hd.se
Lysande barbera – men hur typisk är den?
Suverän kvalitet – men till vilket pris? Ja den frågan kan man ställa om barberavinerna från Pimonte. För lika mycket som jag älskar Pio Cesares Barbera d’Alba Fides – hur ursprungstypisk är den egentligen?
Det här hänt mycket med druvsorten barbera i Piemonte de senaste åren. Utvecklingen som startade, eller åtminstone fick ett ansikte, via Giacomo Bolognas och Braidas Bricco dell’Ucellone har varit imponerande. Från att ha varit ett vardagsvin som bjöd på frisk men okomplicerad fruktighet har de bästa barberavinerna blivit så koncentrerade och smakrika att de ibland utmanar Barolo och Barbaresco som Piemontes ”bästa” vin.
I dag finns det väl åtminstone tre olika typer av barbera:
• Lätta till medelfylliga friska och okomplicerade viner med massor av bärsmak som är gjorda för omedelbar konsumtion och som matviner.
• Medelfylliga och parfymerade kryddiga viner som allt mer påminner om nebbiolo i stil och struktur. De här vinerna kan vara komplexa och lagringsbara och tillhör regionens allra bästa produkter.
• Medelfylliga till fylliga mörka och fat- och chokladmättade viner med massor av mörka bär och bra men balanserade syror. I stilen påminner de om andra täta och moderna viner från runt om i världen.
Pio Cesares Fides 2009 tillhör den sista kategorin. Det är ett riktigt bra vin som jag köpte på en av Ålandsfärjorna nu i sommar och som finns att köpa i Beställningssortimentet (74726, 319 kronor). Pio Cesare har länge tillhört en av de allra bästa baroloproducenterna och firmans viner var bland de första jag provade från området.
Fides betyder ”tro” och är en barbera från vingården Colombero i Barbera d’Alba där man först hade tänkt göra en bra nebbiolo. Men det var just ”tro” som fick familjen att ta rycka upp nebbilodruvorna för att istället plantera barbera på platsen. Men hur typiskt är vinet för barbera och Piemonte egentligen? Jag tycker som sagt att det är ett lysande vin men om jag hade provat det blint hade jag förmodligen aldrig kunna gissa dess ursprung (kanske landet – men inte regionen).
Mörkt röd tät färg. I doften också tätt med inslag av mörka bör knäck choklad örter fat/fudge grädde och körsbär. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med samma toner av mörka bär, körsbör, kryddor, choklad, fudge, grädde och fat. Har finns också en ton av mynta och avslutningen har br syror och lång eftersmak.
Vad tycker du? Är det snobbigt att leta efter regionalitet och typictet? Har de moderna barberavinerna gått för långt i något slags internationell vinstil? Eller ska vi bara vara nöjda med att vinerna är bättre än någonsin tidigare!? Och håller du med mig om de tre stilarna här ovan? Eller finns det fler?
