Uppkorkat

Det är ett litet nyhetssläpp som når hyllorna måndag 1 augusti. Men det är riktigt kul. Här finns lysande Champagne, bra Bordeaux och fantastisk Riesling. Men är du ute efter budgetviner så vänta en månad till. I september kommer flera fynd under 100-lappen.

Mycket mer om nyheterna blir det här i bloggen, på Facebook och i Ericsson Uncorked de närmaste dagarna.

Här är först hela tabellen!

Nyheter 1/8-2011

Champagne – fynd

Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002 (95445) Frankrike, Champagne    Kan lagras    4,5p    499:-

Champagne – bra köp

Jacquesson Brut Millésime 2002 (95448) Frankrike, Champagne    Kan lagras    4p    595:-

Vita torra viner – fynd

Tim Adams Riesling 2008 (99067) Australien, Clare Valley    Kan lagras    4p    139:-
Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    149:-
Millton Riverpoint Vineyard Viognier 2009 (90346) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    149:-
Künstler Hochheimer Stielweg Riesling Old Vines tr 2009 (90353) Tyskland, Rheingau    Bör lagras    4,5p    169:-
Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339) Tyskland, Mosel    Bör lagras    4 p   169:-
Château Montus Blanc 2008 (95628) Frankrike, Pacherenc du Vic-Bilh    Kan lagras    4,5p    195:-
Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 (90343) Tyskland, Mosel    Bör lagras    5p    279:-
Pouilly-Fuissé Les Brûlés 2008 (99106) Frankrike, Pouilly-Fuissé    Kan lagras    4,5p    279:-

Vita torra viner – bra köp

Tim Adams Semillon 2009 (99129) Australien, Clare Valley    Bör lagras    3,5p    139:-
Akarua Chardonnay 2009 (90337) Nya Zeeland, Central Otago    Kan lagras    3,5 p   159:-
Reinhold Haart Piesporter Riesling Spätlese 2004 (90357) Tyskland, Mosel    Moget    4p    185:-

Vita torra viner – ej prisvärda

Mulderbosch Chardonnay 2008 (97001) Sydafrika, Stellenbosch    Moget    3p    139:-
Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2002 (90341) Frankrike, Chablis Premier Cru    Moget    3,5p    199:-
Clos de Ste Anne Chardonnay Naboth’s Vineyard 2009 (92254) Nya Zeeland, Gisborne    Kan lagras    3p    229:-
Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329) Frankrike, Alsace    Kan lagras    4p    237:-
Hamilton Russell Chardonnay 2009 (92212) Sydafrika, Hemel-en-Aarde Valley    Moget    4p    249:-
Bourgogne Chardonnay 2008 (99049) Frankrike, Bourgogne    Moget    3,5p    295:-

Röda viner – fynd

Voss Estate Pinot Noir 2009 (90348) Nya Zeeland, Martinborough    Moget    3,5p   149:-
Château Vignelaure 2006 (90335) Frankrike, Coteaux d’Aix-en-Provence    Kan lagras    4p    199:-
Baron de Ley 7 Viñas Reserva 2004 (99154) Spanien, Rioja    Moget    4,5p    254:-
Château Poujeaux 2008 (95587) Frankrike, Moulis    Bör lagras    4,5p    267:-
Seghesio Old Vine Zinfandel 2008 (95632) USA, Sonoma County    Kan lagras    4,5p    299:-
Barolo 2007 (99314) Italien, Barolo    Kan lagras    4,5    315:-
Pin Monferrato Rosso 2008 (99324) Italien, Monferrato    Bör lagras    5p    321:-
Château de Fieuzal 2008 (95538) Frankrike, Pessac-Léognan    Kan lagras    4,5p    335:-

Röda viner – bra köp

Friedrich Becker Spätburgunder Qba 2008 (90359) Tyskland, Pfalz    Moget    3p    139:-
Les Crestes 2008 (92141) Spanien, Priorat    Kan lagras    3,5p    195:-
Langhe Nebbiolo 2008 (92186) Italien, Langhe    Kan lagras    3,5p    199:-
Château Lanessan 1998 (90332) Frankrike, Haut-Médoc    Moget    3,5p    234:-
Clos de Ste Anne Pinot Noir Naboth’s Vineyard 2008 (90345) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    249:-
Collepiano Sagrantino di Montefalco 2006 (99018) Italien, Sagrantino di Montefalco    Bör lagras    4p    249:-
Zisola Doppiozeta 2008 (99309) Italien, Noto    Kan lagras    4p    249:-
Barbera d’Alba Gallina 2008 (99329) Italien, Barbera d’Alba    Kan lagras    4,5p    313:-
Château Haut-Bages Libéral 2008 (95472) Frankrike, Pauillac    Bör lagras    4p    319:-
Barolo Garretti 2006 (99323) Italien, Barolo    Bör lagras    4,5p    380:-

