Uppkorkat

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Om en vecka kommer det att handla om danska vinbarer i Uppkorkats tv-version. Här i bloggen har jag ju tipsat allt eftersom vi (jag själv och Björn Lilja) har gjort våra nedslag i København!

Igår besökte vi Sebastian Rind Nellmann på Ved Stranden 10 – en vinbar och kombinerad butik som sedan 2009 erbjuder ett riktigt bra sortiment med organiskt/ekologiskt/biodynamiskt odlade viner. De flesta från Österrike, Frankrike och Italien.

Det blir mer om danska vinbarer här inom kort. Men under tiden: Ni har väl inte missat Uppkorkats andra del i Den Svenska Vinresan? Vi drog east-coast och provade det som kanske är Sveriges bästa vin!?

Mousserande viner – …Fynd

Mousserande…- Bra köp

Mousserande - …Ej prisvärda

Vitt vin… – Fynd

Vitt vin – …Bra köp

Vitt vin… – Ej prisvärda

Röda… – Fynd

Röda – …Bra köp

Röda… – Ej prisvärda

Starkvin – …Fynd

Öl – …Fynd

Öl – …Bra köp

Öl… – Ej prisvärda

Senare i dag, fredag, går andra avsnittet av Uppkorkat ut på 24HD och på hd.se! Det handlar om del två i ”den svenska vinresan” när vi besökte Vingården i Åhus som kanske gör Sveriges bästa vin.

Jag har tidigare skrivit om Vingården i Åhus viner. Men när vi väl var där och gjorde programmet så passade vi naturligtvis på att prova igenom Ronny och Gunilla Perssons viner. Här är ett litet klipp från provningen!

Het, hetare, hetast!? Dagens vinare är ett riktigt intressant vin. Jag skrev upp det när det kom i maj och har provat det flera gånger sedan dess. Och det har inte blivit sämre!

Bierzo är ett hittills ganska okänt distrikt i nordvästra Spanien (Castilla y Léon). Det senaste decenniet har Bierzo och druvsorten Mencia seglat upp som ett av Spaniens hetaste områden och flera av landets ledande producenter har sökt sig hit för att göra kvalitetsviner (bland andra Alvaro Palacios via Descendientes de J Palacios)!

Och potentialen är stor. Gamla vingårdar och den karaktärsfulla duvan mencia har transformerat Bierzo från en plats i vinvärldens bakvatten till stjärnstatus på första parkett. Mencias syrliga och fruktkoncentrerade smaker kan vara lite svåra att få grepp om. Jag brukade tycka att vinerna var lite sura och flyktiga i stilen men det har ändrats rejält de senaste åren.

I dag kombinerar de bästa vinerna en grön fräschör och mineralsmaker med koncentrerade bär- och frukttoner samt och härliga tanniner. För mig påminner de lite om en korsning mellan cabernet franc och barbera (man trodde länge att mencia var identisk med cabernet franc – men dna-analyser har visat att den istället är densamma som Portugals jaen). Men priserna är relativt höga och därför är Tercer Motivo ett välkommet budgetalternativ.

Tercer Motivo Mencia 2007 (92247, 89 kronor) kommer från Bodegas Neo i Ribera del Duero. Men det här vinet är förstås 100 percent mencia från Bierzo. Den genomsnittliga ålder på stockarna är 60 år och vinet har fått 15 dagars skalmaceration och 6 månader på ekfat (60 procent fransk och 40 procent amerikansk ek).

Mörkt blåröd färg. Stor doft av mosade mörka bär, russin, mineral, ek, choklad och vanilj. Medelfyllig kryddig smak av mörka bär (björnbär och plommon), torkad frukt, örter, ek och vanilj. Vinet har mencias karaktäristiska lite hårda syrliga toner med tuffa syror (garv- och vinsyror). Men kärvheten är inlindad i generös och balanserad frukt.

Så har jag provat igenom decembernyheterna – det närmaste vi kommer ett julklappssläpp här i Sverige. Som vanligt handlar det om lite mer exklusiva viner och även om de inte är många så finns här några riktiga godbitar.

Kvaliteten var förstås genomgående hög – och borde så vara när det billigaste vinet går på 119 kronor. Det finns förstås flera viner som jag hade kunnat peka ut som dagens vinare. Här är några exempel

Sherry

Oloroso Tradición 30 Años (90478, 550 kronor)
Bodegas Tradición gör fantastiska viner och det här är en blandning av olika årgångar sherry som tillsammans har en genomsnittlig ålder på minst 30 år. Innan vinet buteljeras kontrolleras att faten som vinet kommer från verkligen har den minsta genomsnittliga åldern som är utmärkt på etiketten. Oloroso är den nötigaste och kraftigaste typen av sherry – utvecklad i full kontakt med luften och har därför en ganska tydlig oxiderad ton. Och det märks på det här vinet. Färgen är gyllene orangegul. Doften är nötigt komplex med inslag av kokos, torkad frukt, svamp, choklad och citrus. Smaken är helt torr och magiskt koncentrerad med inslag av nötter, torkad frukt, kokos och citrus. Eftersmaken är lång och kraftfull.

