Waterfords Kevin Arnold Shiraz 2008

Dela denna artikel

31 januari, 2012 klockan 11:35

Uppkorkat är tillbaka efter en dryg vecka i Sydafrika. En av anledningarna till att vi åkte just dit var att vi ville krossa några förutfattade meningar om Sydafrikanst vin och spana in nya trender. Och det gjorde vi också!

En sådan klyscha är att de lite bättre Sydafrikanska rödvinerna är kraftiga fruktbomber i Nya Världen-stil som mer eller mindre saknar finess. Det kan ha varit sant om en hel del viner för inte så länge sedan men just nu känns det som om de flesta kvalitetsproducenterna i Sydafrika anammat och välkomnat sin egna unika förutsättningar och gör viner som reflekterar det Sydafrikanska klimatet och jordmånerna på ett lysande sätt. Sydafrikanska viner är inte ”Nya Världen” eller ”Gamla Världen” – utan hamnar någonstans mitt emellan.

Kevin Arnold Shiraz (6506, 189 kronor) från Waterford är ett bra exempel. Vinet är lite av en storsäljare i Sverige. När jag först provade vinet för många år sedan så var det just det – en fylligt, bärigt, rök- och eksmakande vin som nästan kändes som en käftsmäll i stilen.

Men något har hänt med Kevin Arnold Shiraz den senaste tiden – och med många andra shirazviner från Sydafrika. Ekinslaget har blivit mindre och inte lika påtagligt (många producenter överger nu amerikansk ek för fransk). Fruktigheten och bärigheten har fått en ny dimension och vinet känns i dag mer ”europeiskt” i stilen.

Och 2008an är riktigt bra.

Vinet har en mörkt röd färg och en nyanserad doft av rostad ek mörka bär, kryddor och peppar. Smaken är medelfyllig till fyllig med en koncentrerad och bärig smak av mörka bär, rostade ekfat, mörka bär och kryddor (peppar och örter).

Första stoppet – Groot Constantia: Boela Gerber och terroir

Dela denna artikel

20 januari, 2012 klockan 07:58

Det brukar avfärdas som ett historiskt måste – men låt dig inte luras. Vinerna från Groot Constantia i Kapstadens Constantia distrikt är lysande. Friska, välbalanserade och med en bra ryggrad av syror.

Det är stekande hett när Uppkorkat möter Boela Gerber, vinmakare sedan 12 år på Groot Constantia, Sydafrikas äldsta och mest hisotriska vinegendom. Det var här som Kapstadens förste guvernör Simon van der Stel (som bla gett namn åt Stellenbosch) planterade de första stockarna 1685. Och det var här som man började göra ett sött muscatvin som snart blev legendariskt.

Men trots det hett med svenska mått mätt så räknas Constantia som ett så kallat ”cool climate” eller svalt klimat. Och det beror på den svala vind, the Sout-Eastern, som drar in över vingårdarna från havet. En vind som gör att det ibland är svårt för druvorna att mogna helt.

– Jag tänker dra upp vår cabernet franc. Det blir visserligen ett hyfsat vin men druvorna har svårt att mogna och jag tycker att den blir lite för grön och stjälkig i stilen, säger Boela Gerber.

Vi provade igenom i stort sett hela sortimentet av viner hos Groot Constantia. Vingården är inte direkt känd för att Sydafrikas mest experimentella men Boela Gerber och hans team håller hela tiden på att experimentera med olika fat, jästsorter, lagerings- och framställningsmetoder. Ett av de häftigaste vinerna just nu är en ”one off” – en shiraz utan någon som helst tillsats av svavel.

– Det var en kul grej – men inget jag vill göra göra om. Vinet har en lite funky karaktär som förmodligen kommer av någon typ av mikrobiologisk verksamhet.

Men annars är det i vingården som det största förändringsarbetet sker. Här försöker Boela på allvar kombinera olika druvsorter med olika jordmån och mikroklimat.

– Vi har rejäla höjdskillnader – från 50 meter över havet till 250 meter över havet. Alla vingårdar har sin egen karaktär. Högt upp är det mycket grantit med quartz som ger en klar och tydlig ”mineralig” ton åt vinerna. Längre ner är det mer sand och lera.

Giuseppe Quintarelli är död

Dela denna artikel

18 januari, 2012 klockan 11:41

En ikon har gått ur tiden. Mannen som gjorde Quintarelli, Valpolicella och Amarone världberömda – Giuseppe Quintarelli har dött 84 år gammal.