Röda viner – ej prisvärda

Barbera d’Alba Vignota 2009 (92183) Italien, Barbera d’Alba    Moget    3p    199:-
Valpolicella Superiore Campi Magri 2008 (90006) Italien, Valpolicella Superiore    Moget    3p    199:-
Sequillo Red 2008 (92210) Sydafrika, Swartland    Moget    3p    199:-
Château Ormes de Pez 2008 (95458) Frankrike, Saint-Estèphe    Bör lagras    3,5p    279:-
Rasciatano Nero di Troia 2007 (92208) Italien, Apulien    Kan lagras    4p    295:-
Campo Leòn Amarone della Valpolicella 2006 (92209) Italien, Amarone della Valpolicella    Kan lagras    4p    298:-
Salanques 2007 (92140) Spanien, Priorat    Bör lagras    4,5p    399:-

Öl – fynd

Oppigårds Drakens DIPA (11485) Sverige        4p    23:-

Öl – bra köp

Sierra Nevada Bigfoot Ale (11454) USA        3,5p    30:-
BrewDog Bitch Please (14002) Storbritannien, Skottland        4p   60:-

Öl – ej prisvärda

OrginAle Darwinian IPA (11006) Danmark  3p  50:-
Salvation Belgian-Style Golden Ale (11171) USA   3,5p    80:-

Semestertider brukar betyda stora utgifter och stora hål i plånboken. På måndag släpps augustinyheterna på bolaget men det handlar uteslutande om lite dyrare kvalitetsviner. Därför tipsar jag redan nu om några budgetfynd för härliga sommardagar.

Låt oss börja med de vita.

Eko-vinet Il Nostro Grecanico 2010 (22803, 49 kronor) från Sicilien lär kanske inte förändra ditt liv men den smakrika och ganska kraftiga smaken av aromatisk frukt och mogen melon är läcker. Och så kostar det bara 49 spänn! Drick till grillad fisk och kyckling.

Det är också boxen Two Tracks Sauvignon blanc 2010 (6192, 165 kronor). Men den är förstås lättare och friskare med druvsortens lite saftigare smaker av krusbär, fläder och nässlor. Lådan är på 1,5 liter – så det är kanske inte den billigaste boxen. Men den är bra! Drick till skaldjur eller som en läcker sommardrink.

Bra torr sémillon är ovanlig och du hittar sällan något under 100 kronor. Därför är det extra kul att Santa Carolina Reserva Semillon 2010 (6666, 69 kronor) finns i sortimentet med en ganska intensiv smak av citrus, gröna äpplen och bivax. Bästa partners är förstås fisk och skaldjur!

De röda då?

För någon vecka sedan tipsade jag om Chakana Reserve Bonarda Old Vine 2009 (6548, 74 kronor) och missade du den då har du chansen att kolla upp vinet igen. Men här är några andra favoriter just nu.

Södra Italiens druvsort primitivo har ju visat sig vara densamma som zinfandel och båda har förmodligen sitt usrprung i Kroatien och är genetiskt identiska med crljenak kaštelanski. Passitivo Primitivo 2009 (3300, 89 kronor) från Apulien ger dig en bra känsla för druvsorten. Här finns härligt bäriga och saftiga nästan söta smaker av mosade mörka bär, örter, fat och läder. Kombinera den med grillat fläskkött och du har en vinnarkombo!

Slutligen en favorit som bytte årgång i våras och som håller än. Jag tänker på Cahorsvinet Château La Reyne Prestige 2008 (2266, 95 kronor). En 100 procentig malbec (som kallas cot i Cahors) och som bjuder på en mörk tät och sträv smak av mörka bär (svarta vinbär och plommon),  örtkryddor och fat. Lägg till en kraftfull avslutning med inslag av choklad. Mycket vin för pengarna. Drick den till nötkött eller lamm.