Italien – Gaja & Ratti

Det kommer många riktigt bra röda viner i december. Och allra bäst är vinerna från Renato Ratti och Angelo Gaja. Här är några av de bästa:

Renato Ratti Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor)
Mörkt orangeröd och med doft av läder, röda bär, kakao och småkakor. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med röda bär, örter, läder och torkad frukt. Längden är helt suverän och den känns ganska fruktdriven för att vara en så här pass ung Barolo.

Renato Ratto Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor)
Orangeröd med en brun ton. Komplex och sammansatt doft av småkakor, läder, röda bär och torkad frukt. Smaken är medelfyllig till fyllig och supersträv. Här finns en nästan sagolik koncentration och smak av bär, torkad frukt, läder och örter.

Gaja Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor)
Gajas blandning av nebbiolo, merlot och cabernet. Det här vinet har en mycket koncentrerad smak av röda bär (körsbär), mörka bär, örter, kryddor, torkad frukt och fat. Eftersmaken är lång och imponerande med kraftiga syror.

Gaja Barolo Dagromis 2006 (905011, 425 kronor)
Druvor från La Morra och Serralunga och en lysande Barolo. Färgen är orangeröd. Doften komplex och sammansatt med inslag av röda bär, läder, violer, örtkryddor och fat. Smaken är fyllig, kraftfull och superkoncentrerad med röda och mörka bär, läder, örter och fat. Längden är enorm och syrorna är massiva. Lagra!

Champagne

Det kommer många bra och dyra champagner i december också. Min absoluta favorit på dagens provning finns tyvärr bara i magnumbutelj!

Henriot Brut Millésime 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml)
52 procent pinot noir och 48 procent chardonnay från 15 cru byar. Stor utvecklad doft av rostat bröd, mineral och citrus. Nästan lite rostad ekton med rökiga mineraliga inslag. Smaken är frisk och utvecklad med inslag av mogen citrusfrukt, rostat bröd, svamp och nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull!

OBS! Vinerna börjar säljas först den 1/12!

Det här är något riktigt spännande. Ett torrt vitt vin från det ganska okända distriktet Terra Alta i Katalonien. Och till råga på allt 13 år gammalt! Det är så långt ifrån de fräscha gröna fruktiga vinerna vi är vana att dricka – men jösses vilken vinupplevelse det bjuder på!

Jag vet egentligen inte så mycket om vinet annat än att jag köpte på mig en flaska efter att ha provsmakat det på vinbaren Villa Vino i Köpenhamn. Ägaren Nils Frøslev talade sig varm om just det här vinet. Ett vin som egentligen sett sina bästa dagar men som fått en ny lyster i ålderdomen. Syrorna hade försvunnit och ersatts av en förföriskt rund smak av torkad frukt, nötter och honung.

Terra Alta är annars ett av de där distrikten som vi ska hålla ögonen på. Det ligger ganska nära två andra hajpade områden – Priorat och Montsant – i södra Katalonien. Bakom det här vinet står Cellar de Xavier Clua och jag gissar att det rör sig om en garnacha blanca eller en blandning på garnacha och andra druvor. Men det verkar inte längre finnas i vinhusets sortiment utan har förmodligen ersatts av Mas d’En Pol.

Orangegul gyllene färg.
Stor utvecklad doft av torkad frukt, lanolin, bivax, fruktpastill och botrytis.
Utvecklad och balanserad smak smak av torkad frukt, aprikoser och nötter. Vinet känns fortfarande fräscht trots den runda syran. En lysande matchning till torkat kött och parmeggiano.

Säger jag italienskt bubbel så är sannolikheten stor att du tänker på Asti Spumante – det mousserande söta vinet som visserligen är bra men knappast något i världsklass. Eller så dyker kanske namnet Prosecco upp i bakhuvudet – ett tankjäst mousserande som inte heller det är särskilt upphetsande. Ändå finns det fantastiska mousserande viner i Italien och det bästa och mest kända distriktet heter Franciacorta.

Det har visserligen gjorts bra torr skumpa enligt den klassiska metoden (med en andra jäsning på flaska) i Italien lite då och då men den moderna historien startar så sent som 1961. Det var då de båda familjerna Berlucchi och Ziliani på allvar bestämde sig för att försöka göra en motsvarighet till champagne från vingårdarna i Franciacorta. Sex år senare hade man fått en egen ursprungsbeteckning för området (en DOC) men det dröjde ända till 1977 innan andra producenter anslöt sig. I dag finns det omkring 100 vinhus i området.

I söndags gjorde Uppkorkat ett besök hos Guido Berlucchi i den lilla byn Corte Franca norr om Brescia. Här görs inte mindre än 5 miljoner buteljer bubbel varje år med hjälp av den senaste tekniken. Här hymlar man inte heller över att man använder så kallade gyropalletter – automatiserade och mekaniska ställningar som skakar ner jästfällningen mot flasköppningen i flaskorna (en process som man i Champagne nästan alltid hävdar att man gör för hand). Man måste beundra företaget för att de är så öppna med detta – och vinerna är riktigt riktigt bra. Ännu en gång har vi fått bevis för att alla stora viner görs i vingården.