Nyheten når oss via bland annat Wine Spectator som skriver att han dog den 15 januari. Vi fick inte träffa honom när vi besökte resten av familjen i höstas. Men ”Beppes” ande svävade över och genomsyrade allt som hände och händer på Quintarelli. Det var den kanske främsta anledningen till att vi inte fick göra direkta intervjuer för 24HD – utan jag fick ställa mina frågor direkt till sonsonen Fransesco som nu sköter det mesta på vingården.

Så som en liten hyllning till en stor vinmakare – här är vårt filmen från vårt besök hos familjen Quintarelli. Jag hoppas att även om han inte gillade tv – att han kanske ändå hade tyckt att vårt inslag blev okej!


Världens mest prisvärda – Allesverloren Touriga Nacional

Dela denna artikel

15 januari, 2012 klockan 12:39

Sydafrikanska distriktet Swartland norr om Kapstaden har på senare år blivit riktigt intressant. Sverigebekanta Allesverloren är äldsta vingården i området och deras viner gjorda på portugisiska druvsorter är lysande.

Namnet Allesverloren, allt är förlorat, kommer av ett utrop som den dåvarande ägaren änkan Cloete ska ha gjort på 1700-talet ska efter att gården brunnit ner och boskapen stulits. Idag är den i familjen Malans händer och man koncentrerar sig helt på att göra rött vin och portvin på druvor som tinta baroca, touriga nacional, tinta rouriz, toruiga francesa, souszaou och syrah. Och Sverige är största exportmarknaden.

Allesverlorens viner är oftast generöst bäriga och rätt kraftiga i stilen men utan att vara så där överdrivet showiga eller rökiga. Här finns oftast en balans och de är gjorda för att kunna drickas – du ska inte behöva lagra dem i tio år innan du öppnar en butelj från vingården.

Just det här vinet, Allesverloren Touriga Nacional 2008 (2005, 120 kronor) är gjort på Dourodalens viktigaste druvsort - touriga nacional - som oftast utgör ryggraden i de bästa portvinerna. Touriga Nacional är sällsynt i Sydafrika – därför är det extra kul att den finns tillgänglig här i Sverige. Och det är ett vin som håller exceptionell standard år från år. Stockarna växer under torra och heta förhållanden på mellan 170 och 350 meters höjd. Jäsningen sker i öppna cementkar i sju dagar vid cirka 25 graders temperatur och har lagrats i åtta månader på två och tre år gamla franska ekfat.

Mörk röd färg
Stor bärig och portvinsaktig doft med mörka bär (björnbär), kryddor, peppar, mynta, vanilj och rostad ek.
Medelfyllig-fyllig bärig smak med massor av mörka bär (björnbär), mynta, kryddor, peppar, rostad ek och lång välbalanserad finish. Här finns också inslag av coklad och bra ryggrad av garvsyoror!

Det blir mer om Swartland här i Uppkorkat under vintern-våren. Vi besöker området under vår turné som startar nästa vecka!

Can Blau 2008 – Montsant baby!

Dela denna artikel

14 januari, 2012 klockan 11:55

Spanska nya vågen har jag skrivit en del om här i Uppkorkat – och det finns en anledning till det. För frågan är om vinerna från Iberiska halvön någonsin har varit bättre?! Fyllda av frukt- och bärsmaker med men ändå med bra ryggrad och struktur.

Trots det finns det de som hävdar att spanska viner är tråkiga. Jag tillhörde också den kategorin för något årtionde sedan eftersom jag då tyckte att de mest smakade vanilj och trött oxiderad frukt. Men det har hänt otroligt mycket de senaste tio åren. Distrikt som Priorat, Bierzo, Montsant och La Mancha (det sistnämnda förut mest känt för dåliga bulkviner – men se här för ett exempel på ett lysande vin därifrån ) har producerat otroligt bra viner och den gamla publikfavoriten Rioja har lyckats transformera sig till något nytt och spännande.