Av de stora röda vinerna är det få som vinner mer på lagring än Hermitage. Det syrahbaserade vinet från norra Rhône får en nästan hostmedicinliknande komplexitet med åren och behöver tid för att de hårda syrorna ska rundas av. Men allt gott till den som väntar!

Hostmedicin låter kanske inte så kul – men jag vet inget bättre sätt att beskriva det på. Jag tänker på den där doften och smaken av lakrits och örter som vissa hostdämpande preparat smaksatts med – förmodligen för att dölja dess sanna hemska smak. Och det är ju bara en del i helheten. Lägg till inslag av mörka bär (björnbär, svarta vinbär), läder, rökta charkuterier, kryddor och viol.

Delas Marquise de la Tourette måste vara en av de mer prisvärda Hermitagevinerna på markanden. Den är förstås gjord på 100 procent syrah (även om AOC-reglerna tillåter upp till 15 procent av de gröna druvorna rousanne och marsanne) och enligt traditionella metoder. Skördeuttaget ligger på 40 hl/ha och druvorna handplockas. Alkoholjäsningen sker på öppna cementtankar och den malolaktiska jäsningen sker på fat (franska barriquer varav 10 procent är nya).

Årgång 2000 var förmodligen en av de första jag provade av Marquis de la Tourette. Det är kanske inte den mest koncentrerade och hajpade årgången men den har gett bra och fruktiga viner. Jag köpte på mig ett par flaskor när den släpptes och nu under semestern öppnade jag en av de sista. Den kan förmodligen hålla något eller några år till – men för mig är den på sin topp (läs mer om att lagra vin här!).

Tät rubinröd färg med en dragning åt tegel. Lite knuten doft av trä och örter till att börja med. Men efter några minuter i glaset öppnar det upp sig med mörka bär (björnbär), svartpeppar, salmiak, rök och charkuterier. Massor av örter och ett litet drag av hostmedicin. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med en lite rökig smak av viol, tjärpastiller, örter, rökta charkuterier och läder. Här finns både röda och mörka bär, massor av örter och svartpeppar. Eftersmaken är lång, komplex, koncentrerad och välbalanserad.

Marqués de Grinñons egendom Dominio de Valdepusa i La Mancha har varit en av spjutspetserna i den spanska vinrevolutionen sedan 30 år tillbaka. I en tid då allt handlade om Rioja och området i och kring La Mancha var känt för odrickbara bulkviner lyste Valdepusa som en fyr i en dimmig stormnatt.

Någon gång vid mitten av 1990-talet provade jag för första gången egendomens cabernet och kort därefter det legendariska syrahvinet – och de knockade mig helt. Det var något helt annat än de menlösa och trötta vinerna som brukade komma från La Mancha. Här fanns smakrikedom, kraft och struktur. Moderna viner för moderna konsumenter. Och för mig var det klart att Spanien hade en potential som låg långt bortom Rioja.

Då hette vinerna Marqués de Griñon – men sedan början av 2000-talet buteljeras de under egendomens namn – Dominio de Valdepusa. Markisen Carlos Falcó utbildade sig i USA vid University of California, Davis och sökte sedan hjälpa av franska storheter som Alexis Lichine (vinskribent och då ägare av Bordeauxslotten Château Priuré-Lichine och Château Lascombes) och professor Émile Peynaud (den moderna vintillverkningens kanske främste representant). Han fick rådet att plantera franska druvsorter och fick hjälp av Lichine att marknadsföra och distribuera sina viner.

Eftersom egendomen låg utanför de mer kända vindistrikten kunde markisen experimentera med utländska druvsorter, beskärning och konstbevattning (droppbevattning) – något som då var förbjudet enligt den spanska vinlagstiftningen. Och historien gav honom liksom hans samtida pionjärer i Italien rätt (där vinmakare klassade ned sina viner till ”bordsviner” – Vino da Tavola – för att kunna göra så bra viner som möjligt).

Dominio Valdepusa är i dag en egen pago – en vingård med egen ursprungsbeteckning – även om man skulle kunna buteljera sina viner som DO Méntrida (officiell hemsida för DO Méntrida hittar du här!) Möjligheten infördes av den regionala regeringen i Castilla-La Mancha år 2000 och infördes i den spanska vinlagen 2003. En Vino de Pago ska vara en vingård med ”högsta internationella rykte” och de behöver inte tillhöra något officiellt distrikt (DO – Denominación de Origen). Och de får bara använda sina egna druvor. Dominio de Valdepusa blev tillsammans med Pago Finca Elez (Manuel Manzaneques lysande syrah!) de första vingårdarna som tilldelades den nya beteckningen.

