Provningen som vinördarna älskar att hata – Bag-in-box - Uppkorkat

Provningen som vinördarna älskar att hata – Bag-in-box

Så har jag då tagit mig igenom årets boxprovning. 130 röda, vita och roséviner tappade på treliters låda för vår bekvämlighet. Det är provningen som vi vinnördar bara älskar att hata – men det är också ett av årets viktigaste test.

För lika mycket som vi (vinnördarna alltså!) hatar ”bibben” – lika mycket älskar de flesta vanliga konsumenter lådan. Och det är lätt att förstå varför:

• Bekvämlighet – inget tjafs med korskruv eller någon risk att glasflaskan går sönder.

• Bärbarhet – du kan ta med dig den överallt. Den kommer till och med utrustad med handtag.

• Priset – bra mycket billigare än det mesta på glas.

• Du behöver inte fundera på om du ska öppna en flaska till (eller i alla fall inte lika fort!)

Men det finns förstås en baksida på myntet. Boxen är helt enkelt sämre än samma vin i flaska. Det är ett faktum som är väl känt i vinkretsar. Plastbehållaren släpper in en hel del luft och därför använder producenterna mycket mer svavel (som antioxidant) när man framställer lådvin.

Det är dessutom en likriktad produkt. De är visserligen inget fel på de flesta vinerna (här har det skett en klar förbättring på senare år) men de är bara såååå tråkiga. Box efter box med med ännu en sydafrikansk sauvignon blanc, australienska shirazblandningar eller ekkysst chardonnay.

Årets line-up kändes både lite bättre och lite sämre än förra årets. Den innehöll något färre lådor men jag kände få exemplar som osade svavel. Däremot var den stora majoriteten mer eller mindre oinspirerade. Så mitt tips är att skippa boxen och köp flaskan istället.

Men om du ändå inte kommer att följa det rådet – här är mina tre favoriter från dagens provning:

Vitt

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2010 (22139, 212 kronor)
Okej – det börjar nästan bli löjligt. År efter år är det här bästa boxen (även om inte alla höll med på provningen). Okej det finns viner som är lika bra – men då är de oftast förpackade i mindre boxar (1500 ml) och därmed bra mycket dyrare. Lindemans Chardonnay (16457, 219 kronor) är också bra – men Lurtons Sauvignon Blanc har en sådan härlig friskhet kombinerat med smakrikedom och mineral att den är svårslagen.

Rosé

Portal da Águia Rosé 2010 (2524, 175 kronor)
Ingen rolig kategori! Men jag gillade det här vinet med sin lätta friska bäriga smak (röda bär) och inslag av choklad. En sommarfavorit?

Rött

Rive Barbera 2007 (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Kunde inte låta bli att smyga in en tvålitare. För den är jäkligt bra helt enkelt. Mörkt blåröd i färgen och med en stor doft av mörka bär, russin, fat, örter och choklad. Smaken är koncentrerad och innehåller även den mörka bär, choklad och inslag av örter (mynta) och fat/vanilj. Lång eftersmak!

Inlägget skrevs den 9 maj, 2011 klockan 20:35 och har etiketten Barbera d'Asti, Frankrike, Italien, Piemonte, Portugal, Södra Frankrike, Sydvästra Frankrike, Tejo. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.

http://www.billigtvin.blogspot.com Ingvar Johansson11

Med all respekt Magnus. Argumenten för boxviner låter rätt tomma i mina öron. Det låter som bibarna är produkter för lata (bekvämlighetsargumentet), snåla (priset) och alkoholiserade (bärbarhet och det faktum att man inte behöver öppna lika ofta). Du avråder folk från att köpa men rekommenderar ändå.
Mitt intryck är att vinskribenternas skriverier om bibarna legitimerar ”de flesta vanliga konsumenters” dåliga vinval.
Under min resa i Provence såg jag boxvinerna i delvis nytt ljus. Där levererade även kvalitetsproducenter boxviner till restauranger och enskilda som behövde ett bra men billigt vin till en större fest. Man var hela tiden väldigt noga med att poängtera att det var produkter för omedelbar konsumtion. Jag har dock svårt att föreställa mig en fransk vinskribent skriva om bibar
Jag tycker verkligen att vinskribenterna på ett betydligt mera aktivt sätt borde använda sig av sin position till upplysning snarare än att cementera en dålig situation.
Report this comment
Anonym

Jag håller förstås inte med. Jag tror att vi som skriver om vin också ska skriva om vin som folk faktiskt köper. Annars når du aldrig fram till den ”vanlige” konsumenten (hur nu han eller hon ser ut!? ;) ).
Bag-in-box står för omkring 60-65 procent av vinförsäljningen. Och jag ser det som min plikt att peka på de viner jag faktiskt tycker är bra. Och varför ska man inte tipsa om det?
Sedan passar jag också på att försöka upplysa (för den som nu vill lyssna). Om jag inte skrev om bag-in-box utan och billigare viner utan bara skrev för klubben för de redan frälsta hade min upplysning ju inte gjort någon som helst nytta. Det hade verkligen varit som att skrika i skogen.
I Uppkorkat försöker jag blanda högt och lågt. Jag kan bli hur nördig som helst för de som vill läsa om sådant. Och i nästa sekund kan jag hylla ett vin för 49 kronor för den som bara vill ha ett bra rödtjut till helgen. Jag förstår inte hur det legitimerar dåliga vinval? Jag hoppas att det istället inspirerar till bästa möjliga vinval i olika prissegment!
Report this comment
Finare Vinare

Problemet med rollen som ”vinskribent” är väl just ”uppdraget” – att skriva om viner man helst inte vill dricka själv, men som säljer stort till allmänheten. Målgrupper och typsituationer målas upp – vårbuffén, picknicken, studentskivan är väl på tapeten just nu – alltmedan rekommendationer delas ut till den tänkte ”vanlige” konsumenten. Ord som ”plikt” och ”upplysa” brukar inte sällan dyka upp i beskrivningen av det egna arbetet – men uppdraget hindrar samtidigt skribenten att ge uttryck för personliga åsikter på ett konsekvent sätt.