Det finns förstås distrikt som inte riktigt håller måttet. Inte för att det inte görs bra viner – utan mer för att de inte håller den standard som de kunde nå upp till. Jag tänker på DOs (ursprungsbetecknade områden) som Ribera del Duero och Toro. Distrikt som visserligen har fantastiska viner men de är för få i förhållanden till potentialen. Det borde komma mer bra viner därifrån (se tex vad Decanters panel av provare sa efter en stor provning i höstas: Ribera del Duero panel critical

Montsant i Katalonien nära (direkt nedanför) hajpade Priorat har blivit ett av mina favoritdistrikt de senaste åren med spännande och individuella viner. Fram till och med 2001 tillhörde området det stora vinområdet DO Tarragona – men sedan 2002 har man rätt till egen ursprungsbeteckning och vinproducenterna har jobbat hårt för att göra något bra av sina ofta gamla och lågavkastande vinstockar. I stilen påminner de en hel del om de som görs i Priorat och gjorda på ungefär samma druvcocktail (de röda ofta med garnacha och carniñena (även känd som mazuelo) som bas och med inslag av franska sorter som cabernet sauvignon, merlot och syrah) men de är oftast billigare och inte riktigt lika fläskiga/kraftiga i stilen.

Just det här vinet hittade jag när jag åkte båt till Helsingfors i somras och det finns tyvärr inte på bolaget. Priset var nog runt 120-140 kronor om jag inte minns fel. Cellars Can Blau bildades så sent som 2003 och äger enorma 300 hektar i Montsant (men om jag förstår hemsidan rätt så är det bara 34 som hektar som används i produktionen). Can Blau 2008 är gjord på 40 procent cariñena, 40 procent syrah och 20 procent garnacha. Det har lagrats nio månader på helt nya fat. Ungefär 80 000 butljer produceras av det här vinet.

Röd – mörk röd färg
Stor sammansatt doft av läder, mynta, mörka bär, choklad och ekfat, knäck och fudge.
Medelfyllig koncentrerad smak av mörka och röda bär, torkad frukt, läder, örter, ekfat och choklad. Fruktdriven med en nästan söt bärighet. Runt och smakrikt med lång finish!

11 röda viner under 100 kronor

Dela denna artikel

13 januari, 2012 klockan 11:44

Januari är en tuff månad för oss alla. Inte bara på grund av att det är becksvart ute redan klockan fyra på eftermiddagen. Jul- och nyårsfirandet har tärt på ekonomin och det är oändligt långt till nästa långledighet.

Då behövs bra budgetalternativ till maten. Viner som presterar långt utöver sitt pris. Jag provade nyligen igenom det så kallade bassortimentet – det vill säga de vinerna som ska finnas på i stort sett alla Sytembolag. Det är de som vi alla kommer i kontakt med när nyheterna är slut eller när vi bara inte vet vad vi ska köpa.

Låt oss börja i Sydafrika (och det passar rätt bra eftersom Uppkorkat är på väg till just Sydafrika). Jag tycker till exempel att Robertson Shiraz Mourvèdre Viognier 2010 (2062, 62 kronor) ger rejält med vin för pengarna. Här finns den där lite syrliga och rökiga tonen som man ibland finner i Sydafrikanska viner men den backas upp av rejält med mörka bär, örter och fat.

Bellingham Shiraz Vigonier 2010 (2056, 139 kronor för 1500 ml) kommer i en och en halvliters box och tillhör oftast de allra bästa i lådklassen. Smaken är saftig, bärig och kryddig med en bra finish.

Ännu bättre är förstås Allesverloren Shiraz 2010 (29002, 99 kronor) från en av de äldsta egendomarna i heta distriktet Swartland. Det här vinet har jäst i öppna tankar i fem till sju dagar vid ungefär 25 graders temperatur. Det har sedan fått macerera i upp emot fyra månader innan det tappats över på ekfat (en blandning av andra och tredje års ek plus lite ny från mestadels Frankrike men också en och annan tunna från amerikanska träd). Det har gett ett vin som har en djupt röd färg och doftar av rostad ek, mörka bär, örter och choklad. Smaken är medelfyllig och frukt/bärdriven med inslag av örter och choklad och syrorna är inlindade i frukten.

Över till Italien och klassikern Mauro Primitivo (32364, 60 kronor) som absolut något för dig som gillar fruktdrivna bäriga viner med smak av fat, mörka bär, kola och kryddor! Valpolicella var Uppkorkat i för inte så länge sedan och här är två andra budgetfavoriter från området intill Gardasjön.

Och gillar du primitivo – missa då inte heller Primitivo di Manduria 2009 (6256, 79 kronor) med smak av mogna bär, örter, läder, fat och nötter.