Dominio de Valdepusa består i dag av 3000 hektar varav 42 ha är planterade med vin. Caliza är en av egendomens enklare viner och har fått sin namn från den kalksten, ”caliza”, som utgör underlagret i Dominio de Valdepusas vingårdar. Vinet är en blandning av 65 procent syrah och 35 procent petit verdot – dvs. en vild mix av Rhône och Bordeaux om man så vill! Druvorna handskördades och fick sedan en lång maceration tillsammans med musten (4-5 veckor). Efter jäsning har vinet lagrats i 10 månader på nya eller något år gamla fat av fransk Allier-ek.

Det har gett ett vin som är mörkt blårött och tätt i färgen. Doften är stor med massor av mörka bär, örtkryddor (mynta, salvia), choklad och rostade ekfat. Här finns inslag av både björnbär och svarta vinbär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en rund fruktig smak av björnbär, svarta vinbär, plommon, rostad ek och örter. Här finns syror men de är inlindade i mjuk frukt och smaker av choklad. Lång välbalanserad finish. Drick nu eller de närmsta två-tre åren!

Vinet finns inte att köpa i Sverige. Jag köpte det på färjan till Helsingfors för runt 9-10 euro! Jag önskar att jag hade köpt fler!

Har du någon gång funderat på om det är värt besväret att själv lagra vin? Det snabba och enkla svaret är – ”ja!” – för det behöver varken vara svårt eller dyrt. Och det minsta du får ut av mödan är ett vin som smakar helt annorlunda än det du är van vid.

Ska sanningen fram så är de flesta viner du och jag köper gjorda för att konsumeras inom ett år eller så efter det att de producerats. De blir kanske inte sämre av att lagras lite längre – men de blir i alla fall inte bättre. Men många viner som har en lite ungdomlig kärvhet (mycket syra och/eller garvsyra) kan må riktigt bra av en 2-5 år på flaska.

När det gäller ”riktiga” lagringsviner så finns det egentligen inget rätt eller fel. Producenterna kan skryta med att vinet kan sparas i 15, 30 eller 50 år – men få av oss har viljan eller möjligheterna att vänta så länge. Hur kul är ett vin om du inte är i livet? Och få har en källare där ett vin kan ligga ostört i en jämnt tempererad miljö i ett halvsekel.

Men den kanske viktigaste faktorn när det gäller ”om” och ”hur länge” du ska lagra ett vin är din egen personliga smak. Det är något som den oftast inte nämns i litteraturen eller lagringssammanhang. Lite generaliserande kan man säga att dagens konsumenter (det vill säga vi) är vana vid kraftigare smakupplevelser än vad som var fallet för 20-30 år sedan. Det har snackats en hel del om Coca cola-generationen som vuxit upp på söt och salt snabbmatskost. Och att vinproducenterna i framförallt Nya Världen har ändrat stilen på vinerna för att passa deras/vår smak.

Allt detta innebär att det är långt i från alla som i dag skulle uppskatta ett riktigt gammalt vin. Ett vin där de primära bär- och fruktsmakerna ersatts av mer flyktiga sekundära och tertiära aromer av torkad frukt, läder och där syrorna rundats av så att det som är kvar smakar lent som silke.

Jag har provat några riktigt gamla viner och många med en 15-20 år på nacken. De viner som klarat åldern allra bäst är nästan alltid vita söta viner. Riesling och chenin blanc gör sig fantastiskt bra med något decennium på flaska. Komplexiteten och smakrikedomen har ökat eller blivit helt annorlunda under lagringen. Däremot har jag blivit grymt besviken på röda Bordeauxviner, Barolo och toscanska superviner som efter 15-20 år tappat det mesta av primärfrukten och för mig bara känts likgiltiga i glaset.

Därför har jag nu en tröskel för röda lagringsviner från (bra årgångar) som går vid si så där 10-15 år (som jag inte alltid följer! ;) ). Då har vinerna ofta kvar lite av sin ungdomliga kärvhet (de får gärna ”bråka” lite i munnen) men de värsta syrorna har rundats av och ersatts av de där mognadstonerna som unga viner aldrig har. I ett sådant vin får jag det bästa av två världar: kraft och styrka och komplexitet och finess.

