men det är inte självklart. Men det är inte det som är grejen. Interkardinal smakar som att den vuxit i ett mycket varmare klimat än Sverige. Och det är rätt häftigt. Det är helt klart det bästa svenska vinet jag har smakat!
Men lika bra som Interkardinal Solaris är lika underlig är Hällåkra Rondo (99147, 283 kronor) som är det kanske mörkaste och svartaste vin jag har sett. Jag vet inte mycket om druvsorten rondo – men den lär ha extremt mycket färgpigment. Detta fick mig att misstänka fult spel (Jamie Goode har skrivit ett mycket intressant blogginlägg om fusk med druvjuiceextrakt och Mega Purple). Men detta är extremt osannolikt enligt bloggkollegan Anders Öhman på Öhmans Mat & Vin.
Samtidigt ser vi allt fler viner med allt mörkare färger. Teorin bakom detta är att ju djupare och tätare färg – desto bättre och tätare är vinet. Detta trots att några av världens mest koncentrerade viner är ganska ljusa i färgen (tänk Barolo,Rioja, Bourgogne och Châteauneuf-du-Pape). Färg är ingen garant för kvalitet. Både doft och smak är viktigare för helthetsintrycket.
Hällåkra Rondo är helt blåsvart – som bläck. Inget annat vin i provningen var i närheten av att vara lika mörkt i färgen – och då fanns där en hel del riktigt mörka viner från rejält tjockskaliga druvor. Men den purpursvarta färgen backas inte upp av en liknande koncentrerad smak. Vinet är lite obalanserat och har en visserligen angenäm men kort bärig avslutning. Det här vinet kan säkert bli något i framtiden (det vill säga framtida årgångar) men just nu är det ganska mycket färg för pengarna.
Annars då??? Ja du kan se fram emot fantastisk riesling från Hermann Dönhoff och Weingut Leitz. Dessutom kommer nya årgångar (2008) av Alain Brumonts Château Bouscassé och Château Montus och båda är fantastiska!
Men det dröjer till 2/5 innan vi kan prova dem.
Pingback: Svenska vingårdar – Uppkorkat besökte Åhus - Uppkorkat - hd.se