Vi guidades runt av Cristina Ziliani och Arturo Ziliani och fick möjligheten att prova inte mindre 24 olika basviner från olika vingårdar och olika pressningar som är just basen i deras olika buteljeringar. Jag passade även på att snacka med önologen och agronomen på egendomen och de förklarade en del av skillnaderna mellan de olika basvinerna och hur det är att jobba med dem.

Bäsat vinet är förmodligen deras Palazzo Lana Extrême 2005 - en 100 procentig Pinot Noir från vingården Brolo precis utanför vinhuset. Det här är ett vin som spenderar 48 månader på jästfällningen innan disgorgement – dvs borttagningen av jästfällningen. Och den produceras enbart i mycket små kvantiteter (omkring 5000 buteljer). Jag provade basvinet och det var inte alls så där hårt och snipigt som jag trodde. Nej istället var det ganska runt och mjukt med massor av röda bär och inslag av kola och mineral. Och slutprodukten var helt lysande.

Doften var komplex med röda bär, jäst, mineral, kakao och blommor. Smaken var överraskande kraftfull med intensivt fruktiga toner med friska syror, inslag av choklad/kakao och mineral. Jag brukar verkligen vara en blanc de blancs-kille men jag måste erkänna att det här vinet imponerade på mig. Det hade verkligen varit kul att prova det mot några av de bästa blanc de noir-vinerna från  Champagne. Tyvärr går inte det eftersom Berlucchi inte går att köpa i Sverige! Men är du i krokarna så gör ett besök hos vinhuset!

Äntligen är det dags för premiären för Uppkorkats i 24HD. Jag och programproducenten Björn Lilja har kuskat runt i det svenska vinlandskapet och pratat med människor som lever ut drömmen som vinbonde.

Men det kommer naturligtvis inte bara att handla om Sverige. Vi har varit på snabbvisit i Italien och träffat några av de allra mest intressanta producenterna. Vi har träffat 200 galna vinbloggare och vi har varit på jakt efter den trendiga vinbaren i Köpenhamn.

Men i första programmet håller vi oss nära hemmet. Vi har besökt två vinodlare på Kullahalvön: Villa Mathilda och Arilds Vingård. Titta och tyck till. Låt oss veta vad ni tycker!

Det måste vara årets roligaste provning – den med de flesta av bolagets mousserande viner. Nyss hemkommen från Italien och Brescia – bubbelhuvudstaden i Lombardiet – så kändes det extra kul att kasta sig över närmare 150 viner.

De tråkiga nyheterna är att det inte finns några viner från Franciacorta i det vanliga sortimentet. Det finns en handfull i beställningssortimentet – men där gör de ingen nytta! Nej – skärpning. Se till exempel till att få hit Berlucchis fantastiska viner! Det är bara att byta ut ett gäng av de tråkigaste champagnerna – för de är verkligen trista.

Lagom till nyår kommer jag förstås att publicera hela tabellen med alla provade viner – men redan nu kan det vara läge att hålla fram några av höjdpunkterna (förra årets höjdare hittar du här!). Att döma av diskussionerna i provningsrummet så var de närvarande vinskribenterna lite oense om flera viner. Och det är väl egentligen bara bra!?

Här är några av mina favoriter! Alla provade blint!

Carrington Vintage Brut 2009 (7748, 69 kronor)
Carrington är ibland ett lysande mousserande vin för pengarna – och årgång 2009 är riktigt  bra med smaker av citrus, mineral, brioche och smör!

Freixenet Cordon Negro Brut (7738, 72 kronor)
Bara för att ett vin är massproducerat så behöver det inte vara dåligt. Visst Cordon Negro har varit förfärlig men i år har den en läcker fräschör med inslag av lime, bivax mineral och citrus

Cono Sur Brut (6894, 80 kronor)
Chilenskt bubbel! Hell yeah – det här vinet har en härlig doft av citrus, lime, mineral och rostat bröd. Smaken är frisk och mineralig med inslag av smör, lime och rostat bröd.

Jacob Creek Chardonnay Pinot Noir (7539, 89 kronor)
Vill du ha ett bubbel med lite rundare smak så prova den här. Smaken är fräsch med citrus, kakao, mineral och en liten brödighet. Och eftersmaken är lång, mjuk och rund.

Codorníu Selección Raventós (7778, 99 kronor)
Var en av favoriterna på förra årets provning och har inget av den där tunga lite klumpiga stilen som Cava kan ha ibland. Nej det här vinet har en lätt och mycket frisk smak av citrus, lime, minral och brioche och en aning choklad.

Graham Beck Blanc de Blancs Brut (6505, 149 kronor)
Brukar vara bra och är det i år igen. Frisk mineralig smak med inslag av smör, rostat bröd, svamp och nätter. Eftersmaken är lång med en lite bränd ton!

Jag återkommer med champagne i en annan artikel!