Men det är ju bara mina personliga preferenser! Vad tycker du? Vad har du själv för erfarenhet av att lagra vin? Kommentera här nedanför.

Du kan läsa mer om att lagra vin här!

Och här får du tips om viner att börja med!

Bonarda är kanske inte vinvärldens mest kända druvsort men du hittar den bland annat i Italien och Argentina. Och tills helt nyligen var den till och med den mest odlade blå druvan i Argentina (nu övertagen av malbec).

Det är inte helt klart att den ganska okända Bonarda Piemontese är samma druvsort som den som odlas i Argentina (det skulle inte förvåna mig om det är flera druvsorter som gått under samma namn). Och du såg den sällan på etiketterna eftersom den främst användes som blandmaterial och bulkproduktion. Men argentinsk bonarda kan vara riktigt bra.

Som Chakana Reserve Old Vine Bonarda 2009 (6548, 74 kronor) från distriktet Luján de Cuyo i Mendoza. Vinet är gjort på gamla stockar av Bonarda och druvorna plockades för hand och genomgick två dygns kallmaceration. Jäsning har skett tillsammans med druvskalen vid 26-28 graders temperatur och det genomgick därefter malolaktisk jäsning. Vinet har dessutom lagrats i 12 månader på franska ekfat.

Det har gett ett vin som är mörkt rött och tätt i färgen och som doftar mustigt av mörka bär, örter, kaffe och fat.  Smaken drar åt det fylliga hållet med en syrlig lite stram men också generöst fruktig smak av mörka bär (björnbär), örter, fat (vanilj och kaffe) och kryddor. Bra längd. Drick till grillat nöt eller lamm!

Druvsorten chenin blanc tillhör vinvärldens doldisar. Den ligger bakom några av världens bästa torra och söta vita viner men den nämns sällan på etiketten. Och jag bara älskar den friska smaken av ananas, tropisk frukt, honung, vått ylle och fruktpastiller.

Det är mellersta Loire som är chenin blancs naturliga hemvist. Du hittar den i klassiska viner som Vouvray, Bonnezeaux, Coteaux de Layon, Quarts de Chaume, Savennières och Jasnières. Druvsortens höga syra gör den idealisk som grundmaterial i söta viner som kan lagras i decennier. Men den kan också ge riktigt bra mousserande som till exempel Langlois-Châteaus Crémant de Loire.

Och alla som någon gång druckit Nicolas Joly’s Coulée de Serrant vet att chenin dessutom kan vara ett av världens bästa torra vita viner (men långt ifrån alltid!).

I Sydafrika kallades chenin förr mest för Steen – men med globaliseringen har allt fler sydafrikanska producenter börjat skriva ut chenin blanc på etiketterna.

Just det här vinet, Bellingham Chenin Blanc 2009 (2085, 79 kronor) har funnits på bolaget ett bra tag och den här årgången är riktigt bra. Det har en stor doft av tropisk frukt, ananas (som jag personligen tycker är lite av en typisk karaktäristika för chenin), honung och fruktpastiller. Smaken är helt torr, frisk och intensiv med inslag av tropisk frukt (ananas), päron, mineral och citrus. Det har också en angenäm lite bränd ton i eftersmaken. Drick till grillad fisk eller som den är!

Jag vet att det är många som har fördomar och rynkar på näsan åt de stora vinproducenternas ”märkesviner” (så kallade ”brands”). Och jag det finns mycket skit där ute. Men jag måste erkänna att det är sällan jag blir besviken på Penfolds viner!

Penfolds är som många av er säkert vet en av Australiens största vinproducenter och firman bakom det legendariska kultvinet Grange – en mäktig shiraz som såg dagens ljus i början av 1950-talet och som verkligen tillhör vinvärldens allra bästa!

Firmans viner spänner från de billiga över en mängd riktigt bra lite dyrare och riktigt dyra premiumviner. Och det som nästan alltid slår mig är hur bra de är över hela registret. Köper du ett Penfoldsvin så blir du sällan besviken.