Det enda vettiga förhållningssättet, som vi ser saken, är att berätta om och rekommendera sådant man själv fascineras av och uppskattar på riktigt – och hålla sig till det.
Report this comment
Anonym

Ha ha! Touché! Jag gillade själv inte att jag använde ordet ”plikt”! Lite självmål där! ;)

Jag kan hålla med både er på Finare Vinare och Ingvar på Billigt Vin om att man bara ska rekommendera viner som man själv uppskattar. Och det hävdar jag att jag gör!

Men man kan inte heller blunda för verkligheten. Om 65 procent av konsumtionen är boxviner – ska man inte nämna det med ett ord?

För en dagstidning är svaret självklart. Vi måste befinna oss där våra läsare befinner sig oavsett om det gäller vin eller något annat. Vi kan inte bara testa Ferrari – utan även Kia och Volvo. Ska man bara skriva om nobelpristagare eller också recensera deckare? Båda såklart!

Det finns redan gott om nischade bloggar och sajter som enbart sysslar med mer eller mindre lyxiga viner för de redan frälsta. Uppkorkat är inte en sådan blogg.

Jag tipsar om de bästa boxarna – men hymlar inte med vad jag tycker. Jag hoppas och tror att fler än en läsare har bytt upp sig och testat något annat!
Report this comment
http://www.facebook.com/a.ohman Anders Öhman

Det är klart att vinskribenter i våra dagstidningar ska skriva om bag-in-box och billigare viner. Frågan är snarare HUR man skriver och vilken tyngd man ger åt dessa. Att sätta ”5 PLUS” och ”superfynd” på en box eller ett ungerskt mousserande för 59 kronor är inte seriöst. Om man dessutom var fjortonde dag på löpsedeln annonserar ”Bästa boxarna under 200 kr. Hela listan”, då driver man dessutom försäljningen och fokus.

Recensera gärna sortimentet av viner i plastpåse och publicera två gånger om året i två kategorier – godkända och icke godkända.

Enkla, billiga viner ska bedömas och beskrivas som sådana utan stora ord.

Vi ska inte glömma att volymvinerna och de stora varumärkena är de som är motorerna i vinbranschen och som har gjort att vindrickandet idag är spritt till helt nya grupper både i Sverige och övriga världen.
Report this comment
http://www.billigtvin.blogspot.com Ingvar Johansson

Anders ! Där har du verkligen en poäng, ”Enkla, billiga viner ska bedömas och beskrivas som sådana utan stora ord”.Precis så borde det vara. Och egentligen är det väl så Magnus text i mångt och mycket är.
Report this comment
Vinosapien

låt oss exemplifiera…
boxens pris – 200 sek
boxens volym – 3 liter

av detta är:
vinskatt – 63 sek
moms – 40 sek

alltså drygt hälften av boxens pris rasslar in till statskassan.
ju billigare vin, desto mer av vinets pris hamnar i statskassan.
och vem är det som är ägare till boxens försäljningsställe…

detta tycker jag att ni som ‘vinskribenter’ bör belysa.

är det så att 65 % av allt vin som säljs på sb, då bör väl målsättningen vara klockren…det får aldrig bli 70. och här har ni ‘vinskribenter’ ett ansvar att bära. alternativ finns!
Report this comment
Jonas

Intressant och relevant diskussion. Förutom en stor konsumtion skapar boxen också roliga diskussioner. Håller med Magnus om att en dagstidning också bör upplysa om det deras läsare faktiskt till stor del dricker. Som Magnus påpekar kanske man då också kan locka dem till att prova något mer spännande. Men är inte heller någon större beundrare av boxarna. Inte för att innehållet är dåligt, det är väl i de flesta fall ok, utan för att det är enahanda att dricka 3 liter av samma vin.

Kan inte låta bli att berätta en liten historia som en vinprofil berättade. Han jobbade en tid på Vin- och Sprit och i början av 80-talet fick man boxarna offererade av producenterna. Dock valde man då att inte ta in dessa i sortimentet då man ansåg att risken för ökad konsumtion var överhängande.
Report this comment
http://www.billigtvin.blogspot.com Ingvar Johansson

”Det får aldrig bli 70″ skulle kunna bli sommarens T-shirt. Åtminstone i vissa kretsar. Årets klatschigaste slogan.
Report this comment
Anders

Det måste ha varit jobbigt att prova så mycket Chateau Papp!
Vin på box är också vin, även om det mesta är skräp så måste det också bedömmas.
Report this comment
Pingback: Bästa boxarna i morgon - Uppkorkat - hd.se
Pingback: Bolagets bästa ekoboxar! - Uppkorkat - hd.se