Campolieti Ripasso 2009 (6792, 95 kronor) – ett vin som jag brukade rekommendera när jag jobbade på Systembolaget för en herrans massa år sedan. Det håller fortfarande med sin fruktiga och lite syrliga smak av röda bär, örter, läder och choklad.

Det gör också Corvina Veronese 2008 (23072, 89 kronor) som påminner en hel del om Campolieti men som kanske är något mer koncentrerad i smaken och har lite mer inslag av torkad frukt och ekfat.

Chilenska Casillero del Diablo Cabernet 2010 (2962, 74 kronor) är en riktigt storsäljare – och vinet är också riktigt bra. Det smakar runt och fylligt med inslag av svarta vinbär, mynta och rostad ek. Extremt modernt i smaken med en mjuk chokladaktig fruktighet och massor av ek.

Då är de argentinska vinerna ofta lite mer strama i stilen även om de också är extremt fruktiga och bäriga i smaken. Som Cameloen Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) med smaker av mörka bär, viol, fat och örter men också med bra och lite tuffare syror. Missa inte heller Tilia Malbec 2010 (6585, 64 kronor) som trots det låga priset bjuder på smaker mörka bär, örter, tobak, salmiak och choklad.

Slutligen en annan gammal favorit. Guigal tillhör de bästa producenterna i norra Rhône och deras ”budgetviner” brukar också hålla hög klass. Det gäller inte minst årgång 2007 av Gugials vanliga Côtes-du-Rhône (2011, 99 kronor). Det här vinet har en pepprig lite sval örtig smak av mörka bär (björnbar), fat, lagerblad och peppar.

Sydafrikanska topproducenter – Uppkorkats önskelista

Dela denna artikel

12 januari, 2012 klockan 13:50

Det blev bra respons Facebook när jag slängde ut frågan om sydafrikanska favoriter. Det här helt uppenbart att bilden av Sydafrika som ett vinland som också står för kvalitet har nått ut till de svenska vinälskarna.

I nästa vecka drar Uppkorkat till Sydafrika och önskelistan är lång. Här är de som vi skulle vilja besöka – men vi kan av naturliga skäl inte hinna med alla på en vecka. Några är redan inbokade (jag återkommer till vilka – vill ju inte förstöra överraskningsmomentet). Andra väntar jag fortfarande besked från.

Så här är först min lista i ingen speciell ordning! Jag har säkert missat några riktigt bra – men många av de här skulle kvalificera sig på en tio i topp lista!

Groot Constantia

Klein Constantia

Constantia Uitsig

Cape Point Vineyards

Paul Cluver

Newton Johnson

Hamilton Russell

Bouchard-Finlayson

Delheim

Thelema Mountain Vineyards

Tokara

Vergelegen

Morgenster

Meerlust

De Trafford

Le Riche

Eben Sadie

Kanonkop

Boekenhoutskloof

Raats Family Wines

Mullineux

Groote Post

Haskell Vineyards

Allesverloren

Cederberg Private Cellar

Beyerskloof

Badenhorst

Neederburg

Colmant

Chamonix

Oak Valley

Ken Forrester

Howard Booysen

Fariview

De Krans

• Axe Hill

Hermanuspietersfontain

Warwick

Waterford

Spier

Springfield

Graham Beck

Uppkorkat åker till Sydafrika!

Dela denna artikel

11 januari, 2012 klockan 15:42

Svenska vinkonsumenter älskar sydafrikanska viner. Direkt efter apartheidregimens fall var de svenskarna på banan och nu toppar de sydafrikanska vinerna försäljningslistan på bolaget.

Bilden av Sydafrika har kanske dominerats av de prisvärda och fruktdrivna rödvinerna. Jag tänker på boxfavoriter som Roodeberg och Rijks men även Kumala. Men det finns också fantastiska kvalitetsviner i lite högre prisklasser. Själv är jag kanske mest imponerad av de vita vinerna från lite svalare distrikt (se tex här!). Och det är bland annat de vinerna vi ska ge oss på jakt efter.

Redan i nästa vecka, den 18 januari, åker jag själv och videoproducenten Björn Lilja till Kapstaden. Vi kommer att besöka klassiska distrikt som Stellenbosch och Paarl men också kolla upp vad som händer i lite ”nyare” områden som Elgin, Walkers Bay, Swartland och Darling.

Vad tycker du om sydafrikanska viner? Kommentera här nedanför!