I går kväll fick jag nytt bevis för detta när min egen (och förhoppningsvis också din! ;) ) ”Summer of Riesling” fortsatte. I svärföräldrarnas kylskåp låg nämligen en Penfolds Rawson’s Retreat Riesling 2010 (16406, 75 kronor) som vi öppnade till ugnsbakad lax. Och vilket härligt och prisvärt sommarvin det är! Doften blommig, fruktig och fräsch med inslag av mineral och citrus. Smaken torr mycket frisk och extremt fräsch med lime, citrus, tropisk frukt och mineral. Lägg till en suverän längd för ett vin som bara kostar 75 spänn! Drick till fisk eller som en suverän drink i värmen!

PS1: Vill du ha fler tips och tidigare tips på bra viner så följer du förstås Uppkorkats Facebooksida (klicka bara på gilla när du kommer till sidan!)

PS2: Kolla även in min artikel om Douros fantastiska Quinta do Vallado på Uppkorkats engelska motsvarighet – EricssonUncorked!

Så har vi kommit till sista delen av serien ”7 tips mot ett bättre vinliv”. Och om ”skit i boxen” var det viktigaste så kommer här ännu ett tips som du inte klarar dig utan: Våga testa!!!

Jag stöter ofta på människor som säger saker som ”vi har kört med det här vinet nu det senaste året och det brukar alltid vara bra”. Och jag förstår orsakerna. Tycker man att det är svårt att hitta bra vin i det enorma utbudet av vin – ja varför ska man då utmana ödet? Varför inte hålla sig till det man vet är bra?

Men det är just den där utmaningen som ger ditt vinliv en extra krydda. Att dricka samma rödtjut vecka efter vecka (oavsett hur bra det är) är lite som att äta samma sorts middag varje dag. Det kan förstås var gott i början, okej efter ett tag men till slut blir det bara tråkigt.

Så ett av de bästa tipsen jag kan ge dig är att våga testa. Prova nytt, prova sådant du aldrig hört talas om och testa nya länder, druvsorter eller distrikt. Det kommer kanske inte alltid att bli bra – men det blir oerhört mycket mer spännande. Och det behöver inte vara så svårt.

Men hur undviker du bottennappen? Enklaste tipset är att använda dig av webben. Det flesta människor är i dag uppkopplade och läser du den här bloggen kan du lätt checka av ett tänkt köp mot nätet. Du kan hitta dina egna ”gurus” (eller varför inte flera) och gör anteckningar. Annars kommer du inte att komma ihåg ett skit! ;)

Systembolagets smakbeskrivningar är också en bra guide. Gillar du stora viner så lär du dig snabbt att ord som ”smakrik” och ”mycket” skvallrar om mycket smak. Vill du hellre ha lite kärva och sträva viner så letar du efter de med ”stram” i noteringarna. Däremot tycker jag att bolagets smaktyper (fruktigt & smakrikt etc) är svårare att få grepp om.

Bättre då att gå på de gamla hederliga klockdiagrammen som ger dig fyllighet, fruktsyra och strävhet (när det gäller röda) samt torrhet/sötma, fruktsyra och fyllighet (när det gäller vita). Vet du att du bara vill ha power – ja då är det bara att gå ”all black”! :)

PS: Du vet väl att du kan följa Uppkorkat på Facebook. Lite kortare inlägg – mer vardagstips och en massa länkar om mat och dryck. Klicka på bilden här nedanför och gilla sidan!

Jag lovar – det är SJ:s fel. Hade x2000-tåget från Stockholm till Malmö inte varit en halvtimme försenat så hade jag aldrig provat Mikkellers lysande The American Dream!

Jag missade bussen med andra ord och var bara tvungen att slinka in på Brogatan i Lund. Efter en kort inspektion av tapparna hittade jag något som verkade intressant. The American Dream. Jag frågade bartendern om den var något bra – och fick svaret: ”Massor av persikor och massor av beska”. Och det låter ju som en ”offer you can’t refuse”.

Och mycket riktigt. The American Dream är ett friskt och mycket fruktigt lageröl som backas upp med stora mängder amerikansk humle. Just persikosmaken är tydlig. Jag hittar också aprikoser och annan torkad frukt. Och eftersmaken är mycket besk men också påtagligt fräsch. Ett riktigt sommaröl med andra ord.

I USA säljs ölet som The Danish Dream! ;)

Mer om Mikkeller här i Uppkorkat hittar du här!