Uppkorkat nu även i UNT, NK, NT och Corren

Dela denna artikel

9 januari, 2012 klockan 15:10

Uppkorkats tv-version gör nu ett uppehåll fram till i mars. Och under tiden spelar vi in en ny säsong med 14 avsnitt (mer om det inom kort). Men samtidigt så sprider sprider sig programmet i Sverige. Just nu sänds det i Norrbotten och Uppsala och det ska även gå i Norrköping och Linköping.

Ja – det har varit några riktigt roliga månader med Uppkorkat i 24 HD. Nu har flera andra 24-kanaler hoppat på programmet. Som 24Norbotten, 24UNT, 24NT och 24Corren. Hos UNT och Norrbottens kuriren så kan man se klippen på webben. Jag säger välkommen till alla tittare som hittar hit till bloggen.

Och som ett led i detta gästbloggar jag den här veckan för Norrbottens Kuriren. Du kan läsa mitt senaste inlägg här:

Bort med vinexperten – här kommer alla!


Grüner Veltliner i våra hjärtan

Dela denna artikel

7 januari, 2012 klockan 11:27

Jag må älska riesling mer än alla andra druvsorter på jorden – men när det handlar om Österrike missa inte deras grüner veltliner: Österrikes egen druvsort som gör lätt aromatiska och lite peppriga viner fyllda med fruktsmaker och mineralitet.

Som vinnation lider tyvärr Österrike fortfarande av en skandal som många av dagens vindrickare är för unga för att känna till. Det var på 1980-talet när samvetlösa vinhandlare använde glycol, dietylhene glycol (så kallat ”anti-frys”), för att runda av och göra tunna och blaskiga viner mer drickbara. Glycolen gjorde att vinerna, som var resultatet av en girig överproduktion, upplevdes sötare och fylligare men skandalen upptäcktes när en av handlarna försökte dra av glycolen på skatten.

Allt det där är länge sedan och det finns de som menar att glycolskandalen räddade den österrikiska vinnäringen. I dag görs några av världens mest intressanta viner i Österrike och allt oftare på ekologiska eller biodynamiskt odlade druvor. Och förutom riesling så är det just grüner veltliner som ligger bakom de kanske mest intressanta vinerna.

Grüner veltliner är kanske inte en druvsort som jag personligen skulle nämna om jag räknade upp mina tio favoriter men nästan varje gång jag dricker vin från druvsorten slås jag av hur bra vinerna är. Grüner veltliner täcker ungefär en 1/3 av odlingarna i landet. De bästa görs från terrasserade odlingar i Wachau och Kamptal. Eftersom den täcker omkring en tredjedel av hela odlingsarealen i landet så är förstås spännvidden mellan bra och dålig förstås stor. Men om du köper vin från de bättre odlarna – ja då blir du sällan  besviken.

Det handlar som vanligt om balans. Grüner veltliner behöver, precis som viognier och pinot gris, en frisk syra för att lyfta upp den aromatiska och lite peppriga smaken av exotisk frukt. De bästa exemplaren förenar friskhet och kryddighet med en nästan stålig mineralitet. Men när allt det där är på plats så blir vinerna dessutom riktigt stjärnmatchare till fisk- och skaldjursrätter. Senast drack jag en lysande veltliner till moules frites!

Här är några av mina favoriter just nu:

Veyder-Malberg Hochrein Grüner Veltliner 2010
Jag hittade det här vinet på vinbaren Ved Stranden 10 i Köpenhamn. Det kommer från en biodynamisk vinodlare i Wachau ska göra några av landets bästa varianter av druvsorten. Och efter att ha provat det här vinet är jag benägen att hålla med. Här finns den där diskreta peppriga och aromatiskt fruktiga doften och smaken av exotiska frukter, citrus och mineral kombinerat med en fräsch och läcker citrusfriskhet. Smaken är lång och välbalanserad. Lysande helt enekelt!

Leth Grüner Veltliner (4200, 75 kronor)
Riktigt bra budgetvariant och en bra inkörsport till druvsorten. Lätt friskt och ändå diskret fruktigt och aromatiskt vin med massor av grön exotisk frukt (kiwi och lime) och inslag av päron.

Domaene Gobelsburg Grüner Veltliner 2010 (2775, 97 kronor)
En av östterikes bästa producenter och här med en läcker grüner veltliner. Lite samma stil som i Leth ovan men med en mycket kryddigare stil. Fortfarande med pigg syra som ger vinet ett extra lyft.